Jessie starlady

PT i längdskidor - världens bästa idé!

Som flera av er vet är det jag som kallas Fröken Långsam. Smiley
Om det fanns tävlingar i "springa långsammast trots att du faktiskt springer så fort du bara kan" skulle jag absolut vinna den (iaf i min ålders- och viktklass). Jag är inte heller snabb i vattnet eller på cykel, men allra, allra långsammast är jag nog ändå på skidor. Man skulle kunna säga att jag GÅR på skidor (precis som de gör i Norge, fast hälften så fort? Smiley ) för det går banne mig inte snabbare än när jag går, hur jag än bär mig åt. Därför kommer det kanske inte som en överraskning att jag aldrig fallit för skidsporten (utom på TV, när det gäller längdskidor är sport ännu mer än vanligt BÄST på TV) tidigare i mitt liv.

Inför min tjejklassiker (2009/2010) var det därför med viss bävan jag införskaffade ett par längdskidor. Med mina barndoms skidturer i starkt minne visste jag ju att de alltid hade slutat likadant. Jessie har bakhalt. Jessie HATAR bakhalt. Jessie kastar skidor åt ett håll, stavar åt ett annat och GÅR hem. Föräldrarna får plocka med sig skidor och stavar och ta sig hem med dem bäst de kan.

Jag insåg därför att den i särklass viktigaste faktorn var att se till så att jag ALDRIG fick bakhalt. Av den anledningen skaffade jag mig ett par vallningsfria skidor, med lite för mjukt spann för min vikt och VIPS! så kunde jag springa uppför varenda liten backe överallt där jag åkte skidor. Jag var nöjd!
No more bakhalt! Smiley

Okej, jag fick visserligen INGET glid heller. Alls. Inte en millimeter fick jag gratis utan det var helt för egen kraft som jag fick ta mig fram, hela tiden. Lite som att köra med handbromsen i lite lätt hela vägen? Bra då att jag har ett riktigt rejält tjockt pannben som inte bangar för att tvinga kroppen att ta i över tid. Smiley

Målsättningen var då Kristinaloppet som är utbytningsbart mot Tjejvasan i en Tjejklassiker och i min mening ett betydligt BÄTTRE lopp att välja. Smiley
Färre deltagare, billigare, mysig stämning och för mig dessutom med bonusen att ha starten tjugo minuter från mitt hem med bil (men ALLA som bor i Sthlm eller längre söderut har ju närmare till Norberg än till Sälen/Mora!).

Det var på Kristinaloppet jag insåg vidden av hur långsam jag faktiskt är på skidor... Efter att ha tränat många mörka kvällar i ensamt majestät på golfbanan i Avesta hade jag nämligen nästan lyckats inbilla mig att det gick rätt så bra. Tekniken kändes stabil och så länge jag inte blev omåkt av någon kändes det inte långsamt heller. Enda tvivlen var väl när nån 85-årig gubbe svischade förbi med ett glatt hej, men jag tänkte att "han kanske varit elit när han var ung, sånt kan man faktiskt inte veta" och lyckades sen övertyga mig själv om min egen förträfflighet i spåren igen. Smiley

Men på Kristinaloppet tog jag placering 330 av 337 och blev till och med omåkt av en liten skånska som var lika bred som hon var hög (ungefär en och en halv meter på varje ledd) och då var det ju bara att inse fakta. Smiley Tre mil gick på 4 timmar och 42 minuter. Tiden talar faktiskt för sig själv.

Nu har jag En Svensk Klassiker i sikte (efter att ha genomfört både Vansbro och Lidingöloppet var det liksom lite lika bra att köra på, annars måste jag ju göra om de där två loppen nåt annat år) och gissa hur stressad jag är över de där snörena som dras i skidloppen?!? Vasaloppet insåg jag direkt var bara att glömma. Jag skulle visserligen kunna ställa mig på startlinjen, men jag skulle redan då med säkerhet VETA att jag INTE skulle komma att få korsa mållinjen. Iaf inte i samband med loppet. Smiley

Så jag började snegla på Engelbrektsloppet (som är utbytbart mot Vasaloppet i en Svensk Klassiker av någon outgrundlig anledning, trots att det är tre mil kortare sträcka) och deras reptider. För att få åka i mål måste jag klara av loppet på 8 timmar. Det här betyder att jag måste kapa minst 42 minuter på de där tre milen (det är Kristinaloppets varv gånger två man kör på Engelbrekt) och sen GÖRA OM DET igen. External image
Jomen tjeeeena.

