Rolf Öhlén

Agent 001 - med rätt att städa

Kapitel 2
Sent på eftermiddagen följande dag lämnade Skure den breda europavägen bakom sig. Den smala landsvägen som förde till hans mål ringlade sig fram längs ena sluttningen av en dalgång omgiven av blånande berg. Solen hade sjunkit ner bakom topparna i sydväst men en smal strimma ljus hängde fortfarande kvar över bergkammarna som likt stelnade vågor från den urtid när jordens yta ännu formades sträckte sig så långt ögat kunde nå.

De första stjärnorna började sakta träda fram på den allt mer mörknande himlen. Små byar låg utströdda här och där i dalgången, mest på den sida där vägen slingrade fram mellan höjderna. Enstaka gårdar hukade på sluttningarna i bergens skuggor. Bebyggelsen glesnade mer och mer desto längre från kusten han kom. Inget rörde sig på vägen eller gårdsplanerna. Intrycket av ödslighet och vemod förstärktes alltmer som han närmade sin destination.

Han passerade en kyrka på vänster sida och ett hus, troligen församlingshemmet, på den högra och där låg det en bit bort till vänster. Huset. Den yttersta utmaningen. Det lands renhållningstjänst som lyckades få ordning där skulle vinna evig ära och berömmelse. Under oöverskådlig tid skulle de dominera världsmarknaden och inta en närmast monopolliknande global ställning. Förutom Våghalsen var det minst fyra hembiträden och en scout som hade försvunnit.

Längre bort där fältet slutade fanns ett hus till vänster om vägen, några hus en bit bort långt uppe till höger. Där det som kunde vara ett fält genombrutet av uppfarterna till gårdarna till höger slutade fanns en klunga hus på båda sidor vägen. De var inom synhåll men bortom insyn till Huset. Infarten var igensnöad. Skure kopplade in snöslungan och körde in. När han slog av motorn och klev ur var tystnaden kompakt. Ljudet av en skällande hund i fjärran förstärkte snarare än bröt tystnaden. Vintergatan välvde sin bro över gården.

De glimmande stjärnorna kom snökristallerna att gnistra som en jordisk spegelbild fast med vit bakgrund istället för mörkt sammetsblå. Det var som att befinna sig i en bubbla av stjärnljus – och däremellan Huset som reste sig respektingivande i två våningar med balkong på mitten som bars upp av farstubrons pelare. Rader av svarta fönster likt själslösa ögon stirrade mot betraktaren. De kontrasterade mot den vita utsidan och snötäckta taket.

Det gav ett övergivet och öde intryck men inte förfallet även om färgen flagnade från balkongen. Det passade inte in i bubblan av stjärnljus utan som om det var en inkräktare från en annan värld. Skure skakade av sig känslan av overklighet och tog på sig sin skyddsutrustning innan han gick in. Även om det hade hunnit bli sent ville han rekognosera och lämnade inget åt slumpen. Han hade inte blivit toppagent genom att ta onödiga risker.

Det fanns två ingångar, en enkeldörr till höger och en dubbeldörr till vänster. När han öppnade den vänstra av dubbeldörrarna gnisslade den oroväckande på osmorda gångjärn. Han stod i öppningen med ena handen på dörrhandtaget och lyssnade vaksamt. Rakt fram låg ingången till stora salen såvitt han kunde bedöma av vad han kunde se genom de dubbla, öppna spegeldörrarna. Till höger hade han en hatthylla och två dörrar.

Snett fram till vänster låg trappen till övervåningen och till vänster bortom denna ingången till köket. Han gick in i hallen, passerade hatthyllan och öppnade dörren. En gjuten, brant betongtrappa med smala trappsteg löpte ner till ännu en dörr, av lukten att döma troligen en matkällare. En snabb undersökning visade att så var fallet.

Nästa dörr ledde in till en liten toalett. Dubbeldörrarna ledde mycket riktigt in i en stor sal. Till vänster låg en öppenspis och närmre den bortre ytterväggen ännu ett par dubbla spegeldörrar som var stängda. Till höger var en bit bort som två korta väggar och en lång dörrpost med små klämmor längs en skåra där man kunde hänga ett draperi men inget hängde där.

Innanför fanns en mindre sal där två dörrar ledde in till ett kontor och en lång, smal hall med klädhängare till vänster och hyllor till höger. Dit kunde man komma in utifrån genom enkeldörren han sett utifrån.

En trappa, som låg rakt fram för den som kom in utifrån, ledde upp i en vänstersväng. Den slutade i en trapphall där det fanns några garderober, en toalett till höger och ett stort rum till vänster. Rakt fram fanns en dörr till ett kallförråd och uppgången till den oinredda, oisolerade vindsvåningen.

I det stora rummet fanns ytterligare en dörr som troligen ledde till det övriga huset men det gick inte att öppna. Skure vände om och gick tillbaks ner till stora salen. Han öppnade de stängda dubbeldörrarna och såg in i ett rum fullt av kartonger och leksaker som tydde på att detta hade varit ett lekrum för en pojke. Rakt fram längs ytterväggen på kortsidan stod en bäddsoffa, till vänster en dörröppning utan dörr som ledde in till ett smalt serveringrum och en dörr in till köket.

Skure kom tillbaks till den första hallen och gick upp. Trappan svängde och slutade i en trapphall. Till höger var en liten hall in till ett kallförråd. Gick man in i det fanns ett kallförråd till vänster, en dörr in till det som troligen var sovrummet och rakt fram ett badrum. Skure tänkte ta sovrummet sist så han tog till vänster när han kom upp för trappan.

Balkongdörren hade han till höger och till vänster där trappräcket slutade en dörr in till vardagsrummet. När han kom in dit hade han längst bort i hörnen till höger och vänster två små alkover. I den högra fanns en dörr som troligen ledde till rummet ovanför kontoret.
När han tittade in i den alkoven förstod han varför han inte kunnat öppna dörren. Ett berg av kartonger, säckar och påsar fyllda med tyger och kläder blockerade den. Detta hade troligen varit ett syrum.

Det här huset var inte det värsta han hade sett. Han hade sett värre. Mycket värre. Men inget så skrämmande. Det var inte röran som var det värsta. Det var frånvaron av ljud. Inga möss. Inget rasslande i väggarna. Inga insekter. Inga flugor. Inte ens spindelväv.

Han gick tillbaks till det rum han ännu inte hade varit inne i. Det han trodde var sovrummet. Det sista rum Våghalsen hade rapporterat om. Om ett konstigt damm. Han tog ett djupt andetag, höll andan och sköt upp dörren. På golvet gjorde han en fasanfull upptäckt. Kläder. Mans- och kvinnokläder spridda över hela golvet i olika stadier av förmultning. Och ett lager av damm. Centimetertjockt, grått, böljande damm.
2013-03-05 21:34.


Kommentarer till blogginlägget


Ohhh, spännande!!!
2013-03-06



Verkligen!! Och underbart beskrivet, mer mer mer...
2013-03-06