Caroline Hammaräng

Om att surfa på livets hav

De utmaningar livet bjuder är som vågorna på havet. En skicklig surfare väntar på de stora vågorna. Se livet som ett äventyr och varje prövning som en utmaning, en våg. Bli inte skrämd av vågorna, problemen, utan se dem som en naturkraft som kan få en att tänka snabbare och som man kan låna kraft av för att komma framåt. När man lär sinnet att hålla balansen över de svåra situationernas vågor kan man börja glida och forsa fram smidigt som en van surfare som vet att använda sig av vågornas styrka. Ett välbalanserat sinne är ett fridfullt sinne som övervinner vågorna och blåsten i livets alla situationer.

När man står på jorden och får höra att den är rund, ja då är det svårt att tro. Ur vårt perspektiv ser ju jorden platt ut. Men far man upp i en raket och tittar ner ser man att jorden är rund som en boll. Och tar man sig ännu längre ut i rymden förstår man att jorden är mycket mindre än miljoner andra planeter i universum. Likadant är det med ett problem. Fjärmar man sig en bit från det går det att urskilja dess verkliga form och inse hur litet det är jämfört med andra problem omkring en.

Fäster man blicken på problemet är ju problemet det enda man kan se.
Livet har en mängd hinder och prov som måste klaras av titt som tätt. Av dessa kan man lära sig mera och gå vidare till nästa nivå. Det gör man genom att tackla de svåra situationerna och växa mentalt.

När man ställs inför ett problem tänker man på det bara tills man förstått ordentligt vad det går ut på. Därefter ska man ägna sig åt att fundera ut lösningen.

Varje problem är situationsbetingat. Det går förstås inte att se ett problem klart om det sitter på ens egen näsa. Då blir det suddigt och oproportionerligt. Längre fram brukar man förstå att den första panikreaktionen berodde på att man till en början såg saken ur helt fel perspektiv. På samma sätt som en fluga på ens nästipp ter sig enorm kan man uppfatta sina bekymmer som jättelika. Men håller man rätt avstånd till problemet ser man dess egentliga storlek, och då får man en reaktion som svarar bättre mot problemet. I stället för att genast reagera på ett bekymmer ska man se till att man får grepp om det och kan ge det den tid och den plats det förtjänar.

Först avskiljer man problemet genom att tänka att man själv inte är en del av svårigheten, utan att svårigheten är en del av livet. Sedan backar man mentalt från problemet. Man undersöker det grundligt genom att gå runt det och granska det ur olika vinklar, som en fotograf som knäpper bilder av ett föremål ur alla möjliga vinklar. Då får man många olika bilder av problemet och kan välja ut den bästa, som man löser i enlighet med vad hjärtat bjuder.

Vid alla problemställningar är du terapeut, inte patient. Glöm inte det; du är problemlösare, inte problemskapare. Och du är helaren, inte skadan.

(I det sista regnet, Janesh Vaidya)
2013-05-08 10:12.


Kommentarer till blogginlägget