Idag gick jag på BodyPump och eftersom det är fredag - och jag firar att min brutala 57 timmars vecka är över - så lastade jag på lite extra vikt för squatsen (hej, svengelska!). Problemet är ju då att få upp stången på axlarna, att lasta upp 30 kilo på axlarna....ja det är inte lätt för fröken Eriksson. Det var inte lätt, inte snyggt, inte elegant, men upp kom den till slut.
...att få ned den, ja det är ju nästan lika svårt!
Det var vad min spinninginstruktör inledde sitt pass med idag - 'If anyone feel like they need to throw up during today's session...well, you know where the bins are'. Jag har länge haft ett ganska mixat förhållande till spinning, ibland har det varit kul, ibland har det bara känts som ett okej crossträningspass/substitut till min kära löpning. Sedan hittade jag Boom! Cycle i Shoreditch, och där förstod jag helt plötsligt exakt hur kul, jobbigt och inspirerande spinning kan vara. Där finns inga mediokra 'nu-sitter.vi-o-cyklar-lite-halvslött'-pass, inga instruktörer som knappt vet vad fram och bak är på en spincykel och antagligen aldrig lärde sig cykla 'på riktigt' som barn. Instruktörerna på Boom är professionella triatleter, före detta elitcyklister, coacher för de brittiska triatleterna och så vidare, och det känns som alla pass leder någonstans - och någonstans mitt i all denna inomhuscykling har tanken på 'riktig cyckling' växt sig starkare...en dag så!
Idag cyklade jag 60 minuter med Mark, före detta elitcyklist. De sista fem minuterna ville jag både dö och spy och så tycker jag de bästa passen skall vara!
..släpar jag nu mig fram. Igår testade jag ett litet CrossFit-inspirerat pass på morgonen, och jag kan lova att folk i östra London inte är vana vid att se vårystra svenskar hoppas och sprätta i Victoria Park! Efter nattens regn blev jag under den dryga timmen blöt (blöt av svett, och regnvatten) och lerig som få - och som sagt var smått utittad.... Passet såg hyfsat enkelt ut på pappret:
- 20 skid-/spänsthopp (djuphopp från sida till sida)
- 20 klätterplankor
- 20 grodhopp
- 20 armhävningar
- 20 tricepshävningar
....gånger tio! Efter fem rundor var pulsen på topp, mjölksyran närvarande och svetten sprutade - men, skam den som ger sig, tio rundor avklarades med en mör Erikssonsk kropp. Cykelturen hem var...intressant, då det kändes som mina armar liksom flöt i luften och inte ville hålla i styret riktigt. Idag vaknade jag upp med rejäl träningsvärk, överallt!
Saken är dock den, att idag stod det ett litet långpass på schemat, bara en 18 kilometer så inget monsterpass, men innan jag for till gymmet (det HÄLLREGNAR här idag) så läste jag om en tjej som sprang sina kortare långpass med lite stegintervaller. Det låter spännande, sa huvudet, det låter smärtsamt, sa kroppen. Huvudet vann och det sprangs långa men inte särskilt snabba stegintervaller över de 18 kilometrarna. Nu gruvar jag mig för att gå ned för trappen och allt kroppen säger är 'I told you so!'....
