Rolf Öhlén

Is i magen...

mun och näsa

Skidträning för grabben. Själv är jag ytterst skeptisk till skidåkning med tanke på den hårda skaren men jag kastar betänkligheterna överbord och stuvar in mina skidor också. Väl vid skolan flyter skidorna ovanpå det hårda snötäcket. Med hjärtat i halsgropen vänder jag och ger iväg mot elljusspåret. Spåren verkar fasta och inte så snabba.

Första utförslöpan går som hejsan. Tyngden på vänsterben i vänsterkurvan. Smidigt och lätt. Det värker i höger skinka så 2,5 får vara. Jag viker in på 1,5 slingan. Bakhalt är bara förnamnet. Uppe på flacken bestämmer jag mig att elljusspåret får vara. När jag fullbordat varvet är det jag som ger mig ut på de vita, spårlösa vidderna. Men det kommer inte att bli så.

Jag ger mig ut för den sista nerförsbacken som inte är så brant och som har en svag högerkurva. Här är spåret mycket isigt. Det går fort. Mycket fort. Jag försöker intala mig att jag klarar det om jag bara lägger tyngden på höger fot. Tyvärr hjälper inte det. Vänsterskidan skär ut och drar iväg åt sitt håll. Stå kvar i spåret eller ge mig ut i det okända?

Jag försöker stå kvar i spåret men vänsterskidan har bestämt sig att fara iväg åt andra hållet. Eftersom jag inte kan dela på mig blir det en praktvurpa. Jag slår i vänster arm hårt, jag snurrar runt och slår ansiktet och munnen i snön, slår i höger midja och vrider höger arm.

Oförmögen att röra mig ligger jag och jämrar mig innan jag kommer mig för att spänna loss vänsterskidan. Högerskidan håller jag inte på att få av mig. Till slut lyckas jag och kommer på fötter. Med ömmande lemmar går jag resterande bit tillbaks och sedan upp på flacken vid skolan.

I höjd med parkeringen spänner jag på mig skidorna igen men känner att vänster arm ömmar för mycket så jag avbryter allt skidåkande. Jag länger in skidorna i bilen och sätter mig att vänta på grabben.

På lördag är det skidans dag. Sista anmälningsdag i övermorgon. I år kommer jag troligen inte att anmäla mig. Det beror på hur armen känns. Och föret. Isiga spår är det värsta jag vet!
2012-03-19 20:10.


Kommentarer till blogginlägget


Aj, aj, aj!! Hoppas det inte är alltför illa. Tröstkramar..
2012-03-19



Krya på dig
2012-03-19



Aj! Det där låter verkligen inte kul. Isiga spår är verkligen inte kul.Hoppas du inte får för ont.
2012-03-19



Kunde nätt och jämt få på mig skjortan i morse. Gör ont att lyfta och sträcka ut armarna.
2012-03-20



Aj, aj, aj!!! Hoppas att det snart är bra med armarna igen och att du snart får lustfylda turer i spår utan is
2012-03-20



Då måste jag säga i egenskap av min yrkesroll att; är det inte bättre 48h efter fallet så måste du söka för det.
2012-03-20



Tack för rådet. Det känns lite bättre nu men vänsterarmen är mer ellr mindre obrukbar men mer rörlig. Känns det inte bättre i morgon blir det vårdcentralen.
2012-03-20



Tunna frakturer är vanligare än vad folk tror i just överarmen efter fall. Och då i lägre hastigheter än vad den du gjorde. Så inte omöjligt att så är fallet. Att inte göra något som gör ont är en mycket bra tumregel när man misstänker frakturer. då läker de bäst.
2012-03-20



Ingen fraktur men förbålt stel vänsterarm. Var på röntgen idag.
2012-03-21



Då är du snart i skidspåret igen. Gött :-) :D
2012-03-21