Men faktum kvarstår - Engelbrektsloppet it is! Allt enligt mottot: "Hellre en Liten Svensk Klassiker, än ingen Svensk Klassiker alls!" Det var dock där jag insåg att jag behövde hjälp. Jag ringde upp en vän som i sin ungdom (upp till sextonårsåldern) spöade skiten ur både Kalla och Haag (True Story!) innan hon insåg att hon hellre ville ha ett liv än bli proffsskidåkare på riktigt. Hon hade visserligen flyttat ifrån Dalarna i riktning söderut, men hon borde känna till någon som kunde hjälpa mig med tekniken på hemmaplan.

Så hittade jag min PT och efter att ha genomfört vårt första pass tillsammans igår måste jag säga - att skaffa mig en tekniktränare i längdskidor måste vara min i särklass bästa idrottsliga idé någonsin!

Redan efter 40 minuters teknikslipning på stakningen insåg jag hur galet mycket kraft jag har slösat på att försöka DRA mig fram med stavarna istället för att låta skidornas belag, snön och min kroppsvikt göra den största delen av jobbet. På en kort sträcka av kanske 100 meter minskades mitt antal stavtag från "enhalvfillion" till kanske... sju?!? Dessutom blev det hela tiden mindre och mindre jobbigt att ta sig den där sträckan (med möjligt undantag för att mina magmuskler kved lite väl högt på slutet, men det är ju bara som det SKA vara så... Smiley ).

Min PT Jocke kunde redan efter detta första pass konstatera att han kände sig lugn för att LOVA att jag skulle klara Kristinaloppet under 4 timmar om jag skulle ställa upp i år. Jamendåså. Då behöver jag ju bara klara av det TVÅ gånger, direkt efter varann, så är jag i hamn med min skidsatsning. Om nu bara vädergudarna kan komma tillbaka till sina sinnes fulla bruk och ge mig VINTER PÅ RIKTIGT också så kommer min lycka vara fullkomlig under de kommande två månaderna som återstår fram till mitt lopp. För att inte tala om hur lycklig jag kommer att vara när jag korsar mållinjen den 12e februari 2012 med tre fjärdedelar av Klassikern avklarade.

För dig som tycker det är DYRT med en PT (han kostar 500kr/tillfälle) så vill jag bara säga. Om jag BARA tagit den här enda lektionen och möjligen en motsvarande i diagonalåkning så hade det varit värt mer än inköpet av mina skidor, stavar och pjäxor OCH all tid jag spenderat med dem tidigare tillsammans. Jag, som upptäckte 2010 att jag faktiskt tycker det är KUL med skidåkning, inser nu att jag tidigare bara skrapat på ytan av hur roligt man kan ha med ett par längdskidor.

Hela upplevelsen blev som ett enda stort WOW! helt enkelt, med massor av AHA-upplevelser på en otroligt kort tid. Nu vill jag bara få snö på hemmaplan med så att jag kan ge mig ut och åka VARJE DAG resten av vintern.
SÅ mycket ger det att få tips på tekniken av någon som faktiskt kan.
Tvekar du fortfarande? Meh!
Just do it!
2011-12-15 11:33.


Kommentarer till blogginlägget


Vilken underbar berättelse, som en historia med ett bra slut. Håller tummarna att snön kommer pronto ;)
2011-12-15



Härligt det låter! Men jag funderar på en liten sak, har du fortfarande kvar dina vallningsfria skidor utan glid? I så fall kanske det är läge att byta ut dem också så att du inte behöver staka nerför backarna ;-). (bara ett litet tips från en som för två år sedan insåg hur roligt det är att åka skidor och nu också längtar mig tokig efter snö...)
2011-12-15



Camilla: Ja, här är den faktiskt mer än lovligt sen. Tidigare år som jag har bott här har vi minsann haft snö till FÖRSTA advent.

Emma: Jag har köpt ett par tävlingsskidor av min PT. Halt som TUSAN blev det och lite läskigt också, men jag tänker absolut försöka lära mig leva med det.
2011-12-15



Underbart skrivet och ett underbart innehåll. :-) Verkligen bra kämpat. Teknikträning är nog det smartaste man kan ägna sig åt. Lycka till med resten av Klassikern! Det ska bli roligt att följa din framfart.
2011-12-15



Riktigt kul läsning! :-)
2011-12-16