...efter att ha lyst med sin frånvaro några veckor. Det var....lite jobbigt, men som alltid kul. Jag ockuperade ett löpband på gymmet och körde mina vanliga intervaller, 5x5 minuter i 4.5 minuter/kilometers-tempo med två minuters jogg-vila mellan respektive intervall. Redan första intervallen kändes lite seg, inte den där riktiga "sprätten" i benen man ibland besitter utan dagens intervaller var mer av en arbetsinsats. Dock gick tiden väldigt fort och hela passet var över på strax över en timme, inklusive uppvärmning och nedvarvning.
Igår var jag och plaskade runt i en bassäng i en timme, det som jag är mest möjd över är att jag överhuvudtaget tog mig dit. Det var rätt lugnt i badhuset men jag kom aldrig riktigt in i flytet, ha ha!
Musik?!
Uppvärmning till:
http://www.youtube.com/watch?v=JUsJB0dAlg0 (Finns ingen låt som ger så mycket pepp som denna. Det finns ingen låt som är så bra som denna.)
Intervall nummer tre:
http://www.youtube.com/watch?v=C0Xl0ZEKJzo (nostalgia)
Nedvarvning:
http://www.youtube.com/watch?v=yHsLuwdjbkI (Dave Grohl goes.....ännu bättre än bäst!)
Ikväll gjorde jag crosstraining-debut! Smått nervös och väldigt förväntansfull begav jag mig till Varvsberget (start- och slutpunkt för Höga Kustenleden), till Hörnsjöns naturreservat närmare bestämt, för säsongens och mitt livs första crosstraining-pass. Vädret var riktigt skönt, 12 plusgrader och lite sol, lite fläktande vindar och luften kändes härligt syrerik - som upplagt för ett bra pass. F&S här i stan har alltså förlagt sin crosstraining till samma terräng där delar av SM i multisport avgjordes i september förra året, även om vi ikväll inte gjorde samma stigningar uppför berget utan bara sprang på en stor "platå" på bergssidan, med utsikt över Veckefjärden åt ena hållet och stan åt andra hållet. Vi delade in oss i två grupper, ca 18-19 stycken i varje, valde en Exertube efter förmåga och satte igång. Passet inleddes med en grundlig uppvärmning av hela kroppen i lugnt joggingtempo, sedan töjde vi ut lite innan vi körde första lite längre löpdistansen, ca 2.5 kilometer. Tempot låg på ungefär 5.30 i gruppen jag sprang med, Sten's "grabbgrupp". Efter en löpningen, som gick över stock och sten - det gällde att hålla tunga rätt i mun - och innehöll vissa löpskolningsinslag, så var det dags för första styrkestationen. Vi körde där funktionell styrka, 40 sekunder på varje övning och det var övningar både med kroppen som motstånd och övningar där vi använde Exertubesen. Efter styrkan var det fri fart i en och en halv kilometer, jag försökte hålla min vanliga intervallfart även fast man bitvis plöjde genom lerpölar och granris och sedan var det återigen styrka. Vi satte sedan av nedåt berget i liiite högre fart innan det var dags för den sista styrkestationen. På väg uppför igen körde vi lite fartlekar och ruscher i svag uppförslutning i terrängen innan vi slutligen joggade ned och stretchade grundligt. Passet kändes som mycket kortare än en och en halv timme och turligt nog inta alls lika jobbigt som jag befarat......dock avslutade Lotta och Sten med att säga att de under säsongens gång skulle intensifiera passet på vissa ställen. Jag sprang som tidigare nämnt med Sten och grabbarna (och någon tjej till) i ett tempo lite snabbare än mitt bekvämlighetstempo, vilket var bra för mig då jag fick se att jag visst orkade hänga med dem även om de var snabbare än jag på den fria fart-delen. Sedan var det otroligt kul att springa i lite terräng igen, det är ju så mycket roligare än att springa efter landsvägen. På önskelistan står just nu ett par trail-skor, som tillägg till den där åtråvärda pulsklockan, ha ha!
Sådan här utsikt hade vi idag!
