Rolf Öhlén

”Tomten” såsom Viktor Rydberg kanske skulle ha skrivit den om han hade diktat den anno 2011

Midvinternattens köld är mild
neonskyltar gnistra och glimma
ingen sova ty festen är vild
långt över midnattstimma
månen vandrar sin tysta ban
snön ligger grå över hela stan
snön ligger grå på taken
också tomten är vaken

Står där så grå vid krogens dörr
grå mot det skimrande ljuset
tittar som så många vintrar förr
ner på spyor som har frusit
tittar mot centrum där lucian yr
tillsammans med tärnor står och spyr
grubblar fast ej det lär båta
över en underlig gåta

För sin hand genom skägg och hår
skakar huvud och hätta
”nej den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta.”
Slår som han plägar inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla
går att sköta sin syssla

Går till rännsten och avloppshål
rensar alla galler
med järnspett ger isen vad den tål
tills ner allt elände faller
ser en stupad, försupen kropp
försöker hjälpa den fallne opp
till ett påvert nattkvarter
där han kan lägga den stackarn ner

Går till parken där slagsmål står
försöker fientlighet bryta
men inte oväntat ej alls så bra det går
ty våldets demoner vråla och ryta
människan vill allt ont släppa loss
hon älskar att härja, förstöra och slåss
inget vett hon känner
allt hon inte gillar skoningslöst hon bränner

Tomten smyger sig sist att se
hur det står till i husen
kikar mellan gardiner in
bland alla juleljusen
vuxna gräla och slå de små
och unga bråka om att ej de få
det dyra som mormor ej kan betala
så besviket och högljutt de gala

Så har han sett hur julen kär
sedan länge mist sin mening
att gråt och tandagnisslan det är
som borde vara gemenskap och förening
att många barn önskar julen var vit
att föräldrar och släktingar kunde låta bli sprit
åtminstone denna helg på året
men vuxna är inte inne på det spåret

Är det helg ska spriten in
uti strupen ska alkoholen flöda
vett far ut och våld i sinn
barnens jul det föröda
men vad bryr sig vuxna om det
lyckans hemlighet
förgäves de söker
tror den kommer om de super och röker

Tomten skakar sitt huvud tungt
vänder ryggen åt allt elände
söker sig dit det är lite lugnt
och undrar hur det sig hände
att julen blivit så ful och trist
han sitter där och vet helt visst
att så här borde det inte vara
på frågan varför det så blivit kan han inte svara

Bruset från staden och vägens stråk
når hans trötta öra
liksom ljudet av allt ohyggligt bråk
som han inte längre orkar höra
Tomten lyssnar och halvt i dröm
tycker sig höra tidens ström,
undrar varthän den ska fara,
undrar var källan må vara.

Midvinternattens köld är mild
neonskyltar gnistra och glimma
ingen sova ty festen är vild
långt intill morgontimma
månen sänker sin tysta ban
högt över den konstbelysta stan
bleknar stjärnor som obemärkt vandrat över taken
det är bara tomten som inte är vaken

Travesterare: Rolf Öhlén