Markus Hagberg

Första och knappast sista loppet på internationell mark. Eftersom det varit A-prioriterat har jag haft det i tankarna hela hösten och vintern och jag tror det varit en stark bidragande orsak till att motivationen att ge sig ut att springa aldrig har sinat.

Patrik som jag åkte ner med blev sjuk på torsdan så jag var riktigt nojjig att åka på nån sjukdom sista dagarna innan loppet. I sann pre-race anda kände jag efter riktigt noga om jag inte kände mig åtminstone liiite sjuk men det gjorde jag inte...


Kom ner sent på fredag kväll och checkade in på hostlet i närheten av sacre coeur. Delade rum med en riktig elitlöpare som satsade på sub 2.18 (han kom in runt 2.26 sen). Inspirerande att snacka löpning med nån som gör dom tiderna och han berättade att han under grundträningen ofta sprang runt 20mil/vecka så där ligger man i lä

Starten var redan 8.45 på söndagen och eftersom jag hatar tidig löpning så gick jag upp extra tidigt för att vakna till liv. Käkar vanligtvis alltid gröt innan lopp men eftersom de var en kass fransk frukost så fick de bli några baguetter och energibars.

Kallt som stryk innan starten och jag började tvivla lite över mitt val att löpa i shorts och tshirt. Uppvärming i form att lite "friskis o svettis"-hoppande och sen var det dags! Kom iväg riktigt bra och det var hur brett som helst på champs elysee. Det var väldigt jämn fart på löparna runt omkring mig och jag fick känslan av att de flesta var riktigt bra med koll på utgångsfarten. Vägarna var inte bara platta och breda utan även väldigt raka vilket också gjorde att det var lätt att lägga sig i cruise-fart. Planen under det tidiga skedet av loppet var att hålla mig runt 4.00-4.10-fart och känna hur kroppen svarade. Kändes lätt men jag tycker ändå att det tar lite tid att komma in i flowet under en mara.

Första milen passerades på 40:40 och även om det kändes lätt så funderade jag såklart lite hur det var i min första mara i sthlm förra året då jag tappade väldigt mycket sista milen. Vid 10km ändrade banan karaktär och man sprang in i parken Bois de Vincennes. Inte lika mycket folk men det tyckte jag inte spelade någon roll eftersom det var så tidigt i loppet. 10-20km var den del jag tycker gick lättast under hela banan och det kändes som att det var en svag nedförsbacke hela tiden.

Tillbaka i bebyggelsen efter 20km och här började det bli väldigt mycket folk längs banan, otroligt grym stämning med musik och hejjarop. Gäller att va diciplinerad och inte öka när man får adrenalinpeakarna. Började tidigt i loppet att ta gels och liquids och eftersom det bara var runt 10 grader i luften så behövde man inte dricka så mycket.

Halvmarapasseringen på 1:25:37 (Pb på halvmara) och fältet började tunnas ut något. Var rätt så blåsigt så ibland fick jag öka farten för att komma ikapp och lägga mig bakom några bra ryggar. Drygt en mil skulle avverkas längs Seine och nu började benen att kännas något. Frestande att öka farten men tålamodet var grymt. De flesta runt omkring mig började krokna något och jag plockade många placeringar. Vid 25km kom en lång tunnel på ca 1km som var riktigt grym att springa i. Kändes som man kom in i något slags hypnosstadie med alla fötter som ekade i väggarna. Små uppförsbackar i slutet av tunnlarna men endast några få höjdmeter.

Vid 30km funderade jag på om jag var för passiv. Kändes mycket mycket bättre än i Sthlm marathon men jag fortsatte att nöta på i ungefär samma tempo. Det skulle visa sig vara ett bra taktiskt drag då man passerade tennisstadion Roland garros och in i banans andra park. Benen började bli rejält trötta men absolut ingen vägg att tala om. Har nog aldrig varit så mentalt stark i något lopp tidigare som under slutskedet mellan 35km och in i mål. Gick 100% in i bubblan och öste positiva tankar trots att de va tufft. Använde mig av ett av mina favoritsätt att tackla smärtan och det är att skriva en lopproman i huvet samtidigt som jag löper. Hur skulle jag vilja att just denna del skulle skrivas om det var ett perfekt lopp? Började må lite illa och det tog verkligen emot att ta i sig gel. Kände mig lite spyfärdig men då var de såpass kort kvar att det bara var att bita ihop. Insåg att tiden skulle bli schysst men ville ändå kriga hela vägen in i mål. Väldigt mycket publik sista 200metrarna innan mål men var för trött för att njuta.

I mål på : 2:52:51


Tempo: 4:06min/km

Snittpuls: 166bpm


Sammanfattningsvis mycket nöjd med loppet. Aldrig känt mig så mentalt stark som jag gjorde. Tappade något mot slutet men ändå ett mycket bra disponerat lopp och det syns då jag plockade placeringar hela vägen. hade mycket höga förväntningar såklart eftersom jag sprungit så mycket under hösten och vintern men jag måste helt klart säga att jag ändå blev positivt överaskad av resultatet. Jag tror att jag haft riktigt stor nytta av de långa passen utan energi för att hålla ut hela vägen och även att jag legat på en hög totalvolym under många veckor. Supersugen på att springa fler maror utomlands och nästa mara blir målet att klara sub 4min/km tempo, dvs runt 2.48h. Kan verkligen rekommendera Paris marathon, bra flack bana med jäkligt bra stämning!