Det här blev ett äventyr utan koll på dagsformen. På förhand hade jag bestämt att jag åtminstone ville klara maran men längre än så lyckades jag inte tänka. Givetvis vill jag förstås alltid klara 5 mil på 6 timmar, den idén har jag haft så länge jag känt till att det finns 6-timmarstävlingar men att det skulle gå i år trodde jag inte på av många skäl.
När jag springer är jag inget mattegeni direkt, men jag räknade i alla fall ut att med den varvlängd banan har så skulle jag behöva springa 36 varv per timme för att komma i närheten av de 218 varv maran är. Men det skulle fattas 2 varv, så jag behövde springa in dem. Så jag sprang, och knaprade in varv. Och några extra för säkerhets skull.
Jag tappade säkert 5 minuter på att byta strumpor, jag hade vanliga vardagsstrumpor på eftersom jag inte hittade löparstrumporna när det väl var dags att byta om. En timma in i loppet kom älsklingen i ilfart med nyinköpta strumpor, men bytet kostade lite tid. Jag hade sprungit in en god marginal, och en del av den gick åt här. En del gick åt till ett nödstopp också, jag hatar frukost och den hatar mig.
Vid varvningen kunde jag konstatera att jag åtminstone lyckats landa på rätt sida halvmaran, och att jag avverkat första halvan bra. Återstod att springa tillbaka också.
Det var inte utan en viss känsla av belåtenhet som jag konstaterade att jag gnetat ihop 20 minuters marginal tillsist, och de sista 20 minutrarna spenderade jag lufsande och gående om vart annat. lite för belåten för mitt eget bästa och utan plan b i backfickan att motivera mig med.
Först långt efteråt insåg jag att om jag hade hållit farten istället för att börja lalla hade jag kommit över 45 också. Det störde mig en del, för i vanliga fall har jag både plan b och plan c för alla eventualiteter. Man ska inte frångå sådana principer, man vet aldrig när benen är sugna och humöret gott.
Fast med tanke på att jag från början inte ens var säker på att jag skulle komma i närheten av 40 så är 44,56km inte så illa ändå, så jag är nöjd även om jag vet innerst inne att jag till och med hade kunnat mer, om jag hade trott på mig själv lite till och om jag hade haft en plan b också.
