Rolf Öhlén

Kortvasamal

Upp i ottan
in till Mora
in i bussen
med skidor och packning
upp till Oxberg
vänta och vänta
köa till starten in till fållan
klämma sig in
längst bak till höger
folk trängs in och ut
kliver över skidor
vänta och vänta
starten går
en framvällande massa
av mänskliga muskler
trängs och bökar
till höger och vänster
bakåt och framåt
pjäxorna klämmer
solen värmer
dåligt glid
stakar mig utför
5 kilometer
benen darrar
Hökberg hägrar
dricka och vila
lätta på trycket
fortsätt mot Eldris
armarna stumnar
mjölksyran kommer
tränat för dåligt
måste jag bryta
kämpar och åker
sista kontrollen
fyller på vätska
tar sista biten
kommer till målet
spänner loss skidor
det hugger i ryggen
ben vägrar att lyda
masserar det ömma
staplar mig framåt
haltar på bussen
kommer knappt ur den
promenaden till duschen
känns längre än loppet
duschar och byter
kan knappt klä mig
åker till torget
traskar till bilen
far till stugan
faller i sängen
upp på lördag
följer flickor
i fäders spår
JAG VILL ÅKA!
Är jag klok?
2013-03-01 08:47.


Kommentarer till blogginlägget


Härligt beskrivet!
Ja du, jag undrade samma sak på lörda'n när jag såg tjejernas framfart på "stora skärmen" och kände suget av att få vara med i spåret.. igen!
2013-03-01



Underbar berättelse. Mycket intressant skrivet. Känns ryggen bättre nu?
2013-03-01



Tack mycket. Versmåtten flyter inte helt men jag började med "Upp i ottan" så bestämde jag mig för att prova att göra ett ode.
2013-03-01



O de var bra gjort. ;)
2013-03-01