Anders S

Swedish alpin ultra 13 juli 2013, 105 km, Nikkaluokta till Abisko, del 1

Jag har sneglat på detta lopp i flera år. Läst bloggar och kikat in på hemsidan. Jag hade den största respekt för att Mikael Forsström med sin rutin ändå betraktade detta lopp som ett av de tuffaste han genomfört.
Deltagarnas beskrivningar av hur tuff leden kan vara när det är sen snösmältning och mycket regn var skrämmande. Jämför man med Fjällräven classic med flera tusen deltagare är Swedish alpine ultra något helt annat. Vi skulle bli fem personer som startade detta år. När man passerat Keb och hamnat på Kungsleden och det börjar bli sen eftermiddag är det inte så många som är ute.
Att kliva av är knappt ett alternativ. För vad gör du då? Inga funktionärer, och kanske ändå 5 mil från start eller mål. Fjällstugorna finns, men du måste ändå ta dig tillbaka till civilisationen på egna ben om inte helikopter skall tillkallas.

Sträckan. Jag har aldrig varit i dessa fjäll, faktum är att jag det längsta norrut jag varit i detta land är på ett bröllop i Lit, norr om Östersund. Det var en fantastisk tillställning med brunsås i plastkaraffer och fördrinken, den starkaste jag någonsin smakat, inte långt från 40 % på den. Senare på natten fick brorsan en utskällning för att han hade "köpesprit" i bilen.

Nåja, jag beställde Fjällkartan över sträckan och har spenderat flera helgmornar med att försöka förstå mig på vad som väntar i terrängen. Jag hittade ett youtubeklipp med cyklister som menade att högst 1/3 var cyklingsbar vilket oroade mig. Är man ett hyfsad mountainbikecyklist så kan man cykla där jag kan springa.
Hittade också ett klipp när någon flög sträckan i en flygsimulator till klassisk musik. Samt några klipp från löparläger längs sträckan.
Löparna var mer positiva om springbarheten, men de var också bara ute några timmar. Efter 20 timmars lufsande ser man inte likadant på vad som är springbart som under dagsturer med väntande bastu och middag.

Utrustning.
Jag tänkte att om det är riktigt torrt kan jag springa i vanliga springskor men jag måste även ha ett alternativ om det bli blött på stenar och spänger. Mina ganska nyinköpta salomon speedcross III är så dåliga i blöt skog att jag lika gärna kan springa i mina lacksskor. Dessutom passar de inte min fot utan klämmer lilltån illa redan efter ett par timmar.
Min löparjacka håller knappt tätt för duggregn och medvindsbris så en tätare jacka om det blir rusk var också ett måste att skaffa.
Slutligen hade jag heller ingen riktigt bra rygga till detta äventyr.
Jag har två, men de är båda för små. Inte tillräckligt med plats för att få ner regnjacka, underställ, extrakläder, första hjälpen och energi.
Av en slump hörde jag talas om SM-sport i Kålltorp, en liten källarbutik som drivs av en orienterarfamilj med pappa Stefan i spetsen. Där fick jag otroligt bra hjälp att hitta en sko för blött väder på fjället. Inov-8 Rocklite 295 är det absolut bästa jag sprungit i på blöta stenar och spänger om man räknar bort skor med metalldubb och det kändes inte som ett alternativ på fjället.
Ryggsäcken fixade jag också hos Stefan, en inov-8, 8 liters. Funderade ett tag på 16 liter men efter provpackning bedömde jag att allt ändå skulle få plats i den mindre. Den har två hållare på axelremmarna där man kan ha 50 cl två flaskor, vilket jag tänkte borde räcka med allt vatten som finns i jokkarna längs banan.
Stefan sålde också på mig ett par neoprensockar som kunde vara bra i de kalla jokkarna och eftersom jag nog hellre blöter ner mig än tar omvägar eller tar av mig skorna verkade det vara ett bra alternativ.
Jackan hittade jag på rea i Skärhamn. Även om reklamen sa att den hade bra andningsförmåga förstod jag att den skulle kunna bli varm eftersom den skulle stå emot dubbelt så mycket regn som deras vanliga regnställ. Men det kändes viktigt att kunna stänga ute vind och regn vid ruskväder och låga temperaturer.

Målsättning.
Jag hade ovanligt svårt att sätta mål för denna tävling. Under 24 timmar var en självklarhet men även under 20 timmar verkade rimligt. Jag ville inte formulera något annat än att jag skulle vara nöjd med att bara komma i mål under 24 timmar och riktigt nöjd under 20 timmar. Snabbare skulle vara bonus.
Min semester började med att jag satte mig på torsdag eftermiddag på tåget mot Stockholm och vidare mot Norrland på nattåget. Hamnade i samma kupé som en taiwanesisk inredningsarkitekt som skulle till Abisko för att titta på midnattssolen. Om allt gick vägen skulle vi ses på söndag morgon vid frukosten.
Jag kom fram till Kiruna på förmiddagen och imponerades av omgivningen. Att detta var en gruvstad var påtagligt och när jag småpratade med några på torget om att staden skall flyttas för gruvans utveckling var detta inget problem. De är ett med gruvnäringen i Kiruna. Jag mindes att Herr Forsströms och kompani intog thaimat till lunch och fann till min glädje att restaurangen var kvar även om de egentligen inte börjat servera lunch än. De gjorde ett undantag för mig och när en herre kom in fem minuter senare och fick ett blankt nej på samma fråga förstod jag att det verkligen var ett undantag och inte bara snack. Tur för mig.
Sen sammanstrålade jag med Roland (arrangör), Franklin och Jorma och vi började bilfärden mot Nikkaluokta.
Vi bodde tillsammans i en riktigt fin stuga. Roland och jag tog en promenad längs banans första 2-3 km och det pirrade i magen inför starten följande morgon. Jag ville bara komma iväg, börja äventyret. Jag noterade den täta helikoptertrafiken. Det märks att det häruppe verkligen är väglös terräng och långa avstånd. I jämtlandsfjällen dit jag återvänder varje år märker man inte av helikoptrar alls på samma sätt.
Snart anslöt Svante och vi käkad middag på fjällstationen. Roland gick igenom banan med mig, Svante hade vandrat sträckan innan, Franklin ställde ju upp i sitt tredje lopp och Jorma hade deltagit i Fjällräven classic. Sent på kvällen kom även Harri som sträckkört 90 mil från Finland. Även han fick en genomgång av banan men då höll jag på att somna.
På morgonen var det frukost på fjällstationen, den serverades först 8.00 vilket var i senaste laget eftersom vi skulle starta 9.00. Till nästa år om det är ett större gäng kanske man kan fråga om det går att få frukost från 7.00 alternativt köpa in frukost och äta i stugorna.

Så stod vi på startlinjen…en helt fantastisk känsla!

Fortsättning följer




2013-08-16 09:19.


Kommentarer till blogginlägget


Tack för att du delar med dig Anders. Kul att läsa!
2013-08-16



Kul. Ser fram emot fortsättningen!
2013-08-16



Men, hallå! Nu har du haft flera timmar på dig att skriva del 2. Väntar med spänning på forts.....
2013-08-16



Jag skall så fort jag hinner, hoppas fortsätta ikväll :-)
2013-08-18