Det är en teori jag har angående mina älskade intensivpass hos F&S, att passen som är riktigt spy-jobbiga, det är även de roligaste passen! Det är precis som om allt det jobbiga förvandlas till någon slags avart av lycka. Idag var det Elisabeth, aka favoritledare, som stod i mitten av salen och dirigerade oss intensiv-gympare och hennes pass är jobbigare - och har bättre musik - än Cina's och därför blir det faktiskt också roligare. Hon har rätt tung styrka och en konditionsdel som tar bra på benen, det gör det hela så mycket mer intensivt och driver upp pulsen ännu lite mer, sådär så det bränner i halsen - och det är det alltid tummen upp för!!!
På det stora hela har det varit en bra träningshelg, fredag var en halv-vilodag, lördagen var ju den stora löpardagen och idag har jag varit ute i skogen och promenerat lite med min ömma moder innan jag ikväll var på intensivpasset. Till veckan ska jag försöka få in lite blandat, beroende på hur jag jobbar och hur andan faller på.
Imorgon börjar F&S med crosstraining. Funderar starkt på att testa, det verkar kul. I och för sig är väl allt som innefattar löpning roligt på ett eller annat sätt. Nya inslag i träningen kommer förhoppningsvis även bli ridning en dag i veckan, en kompis häst skulle behöva lite trimning och hon har frågat undertecknad om hjälp.....
Efter att ha suttit och fixat klart deklarationen idag har jag inset att det finns goda möjligheter att inhandla nya skidor till hösten. Tack Skatteverket!
Som liten var jag en hängiven skidåkare - vilket jag fortfarande är - och här kommer lite bildbevis :
Min första tävling "utomsocknes"
Jag vann en pokal och min två år äldre klubbkompis Therese en medalj
Höstträning tidigt i oktober. Vinterns första snöfall föranledde alltid att skidorna åkte fram, oavsett hur lite snö det var.....
Efter en sen uppstigning så bestämde jag mig att vidga min vyer lite och förlägga mitt långpass delvis i ett annat län, jag tänkte mig att Jämtlands län skulle få lite besök av springande snigel. Jag iklädde mig min Stockhom Marathon-tröja, placerade hörlurarna i öronen, fyllde vätskebältet och förhandlade med min servicepersonal (aka mamma och pappa) om hämtning i grannbyn tre mil bort. Som det bortskämda vuxna barnet jag är fick jag min vilja igenom utan vidare, förutom att de agerar servicepersonal så är de även mina största supportrar - tillsammans med Felix, 3.5 år, som gjort en egen hejaramsa till moster ("Heja Nossan fån Övik" ) och en vimpel som han ska vifta med i Stockholm. Åter till dagens löpning dock. Jag begav mig ut i lugnt och makligt tempo, slog in på väg 346 och med det sa jag i stort sett upp all kontakt med omvärlden, om man bortser från några enstaka bilar och en hel massa fåglar. Dock är min ornitologiska talang väldigt liten, så att namnge fåglarna var svårare även om jag kände igen dem som "vårfåglar" plus några tranor och kanadagäss (vilka man omöjligt kan missa då de sätter igång....). Solen sken, vädret var varmt och bara en lugn bris ackompagnerade mig där jag lubbade fram, upp- och nedför rullande backar och efter 15 kilometer kom jag fram till Långvattnets Naturreservat och fick tillfälle att återknyta kontakten med alla små tjärnar och rullstensåsar. Efter ytterligare några kilometrar kom jag fram till länsgränsen, lämnade Västernorrlands län, klev in i Jämtlands län men befann mig dock i samma landskap, Ångermanland. Vägen fortsatte vara sådär roligt och lagom backig, några stycken här och där för att bryta av monotonin men inte så många och branta att benen tog slut. Jag hade redan innan jag for ut bestämt mig att jag skulle springa hela turen med lugn andning, vilket jag höll även om det bitvis var svårt att inte pinna på alltför fort då solen sken, löparglädjen sköljde över mig, musiken var särskilt bra och benen kändes oförskämt pigga. Väl framme i Backe, 2 timmar och 55 minuter efter jag gett mig av, plockades jag upp av min servicebil och jag kunde lugnt åka tillbaka till urskogen på helt fantastiskt gott humör - det kändes idag som om jag hade kunnat springa tio mil - minst - och mina inför Stockolm Marathon smått panikslagna hjärnceller lugnade sig lite, det kommer nog gå vägen den 31/5. Och så måste jag ju även idag erkänna att jag i sådana här stunder blir smått sentimental - Norrland och löpning at its best
För övrigt är jag grymt nöjd med mina nya skor.
