Anna Karin D

Vad är det för konstigt med skor...?

Jag är inte den som drabbas av shoppinglust särskilt ofta. Väldigt sällan impulsshoppar jag loss på nåt jag inte behöver. Jag köper inte ens det jag behöver, jag är en usel konsument!
Väldigt sällan får jag kickar av något nyinköpt, snarare ångest. Storleken på ångesten är helt klart relaterad till hur dyr saken ifråga är. Ju dyrare, desto mer noja, desto mer tankar på att leva på blodpuddig och kålsoppa några veckor för att kompensera.
På köpstäder blir jag svettig, matt och uttråkad efter tio minuter och reor gör mig lite illamående och får mig att tappa lusten att handla ens den allra billigaste lilla strumpa.

Ullared är min hemska mardröm.

Men.
Det finns en sak som sätter alla dessa för mig normala mekanismer ur spel. Då jag plötsligt glömmer både sans och vett och vem jag är, bortser från hotande kålsoppsveckor och reella behov och bara KÖPER.

Skor.

Ja alltså, inte vilka skor som helst. Stövlar, sandaler, höga klackar, pumps, läder och sånt tjafs håller jag mig kallsinnig inför.
Det är löpardojor som får mig ur balans! Det är löparpjuck som förvandlar mig till ett ha-galet urflippat köpmonster! En löpsko-shop-a-holic!

Jag har redan löjligt många, speciellt med tanke på vilken medelmåttig löpare jag är. Trots detta börjar jag ständigt dregla över nya modeller, nya färger, häldroppar, lättvikter, barfotakänslor....

...och nu senast trail.
Salomon Speedcross: sanslöst grön, skön, aggressiv, taggad. Stod den på hyllan och jag VILLE HA.
I terräng och lera med ett vässat markgrepp föreställde jag mig spruta fram, backe upp och backe ner och låren skulle icke heller längre vara klena och veka och mjölksyrestinna på grund av dessa illandes gröna skönheter.
Stock och sten. Skog och mark, leriga backar - ja, sånt det dräller av här i Lund. Så visst behövde jag sådana, fattar inte hur jag klarat mig innan?

Dessutom var de sänkta med femtio spänn eller nåt, som hittat, ett måste, ett FYND. Provade och de kändes bra, helt ok, sköna faktiskt, lätta, men jag fick gå upp en storlek för annars fick inte tårna plats. Mina inlägg fick inte heller plats, men dem kan jag klara mig utan på mina trailpass. Tänkte jag. Och köpte.

Kunde inte vänta länge på att få testa detta underverk i Lunds (enda?) leriga vildmark - Skrylle - så i går morse, i arla morgonstund, drog jag dit.

Och togs ner på jorden. Inte I jorden, för den var frusen. Löjligt frusen, så någon lera var det inte tal om. Kändes ungefär som att springa på asfalt med dobbade fotbollsskor. Det har jag aldrig gjort, men jag föreställer mig känslan.
Styltigt, stumt och hårt.
Dessutom började stortårna omgående må lite dåligt. Hade det för trångt. Inte framåt, där var det plats - utan från sidan.

Det finns en anledning till att Nikeskor brukar passa mina fötter som en handske. Nike är gjorda för ankor...eller snarare för folk med ankfötter, ni vet platta, breda framfötter.
Jag är ankornas anka.

Kvack kvack.
Dum som en anka också, detta visste jag ju! Hur kunde jag låta mig förföras av ett lockande yttre?
Jag, kloka kvinna, som vet att det är insidan som räknas.

Stortårna fick det efter hand så besvärligt att jag fick korta rundan. När jag sprang i nerförslut slog dessutom min klena tå emot skons stenhårda inre framkant och jag började bli orolig för att äventyra nästa löppass på grund av köttsår och blod och annat äckligt. Uppför gick det bättre. Hälen skavde inte. Men hälpartiet kändes uppbyggt och högt som på värsta finskorna - varför kände jag inte det i sportaffären?

Nåväl. Det hela slutade lyckligt för jag hade ett par dojor till med mig, så helt dum och förförd och förblindad var jag ändå inte. En liten klok tanke fanns kvar.
Nikeisarna - guuuulle söta fina gamla fula Najkisarna!!! - var ljuvliga.

Men: Efter att ha blängt ilsket på Salomon hela resten av lördagen har jag nu beslutat mig för att ge dem en chans till. Eller två. Då ska det vara lera i skogen och plåster på tårna. Och jag ska spränga fram i terrängen bland vildsvin och sly, med ett säkert grepp i myllan, starka muskler, och......

...ha lärt mig att ta mitt förnuft till fånga innan jag slänger fram visakortet nästa gång för det är ju TRÄNING som ger starka snabba ben.

Inte ännu ett par nya skor.


2012-03-04 07:50.


Kommentarer till blogginlägget


Nike och Saucony. Det är vad som funkar för mina fötter. Punkt slut :-) Hoppas dina fötter och Speedcrossen kan bli kompisar, även om första mötet lämnade en del övrigt att önska. Annars kan du försöka sälja dem vidare till någon med Salomonfötter.
2012-03-04



Jag ska försöka få dem att bli mer nikelika. Töja lite...
2012-03-04



Låt dig inte föföras av det yttre skimret. Det är många som vill sko sig på vår bekostnad men det är insidan och funktionaliteten som är det viktigaste.
2012-03-04



Ullared är din mardröm. Freeport är din pest o kolera :-)
Dom va sänkta 200 spänn, känns de bättre? :-)
De finns bara en Anna Anka, och jag lovar DU är inte den :-)
Tack för en underbar läsning med massor av fniss.
2012-03-04



:-)...vilken tur, Per. Jag har fel dialekt...
2012-03-04



Fel dialekt utifrån vad?
2012-03-04



Anna Anka.
2012-03-04



Kvack
2012-03-04



Nja, hon pratar Bjuvskånska....
2012-03-04



Helena kan hjälper dig med uttalen där vid lag :-)
2012-03-04



Hon talar faktiskt en karikatyr av Bjuvska!! :-)
2012-03-04



Haha, jag tror Majvi anser det finns fler som har viss svaghet för löpardojjor... :-)
2012-03-04