Fredrik Wallin

Vi hade i alla fall otur med vädret!

När jag slog upp ögonen på lördag morgon var temperaturen 5 grader, det regnade och blåste ganska bra. Enligt rapporter var lördagen den kallaste dagen i juni i Stockholm sedan 1928. Visst hade jag hoppats på att under skulle ha skett under natten, men väderprognoserna hade varit stabilt dåliga hela veckan, så det var bara att gilla läget.

Efter att ha studerat vädret under frukosten justerade jag klädseln lite. Bytte knälånga tights till hellånga. Lånade några tillbehör från Therese såsom en buff att kunna ha som mössa/pannband och ett par tunna handskar. Förutom ovan nämnda plagg bestod av outfitten av en tshirt i funktionellt material, kompletterade med ett par löstagbara ärmar. Och förstås det smurfblå Studenterna-linnet.

Sett så här i efterhand funkade klädseln väldigt bra, led faktiskt inte särskilt mycket av kylan och regnet under själva loppet. Värre före och efter loppet. Hade försett Therese med en reservtröja utifall att jag skulle behöva justera klädseln utmed banan, men det behövdes inte.

En mindre kris inträffade på vägen till starten på Östermalms IP då jag upptäckte att GPS-klockan inte var på humör utan drabbats av cykliska återstarter. Gjorde ett försök att tränga mig in till Garmins monter för support, men gav snabbt upp försöken att tränga mig in i folkhavet. Så den nya planen var att köra Old School och lita på känslan i kroppen.

Efter en kort uppvärmning, två varv på Stadion med huttrande afrikaner och träningskompis Micke B, och avlämning av drickaflaskor till Studenternas förnämliga langningsservice styrdes stegen mot startfållan, iklädd fashionabel svart sopsäck.

Äntligen gick starten och på något kylslagna fötter rullade jag igång. Känslan var god, men det kan vara lätt att förhasta sig i början. Min känsla var att formen var god nog för en tid kring 3:00-3:05, men svårt att veta hur mycket vädret skulle påverka. På motsatta sidan av Valhallavägen siktade jag tretimmarsballongerna, så jag insåg att jag farten var mer än tillräcklig.

Försökte finna mig tillrätta i den ganska stora klungan som följde efter farthållarna. Farten kändes kontrollerad, men löpsteget kändes på grund av kylan lite stelt och kantigt.

Fick tag på de första langade flaskorna, vilket gjorde att jag kunde undvika kaoset vid vätskestationerna, skönt! Dock blev det kanske i början lite väl mycket sportdryck för efter cirka 16 kilometer började magen bli lite orolig. Gick över till att enbart dricka vatten ett tag och framåt halvmaran började problemen släppa.

Passerade halvvägs strax under 1:30, ett par hundra meter efter den stora 3-timmarsgruppen som jag släppt när magen började trilskas. Kilometern innan halvmaran över Gärdet var nog för övrigt den värsta med nästan storm på toppen av backen. Knappt före passagerna över Västerbron som också var dragiga.

När det sedan blev mer lä ute på Djurgården kändes kroppen piggare igen och jag plockade in lite på farthållargruppen. Sträckan mellan 25-30 km brukar vara kritisk för mig, har ibland gått på lite väl hårt här. Fanns antydan till det även i år men höll mig ganska bra i schack.

Ut på Söder Mälarstrand kring 32 km började de första schackningarna komma och fick bita i för att hålla farten uppe. Släppte den sista 3-timmarsfarthållaren ur sikte på väg uppför Västerbron. Ut på Norr Mälarstrand var det som vanligt en kamp mot kroppen, farten sänktes tyvärr kontinuerligt.

Vid 35 km insåg jag att måltiden på strax över 3 timmar (4:20-fart) var uteslutet, men att nytt pers (under 3:10) borde vara under kontroll. Höll fortsatt styrfart, men vid 40 km var det riktigt segt, och började bli orolig att perset började rinna mig ur händerna.

Fantastiskt skönt att äntligen komma in på Stadions röda tartan och dessutom se att klockan hade god marginal till 3:10. Klockan stannade på 3:07:29. Nytt rekord med 3:30 minuters marginal. Riktigt riktigt nöjd!

Stort tack skyldig till fantastisk langningshjälp från Studenterna, samt Therese, John och Sue som trotsade det vidriga vädret och gav ovärderlig support.

Slutanalys. Med fungerande GPS-klocka hade jag eventuellt hållit mig i skinnet på första halvan och hållit 4:20-fart istf låga 4:15. Det hade kanske minskat tappet med 2-3 minuter på slutet, vädret saktade också ner med några minuter.

Så sammantaget: väldigt glad över nytt pers, och drömmen om Sub 3h lever! Med fortsatt bra träning med Studenterna och lite bättre tur med vädret nästa gång kan det gå!