Som rubriken antyder så lyssnade jag _såklart_ på Led Zeppelin under dagens långpass -
http://www.youtube.com/watch?v=_swFHp-0_sY . Eftersom jag är en sucker för "gammal" musik så körde jag även fin löpning till a)
http://www.youtube.com/watch?v=hcwr1nbmWLI och b)
http://www.youtube.com/watch?v=PbWULu5_nXI
Idag fick de vad de förtjänade - hamstrings och ryggmusklerna alltså......Jag vaknade denna morgon med en längtar efter att springa backe, trots att Szalkai sa "tusingar". Dock har jag hört diverse förstå-sig-på:are säga att man inte ska vara alltför låst vid fasta rutiner och upplägg så jag var lite wild n' crazy och bytte helt enkelt ut tusingarna mot backar. Nåväl, jag begav mig ut i strålande solsken och sprang iväg till min backe. Jag hade planerat att (försöka) trycka i lite mer än vanligt för att försöka få in i alla fall lite intervall-känsla i passet men jag kan väl säga att jag lyckades sådär.....De två första resorna uppför höll jag ihop hyfsat medan intervall tre och fyra var lite sisådär innan jag samlade ihop mig lite lagom till den sista intervallen. Mjölksyran var ständigt närvarande under de sista metrarna på alla intervaller.....men kul var det, långsamheten till trots. Just nu känner jag dock att det stramar på baksidan av min kropp - undra hur det kommer kännas imorgon ?! Jag måste faktiskt säga att mjölksyran till trots så tummade jag i alla fall inte på min (redan bristfälliga) teknik.
Innebär dagens löparkupp att jag nu är skyldig Szalkai ett intervall-pass?!
För övrigt har jag starkt begränsad rörlighet i mina armar idag. Helst skulle jag bara vilja låta dem hänga rakt ned. För all framtid.
Vill ni imitera dagens löppass kan ni lyssna på...
...
http://www.youtube.com/watch?v=Di9O3EI6FJ8 (för att få in den rätta intervall-känslan!)
...
http://www.youtube.com/watch?v=q233CxlIZtk (fråga mig dock inte hur den hamnat i min mp3-spelare, jag är lite perplex över det faktum att den är där.)
...
http://www.youtube.com/watch?v=08HfyT2WP2w
Ikväll har jag gelé-armar, efter ett - kors i taket - rätt bra pass på gymmet. Efter ganska många dagars slit för benen tyckte jag att det var dags för lite vila för dem så sagt och gjort, löpning planerades till morgondagen och idag klämdes det in ett överkroppspass. En bidragande orsak till detta upplägg var att jag inte tyckte jag blev nog trött i armarna igår på intensivpasset, de övre extremiteterna kändes inte nog genomarbetade om man säger så. De gör de dock nu......det kändes som en stor ansträngning att äta lite yoghurt då jag kom hem från gymmet och jag vill nästan inte tänka på tandborstningen.
Idag var hela passet som en tribute till The Hellacopters......
->
http://www.youtube.com/watch?v=L1aZUzaAdJY->
http://www.youtube.com/watch?v=HNt-zHqOP5E->
http://www.youtube.com/watch?v=KEyq0_gRJSc
Man vet att det är vår när vägarna kryllar av ungar på cyklar, det luktar bränt gräs och folk äntligen har kastat av sig dunjackorna. Idag var det styva 7 plusgrader och solsken vid sjusnåret då jag snörade på mig mina nya Adidas-pjucks för en liten löprunda i omgivningarna. Vädret ensamt hade ju kunnat få de stelaste och tröttaste ben att återuppstå från de döda och pinna på i rätt okej fart, vilket var vad mina ben faktiskt gjorde idag. Jag hade som plan att ta en lugn och opretentiös tur bara för att få komma ut i den sköna vädret och den planen följde jag väl sådär. Jag pressade mig inte, men benen körde sitt eget race och det slutade med att det blev ett lite snabbare distanspass än va som var tänkt. Jag kunde faktiskt till och med trycka på rätt bra uppför sista backen hem, utan att ha en nära-döden-upplevelse.
