Anna Karin D

Konflikter

Att lyssna på kroppen är svårt som bekant. Eller - kanske är det inte svårt att lyssna, det är snarare då och då svårt att tyda språket.
Och även om man tillslut lär sig förstå det där språket, lär sig dechiffrera de mystiska koderna, kanske man inte lyder.
För det finns ju en själ också, eller vad vi nu ska kalla det. Nåt mentalt i allafall, där tankebanor och psyke är inblandade och det har inte alltid samma krav och önskningar som kroppen för att må gott.

Min kropp talar nu hursomhelst tydligt och begripligt, med stora bokstäver och på svenska; den säger till mig:
Vila.
Slappa.
Sov.
Ta powernappar, ofta. Flera om dan.
Rör dig minimalt.
Åk INTE till Nova Lund.
Hissen är en bra uppfinning.
Ät choklad.
Ät nötter,
ät cheddarost.
Drick te med mjölk och honung.
Ofta. Flera gånger om dan.
Ät förresten jätteofta, helst bara mellanmål.
Ha vispgrädde till allting.
Spring INTE.
Träna INTE styrketräning.
Städa inte, pynta inte, laga ingen nyttig mat.
Lägg pussel, det är lagom fysiskt ansträngande.
Pepparkakor! ropar kroppen också.
Gäsp, avslutar kroppen trött.

Psyket/själen protesterar: du vet hur bra du mår av att ge dig ut i mörkret! I kylan/regnet/blasket!
Av att löpträna: snabba steg mot svart asfalt, eller i snön. Elementens kraft mot kinderna. Snö, vind, regn.
Styrka. Mental styrka. Du gillar det!
Du vet hur pigg du blir. Gladare. Snällare. Roligare på alla sätt.
Hur skönt det känns efteråt. Avslappnat, lugnt.
Den sköna tillfredsställda känslan.
Du saknar det, eller hur? Kicken?
Du vill inte bli slapp och försoffad?
Få flåsig andhämtning efter tre trappsteg?
Du vill väl inte ha dallriga tantöverarmar?
NEJ det vill du INTE - och då ska du till gymet! Magen också, tänk på den! Se, den dallrar redan.
(Kroppen inflikar surt att det har den gjort hela tiden. Inte ett smack av dallret har försvunnit trots ett år av plankor. Så - än sen? Pepparkaka...cheddarost..)

I ett par dagar har nu psyket låtit kroppen få regera. Kroppen har nämligen en klen hals, raspig och svullen med en trist rethosta. Så psyket har trätt tillbaka och kroppen har gottat sig och haft det SÅ SKÖNT utan invändningar.

Men när nu halsen börjar återhämta sig, vad ska jag då lyssna på, vem och vad har rätt? Vilken del av mig är starkast...?

Ska jag kanske låta förnuftet tala för en gångs skull?

Kan mitt förnuft tala? Undrar det. Har aldrig hört det säja ett endaste pip. Konstigt: kanske har det fått tunghäfta, eller så är det bara blygt med dåligt självförtroende. Gömt i en vrå, en tynande tillvaro någonstans, förskrämt medan kroppen och själen strider.

Jag kanske - hemska tanke - inte har något förnuft???
2012-12-22 08:50.


Kommentarer till blogginlägget


Kanske inget förnuft, men säkert ett traditionsenligt julpussel som väntar i ett paket!
2012-12-22



Ibland brukar du vara så hård mot dig själv så LeifA undrar om den däringa Anna D har något förnuft. Men så kommer förnuftet fram ibland. Och förnuftet finns ju not andra så varför inte mot sig själv.
2012-12-22



Sedan kommer jag dragandes med svartsoppan igen. Bara det att min tidning måste ha skrivit fel, för där står det "Skåningen saknar saftsoppan på julbordet". City Gross-chefen i Falun är tydligen från Kontinenten.
2012-12-22



Intressant läsning..... Tillhör ju själv gruppen människor, som nog hör rätt bra, men väljer att inte lyssna.Så har lite svårt med att låta kroppen få återhämta sig. Svårt med ett samvete som är för programmerat att ständigt jobba på högvarv. Men att jag skall få "dallriga tantöverarmar" är iallafall en sak jag inte behöver oroa mig för... ;)
2012-12-22



ta några dagar utan att planera in något alls eller så lite som möjligt ... gör vad som faller dig ... du behöver det! Sköt om dig och God Jul och Gott Nytt!
2012-12-22



Julpussel: definitivt! Vissa traditioner går inte att bryta..
Leif - med stigande ålder har jag blivit allt snällare. Mot mig själv, tro´t eller ej! (Vissa Leifar är också rätt tuffa mot sig själva ibland tror jag bestämt...! :-) )
Magnus: tror att det kanske inte är helt ovanligt med såna här tankar - vi vill prestera, det är så svårt att "bara" vila, bara finnas, så oproduktivt.
2012-12-22



Lars....God Jul! Du har så¨rätt. Men idag blev det ändå banintervaller på Atleticum, trots att kroppen väl inte helt var med på noterna.
2012-12-22



Känner delvis igen mig i dina tankar! Jag har ett jobb som ganska bra reglerar när jag kan träna eller ej så jag behöver inte vara så förnuftig...
Nu kommer det en jul så kanske det blir den vilan du behöver vare sig du vill det eller ej? Slappa med allt det goda framför en bra film och så önskar jag dig en riktigt fridefull Jul! Fullt återhämtad och med förnyade krafter går vi in i ett spännande 2013!
2012-12-22



Vem känner inte igen sig? Kroppens inre strider brottas man med emellanåt. Men förnuft har du. Det vet jag :-)
Tack för kul läsning.

2012-12-22



Jag är inkonsekvent med att följa. Lyssna gör jag alltid också men följsamheten varierar.
2012-12-22



Hoppas du får några fina juldagar med alla killarna, och att både kropp och själ kan få sitt!
2012-12-22



Jo, det där känner man ju igen. Speciell nu i juletid. :-)
2012-12-28