|
Det blev bara 22km, sen blev jag beordrad att stanna i varvningen av klokare löpare. I min egen lilla korkade värld tänkte jag att "det kanske går över" i tron att det kanske var vätskebrist och att den i så fall skulle lösa sig vid nästa vätskekontroll. Det var inte vätskebrist.
I min iver att ladda med vatten och kolhydrater glömde jag saltet. Normalt saltar jag inte maten när jag lagar den och jag saltar inte när jag äter. Det skyller jag livsmedelseverket för, eftersom det är de som säger att en svensk får i sig 2-3 gånger saltbehovet per dag. Det jag inte tänkte på var att deras råd inte gäller såna som mig.
Jag blev ohyggligt trött av minsta lilla och fick en dundrande huvudvärk - tänk migrän - trots att jag druckit rikligt med vatten både igår och idag. Och det är ju delvis däri problemet ligger, jag borde ökat saltintaget också. Nu har jag antagligen lakat ur saltet ur kroppen istället. Huvudvärken är kvar än för övrigt, men inte lika intensiv. Salt har jag fått i mig nu så det kommer nog att lugna ner sig.
Jag kan dock inte vara helt missbelåten, eftersom jag lärt mig så mycket. Vilken tur att jag upptäckte det där nu och inte 3 mil in på Lidingö Ultra..!
2008-04-05 20:25.
|
