Anna Karin D

Farmor&Farfar springer Trail

Mannen i blåbyxor och Lantmännenkeps pekar med hela armen samt en liten flagga förbi traktorn in i hagen.
Där står redan rätt många bilar och vi skumpar lydigt in Pers vinröda Megane bland grästuvor och lerkokor.

Bilen blir alltså först i vårt lilla sällskap att få testa trailunderlag denna junilördag då sommaren äntligen verkar ha tagit tag i sina uppgifter och skärpt upp sig efter veckor av kyla, blåst och höstbetonat regn.

För idag skiner solen från en molnfri himmel och temperaturen ligger runt 20-strecket.

Nästan lite väl varmt?

(Tänker jag men bara tyst, för sådant ska man tala tyst om, annars är man otacksam och gnällig, tänk på alla stackare som frös sig sönder och samman förra helgen i Stockholm...)

Här råder rena idyllen! Svensk sommar i koncentrat! Röda stugor, vita knutar, smörblommor, prästkragar, hundkex, mandelblomkattfotåblåviol!
Hästar. Barn som matar hästar med repat gräs. Stengärsgårdar, syrenhäckar. Fågelkvitter. Humlesurr.
(Och inandet från små otäcka moskitos?
Ja, det ingår tyvärr mygg i sommarkonceptet.)

Till tävlingscentrum är det 5 kilometer, för det är en orienteringsklubb som arrangerar, och orienterare är en segt och tåligt släkte som skyr bekvämlighet. Det är alltid iskalla duschar med tjock stråle under bar himmel och toaletterna består alltid av en grop i skogen med liggande stock framför. Till toaletterna (gropen) är det alltid 4 kilometer, gul snitsel.

Jag vet, för jag har orienterat, det var i slutet av nittonhundrasjuttiotalet.

Nu överdrev jag lite. Det är inte riktigt fem kilometer till tävlingscentrum, snarare femhundra. Meter.
Men det är jobbigt ändå, för Pers matbox väger duktigt mycket. Vi kan ju inte riskera svältdöden ute i glesbygden.
Nu hjälper jag inte till särskilt mycket med kylboxen eftersom jag har att göra med att släpa på min träningsbag. Den är omfångsrik och tung och det beror på alla de par skor jag tvingats ta med mig eftersom jag inte kunnat bestämma mig redan hemma för vilka jag ska tävla i. Ja, och så måste jag ju naturligtvis ha ett par att värma upp i, ett par att jogga ner i och ett par att ta av sig och ställa bredvid filten när vi ska äta.

(Va? Har jag för många skor? Va!? Jag? Nädå. Så kan det inte vara.)

Bockatorpet ligger mitt i den Nävlingeåsiga skogsterrängen, ett stycke Skåne helt olikt den platta slätt som breder ut sig runt Lund.
Det är bedövande vackert.
En skogig idyll.
Smörblommor och......mygg.
Och ett myller av människor! Som ska springa Bockeboda Trail! Jag spanar givetvis genast på deras fötter för att få tips, men blir inte så mycket klokare av det.

Härlövs IF arrangerar Bockeboda Trail som ingår i Salomon Trail Tour. Tre banlängder finns: ca 21, 12 och 6 km. Dessutom per bana två åldersklasser: under 45 och 45+. (Ja, givetvis dam och herrklass dessutom).
Sympatiskt, tycker vi till åren komna nybörjare.

Per och jag har valt mellanbanan, det verkar lagom på ett ganska olagom sätt: inte det allra värsta, men ändå en rejäl utmaning när man inte sprungit trail förut.
Dessutom är vi så gott som äldst märker vi: till och med i gamlatantklassen har jag åldersrekordet.

Det känns....coolt.

Jag byter några ord med orienterar-Sara innan start, hon springer också i åldringsklassen men jag leder med tre år. Orienterar-Sara har orienterarsteg och skuttar fram bland stock och sten som en liten skogshare, mot henne har jag inte skuggan av en chans.
Men vad gör det? Nu ska jag bara ha lite kul och testa nytt. Skutta i skogen!

(Fast kanske inte som en hare då, utan mer som en...ööhh...tant.)

(Jag kollar också O-Saras fötter. Hon har dubbat. Det har inte jag, jag valde slutligen lätta racerskorna. Plana som ett salsgolv under. Men lätta. Tanken på behov av nya skor dyker genast upp i min hjärna.)

Och DÄR går startskottet, och iväg sticker vi! Grusvägar och tuvor först, sedan stig med gräs. Kringlor och krokar. Upp och ner.
Jag känner direkt att inte benen är de ben jag gillar bäst, de är matta och tunga. Det är en SÅN dag. En bad-leg-day. Jag tänker: tur jag inte springer tiotusen på bana just idag. Då blir mattheten bara än mer uppenbar, än mer plågsam.
Jag slår istället av rejält på takten och låter folk löpa förbi. Det gör ingenting. Jag ska ha kul idag. Jag struntar i att kolla min klocka.

Efter tre kilometer händer det grejor!
Rakt in i skogen drar snitseln, helt obanat: stubbar, stenar, grenar, granar, mossa, kvistar, hålor! Tjoho! Jättekul! Här gäller det att hålla tungan rätt i mun.
Vips är jag förbi ett par grabbar. Tvära uppförsbackar, klätterbackar! Runt och hit och dit. Gäller att hitta snitseln, annars är man lost. Springer lite fel vid ett tillfälle, men blir återkallad av den rödtröjade mannen jag just sprang om.

