Anna Karin D

Årsredovisning

Dags att summera 2012 ur löpsynpunkt. Men eftersom löpningen (fortfarande) tar rätt stor plats i mitt liv så blir det nog en summering av 2012 sådär i allmänhet. Löpningen speglar livet och livet ger avtryck i löpningen.

Det är så det är.

2012....ja, inte ska jag sitta här och skriva tider och siffror och jämföra. Det är för tråkigt. (Och kanske aningen deprimerande eftersom siffrorna liksom inte går åt rätt håll. Men allt kan ju inte mätas eller hur? Eller återges i timmar, minuter och sekunder. Eller tiondelar och varv...mil och kilometer...)

(En annan sak är att jag aldrig lägger exakta tider på minnet.)

Det kan vara så att året som förflöt var det år jag började finna en slags ro i att saker och ting är som de är.
Att jaga skuggor som ständigt flyr eller försöka bestiga berg som är för branta gör mig bara besviken, eftersom det är dömt att misslyckas.
Och om jag nu ändå skulle nå det där målet, toppen, tiden - är lyckan så förgängligt kort.
Det är ok att jag inte persar och maxpresterar. Eller blir bäst, på något vis.
Jag kommer inte att bli lika bra som 2010 igen, eller för den delen 1981, och det är ok.
Jag kommer inte att vinna tävlingar, och det är också ok.
Jag orkar inte jaga tider, mil och medaljer, det tröttar, gör mig stressad, nervös och förstör min sömn. Det ger en ständigt värkande kropp och ett
surt och tråkigt humör. Det är inte värt det.

Jag är frisk och hel, min kropp funkar fint och mina värden är bra, men jag springer inte snabbast, snyggast, längst eller bäst.

Och det är absolut helt ok.

Summering var det! Inte livsfilosofiska egotrippade djupdykningar.
Året startade med en sargad kropp som återhämtade sig någorlunda så att den kunde genomföra Helsingborgs terränglopp i mars utan större problem.
De smärtande baksidorna återkom dock med förnyad kraft efter påföljande träningspass och jag var borta från löpning i flera veckor.
Efter en högst minimal löpträningsperiod chansade jag vilt på Göteborgs Varvet och det höll. Det kunde gått käpprätt åt fel håll, men det höll.

Jag kunde fortsätta träna och tävla året ut efter detta.

Förutom Varvet sprang jag ytterligare tre halvmaror:
Malmö halvmara i augusti, Veberödsrundan i september samt Bromölla halvmara i november.

Tre helt skilda upplevelser under mycket skilda betingelser, men jag är nöjd med dem alla.
I Malmö sprang jag inte för tiden utan snarare för livet, för glädjen att leva och vara bland levande. Jag hade några dagar innan suttit och sett min mamma lämna det bakom sig. Det var en alltigenom förfärlig upplevelse och jag behövde distans. Det fick jag, i den flimrande hettan, på den hårda asfalten, under duschen från en vattenslang, bland vänner.....
Jag fick känna att jag högst påtagligt levde.
Veberöd var DM och jag visste att jag skulle ta guld om jag sprang bara någotsånär. Jag ville mer än så, men vägg kom i vägen - det var en vindvägg och den var massiv. Jag missade 1.45 med två sekunder. Det var retfullt.
Bromölla var revanschen och den var planerad. Efteranmälan gjorde det hela mindre stressat, det fanns en bakdörr att smita ut genom utan att det skulle märkas även om det hade känts lite surt.

Det gick bra.

Det kändes oerhört tillfredställande. Oerhört! Jag surfade lugn och tillfreds på vågen av nytt självförtroende. Sög på karamellen, njöt av att ha genomfört och presterat. I flera dagar.

(Och det är, kanske, aningen tankeväckande.)