På tal om nya skor.....jag vet att många verkligen vill behålla sina skor så vita och fina som möjligt, men sån är inte jag. Jag vill att det ska synas på skorna var du sprungit, att du sprungit och hur du sprungit. Jag vill att skorna ska berätta hur man är som löpare. Just idag var dock mina skor väldigt vita och vägen väldigt torr, men jag har i varje fall tagit de första trevande löpstegen mot att låta skorna berätta om min löpning.
Och när man talar om skor så kan man ju även tala om övrig löparutrustning, tycker jag. Det är dags att avreglera vinter-tightsen kände jag idag. Långa, lite tunnare tights är vad jag numera är på jakt efter.
Dagens soundtrack var som följer:
1.
http://www.youtube.com/watch?v=hW-Nmtkg4LgTragik + skönhet = riktigt bra!
2.
http://www.youtube.com/watch?v=EHs8j5P5tPgBland det bästa jag vet.
3.
http://www.youtube.com/watch?v=6nAMFWDuDEIHan är helt enkelt fantastiskt bra, denna man.
4.
http://www.youtube.com/watch?v=NwHbWYiNUZcBra svensk musik, som den här, gillar jag .
5.
http://www.youtube.com/watch?v=SDuTVngzEvQSom jag tiigare sagt - underskattat band.
Stockholm Marathon närmar sig med stormsteg och jag känner mig smått......panikslagen...... Är jag tillräckligt förberedd? Har jag tagit mig vatten över huvudet? Hur i hela friden kom jag på tanken att springa 42 kilometer??!! Diverse sådana tankar yr runt i skallen när jag fixar frukost, när jag blandar Zinacef i NaCl-påsar på praktiken och när jag duschar efter träningen. Det kostar att ligga på topp liksom!
Ikväll har jag varit på intensivgympa och tro om inte denna söndags pass var lättare än förra söndagens?! Jag tror nästan det...... I vilket fall var det skönt att rensa skallen efter en lite joxig dag på praktiken, kroppen svarade rätt bra med tanke på veckans 55 kilometrar och så är det ju så klart KUL att gympa. Just intensivgympan är dessutom et litet formtest - har jag några muskler? Hur står det egentligen till med flåset? Kan jag röra armarna oberoende av benen?
Igår sprang jag, av någon outgrundlig anledning, på löpband. Nu när våren har anlänt och man har haft förmånen att springa ute så är det verkligen dödstråkigt att nöta på löpband.....Själva passet kändes lätt i flås och ben, men det var slitigt mentalt - jag tror aldrig jag kollat på klockan så mycket någon gång tidigare, i snitt kollade jag tid och sträcka var tionde sekund. Jag fick liksom verklige koncentrera mig på att njuta av musiken istället för att stirra på några siffror på en display - och det kan jag garantera att det aldrig tidigare hänt!
På tal om löpning.....jag planerar denna vecka att springa fram och tillbaka till jobbet en dag. Det är en lämplig distans (5-6 kilometer) och hur soft skulle det inte vara att börja dagen med ett löppass - då skulle man verkligen få en bra start på dagen och dessutom spara på miljön, ha ha!
Som träningsmusik rekommenderar jag idag : tre två-minuterslåtar!
1.
http://www.youtube.com/watch?v=erQowJTL1i82.
http://www.youtube.com/watch?v=Pvb_wQ2iZbY3.
http://www.youtube.com/watch?v=WOjhB5zQviA
Blodpudding......var lunchen jag inmundigade innan dagens långpass. Rune Larsson, Sveriges mest meriterade ultralöpare skrev i ett nummer av Runner's World att blodpudding, det var bra långdistansmat. Bullshit, säger jag! Jag vet att Rune, det är en duktig kille det, men jag kan lova att springa långpass med blodpudding i magen, det är som att springa långpass med 15 kilo cement i magen dvs obehagligt. Men räknar man bort cementmagen så var det ett kanonskönt pass, ett riktigt vår-pass! Sol, 8-10 plusgrader, ljumma vindar.....tyvärr lite mycket vind bitvis, men man kan ju inte få allt här i livet.
