Rolf Öhlén

Den blodtörstige jägaren - dag 4

03:47. Gör mig onödig. Lägger mig igen för att dra mig de sista minuterna.
Kliver upp.
Frukosterar.
Packar ryggsäcken.
Hämtar vapen och ammunition.
Kör i väg.
På andra sidan bron står en timmerbil stilla.
Jag bromsar in men den står så fint vid sidan av vägen.
Jag kör genom en sovande ådal.
Ju mer åt nordost jag kommer, desto mer dimma blir det.
När jag kört en bit in på grusvägen lättar den.
Jag passerar en stuga vid vilken det står bilar som inte fanns där igår.
Tydligen ska grannlaget börja sin jakt i dag.

Jag verkar vara först på plats vilket det visar sig att jag är. Morgonsamlingen är inställd. Lottningen av passen gjordes bort i går. Jag ska inte så långt, till närmsta mötesplats längs vägen jag nyss kom på. Där är ett torn som jag ska sitta i.

På vänster sida går en röjning in som en kil från vägen framåt snett in i skogen ner till vänster. En skaplig björk och några träd står på linje inte fullt mitt på från skogsbrynet upp till vägen och bildar en tänkt linje.

På min högra sida går vägen och sträcker sig framåt och bakåt från min sida sett. På andra sidan vägen är det en långsmal glänta som följer skogsranden. Längre fram svänger vägen till höger och bakåt svänger den åt vänster en bit bort. Snett fram på höger sida ligger några stora stenar inbäddade i dikeskanten.

Skogen består mest av björk, tall och gran även om det förekommer andra slags lövträd. I sydost anar jag några rundade bergstoppar. Jag försöker bedöma avstånd och bestämmer mig bortom vilka gränser jag ska avstå från skott.

Men hur ska jag sitta? Jag har en del av vägen bakom ryggen. Jag bestämmer mig för at sitta snett i ena hörnet. Då har jag några träd bakom ryggen där jag ändå inte har skottfält och så kan jag spana av terrängen där jag har rena skotthåll. Nu gäller det att sitta så stilla och tyst som möjligt.

Så hör jag hundar som skäller och ylar. Det är från närmsta bebodda gård.
En bil far förbi.
För en stund tittar solen fram ovanför sakta stigande dimbankar men under högre belägna ljusare moln. Blandskogen lyser gyllengul i dess strålar. Så tätnar molnen igen och döljer solen.
En bil passerar.
En fågel flyger snett åt sydost längs över röjningen.
Två bilar kommer på vägen.

En av hundarna som jagar i dag springer längs vägen och vinklar upp i skogen en liten bit bakom tornet.
Jag skärper uppmärksamheten.
Inget händer.
Jag slappnar av igen.
En hackspett trummar på en trädstam.
Två bilar dundrar fram.
De lätta molnen rakt ovanför sprider ett nästan magiskt skimmer över nejden. De mörkare molnen runt horisonten förstärker ljusspelet som kommer det gulnande gräset mellan mörkgröna spridda granplantor att lysa på ett sällsamt sätt.
Det doftar höst.
En bil kommer åkande.

Molntäcket tätnar, glesnar, tjocknar. För ett ögonblick ser jag solen som en rund skiva.
Två bilar far förbi.
Jag får sällskap på passet. Några myggor gör mig den äran.
En fågel flyger över vägen.
Höstlöven prasslar och rasslar i vinden, kanske viskande hemligheter om
livets förgänglighet. Några gula höstlöv ger upp, släpper taget och singlar ner.

Vinden mojnar.
Tar fart igen.
En trailer far slamrande förbi.
En vindil drar fram genom gräset.
Efter ett tag kommer trailern tillbaka, nu lastad med en timmerlastare.
Bakom den kommer en vit skåpbil.

Jag får höra via comradion att en av hundarna har fått upp älg och är på väg mot mig.
Jag gör mig beredd. En bil kommer. Älgen vinklar upp, bort från vägen och mig. Den går ut ur såten mellan passkyttarna. En av passarna fick se en glimt av den men det gick så snabbt att han avstod skott.
Löven prasslar i vinden.

Den andra hunden som jagar i dag har också fått upp en älg.
Den har också gått ut ur området mellan passarna.
Jakten avbryts.
Vi samlas och fikar.
Morgondagens pass lottas.
Jag får ett fint pass vid en kraftledning. Det är en bit att gå.
Men det är det värt.
Jag kommer i alla fall att slippa biltrafik där.
2013-09-05 20:09.


Kommentarer till blogginlägget


Mmmmm...
2013-09-06