Peter Hampus

Jag klarade det!

Vasaloppet under sju timmar var målet. Jag kom in på 6:43 på Öppet spår! Smiley

Personbästa med 1h 15 min.

Vilken dag! Solen strålade, det var varmt och behagligt och jag åkte med väldigt lite ansträngning.

Trots en krånglande armbåge och absolut avsaknad av fäste kändes det riktigt bra.

Läs fullständig race report här:
http://www.funbeat.se/training/show.aspx?TrainingID=...

Edit:
Inser att förmodligen är det bara mina träningskompisar som kan läsa hela rapporten så här kommer den:

Öppet spår
Gud vad tidigt jag gick upp! 02:45. Men jag hade faktiskt sovit ganska bra så det kändes inte överdjävligt.

Samåkte till Mora med en kompis och sedan tog vi bussen till Sälen. Hamnade i samspråk med en av medresenärerna som var väldigt nyfiken på cykling. Trevligt att få prata lite och käka frukost nummer två i bussen.

-13 vid starten. Det var faktiskt inte så kallt som jag befarat. Dock kom vi fram så sent att vi fick lägga skidorna nästan längst bak.
Ingen fara dock för min rutinerade hare kastade sig blixtsnabbt ut i högra delen av startfältet när starten gick och vi hade nog kört om ett par tusen personer när vi kom till första backen.

I backen flöt det på förhållandevis bra. Visserligen var det skidgång, men inget stillastående som det brukar bli på Vasaloppet.

Jag hamnade i lite bråk med en gubbe som knuffade till mig så jag nästan föll omkull då jag råkat trampa på hans stav.
Jag knuffade tillbaka och vi fäktades lite medan vi munhöggs men jag tror jag fick honom att förstå att jag inte gjort det med flit och att det ju nästan är omöjligt att inte råka komma åt varandra eller varandras utrustning när det är så trångt. Det var inte enda kroppskontakten i spåret. Det skulle komma en till mer dramatisk ...

Ute på myrarna flöt stakningen på ganska okej. Dock hade jag mycket dåligt glid. Jag fick kämpa på ganska bra för att hänga på haren och hennes pojkvän.
När så mitt vanliga "vakna till jobbet alarm" började ringa på telefonen och jag bad att vi skulle sakta ned för att jag skulle kunna slå av det i en svag nedförsbacke tappade jag bort dem.
Stakade dock i kapp innan Smågan men det hade tagit på krafterna och jag hade börjat få känningar i min vänstra armbåge så jag släppte dem kort därefter.

Men jag höll ett ganska bra tempo för egen maskin tyckte jag. Klockan visade strax över 13 km/h i snitt (ja jag vet, coach Erik tyckte inte att jag skulle köra mot klockan men jag gjorde det av gammal vana).

Försökte mig inte på några svåra tidsuträkningar beronde på vad jag hade för miltid. Det var för avancerat för ett trött huvud förra året. Så jag kollade i stället tiden vid tre mil, tog den gånger tre och konstaterade att jag skulle kunna komma i mål på 6:30 cirka. Helt otroligt! Hur gick det till?
När skulle väggen komma?

Vid Everstberg ändrade spåren karaktär. Det sträva byttes ut mot glansis och då hade jag absolut inget fäste. Jag har nog aldrig saxat så mycket som i dag.
Men jäklar vad det gick fort nedför. 46,3 km/h mätte klockan upp som mest.
I en av de brantaste backarna körde fem personer omkull precis framför mig. De studsade runt bland skidor och stavar och jag kastade mig genast till ett annat spår.
Problemet var att där åkte en kille redan. Men han räddade sig genom att ta tag i min midjeväska. Han höll krampaktigt i den medan jag kryssade mellan fallande människor. Vi var som ett skenande tåg nedför backen. Tur att jag kört en del slalom i mina dagar.
Vi skrattade gott åt det efteråt och han berömde min skicklighet.

Det kändes fint fram till Oxberg. Jag kom på mig själv med att faktiskt åka och njuta. Vilken kontrast till förra året då allt var en plåga. Bakhalt vilket gjorde att jag snigelåkte uppför, men jag kompenserade det med att kunna hålla fin fart i stakåkningen och i nedförsbackarna.

Pulsen låg på 82-84% av max varje gång jag tittade på klockan men kroppen tycktes inte ta stryk av det.

I Oxberg började dock muslkerna bli trötta. Jag tankade i ytterligare energi i form av gel, gt-tabletter och mandelmassa men det hjälpte inte. Energimängden var nog inte problemet utan musklerna var helt enkelt trötta. Jag fick också kramp på insidan av låren.

Armbågen hade plågat mig allt värre och i Everstberg funderade jag faktiskt på om jag skulle behöva bryta. Men jag försökte ändra min teknik för att skona den och i Oxberg med endast tre mil kvar var det inte så farligt längre.

Farten sjönk en hel del, men tack vare en hög fart tidigare i loppet förstod jag vid Oxberg att sub 7 inte skulle vara något problem.