Farten idag.....var snabbare än förväntat (särskilt med tanke på cementmagen!). Då jag stoppade klockan efter passets sista skälvande kilometer fann jag att jag sprungit mina 27.2 kilometer (de där sista 200 metrarna är viktiga, ha ha) på 153 minuter, vilket ger 5 minuter och 38 sekunder per kilometer. Sådant gillar jag!
Kläder idag....var lite svårt att välja. Jag hoppade mössan och långkalsongerna (äntligen!!!), tog en långärmad funktionströja med en funktions t-shirt över och avslutade med löpartights. Eftersom det fläktade bra så kändes klädseln faktiskt riktigt behaglig och jag ger mig själv en guldstjärna för väl utfört värv när det gäller dagens klädval.
Träningsvärk idag.....trots min brist på fokus igår på gymmet. Jag vet att det antagligen beror på att det var två veckor sedan jag lyfte skrot, men i en ideal värld så skulle träningsvärken bero på att jag lyft tyngre vikter. Eftersom det är fredag låtsas vi idag att jag lever i den ideala världen.
Musik idag....:
*
http://www.youtube.com/watch?v=L1aZUzaAdJY (long time, no see....eller något sådant!)
*
http://www.youtube.com/watch?v=Zufj38_LsGY (en av mina favoritgrupper, straight forward-rock liksom!)
*
http://www.youtube.com/watch?v=S4i-cOv69tw (ett av mina tidigaste minnen är sammanlänkat med just en här underbara versionen av en sjukt bra låt!)
*
http://www.youtube.com/watch?v=FiVvA9YQpiI (bra. Jag tror det räcker att säga så.)
och så klart......:
*
http://www.youtube.com/watch?v=Odj5bH6eWro (det här mästerverket missade jag alltså, då jag inte fick biljetter till förra helgens TCT-show
)
Vännäs halvmarathon.....är jag numera anmäld till, känns kul att hasa sig runt en halvmara den 10:e maj! Någon mer än jag som ska springa?!
Jag vill dra mig till minnes att jag för ett tag sedan gav mig själv ett artistnamn under ett gympass, Asplövet Eriksson tror jag det var. Idag har jag bytt ut det till Josefin Oengagerad Eriksson. Nystarten på gymmet blev lite av ett antiklimax, efter att ha sett fram emot det hela dagen så var jag alltså ofukuserad då jag väl kom dit. Jag gick mest runt, försökte bena ut alla underliga tankevindlingar och suktade efter sol och löpning i kombination. Dock så måste jag ha lyft på rätt bra med vikter, för armarna blev trötta och jag blev nöjd. Slutet gott, allting gott. På ett ungefär. Dagens bästa övningar var bicepscurl och bänkpress, de två övningarna ökade jag (för att vara svaga jag) rätt bra på, medan ryggen fortfarande var lite trött efter gårdagens backlöpning. Förhoppningsvis hittar jag mitt fokus lagom till nästa gympass.
På gymmet är jag ju 99.9% av tiden innesluten i min egen lilla bubbla, jag lyssnar på musik, tränar och märker knappt de andra personerna i periferin. Idag, när jag stod och filosoferade med en hantel i vardera näven och musiken alldeles för högt uppskruvad i mp3:an, så kom det dock en annan gym-människa, knackade mig på axeln och frågade om det var okej för mig att hon bytte radiokanal. Först hoppade jag tre meter upp i luften (bra spänstträning!) och sedan antog jag utseendet av en fågelholk - dels för att jag blev förvånad att någon pratade med mig och dels för att jag hade mp3-spelaren i öronen och således inte lyssnade på radion.
Lite fokus hittade jag i alla fall då följande spelades:
-
http://www.youtube.com/watch?v=hx8jIGlj9ho-
http://www.youtube.com/watch?v=5_1RqyNdzbE-
http://www.youtube.com/watch?v=WOjhB5zQviA
Ryggen. Det är mitt svar på vilken kroppsdel som det kändes mest i, efter att jag sprungit i backe nu på morgonen. Jag upprepar: ryggen. Visst, benen var lite tunga efter att ha kuskat upp och ned och några gånger men den dominerande trötthetskänslan fanns ändå i ryggen. Kanske det var sviter efter gårdagens gympa, eller så har jag helt enkelt jobbat med bra ryggverksamhet idag, ha ha! En sak som är säker är att man aldrig upphör förvånas....!
