Rolf Öhlén

Några tarflige annteckningar om den ädle men ack så underskattade konsten i att gå vilse

Jag har länge hyst en åstundan att äga en gps där man kan lägga in punkter i terrängen, svampställen, bärlokaler och så vidare. Denna min lyxlängtan har under den senaste tiden växt sig allt starkare. Denna sommar hade jag stora problem med att hitta en myr i min barndoms tassemarker som jag borde känna bättre än min egen byxficka. Under jakten har jag hittat många fina kantarellställen som jag inte är så säker på att jag kan hitta till igen.

När hjärnan jonglerade med dessa tankar kom en del av mig med en invändning. Förr i tiden fick människor hitta landmärken och försöka lägga på minnet var olika besöksvärda mål fanns och vilka landmärken det fanns som kunde leda dem dit igen. Det är ett sätt att träna minnet och lokalsinnet. Vad händer om jag hittar ett bra ställe och lägger in det i en gps?

Är inte risken stor att jag återvänder till samma ställe igen år efter år istället för att söka nya ställen? Är inte risken stor att jag blir för beroende av tekniken så jag glömmer hur jag kan orientera mig i skog och mark utan gps? Idag tänkte jag plocka svamp på ett ställe där en i jaktlaget skjutit en kalv och där det lär finnas kantareller.

Jag parkerade bilen och gick på ett ungefär som jag trodde vi gick samtidigt som jag spanade efter spår av älgtracen. Jag gick in på ett måfå i skogen – och hittade nästan genast ett ställe med trattisar. Så fortsatte jag uppåt. Jag höll noga ögon på terrängen. Det är så lätt att stirra i backen när man söker efter bär och svamp att man inte tänker på hur man går. Jag hittade lite svampar här och var.

Så hittade jag en lokal som nästan fyllde korgen. Då vände jag om och började gå tillbaks – och sprang rätt på platsen där vi hämtat kalven. Där fanns visserligen kantareller men inte så många. Hade jag haft gps med just den här platsen inlagd är det inte säkert jag skulle hittat de andra svamparna som var fler och mycket bättre.

Tänk vad många gånger jag har irrat runt, vilka ställen jag sett som jag annars inte skulle ha hittat, människor jag inte skulle ha mött. Visst, en gps skulle kunna spara tid – men också göra mig mer bekväm. Sökandet är en del av upplevelsen. Nej, jag tror jag struntar i gps:en. Går jag vilse kommer jag att hitta fantastiska platser som jag annars inte skulle besökt och möta fantastiska människor som jag annars aldrig skulle ha täffat.

Översta bilden; Utsikt över Oppsjön

Därunder myrstack modell större byggd i söderläge. Myrorna bygger sina stackar där de får mest solljus medan mossa och lavar växer där det är minst ljus.

Så dagens synliga träningsresultat






2011-09-29 17:04.


Kommentarer till blogginlägget


Mera mumsig svamp!!!

Har suttit inne på jobbet hela eftermiddagen och tittat på solen och längtat ut...
2011-09-29



Gott en del ska förvällas och en del torkas
2011-09-29



Opps jag glömde vist logga ut maken och in mig själv./ Boel Öhlén.
2011-09-29



Ja, GPS är väldigt onödigt på fritiden.
2011-09-29



Såg ett program på Kunskapskanalen i går som handlade om minnestekniker. Bl.a fanns det en sång som fiskare på New Foundland använde. Sången innehöll var alla rev fanns. Hur man skulle segla till fiskebankarna osv...

Du får göra en svampsång.
2011-09-30



Dessutom motverkade navigation och orientering demenssjukdommar.
2011-09-30