Rolf Öhlén

Agent 001 med rätt att städa

kapitel 10
När Skräpa och Stöka försvunnit utom synhåll uppför tappen lösgjorde sig en skugga från köket som följde efter dem uppför trappen. I vardagsrummet tittade de sig omkring. "Vad gör vi nu?" undrade Stöka. "Spelar saxofon" svarade Skräpa. "Ja, det skulle hjälpa oss mycket. Vad är det vi ska leta efter?" "Hur ska jag veta det?" fräste Stöka. Skure undrade hur det skulle kännas att förvandlas till damm. Skulle det vara en smärtsam process eller skulle han kvävas snabbt utan att känna något?

Stora tårar rullade utför Vaskas kinder. Det här inte rättvist var. Det enda hon hade gjort var att försöka leta reda på vad som hänt Torka Avski och nu låg hon här hjälplös och väntade på att få dela hennes öde. Hon kände det som om det var hennes fel. Hade Skure struntat i henne - vilket de allra flesta verkade göra, hon verkade mest vara i vägen - så hade han kunnat ta hand om skurkarna på ett helt annat sätt.

Skräpa och Stöka rotade runt i rummet. Stora dammoln virvlade upp på ett kusligt levande sätt. De ryggade tillbaka. "Alltså det känns som om något genuint ondskefullt bor här. sade Stöka. Skräpa svarade inte. Han stod och tittade med avsmak ner på golvet. "Vad är det, har du tappat talförmågan" Skräpa lyfte blicken. Utan ett ord pekade han ner mot golvet.

Stöka tittade dit. Det vände sig i magen på dem. De sorgliga klädtrasorna efter Spillerpå sig låg halvt förmultnade på golvet. Runt omkring låg dammiga karameller. "Den gottegrisen kunde förståss inte motstå karamellerna även om de var fulla med damm och smuts" suckade Stöka. De fortsatte in till den nordöstra alkoven.

Skure hörde hur Vaska flämtade till men tystnade mitt i som om hon kvävdes. Han var oförmögen att vrida på huvudet så mycket att han kunde se vad som hände. Plötsligt kände han hur någon grep tag i honom bakifrån, lade handen för munnen på honom och viskade "var tyst" med amerikansk brytning. Så kände han hur repen lossnade. Han var fri. Så tyst och försiktigt som möjligt reste han sig. Vaska var också fri.

Med deras räddare som vägvisare smög de ut ur rummet. Skure förvånades över att den som kommit till deras undsättning inte hade några skyddskläder. Vaska smög sin hand in i Skures. "Kan verkligen på den där lita?" viskade hon. Skure log. "Vi har inte så mycket att välja på." De fortsatte ner för trappan och ner i källaren. De passerade en dörr, kom in i tvättstugan, vid bortre änden svängde de 90 grader och kom in i det som en gång varit pannrummet.

Där stannade de. Främlingen på dem. "Det är att ha råkat illa ut, ja?" Skure gned sina ömma lemmar. "Det kan man säga. Tack för hjälpen mr..." "Cleaning Up. CIA". Vaska tittade förvånad på Up. "Du inga skyddskläder ha, njet?" Cleaning höjde ena ögonbrynet. "Vad ska jag med dem till?" sade han med ett roat tonfall. Vaska retade upp sig på amerikanens nonchalans. Hade de inte bevis runt om att huset var livsfarligt för en oskyddad människa?

"Tja, kanske för att inte riskera förvandlas till damm" sade Skure roat. Cleaning skakade på huvudet. "Så typiskt svenskt. Så otroligt typiskt svenskt." "Vad då?" undrade Vaska. "Oj, ett problem. Det måste lösas. Inte ta reda på vad orsaken är, inte fundera över vilka konsekvenser det kan få, inte försöka ta reda på bästa sättet att fixa det. Nej, blåsa rakt på allt vad det går och hoppas det löser sig. Precis som vargen."

"Vargen? Vad har vargen med det här att göra?" ville Skure veta. "Den stora, stygga vargen. Ett hus gick att blåsa omkull. Det andra gick att blåsa om kull. Men inte det tredje. Så han rusade rakt på - och gick rakt in i väggen." "Och?" sade Vaska ilsket. Cleaning satte sig och log mot henne. "Tja, hade han satt sig ner för att begrunda konstruktionen hade han kanske hittat ett mer konstruktivt sätt att ta sig in." "Hur då?" ville Skure veta.

"Hammare och mejsel. Eller hacka. Det skulle ha tagit tid, visst, men hellre det än att rusa på utan att tänka sig för." "Vart vill du komma?" undrade Skure. Cleaning slog ut med händerna. "Jag har bott i det här huset ett par månader nu utan skydd och inget har hänt mig. Jag har strövat omkring i rummen, andats in dammet-" han avbröt sig och log ett bländande vitt leende - "...till och med ätit av de dammiga karamellerna - utan att något hänt mig."

Vaska såg förvånad ut. "Men...men...hur det möjligt vara?" undrade hon.
"För jag har inte gjort huset något. Jag har inte försökt städa, jag har inte sökt ta något härifrån, jag har inte försökt hitta vad det nu är. Jag har lämnat det i fred och då har det lämnat mig i fred också. Därför har jag haft tid att noga studera det - och hitta en bombsäker angreppsplan." Här grimaserade han. "Den har bara ett stort fel."

Skure fnyste. "Vilket då?" "Den kräver tre stycken deltagare." "Men vi tre är?" sade Vaska frågande. "Just det" svarade han och log ännu bredare. "Nu är vi ju tre."
2013-05-02 18:34.


Kommentarer till blogginlägget


När kommer slutet?
2013-09-02



Det kommer!
2013-09-03



:-) :-) :-)
2013-09-04