Anna Karin D

En sorts summering

Här sitter jag framför datorn, det är måndag, det är den 2a januari, det är kväll.

En summering. Bör jag göra såklart, av 2011, i siffror tänkte jag: tider, kilometrar, hastighet, antal pass...
Hade jag faktiskt tänkt göra just nu men jag lyckas inte få fram siffror som BARA visar 2011 utan att några dagar i december 2010 och en dag i januari 2012 slinker med. Tror jag åtminstone. Kanske är det Funbeat som är krånglig, fast troligen är det så att det är jag som är trögtänkt.
Jag orkar inte matte nu för jag har jobbat min första dag efter julledigheten och är mör i hjärnsubstansen som en dålig persika så jag fixar inte ens det enklaste minustal.

Men.
Jag kan i alla fall konstatera såpass att jag lagt ner mer tid på träning i år än förra, men beträffande löpta kilometrar ligger jag betydligt under 2010 års nivå.
Speciellt i november - december.
Vilket hänger ihop med ryggproblem. Det har blivit mer av annat, spinning (vilket jag gillar skarpt som alternativ), crosstrainer (tråkmaskin, mentalt prövosam) och styrketräning.

Vidare konstateras att jag -faktiskt - deltagit i två SM: inne-SM för veteraner i Karlskrona samt terräng-SM i Uppsala.
Det har givetvis varit en annorlunda upplevelse, men det hade varit mer fördelaktigt för mig om det hade varit året innan som jag kastade mig in i detta halsbrytande äventyr. Nu blev resultatet i prestation räknat ganska slätstruket.
Jag har under hela året känt i kroppen att något inte står rätt till, har inte alls kunnat prestera det som jag tycker att jag borde ha kunnat. Tror inte det bara beror på ökande ålder. Vet att det inte bara är det.

Jag har haft alla symtom på överträning och det är mycket lätt att inse hur jag hamnat där.
Nog om det, om det har jag gnällt tillräckligt.

Eftersom jag började mitt nya liv igår (igen) så är det slut på såna galenskaper nu.
En ny, klok, förståndig, mogen Anna D har fötts.
En Anna D med distans till tävlandet, sig själv och sina prestationer.
Som tävlar för att det är kul, utan nojor, illamående och sjuklig nervositet.
Och är glad och nöjd med sig själv även om hon inte toppresterar.
Som inser att inte all världens problem kan lösas med mer träning.

Japp så är det!!

(Ja, nu tror jag väl inte riktigt på att det ska gå så lätt om jag ska vara helt ärlig. Men. Det ska jobbas på.)

Och så var det det här med LUST.
Kanske är det det värsta, att jag, åtminstone tidvis, tappade lusten. För löpningen, för tävlandet. Det var inte kul. Jag har varit frånvarande, mentalt frånvarande. Inte känt närvaron, glädjen i att använda kroppen, musklerna. Göteborgs Varvet var typiskt en sådan olusttävling - och det var lite beklämmande tyckte jag då efteråt, eftersom just den tävlingen brukar vara så otroligt positiv, miljön, människorna, festen. Upplevelsen.
Det var bra väder, inte för varmt. Det gick hyggligt att springa. Men det var inte roligt. Jag hade inte roligt. Jag ville bara få skiten gjord.

I år ska jag hitta lusten! För nu har jag startat mitt nya liv. Igen.

Ett par tävlingar minns jag positivt:
Malmö halvmara, 13 augusti, som gick klart över förväntan bra. Inte lika bra som förra årets toppnotering på sträckan, men inte långt ifrån. 1.42.42. Jag var glad efter den prestationen!

Gruvans Parlopp (21 augusti) där jag löpte i par med Per. Prestationen betydde ingenting, vi hade bara så himla trevligt och mysigt både före, under och efter tävlingen. Vädret, stämningen, den vackra naturen. Vännerna.
Jag var glad över den upplevelsen!

Och så 5000m bana i Eslöv en kväll på sensommaren (31 augusti). Jag hade inte anmält mig. Ville egentligen inte vara med. Tyckte banlopp, varvtider, det mekaniska löpandet runt runt stod mig upp i halsen.
Men fick en ingivelse, en galen idé, efteranmälde mig (utan att berätta för någon utom Maggan på jobbet, på lunchen, Maggan arbetsterapeut som bor i Eslöv och som faktiskt dök upp med man och allt och hejade på MIG!)
Plötsligt var det kul och spännande, jag var taggad, det var ett äventyr, det var oplanerat och lite tokigt - och det gick så bra. Bara 6 sek över förra årets tid och det var nog bästa prestationen i år. 22.29. Godkänt.
Jag var glad över den känslan!

