Elin Johansson

8km som kändes som en evighet

Gårdagens intervallpass ställdes in och jag prioriterade sömn efter jobbet istället för att springa.

Imorse ringde klockan i ottan och jobbet. Trött och inte alls på humör. Väl hemma så var det 16 grader varmt och min laddning var inte perfekt, fikade innan jag lämnade jobbet med 1 kopp kaffe, 3 hembakade chokladbollar och 1 avocado. Väl hemma så hällde jag i mig vatten och sov 30 min. Sen började övertalningen med mig själv att springa ett 8km pass precis som schemat sa.

Bestämde mig för att ge mig ut, stod i valet och kvalet om att testa nya löparkjolen men de fick bli vanliga halvkorta löpartightsen istället.

4km ut och 4km hem skulle det bli. Första 3.5 gick bra det kändes relativt lätt i benen och det kändes som det fanns ork. Efter 3.5km var ja tvungen att stanna några sekunder och ta av mig den tunna överdragströjan jag hade över den kortärmade tröjan.
Vände vid 4km och nu blev det plötsligt motvind så det skrek om det.

Fortsatte mala på men nu gick det tungt. Vid 6km tänkte jag stanna och inte springa ett steg till. Men tänka om och tänka rätt var det som gällde i detta ögonblick.
Saktade ner och tänkte att hem ska jag och det är springandes och inte gåendes. Plötsligt stod klockan på 8km

De gick långt ifrån fort men jag gjorde det och nu efteråt känns det skönt.


De är dessa pass som bygger starkt pannben i slutändan

2012-05-13 21:34.


Kommentarer till blogginlägget