Rolf Öhlén

Agent 001 med rätt att städa

Kapitel 3
Nästa morgon vaknade Skure utsövd i sin Sopomobil 300. Han ansåg det inte tillrådligt att tillbringa mer tid än nödvändigt inne i huset. När han lämnade fastigheten i går kväll var han noga med att sanera skyddskläderna, utrustningen och sig själv. Innan han somnade hade han skickat en rapport till högkvarteret. Nu funderade han på nästa steg. Han skulle börja med att ta itu med sovrummet. Uppenbarligen var det där de flesta hade mött sitt öde.

Solen kom de frusna vattenkristallerna på marken att gnistra så Skure blev nästan bländad när han hävde sig ur sovkupén. Han tog på sig sina skyddskläder, en skinande vit dräkt som skimrade i kapp med snön. Han satte på sig en heltäckande hjälm med glasvisir, satte på sig en klocka och skyddshandskar. Så greppade han med ett bestämt tag sin specialtillverkade dammsugare för att gå upp till sovrummet.

I solljuset gav byggnaden ett mer trivsamt och välkomnande intryck. Invändigt var det samma skrämmande känsla av en vakande medvetande men ändå en livlöshet. Skure stålsatte sig inför den obehagliga uppgiften han föresatt sig att göra.

Varje städare med självaktning visste att städningen började i de inre rummen för att sedan röra sig mot det yttre för att avsluta med hallen, detta för att inte dra in skräp från de ostädade rummen på d e nystädade ytorna. Det här huset var ett undantag. Som det såg ut när man kom in var den första impulsen att börja röja i hallen för att överhuvudtaget ta sig fram och sedan ta rum för rum och sluta med det rum där det var som värst - sovrummet.

Hade Skure rätt i sitt antagande - fast han under sitt yrkesverksamma liv aldrig stött på något liknande - var det någon form av ett levande väsen, en organism, som tagit huset i besittning. Kunde det vara så att om den trängdes in i ett rum där det inte fanns någon utgång så samlade den all sin kraft för att slå ett förödande slag mot den som dristade sig att ta upp kampen mot den? Hur vittomfattande var den? Kunde den dra sig undan från ett rum för att ta sig in i ett annat och återerövra det territorium den nyss förlorat?

Fast det var en kort bit han hade att gå var det många tankar som snurrade i Skures huvud innan han nådde fram till sovrummet. Han var glad att han hade aktiverat sin dammrörelsedetektor när han gick in i huset igen.

Med avsmak såg Skure sig om. Dagsljuset avslöjade ett ordinärt sovrum. Till vänster om dörröppningen stod ett litet sängbord i furu, en dubbelsäng med fotändan ut mot rummets mitt och huvudändan mot väggen. Ovanför sängen satt två sänglampor. Ovanför dem hängde en tavla med vintermotiv. Ett litet sängbord till vid huvudändan på den andra sidan. Intill fönstret som var placerat mitt på ytterväggen av rummet stod en fåtölj med träkarmar och ett litet runt bord.

En mindre säng längs med kortändan på andra sidan av rummet hade huvudändan mot ytterväggen. Nedanför dess fotändan stod en stol. Hela långsidan till höger om Skure var full av garderobsdörrar förutom ett parti där Skure förmodade att murstocken låg. Där stod en bokhylla på en hurts med skjutdörrar.

Men så var det golvet. Fullt av topps, tomma karamellpapper, tomma och halvfulla medicinaskar, tidningar, tidskriftsamlare, kartonger, tofflor - och kläder. Skure kände sig fysiskt illamående och undrade om det bara berodde på intrycket av totalt och slutgiltigt förfall bortom all räddning eller om det var något mer påtagligt, en osynlig kraft som försökte driva honom därifrån.

Med en nästan omänsklig viljeyttring slet han fram en soppåse, satte sig ner och började rensa upp i röran. Dammet som täckte nästan allt i rummet virvlade upp och antog nästan groteska former av varelser som ingen människa tidigare sett. Skure tillskrev detta intryck sin överspända fantasi, men var det hela förklaringen?

När han började röra i klädesplaggen hittade han namnskyltar och plånböcker. Han undersökte innehållet och hittade identitetshandlingar från What Amess från organisationen WCA - World Clean Association hemmahörande i Washington DC, Torka Avski från Russian roomservice - och gamle Våghalsen.

Det vände sig i magen på Skure när han insåg att dessa nu försvunna agenter hade blivit en del av det böljande damlager som rördes runt i rummet av hans rörelser. Det fanns ingen nåd, här gick det inte att tillämpa de vanliga städreglerna. Det fanns bara en sak att göra.

Trots att han inte ens röjt en fjärdedel av golvet pluggade han in kontakten till dammsugaren och började suga upp dammet på den lilla del han hunnit med. Han hann inte långt förrän kontakten med ett plopp hoppade ur vägguttaget. Han pluggade in kontakten igen men när han med bestämda drag drog munstycket fram och tillbaks hoppade det ur igen. Skure log. Var det på det lilla viset? Han tog med sig dammsugaren ut till bilen, tömde dammsugaren, eldade upp påse och innehåll. Sedan sanerade han utrustningen, dräkten och sig själv. På det här viset skulle det ta sin rundliga tid men hellre det om det innebar att han kunde undvika att dela sina föregångares öden.

Han satte igång en generator som han hade i bilen, pluggade in en förlängningssladd och gick in med den i huset. Så kopplade han in dammsugarkontakten i den sladd han hade med sig. Nu fick han el från generatorn i bilen och inte från huset. Nu gick det raskt att röja och ta hand om dammet. Plötsligt satte armbandsklockan igång att blinka och vibrera. Någon - eller något - hade utlöst dammrörelse detektorn.
2013-03-08 08:01.


Kommentarer till blogginlägget


:D
2013-03-08



Ciffhanger eller var det Dusthanger. Spännande....
2013-03-08



Vad kommer att hända? Spänningen är olidlig..!
2013-03-08



Clothes hanger.
2013-03-08



YES!
2013-03-08