..igen. Long time no see, som vi säger här i Bristol. Bristol är staden jag nu kallar hemma och det är nu där jag ska träna och leva för några år framöver!
Träningen har under den senaste tiden varit....icke-existerande. Eller, jag är ju numera en sådan typ som cyklar till och från jobbet varje dag. Från Fishponds (där jag bor) till Emersons Green (där jag jobbar) är det väl en cykeltur på en halvtimme enkel väg. Jag (och mina housemates Julia och Maria, svenska sjuksköterskor även de) har lyxen att kunna cykla längs Bristol Bath Railway Path (
http://www.bristolbathrailwaypath.org.uk/home.shtml) i stort sett hela vägen, och kan på så sätt undvika den mesta trafiken. För er som undrar vad för slags cykel jag har, så är det en Dawes Mirage vilken jag köpte hos min lokala cykelhandlare Bools Bicycles för nätta £210. På jobbet tycker de att jag är smått galen som cyklar HELA VÄGEN till jobbet (de vet inte vad 'asvtånd' och 'motion' betyder här) och jag har fått en del förvånade blickar när jag kommer i min (svenska och passande) cykelmundering. Kläder efter väder and all that, ni vet.
Idag gjorde jag mitt första löppass här. Min kropp fattade inte alls vad jag ville först, men efter en kvart eller så var den med på noterna! Jag har som mål med min löpning i år att springa Bristol Halvmara i september (?) och kanske en mara i början av nästa år, eller i slutet av detta år. Vi får se, jag känner att det börja suga i maraton tarmen igen...
På tal om sport i allmänhet så har jag varit och sett Bristol Rugby besegra Coventry på Memorial Stadium, jag har sett Bristol Rovers spela oavgjort mot Tranmere Rovers på samma arena (och köpt mig en Rovers halsduk!) och idag är det dags att bege sig ned till Ashton Gate för att se Bristol City spela mot gamla storlaget Newcastle. Pappa är både stolt och avundsjuk!
