Anders S

Orientering i tillvaron

Igår började orienteringkursen arrangerad av Göteborgs Skidklubb...för barnen...men innan jag vet ordet av så står jag med karten i högsta hugg och lär mig att sätt tummen där jag är och pekfingret dit sjag skall.
Skitkul ju, jag som aldrig lärt mig orientera och valt bort en del tävlingar för att den kunskapen saknats mig. Jag lärde mig att skog är vitt, öppna fält är gult, kammar är branter och blåa ringar grävda brunnar.
Jag fick verkligen skärpa mig för att inte hela tiden vara först med att svara på ledarens frågor (riktade till barnen).
Nu öppnar sig nya möjligheter mina vänner. Fan va synd att Soteleden går 1 v innan Sthlm marathon.

Men barnen då hur gick det för dem? Ja, jag vet inte så noga jag hade fullt upp att lära mig själv, men de vill iallafall tillbaka nästa vecka. Härligt att göra saker tillsammans eller hur?

Annars funderar på att springa Kungsbacka halvmarathon med Anni i löparvagnen...jävligt snabbt dessutom.

Men nu pirrar det lite i benen för det vankas intervaller på hemvägen från jobbet och sist gick det ju åt skogen bokstavligt uttryckt...utan toapapper.
2008-04-09 15:41.


Kommentarer till blogginlägget


:D Hur skulle det kännas att få stryk av sina barn?
2008-04-09



Åh, vad jag blir avundsjuk! Jag vill också gå orienteringskurs. Jag behöver barn!
2008-04-09



Orientering är skitkul. När jag blir stor skall jag börja orientera på nytt :)
2008-04-10



Orientering är verkligen kalaskul. Jag fjällorienterade med syrran, och hon kunde springa fort, men inte orientera, och jag kunde orientera men inte springa fort. Det slutade med att hon försökte springa i fatt alla hon såg, och jag fick försöka springa i fatt henne för att få henne att förstå att de hon sprang efter deltog i en annan klass och hade sina kontroller på andra ställen än oss. Men kul hade vi!
2008-04-18



Välkommen in i orienteringsträsket! :o)
2008-04-21