Anna Karin D

Jag är ledig...

...och ni anar inte vad jag har längtat efter denna ledighet! Detta PÅSKLOV. Ända sedan julledigheten har jag längtat, räknat ner, känt befrielsen närma sig.

Längtat efter en vecka att vila, tagga ner, dra ner på hastigheten; att i lugn och ro fixa allt jag inte hunnit på grund av jobb och inrutad markservicelogistik och träning och tvätt och jobb och mat och mat och mat och disk.

En hel vecka (nästan) utan något bokat.

Ett oskrivet blad, redo att fyllas av diverse sköna aktiviteter varvat med lojt vilande på soffan med en god bok eller två. Med en chokladbit eller femton.

Lite lätt skogslöpning kanske någon morgon. God mat. Kanske ett par nya skor? Det var länge sedan. Skogslöpning med dessa nya skor och sedan långsamt äten god mat på det. Underbart.

Och så hade jag tänkt mig att äntligen ringa rörmokare för att fixa till det där stoppet i avloppet i tvättfatet i badrummet som nu verkar ha blivit rena cementen, äckligt äckligt. Klegg och urk.
Verkar inte lösa sig själv heller trots några veckors tålmodig avvaktan. Synd. Fast det hade jag väl kanske inte trott heller.

Byta däck hade jag också tänkt göra. Börjar bli dags, och från jobbet är det omöjligt att hinna ringa och boka tid.

Jodå!! Och så hyllorna i mitt sovrum, de ska rensas. Rensas och sorteras, där råder storartad kaos av diverse prylar utan någon som helst inbördes samhörighet, en märklig men inte speciellt funktionell mix.

Det borde jag hinna hade jag tänkt, dessa oskrivna långa dagar av ledighet.

Nu är klockan fem. Det är måndag.
Vad har jag gjort? Ingenting har jag gjort!

Inte ens en förlösande löptur, och det beror inte på att jag inte kommer mig för utan för att det plötsligen uppstått en elak smärta i häcken som omöjliggör varje försök till löpsteg.
Skit också, nu måste jag ju vila.

(Det var ju det du hade sett fram emot...? Vila? Eller skrev du inte det?)

(Jo...men inte såhär! Inte på grund av nån idiotisk bakdelsåkomma! Nu går jag här och känner efter HELA TIDEN och kan absolut inte vila. Grrr.)

Snöat har det det också gjort. Det fick mig att skjuta däckbytesplanerna på framtiden.
Ja ja jag vet. Snön smälte direkt. Det lär inte bli någon ny vinter just nu. Men.
Jag ringde inte.

Jag ringde rörmokaren! Eller - jag ringde växeldamen på Clifa fastighetsskötsel.
Rörmokaren skulle ringa upp. Senare.

Han ringde inte upp. Nu är det nog försent tror jag. Han har gått hem.
Finns det förresten kvinnliga rörmokare? Tror inte det.
En kvinnlig rörmokare hade säkert ringt upp.

Jag hade en bokad tid hos frissan och på grund av handlingsförlamningen kom jag mig inte för att avboka den fast jag hade velat det, helst, utan jag pallrade mig dit så nu är jag blondare men inte särskilt smart för det.
Inte mer företagsam heller.

Herregud vad det är SVÅRT att vara ledig och ha tid för allt det där man sluppit ta tag i!

Som vilandet. Svårast av allt. Svårast av det svåra.


2012-04-02 16:48.


Kommentarer till blogginlägget


Men du skriver bra! Det hann du ju med idag.
2012-04-02



....istället för det jag borde.... Dessutom pusslade jag, onyttigt värre.
2012-04-03



Pusslat har du gjort ja. Och de kan tyckas onyttigt men de vill jag direkt dementera. Du har gjort indirekt vlia, du har vilat skallen, låtit den tänka på den rätta biten, den rätta färgen.
De blir ju fint! :-)
2012-04-03



En grej som inte blev gjort igår, vilket är väldigt bra, att du inte löptränade :-) Utmärkt att du stod emot!
2012-04-03



Jag känner igen mig, att inte göra och må bra av de, är en väldigt svår konst. Vi måste nog praktisera för att bli bättre.
2012-04-03



Per, du slår rekord i antal kommentarer! Tack! :-)
2012-04-03



Jag bara delar up de :-)
2012-04-03



Pussel med på förhand okänt motiv. Det är framtiden. (Men det är inte vila.)
2012-04-08