Rolf Öhlén

Agent 001 med rätt att städa

Kapitel 8

Ute i Städiacen slet Vaska sig motvilligt ur Skures smekande armar. Medan hon försökte resa sig sökte hans läppar hennes hals och nacke. "Hörde du det?" viskade hon. Han omfamnade henne bakifrån där hon satt på sängkanten och försökte dra henne bakåt. "Ja, dina hjärtslag". "Nej, jag menar de där skriken. De lät mänskliga." Han borrade in sin näsa i hennes svarta hårburr och drog in doften av henne.

Efter att ha blivit stoppade i stora salen - vilket Skure kallt hade räknat med - hade de gjort en kringgående rörelse och istället tagit itu med det sydöstra rummet på nedre botten. Det hade tydligen förvirrat vad det nu var så av bara farten tog de den andra hallen, trappen upp och det sydöstra rummet på den andra våningen.

Efter det tyckte de att de hade gjort ett så gott dagsverke att de firade med en liten supe i hennes städiac. Vem som tog initiativet visste de inte men innan de visste ordet av låg de i varandras armar. Hur läge de njutit av varandra hade de ingen aning om , bara att de nu blivit avbrutna av några oväntade skrik från huset. Skure kände sig obenägen att undersöka saken. Var det några dumskallar som självmant tog sig in i huset utan försiktighetsåtgärder fick de faktiskt skylla sig själva - i all synnerhet som det var länge sedan han njutit av en kvinnas famntag.

Hon började dock klä på sig vilket han också gjorde. Skyddsrustningen åkte på och de gick in i huset. De tände lamporna och gick in i hallen. Det var inga problem med att ta sig upp för trappan och till dörröppningen i sovrummet. De tände taklampan Två främmande män låg i dubbelsängen och brottades med de sängkläder de lyckats trassla in sig i.

Ett rödbrusigt huvud dök fram ur ett påslakan och ett annat ur ett överkast. När de fick syn på Skure och Vaska skrek de till "Aliens! Wraaa!" Snubblande och kämpande med sängkläderna rusade de till det öppna fönstret och kastade sig handlöst ut genom det. Skure och Vaska tittade på varandra. Trots det tragiska i situationen kunde de inte låta bli att brista ut i gapskratt så de nästan kiknade. Huset verkade nästan skratta med dem.

De skyndade ner för trappen och ut för att se hur de gått för de bägge skräckslagna männen. Den mjuka snön hade dämpat fallet en smula men de var ganska blåslagna. Vaska och Skure hjälptes åt att bära dem till Sopomobilen där de undersökte och plåstrade om dem.

När de kom till sans stirrade de på sina räddare. "Vilka är ni? Vad gör ni här?" Skure satte sig på kanten av ett hopfällbart bord med ena foten i golvet medan han dinglade med det andra. Han tog en lakritspipa och började tugga medan han talade. "Det är vad vi vill fråga er om." De stirrade på varandra. Så lät de blickarna vandra från den ena till den andra.

Det var Stöka och Skräpa som gav upp först. Skräpa stammade. "Vvvi ääär från Jehovashjälpen. Vii samlar in gamla sedeltrasor till fattiga pengar i i i... " "Jangelonien" fyllde Stöka i. "Jaha, och som de hederliga hjälparbetare ni är klättrar ni in på brandstegar genom öppna fönster och..."

Skräpa började treva efter något. "Ingen idé att ni efter era vapen söker, vi visiterat er har" sade Vaska och riktade ett bländande leende och strålande blick åt Skures håll. Skure plockade bland de saker de plockat från de bägge männen. "Ruttna ägg, mögliga fruktskal, sprayflaskor med apelsinsaft och härsknad mjölk...standardutrustning för Dammråttor." Skure tittade upp från utrustningen och borrade blicken i Stöka. "Jag vill träffa er chef. Vart är han?" De båda hejdukarna teg.

"Jaha. Det var väl det jag trodde. Att det skulle behövas lite övertalning." Vaska satte handen för munnen och stirrade förskräckt på honom. "Du inte tänker väl..." sa hon med sin förtjusande brytning. "Det kan du lita på att jag ska" svarade Skure barskt medan med ryggen vänd mot sina fångar rotade efter något i en låda. Så hittade han det han sökte och vände sig om med ett hårt leende. "Antingen talar ni eller också...." han höll upp en tvål i höger hand.

"Du tänker väl inte...inte..." stammade Stöka. "Jo då. Jag och fröken Vaska kommer att bada och skrubba er från topp till tå." "Så grymma kan ni inte vara!" stönade Skräpa. "Vänta får ni se....antingen talar ni eller så blir ni rentvättade. Nå, var är han?" "Vi vet inte" kved de. "Inte långt borta" kacklade en röst förtjust. "Inte långt borta alls. Faktum är att han är alldeles i närheten. Faktiskt är han alldeles bakom er. Jag skulle rekommendera dig att släppa den där tvålen....och försök inga trix. Annars kommer din vackra, väldoftande..." här snörpte dr Smuts på näsan "...väninna att råka verkligt illa ut"
2013-04-30 11:39.


Kommentarer till blogginlägget


Wow, häftigt! Och kul.. hi hi hi, kan inte sluta skratta..
Och hoppas fortsättningen kommer snart, jag vill veta mer mer..
2013-04-30



Haha, en sån författare. Mycket bra historia.
2013-04-30