|
”Men fåglarna har uträttat sina behov på den!” säger jag, för att understryka att det inte bara handlar om lite damm. Jag är smått irriterad men har ändå takt nog att inte använda ett mer familjärt kraftuttryck som ”skita” när jag talar om flaxfäna. Vill inte köra någon skabbig hyrbil upp mot bergen, vill köra en som blänker i julisolen. Jag är på Skönhetens ö för guds skull. La Corse!
I andra änden av luren, receptionstjejen, som från sin disk inne i flygterminalen tvåhundra meter bort spelar motvals. Citroënen framför mig är hundratio procent otvättad sedan den förre hyresgästen övergav den. Något rösten i mitt öra till slut låter sig övertygas om och jag får en vägbeskrivning till firmans servicegarage. Kör dit och ut ur plåtbyggnadens innanmäte stegar en bar överkropp i sextioårsåldern (herre) och bilen lotsas genom en treminuterstvagning. Bättre så.
Kör höger i rondellen och lämnar kusten för bergen. Från flygplatsen i Bastia tar det ungefär en timme att köra till Corte. Mindre än så om du som sitter bakom ratten är korsikan. Antingen så skakar man bara på huvudet åt öns bilförarkultur, som om den vore ett galet youtube-klipp med den ständigt lurande frontalkrocken som kittlande ingrediens. Eller så håller man behörigt avstånd till framförvarande, kastar invektiv efter dåren som via heldraget langar en omkörning strax före en tvär och skymd kurva, och ber en stilla bön för alla förlorade och på gränsen till förlorade själar som trafikerar N193.
Från mötande håll kommer helljusblinkningar och det är (vad Expressen hade kallat för) skräckchaufförernas uppmaning till några minuters vapenvila. Två motorcykelpoliser dyker upp på ett krön och de har en syndare i nätet. Blombuketterna längs vägens olycksplatser verkar inte ha samma dämpande effekt som gendarmerna. Snart är jakten åter igång.
Läs den kompletta guiden till total utmattning och hänförelse:
http://www.bonjourtrail.se/?p=4303
2012-07-31 16:23.
|
