Sandra Ehlers

Klättermusklernas tillkännagivande

Jag och Markus stack ut med tyska vänner till ett klätterområde nära Baden-Baden igår! Det var en hög tröskel för mig (och som jag tror, för M också) att hänga på. Inte för att vi inte ville; jag ville ABSOLUT inget hellre. Men det var så mycket nytt för oss;
1. Jag kände enbart 1 i sällskapet innan, M kände ingen.
2. Det var absolut första chansen vi fått till klättring utomhus i Tyskland.
3. Tradklättring var det som gällde; vi är vana vid bult och topprep.
4. Vi har över huvud taget inte hunnit köra ngt ute sen i somras (även om vi har rep o allt med oss).
Så minst sagt ringrostiga var vi, och som för att toppa denna känsla skulle dagen startas med repellering på 25-metersklippa. Förr vardagsmat, men nu, även om det kanske inte syntes så väl, lite skakigt...
Killarna visade sig vara justa och petade upp topprep till oss. Lätta leder till att börja med; perfekt som uppvärmning. Efter lunch blev lederna märkbart hårdare, för att toppas av en pärla jag ännu inte klarat (och som M knappt försökt). Den var TUNG minsann. Men lite krafter hade vi alla kvar, så vi knatade vidare till en annan av alla klippor i detta område. En superlätt och en fasligt utpumpande led senare var jag garanterat färidgklättrad, liksom M som hade ont i axeln. Och lika bra var väl det; det var redan middagsdags och det var nära skymning.

Jag trodde verkligen inte att jag hade ansträngt mig hårt; det var ju flest lätta leder ändå. Visade sig idag att jag inte kunde resa mig ur sängen pga grotesk träningsverk i ryggen. Sedär. M fick massera, jag kom upp så småningom. Men VILKEN DAG! Enligt min åsikt finns det ingenting så underbart (i träningsväg) som en solig dag ute bland klippor med goda vänner, och jag är sååå glad att vi inte fegade ur.
2008-03-30 23:17.


Kommentarer till blogginlägget


Vad roligt det låter att klättra, jag skulle också vilja testa......dock tror jag att en fegis som jag skulle få svindel efter två meter ;)
2008-03-31