|
Oj vad roligt det var att tävla idag. Oj va jobbigt det var. Oj va lerigt det var. Oj vad fin natur vi hann se. Oj vilket härligt väder. Oj vilket bra arrangemang Oj va det gör ont att vurpa 3ggr i ett lopp...ja det summerar väl egentligen dagen.
Hade aldrig cyklat Bockstensturen (BST) tidigare men var beredd på en rejäl utmaning. Det hade regnat tidigare i veckan så jag befarade en hel del lera och dyhål. Det besannades på sina håll, men där valde jag att gå. Solen hade fått det mesta av veckans nederbörd att dunsta vilket var skönt. Min gameplan var att gå ut hårt på de flacka partierna och till första depån snittade jag 21 vilket jag får vara nöjd med då det stundtals var trångt. Sedan var planen att ta det lugnt på de tekniska partierna i bokskogarna i Åkulla. Gick rätt mycke där för att kunna njuta av naturen ;-) Gick nog en 500-600m idag. Kände tidigt i loppet att det här kommer kännas i axlar och handleder. Försökte skaka loss armarna när tillfälle gavs. Så kom första vurpan i ett hyfsat snabbt parti där framhjulet gick i en sten och styret snurrade runt. Orkade inte hålla emot med svaga handleder och underarmar. Gjorde nån form av kullerbytta och slog i armbågarna som började svida i leran. Snabbt upp och kom igång bra. Tog lite gel för att pigga upp mig. Jag kände mig inte direkt starkare i överkroppen efter den vurpan ;-( Drog ner på tempot ytterligare då jag inte ville riskera morgondagens tävling. Och där kom dagens andra vurpa. Kopia av första men landade rätt mjukt i gräset och rullade runt. Rinner mer blod från arbågarna och tvekar om jag ska ta fram första förband. Skiter i det då jag tror att jag skulle stelna till i kroppen. Går uppför de längsta backarna då jag inte orkar dra i styret. Nu börjar en mental kamp med negativa tankar om hur ont det gör i handleder, axlar och underarmar. Börja tänka på annat för att lura hjärnan. Börjar vinka till folk som står och hejar på oss. Snackar orientering med en ledare vid Nacke stugan. Kommer så småning ihop med klubbkompis som drar över ett kalhygge. Han rullar plötsligt runt och ropar ”hala rötter”. Hinner tänka att nu tar vi det lugnt innan jag kör in i hans rötter och vurpar, men åt andra hållet. Landar med höften/ryggen på en ovanligt stenhård sten. Ligger kvar och känner efter hur det gick. Ok, men rejält mörbultad. Kommer upp och GPSn piper till och säger 60km. Här kan jag ju inte bryta så det är bara att rulla vidare. Benen känns väldigt starka men det är överkroppen som tar stryk pga dålig teknik. Försöker hänga på de som kör om men får släppa. Tänker att nu kommer armarna att lossna. Nä, man tänker inte så smarta tankar i trötthetens dimma. Sista GEL-påsen går. Masterna i Grimeton tonar upp i horisonten. Ut på asfalt och då kan jag slappna av i axlarna och snittar över 20 igen. Tar in på klungan framför. Oj vad jag plötsligt älskar asfalt och saknar mina 23mm slicks. Känner doften av hav. Ser sgelbåtar som kryssar ute till havs. Nu är det bara en kilometer kvar. Jepp jag grejar det här!!! Ser första fyrarna i motljus när solen håller på att dala ner i Kattegatt. Vackert som den! Nu känner jag sältan från havet och doften av tång. Får ståpäls när jag svänger ner på singletrack utmed strandlinjen. SV 8-10m/s ligger på och jag skymtar några vindsurfare bort mot fästningen. Har helt glömt bort skador och värk nu är det Varbergs Fästning som gäller. Rundar fästningen på en lurig stig på insidan vallgraven. Gör min segergest när jag lycklig korsar mållinjen och speakern går loss på det. Känner mig otroligt nöjd men åker direkt till sjuktältet där jag blir väl omhändertagen. Snabbt i med pastan och skiter i duschen för att lägga mig i bilen en stund och vila en mörbultad kropp. Tack Mattias för god match idag. I morgon blir det lite plaskande i västerhavet och sen en tur med 23mm slicks på slät asfalt för att avsluta med en joggingrunda. Dagens övning kanske inte var den bästa uppladdningen inför Tjörn-tri. Men i morgon är en ny dag med nya möjligheter...
2012-09-01 23:02.
|