För övrigt..
...sprang jag inga bantävlingar alls.
....sprang jag för första gången trail. Vid två tillfällen: Bockeboda och Kåsjön och fann att det var riktigt kul, jag verkar ha en viss fallenhet att skutta runt bland ljungris och tuvor, i lera och mossa.
...sprang jag ett hyggligt millopp i Ystad på DM 10km landsväg, 46 å något mer var det väl. Nöjd var jag. Fick silvermedalj.
...sprang jag sämre än mina förhoppningar på Lidingö, men jag blev inte alltför nedslagen av det.
..sprang jag i Eslöv, vilket var ett nedköp på alla plan: det gick tungt, det regnade iskallt och jag vann ingenting. Inte ens en soppslev.
...sprang jag 30 km i Davos. Detta var årets absoluta höjdpunkt upplevelsemässigt. Underbart! Rekommenderas. Vill mer sådant framöver!

Det var väl i stort sett allt, tror jag....


...jo, en sak till: jag har under året ÄNTLIGEN fått regelbundenhet i mitt styrketränande och det är möjligen orsaken till att ryggen nu är betydligt bättre.
Jag vill tro det. Jag fortsätter. Om inte annat så för att jag gillar mina nya icke-dallriga armar.

Det var det förgångna. Nu är det framtiden som gäller. 2013 är nyfött!
Funderingar har jag minsann.

De ska snart komma på pränt.
2013-01-12 08:37.


Kommentarer till blogginlägget


"livsfilosofiska egotrippade djupdykninger" fick mig att dra på smilbandet. Att Tryckfels-Nisse varit där och stavat såg jag först nu när jag kopierade texten. Men bra att 2012 slutade bra för din del, finns ju som bekant andra som den halvan av året inte blev lika bra. Men styrketräning är nog bra och bra är också att inte vara för kritisk mot sig själv. 2013 tror vi på.
2013-01-12



Anna!
Tack för kloka ord, blev rörd när jag läste dem. Jag tror att du är inne på rätt spår om vad löpning (och livet) handlar om. Jag har bestämt mig för att sats på styrketräning för att orka med träning och jobbet.
Hoppas din kropp får vara hel i år och att du får göra en massa roliga saker :-)
2013-01-12



Du fick vara hel och frisk under största delen av året, du fann ro, och du fick vara med om lyckade tävlingar både ur prestations- och upplevelsesynvinkel. Styrketräningen får ett extra plus :-) Låter som ett bra år, tycker jag. Håller tummarna för att du skall få ett bra löparår även 2013!
2013-01-12



Tryckfelet (dvs feltrycket på tangenten) härmed tillrättat och frid råder även på det planet! (?)
Tack för kommentarer, jag tuffar vidare. Man lär så länge man lever, och det är ju helt enkelt bara så spännande! :-)
2013-01-12



Jättebra summering av året. Du tuffar vidare skriver du i kommentaren. Även om jag har skit i maskineriet just nu så tuffar jag med dig (så gott det nu går). 2013 blir spännande tillsammans!
2013-01-12



det kan vara bra att ibland ta ett steg tillbaka och vara lite filosofisk, ger ofta perspektiv på saker och ting. Kul med Bromölla! Och jag tror jag förstår vad du menar med Davos som höjdpunkt (inte bara bokstavligt :-)), man kan behöva resor att se fram emot, göra och sen ha kul minnen från
2013-01-12



Så bra du skriver Anna! Jag beudrar alla som orkar summera året och dra slutsatser av det. Det finns alltid saker att glädjas över och ta lärdom av! Nya spännande upplevelser, träningstillfällen och tävlingar väntar 2013. Tack för underhållande läsning!
2013-01-12



2.58.26 måste vara svårt att glömma. Den tiden är oerhört minnesvärd. Den är inte från förra året men den är din. Å andra sidan springer jag ungefär lika snabbt nu som jag gjorde det året du sprang på den tiden
;-)
2013-01-12



Tvåfemtioåtta...å nåt. Är vad jag kommer ihåg. Men tack för sekunderna, Rolf!
2013-01-13