I övrigt måste jag säga att backlöpning gick som på räls, jag tänkte att jag kanske skulle vara lite seg i benen efter intensivpasset igår men icke, mina apostlahästar kändes som vanligt och de fem gångerna uppför "min" backe var rätt behagliga måste jag säga. Att det var solsken, rätt ljumma vindar och en torr, fin grusväg som underlag kan ha haft en liten inverkan, det måste jag tillstå. Mössan jag hade planterat på toppen av knoppen bar liiiite överkurs faktiskt.
Topp 3 idag i mp3-spelaren :
1.
http://www.youtube.com/watch?v=Foc4r3a-VnU2.
http://www.youtube.com/watch?v=dMYtUWpfUKc3.
http://www.youtube.com/watch?v=uZe4rn-VTvI "Two roads diverged in a wood, and I--
I took the one less traveled by,
And that has made all the difference. "
/ Robert Frost
Förra veckan var jag ute och sprang i snöblandat regn, blåst och allmänt grisiga förhållanden. Ikväll lyste solen, fåglarna kvittrade och vägarna var återigen snöfris - och då for jag på inomhusträning,...... Jag var ikväll på intensivgympa och just på Friskis & Svettis tycker jag man ser en riktig mångfald av människor, det är folk från alla åldrar där, folk från alla samhällsklasser, folk med "rytmen i blodet" och folk som trots idogt gympande aldrig får till kombinationen armar och ben, män och kvinnor, starka och svaga, folk med klara mål för sin träning och folk som gympar sporadiskt för att det är kul.
Om man ska bedöma sin egen insats under kvällen så sätter jag plus på konditionsdelen, bålstabiliteten och i viss mån även axlarna. Minus sätter jag på mina armhävningar.......kommentarer är nästan överflödiga, det krävs mer än mina halv-sunkiga försök till armhävningar för att få godkänt på ett intensivpass!
Just idag insåg jag att det var länge sedan jag var på något spinning-pass, det måste styras upp helt enkelt. Vad hände med "ett triathlon i veckan" ??!!
.....även på en helt vanlig blå-måndag. För mig skedde detta idag då jag kollade in några löparbloggar jag brukar "följa" och då fann en länk till en artikel i DN, om träningsnörderi och bloggar i kombination (
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=...). Artikeln var riktigt intressant - fram till de sista _fyra_ raderna, där det påpekas att denna "ljuva" kombination gäller män, då kvinnor springer för att få en effekt - viktkontroll....... Visst, man ska absolut inte se ned på de som springer för att hålla vikten, det är väl ett skäl som alla andra till att löpa men jag skulle tippa att många av de män jag brukar möta halv-flåsande i fladdrande vindoveraller även de springer för att hålla vikten, likväl som att vi är rätt många av det kvinnliga könet som springer för att vi gillar snor, löpning och elljusspår i kombination, som springer för att det är det roligaste du kan göra, som springer för att se hur mycket vi kan utmana oss själva, för att pressa tiden på milen eller maran, för att se hur många kilometer vi kan klämma in på en vecka - kort sagt, vi kvinnliga löparnördar existerar också och vissa av oss bloggar faktiskt om det också. Så det så. Nu kanske jag är lite väl idealistisk i mitt sätt att se på män och kvinnor, jag tycker att man ska se individen istället för ett kön men dock, det blir inte direkt ett mer jämställt samhälle då det dag efter dag manifesteras att kvinnor bryr sig om vikt och utseende medan män bryr sig om prestation.