Senare under hösten blev allt bara mer och mer smärtsamt och löpning blev en plåga, något jag nästan blev rädd för.
Så det stryker vi ett stort svart kryss över nu.

För nu är det nytt år, och jag har börjat om.
2012-01-03 06:44.


Kommentarer till blogginlägget


Bara för att du nämner terräng-SM... Terräng-SM 2013 går i mördarbacken här i Falun. Arrangören Falu IK har dock fått lova att inte använda h e l a mördarbacken! (jag är sugen på att vara med om benet på något mirakulöst sätt kan bli bra och jag kan hitta form som tillåter det)
2012-01-03



Om man går på "Min Kalender" och ställer in år 2011 så summerar Funbettan allt som visas och då får den några dagar för mycket. Så det är Funbettan som är trög, inte Anna D. Men går man på "Min Analys" så kan man få fram riktiga värden. Sedan är inte heller LeifA nöjd med 2011, så han presenterar utåt ingen summering.

Vi får hoppas att 2012 blir ett glädjefullt år.

2012-01-03



Jag tycker att du lyckades bra 2011 också, speciellt med hänsyn till att du inte tyckte det var roligt hela tiden. Tänk vad roligt det ska bli 2012, och sen får det gå som det går. Men så länge man har kul brukar det gå bra.
2012-01-03



Precis Tiger! "Bra" är en definitionsfråga. Bara att omvärdera begreppet....
Leif: lyckades inte med "min analys" heller utan att behöva räkna själv... :-( JAG är alltså trög!

Eva: 2013! Backe! Mördare! Hemmaplan! Klarart du ska med då....du är kvalificerad, inga tvivel om det. Leif också.
2012-01-03



Det är en av de sakerna jag minns bäst av Eslöv: min förvåning när jag fick sms om att du - inte Per - skulle köra mig dit, och din glädje när du berättade att du också skulle tävla. Jag hoppas du får ha den glädjen med dig hela 2012!
2012-01-03



Nu lyckas jag vända din årssummering till mitt deltagande i terräng-SM 2013, vilket inte är fint sätt. Mördarbackarna uppför känner jag mig trygg i, det är ju där min vardagsträning sker. Men svåra backar uppför innebär svåra backar nedför och där är jag i n t e bra. Kom hit under 2012 Anna D så kan vi träna tillsammas både uppför och nedför!
2012-01-03



:-) !!
2012-01-03



Heja Anna D, och din nya målsättning! Den gillar jag. Som vi bla pratat om, jag tror inte vi blir speciellt mycket osnabba för att vi minskar träningsdosen till ha-kul-läge o omfattning. Glädjen måste vara drivkraften. Då blir träningen givande och lustfylld. Givande mentalt och fysiskt. Jag tycker tävlandet är krydda i löpningen. Någon du har tagit fasta på i ditt nya jag. Jag ska stötta ditt nya jag, börja om från noll, börja om från lust. Nu kör vi! Håller tummar! Heja dig!
2012-01-03



Jag bryr mig inte om att summera mitt år...ibland gick det bra och ibland mindre bra. Jag har alltid tränat när jag har haft lust och tid. Vissa veckor mer och andra mindre. Det är inte alltid att de tävlingarna som gick bra var de som var roligast. I stället kan det vara en träning som jag bär med mig som en kanonupplevelse. Två konstaterande kan jag göra 1. Mina ben är inte pigga på att springa i Ystad (men jag gillar naturen och alla som är med och tävlar där) 2. Jag har varit skadefri hela året!
Ser fram emot många trevliga möten med er alla 2012!
2012-01-04



Jag måste kommentera Majvi:s inlägg. Så himla rätt, känslan, lusten, bejakandet. Det handlar ju om att trivas. Vi har hittat löpningen att trivas med. Låt oss göra de, sen kvittar de om vi springer fortare eller mindre fort. Vi är samma underbara männsikor ändå. Jag bedömmer inte någon utifrån hur bra den personen är på att springa. Stor chans jag är med på dom mötena 2012 :-)
2012-01-05