De sista tre milen var vi ett gäng som åkte tillsammans i samma fart. Vi småpratade lite och det var skönt att höra att även andra var trötta.

Vilken härlig syn det var då kyrktornet i Mora dök upp. Killen bredvid mig började spontant sjunga "Han har öppnat pärleporten" och jag stämde in i sången. Vi kunde dock inte hela texten men var väldigt nöjda med vår sånginsats och publiken skrattade och klappade i händerna.

Vi konstaterade att något krut till en spurt inte fanns i benen utan åkte i stället lugnt den sista kilometern och berömde oss själva för insatsen.

Men när jag kollade klockan på upploppet och konstaterade att jag kunde klara att komma in under 6:45 bad jag om ursäkt och sa att jag nog måste staka på lite.
"Ja åk för sjutton! Klart du ska satsa på det!"
Sedan låg han bakom mig på upploppet och skrek:
"Vad grym du är! Härligt! Snart i mål!"

Skön stämning både i loppet och i omklädningsrummet efteråt. Jag snackade med en kille som smart nog tagit med sig öl för att fira målgången. Den hade hjälpt honom att slipa tiden med fem minuter för att han hade längtat så efter den.
Jag fick halva hans öl mot att han fick återställardryck och energikakor av mig. Ett perfekt byte.

Summa summarum:
Personbästa med 1h 15 minuter.
Sluttid: 6:43
Maxfart 46,3 km/h
Minfart: 0 km/h (jag var tvungen att stanna en gång för att fixa staven)
Snittpuls: 77% av max
Maxpuls: 89% av max

Ett riktigt behagligt lopp med andra ord.
Smolket i bägaren var att jag fick höra att en man hade avlidit i spåret när jag var inne hos sjukvårdarna för omplåstring av min blodblåsa under foten.


2013-02-26 09:27.


Kommentarer till blogginlägget


Grattis!
2013-02-26



Stort grattis! Avsaknad av fäste verkar vara 100% för alla de som åkt under veckan.
2013-02-26



Underbar läsning - stort grattis!

2013-02-26



Haha, du ser ut som en halvgalen skogsmulle ;) (Schysst att ha det som enda kommentar, haha! Men jag har ju redan gratulerat till prestationen :))
2013-02-26



Haha ja vi har ju egentligen som måtto att se ut som slitna uteliggare när vi är klara med träningspassen i vårt cykelgäng. Så halvgalen skogsmulle är ju halvnära i alla fall :-)

Jag har en bild till som jag nog kommer att pryda min andra blogg med. Där får jag till den där söta höftvickningen som jag brukar ha på bilder när jag bär tajts.
2013-02-26



Kung Peter!!
2013-02-26



Härligt! Men fan du slog mig med 10 min :)
Vad är det för fin krans du har runt halsen, sån fick ju inte jag...
2013-02-26



Inspirerande läsning Peter. Kul att få med dina ord känslan från spåret. Grattis;)
2013-02-26



Va? Fick inte du en segerkrans Susan? Min familj stod vid målet med krans, pokal och dricka. Ljuvligt!

Härligt att få slå dig! ;-)
Men var inte sub 8 ditt mål? Då har du ju överträffat det med råge!

Daniel: det var mer spännande att följa dig och mina andra kompisar under lördagen än att se riktiga loppet på tv.
2013-02-26



You should send that pic to Rapha Peter you might get some sponsoring :-) It would be so cool to see your death-defying feats on the downhill at Everstberg. I remember last year some of the spectators posted video on youtube...
2013-02-26



Nej jag fick ingen. Får köpa mig en egen nästa år :) eller ta med Pär!
Jo jag har verkligen åkt bättre än jag trodde så jag är jätteglad ändå!!
2013-02-26



Grymt, Peter! Grattis till sub7-tiden och starkt jobbat att hålla dig undan kraschen :-)
Vi får väl revidera VR-målet till sub6.43 så du kan få till en fin klassiker-trend ;-)
Bra första insats i årets klassiker, förresten!
2013-02-26



Tack Peter, men du skriver i lördags? Jag skidade i söndags, lördagen var en ända lång väntan..... Nu ligger första delen av min resume upp. Kommentera gärna;)
2013-02-26



Sorry Daniel. Lite dagvill. Jag fick för mig att jag körde på söndagen :-p
2013-02-26



Fantastiskt bra Peter, är jag förvånad, icke... Grattis till en kalasinsats.
2013-02-26



Grymt Peter! Härlig racerapport! Synd att man missade gubbfighten! Med lite större biceps hade du ju kunna..... ;-)
2013-02-26



Jag får hålla en kurs för Peter till nästa år...
2013-02-26



Grattis Peter , bra tid och starkt att vara tillbaka i spåret, för min uppfattning var att det lät som aldrig mer.. efter förra året,-)
2013-02-27



Ja, det var verkligen känslan jag hade förra året. Så det som gläder mig mest i år är faktiskt inte tiden utan den positiva känslan jag hade hela tiden. Det här gav mersmak!
2013-02-27


Arkiv