Rolf Öhlén

Agent 001 med rätt att städa

Kapitel 9
"Vad du med mig göra tänker?" frågade Vaska med darrande stämma. Dr Smuts kände sig konstig. Det var något med ansiktet. Något ovant. "Jag kommer att dränka in dig i surströmmingsspad" När han sagt det insåg han vad det var som kändes så underligt. Han log.

Skure sänkte armen och släppte tvålen. "Bara en verkligt sjuk hjärna kan tänka ut något så vidrigt" sade han. Rösten var lugn och samlad men det kokade av ilska inom honom. Vaska tittade förtvivlat mot Skure med ögonen fulla av tårar. "Förlåt mig" viskade hon. Skure log uppmuntrande. "Finns det liv finns det hopp" mimade han leende.

"Vad gör chefen här?" Skräpa och Stöka försökte se ut i mörkret därutanför. "Försök inte få syn på mig. Se till så att dessa städomaner inte hittar på några dumheter" fräste han. Skure hade funderat på om han skulle våga sig på att använda någon av bilens specialfunktioner men kom fram till att det var för farligt. Det var inte bara sitt eget liv han riskerade utan även Vaskas.

Skräpa och stöka letade reda på rep som de band agenterna med. "Vad gör vi nu chefen?" frågade de. Dr Smuts funderade på om de var korkade eller rädda. Bägge delarna var lika illa. De dumma kunde göra för mycket på fel sätt, de rädda vara för försiktiga och tog inga egna initiativ av rädsla att göra fel.

Han suckade inom sig. Runt om i världen fanns det människor som inte visste något bättre än att skräpa ner och förstöra miljön och han satt fast här med dessa imbecilles. Problemet var att försökte han värva de värsta miljöbovarna till sin organisation låtsades de plötsligt som om de var rädda om miljön och inte alls ville förstöra den.

Han talade till dem utifrån mörkret, en dunkel gestalt som höll sig till skuggorna i bakgrunden. "Ni, mina herrar, ska ta på er den skyddsutrustning som herr Skure och fröken Vaska är så vänliga att förse oss med. Sedan ska ni ta med er herr Skure och fröken Vaska in i huset och lämna dem mitt i värsta röran. Där får de ligga och bli till damm medan ni tar rätt på hemligheten med detta underbara hus."

Skräpa och Stöka tittade på varandra. De gillade inte chefens order. De hade inga problem med att ta på sig utrustningen, inte heller att lämna agenterna oskyddade mitt i röran men att själva ge sig in dit igen och försöka ta reda på något som ingen visste vad det var. Vad tänkte chefen med?

De ryckte på axlarna. De hoppades på att skyddsdräkterna skulle skydda dem men de litade inte riktigt på det. De gick in i huset, släpande på agenterna. Vaska snyftade stilla medan Skure svor inom sig. Det här såg ut att bli hans sista uppdrag. Stöka och Skräpa drog sina bördor uppför trappen. Benen på agenterna dunkade i varje trappsteg.

Skure tittade lojt mot Vaskas ben som studsande slog i trappsteg efter trappsteg. Han beundrade ådrorna och fjunen, vadernas form och de smäckra fötterna medan han försökte tänka ut en plan. "Var ska vi lämna dem?" undrade Skräpa. "Vi drar in dem i tv-rummet och lämnar dem där. Då blir det längre till sovrummet och de måste försöka ta sig genom hallen om de vill komma till sovrummet.

De lämnade sina bördor liggande på mage med näsorna mot det dammiga golvet. Vaska och Skure försökte böja upp nackarna och undvika att andas in det gråsvarta dammet som sakta började lägga sig över dem.
2013-05-01 13:19.


Kommentarer till blogginlägget


Jag ser fram mot att läsa fortsättningen
2013-05-01



Ja, jag med! Vad kan tänkas finnas i huset?
2013-05-01