Per Månsson

Kattegatt i uppror och morgonen ljusnar.

Weekend i Varberg och hotellövernattning. Innan frukosten ut på kort morgonlöpning. Natten innehöll kulingvindar som piskade in från havet, och gjorde att de ven kring knutarna på hotellet.
Mörket vände till gryning, ljuset återkom. Klockan var åtta när vi sprang ut. Riktning söderut långs havet, på promenaden förbi Socitétshuset. En vacker stor träbyggnad i sekelskiftsfärgen, där adventsljusen lyste i fönstren. Mötte en dam som med vinden i ryggen slutförde sin tidiga promenad. Vinden piskade i, vågorna kom stora mot land från Kattegatt. Säkert flera meter höga. Den ena större än den andra. I kontakten med land slogs vattnet mot sten och annat, ett aldrig beskådat fenomen uppstod. Över strandpromenaden bildades små drivor av skum. Som likt raklödder. Lite svagt brunfärgat skilde färgen från snövitt. Inte stora drivor, inte så vi behövde hoppa precis Smiley men märkligt att de uppstod.
Vi fortsatte en bit till, innan vi hittade in på en stig som ledde upp på en höjd, med utsikt över havet och Varberg. Flera Varbergsbor hade hittat ut. Vi mötte någon löpare, någon stavgångare och någon som promenerade. Fler som inte brydde sig om tidpunkt o väder.
Efter lite trixande bland angränsande villor, kom vi ned till havet igen. Nu med vinden med oss.
Dagen hade ljusnat, himlen innehöll flera blåa toner. Vid ena sidan ville solen bryta igenom, med rakt ut där var mörkare blått. Och mycket riktigt, bara fem minuter senare hade vi småhagel som slog mot skärmen på kepsen.
Hela havet piskar, vi närmar oss Varbergs fästning med vinden i ryggen.
Runt nästa hörn, förbi den oerhört vackra gamla kallbadhuset, som med sin brungula nyans på träfasaden, och utsnidning med vackra små kupoler så totalt skiljer sig från dagens arkitektur.
Förbi hamnmagasinen, och åter till hotellet. Inte längre än 6,5 km, men fullt tillräckligt för annorlunda upplevelser och minnen som sitter djupt i sinnet nu direkt efteråt.
Så spännande en löprunda på 40 min kan bli. Och efter duschen smakade frukostbuffén underbart gott. Dagen började på ett väldigt bra sätt, med och minnen att ta med sig länge framöver. Vem säger att löpning är trist och enahanda?
2011-12-05 09:54.


Kommentarer till blogginlägget


VILKEN tur att jag övertalade dig att följa min galna idé....! Fattas bara att vi hade mött Bockstensmannen därute vid havet också, med kåpa och mantel och allt....
:-)

2011-12-05



Behövde inte så mycket övertalning :-)
Och galen, nä :-)
Ja, de hade varit häftigt. Kunna fråga han hur det egentligen förhöll sig.
2011-12-05



Verkar ha varit en minnesvärd morgon!
Själv håller jag mig helst inomhus i sådant väder - om jag inte planerat in ett pass som inte kan flyttas förstås :-)
2011-12-05



Å - det är ju detta som sätter krydda på tillvaron! Det oväntade, lite småtokiga - äventyret! Att få kämpa lite.
Detta pass hade varit ett ordinärt trist standardspring om vi inte stuckit ut i halvmörkret och mötts av en vägg av vind, av naturkrafterna, tvåmetersvågorna, löddret, den tysta tunga mörka fästningen, blygrå skyar....och den obetalbara kontrasten mot en varm dusch och en riklig frukost efteråt.
2011-12-05



En löprunda på ett nytt ställe är alldeles tillräckligt med äventyr för mig :-)
Däremot känner jag mig alltid lite extra nöjd om förhållandena under passet varit tuffare än förväntat och jag ändå lyckats genomföra enligt plan.
2011-12-05



Verkar till att ha varit en häftig morgon och dag! Håller med Anna om att gilla lite tokigheter och någon gång också lite extremväder. Det känns så gott efteråt:-)
2011-12-05



Ja, de var verkligen häftigt. Vilken kraft där är i vinden och havet. Hur färgerna skiftar på några minuter. Hur gott det är att vara lite småtokig, och sedan njuta av sötman i form av serverad frukost. Gott att uppleva!
2011-12-06