Han kutar förresten förbi mig när vi kommer ut på en bredare stig. Vi kommer ikapp en grön man, och så håller vi på sådär - den gröna, den röda och så jag - när det är slät väg tappar jag, när det är obanat går jag förbi. Röda killen drar i de branta uppförsbackarna, den gröna springer på bra utför.

Det svänger om den här banan! Det händer saker hela tiden! Inte en meter är den andra lik. I slutet drar vi ut i rena geggan, men skorna funkar. Det är bara en kort bit.

Och på upploppet spurtar den röda och gröna som om det gällde liv och död. De är ju män. De har nåt att bevisa.
Jag är inte man.

(För jag är kvinna! Och lika galen! Jag hade också spurtat på liv och död om jag bara haft en spurt!!. Jag vet! Jag är likadan. Jag är bara avis.)

Per står och väntar i målet, där har han stått minst en halvtimma medan myggen kalasat på hans vader är jag övertygad om.
-Kom jag sist?
Är min första fråga.

Efteråt:
Vi sitter nöjda och nyduschade i gräset i solen och njuter av idyllen och humlesurr och smörblommor och så slår vi ihjäl myggen.
Vi äter kalkon och kyckling och potatissallad och tomater och avocados, frukter och nötter och bröd.
Under tiden dundrar klubbkompis Senad in på en alldeles fantastisk tid på långa banan, en fantastisk kille, räds inga utmaningar.
En kort stund efter spurtar klubbkompis Lars över mållinjen, nöjd och glad, även han en fantastisk kille utan rädsla för utmaningar och rejäla mängder träning. Vilka grabbar!
Per och jag är svårt imponerade mellan tuggorna.

Sedan vinner jag en ryggsäck!
För det visar sig att jag har kommit tvåa i klassen för gamla damer. Visserligen några ljusår efter orienterar-Sara, men ändå!

Ryggsäcken är en riktigt fin sak från Salomon, en lätt löparryggsäck med tusen fack och ännu fler remmar och finesser och Per får genast nåt glansigt i blicken och går loss på dragkedjor och snäpplås, han drar och öppnar och stänger och öppnar igen och justerar och smakar lite på vissa detaljer.

(?)

(Är alla män såhär? När det gäller fack och remmar, dragkedjor och stroppar? Jag tror bannemej det!)

Vi avslutar med att äta väldigt många jordgubbar (som är mycket godare än ryggsäcken) samt vispad GRÄDDE och kaffe. Per är en svårslagen expert på matsäckar!!!

Nöjda, glada, mätta och skönt trötta promenerar vi åter till bilen i sommarkvällen.
Sommaren är ung, livet har väl bara börjat, kylboxen är lätt och träningsvärken har ännu inte ansatt våra underben....

....vad kan man mer begära?

(PS! Det var varmt vatten i duschen. Till toaletterna var det inga kilometer alls, och de hade dörr. Jag tar tillbaka mina oschyssta påhopp! Saker verkar ha förändrats på 35 år...)






2012-06-13 07:39.


Kommentarer till blogginlägget


Fantastiskt rolig läsning! Grattis till ett bra lopp, en fin ryggsäck och en väldigt underhållande berättelse!
2012-06-13



Instämmer i föregående kommentar.
2012-06-13



Härlig läsning! Visst doftar det sommar om den, gott att plocka fram i november när.... men först ska vi ha en sommar. :-)
Trail tour-loppet utvalt som årets nyhet för oss. Vilket utmärkt val! Att krydda den vanliga tävlingsvardagen med. Kravlöst! Kul! Annorlunda!
Såklart jag äv avis på ryggsäcken. Får komma tillbaka nästa år och vinna, hälsar och tackar åldermannen i racet
2012-06-13



Härligt skrivet A-K och tack för de fina orden! Min dag har idag varit kanon, nu blev den fantastisk! :-)
2012-06-13



Vad skoj och trevligt att läsa! Liksom kul att få reda på hur andra tänker och tycker. Instämmer m Senad. Ha det bra!
2012-06-13



Tack alla! Det var verkligen en riktigt kul upplevelse, jag vill mer...!!
2012-06-13



Fräck ryggsäck, en sådan skulle jag också vilja vinna.

Trail är skojigt, fast helt omöjligt att tävla mot unga orienterare som oftast har bra syn och slipper springa rätt in i grenar och annat som finns i skogen
2012-06-13



Inga problem att se tycker jag, det är mest steget som är ovant! :-)
2012-06-14



härligt vilken bra beskrivning och roligt att du gillar ryggsäcken. Du/ ni skulle prova några av våra trail skor, Speed cross tex. Tänk att det är så många roliga lopp kvar i www.salomontrailtour.se, hoppas vi ses på något av loppen, närmast är Stockholm trail något jag rekommenderar. Vilken e-post har ni så skickar jag lite mer info om Salomon trail tour. Mvh Erik Ahlström Samordnare STT

skicka gäran på erik.ahlstrom@korpen.se
2012-06-14



Du skriver så att jag nästan tror att jag är där själv. = )
Så sugen jag blir!
2012-06-17