Om man nu ska blogga lite om just löpning så kan jag ju avslöja att jag idag kraftigt tvivlade på min förmåga under den sista kilometerlånga uppförsbacken hem. Den där backen har många positiva effekter på min löpning, det tvivlar jag inte en sekund på, men det är ju smått "knäckande" för en nybörjarlöpare som jag att under ett "medelhårt distanspass", där benen är lite stuns-fattiga redan från början, möta detta vidunder till backe som sista utmaning. Nu kom jag dock "i mål" på en helt okej tid för ett lite snabbare distanspass, men man känner sig lätt värdelös då man sakta flåsar sig uppför backen hem, istället för att spänstigt studsa uppför. Men men, vi vet ju alla att det som inte dödar, det härdar. Idag känner jag mig väldigt härdad. Och svettig.
Idag blev det oväntat ett litet tema på min löprunda, ett Bloc Party-tema med tre låtar från deras senaste kritikerrosade skiva "A Weekend in the City" från 2007:
1.
http://www.youtube.com/watch?v=T8oRFcA0mFM - en låt om att vilja göra något "utöver", att visa sitt värde liksom.
2.
http://www.youtube.com/watch?v=jCk30xAAsrE - om att älska det alldeles vanliga och obetydliga.
3.
http://www.youtube.com/watch?v=pttqSyDC48M - det finns en slags beslutsamhet om att uppnå något bättre i denna låt och det är alltid lugnande för en orolig själ.
Idag laddade jag min mp3-spelare med
http://www.youtube.com/watch?v=xNF2w_Fu1cQ , den ska jag träna till resterande del av veckan - Alvin Lee är ju grym!
Ja, eller nu har jag ju duschat så just nu luktar jag väl duschcrème, men under kvällens intensivpass var det minst sagt blött! Elisabeth var tillbaka i mitten och då är det faktiskt som allra roligast att gympa - sådana ledare som henne gör det helt enkelt "lätt" att ta ut sig tills man känner sig halv-död.....Jag var innan passet lite seg, mathållningen under dagen hade varit av den lata sorten, dvs vad som kan åstadkommas utan någon ansträngning och tankeverksamhet what so ever, och benen var jag rädd skulle vara lite trötta efter gårdagen. Dock märkte jag efter uppvärmningen att jag kände mig helt okej pigg, men som alltid på Elisabeth's pass så skakar armarna mot slutet.....och sådan träning gillar jag, det ska kännas att man tränar! Men åter till svetten, idag var det kanske en topp-notering på svettmängderna min kropp kunde pumpa ut - att säga att jag såg ut som om jag simmat klädsim är en underdrift! Det positiva med all denna svett måste ju vara att jag dagligen får byta ut all min extracellulära vätska i kroppen, en slags new age-rening liksom......
Dagens klart bästa låt var
http://www.youtube.com/watch?v=22qpCutU6OI (den första, "Ex-Files" ) .....precis en sådan låt som man vill bli peppad av då man är trött som f-n!
I fredags tog jag en långpromenad, jag hade ingen inspiration att simma och eftersom jag bestämt mig att dagens träning skulle innefatta någon slags aktiv vila blev det alltså en promenad. Dock förenade jag lite nytta med nöja, släpade med mig min kamera och dokumenterade mina 2 favoritbackar.......
Backträningsbacken:
Toppen
Mitten
Botten
Mina sista 500 meter hem:
Första halvan
Andra halvan
Idag har jag suttit hela morgonen och suktat efter en pulsklocka...... Dags att nalla på sparkontot?!
Lång rubrik. Jag tyckte det var passande med tanke på att distansen jag sprang idag även den var lång, 27.2 kilometer faktiskt. Jag valde idag att i det gråa och trista vädret, med snögloppet slaskandesrunt fötterna, att springa runt Höglandssjön här i stan. Runt denna lilla sjö har de gjort en jättefin "motionsstig" som är 6.8 kilometer lång och jag sprang alltså fyra varv runt denna på 158 minuter, vilket ger en hastighet av 5.8 minuter per kilometer. Summan av kardemumman är att passet var lyckat, jag sprang och filosoferade, kom på en massa tokiga idéer och hade det allmänt trevligt med mp3:an spelandes bra musik. Under sista halvan av sista varvet blev jag lite stel i de ädlare delarna men i övrigt ska jag inte klaga.
Ur mp3-spelaren skrålade det idag bland annat :
->
http://www.youtube.com/watch?v=DNsmrd-aR1c (bra pepp i denna!)
->
http://www.youtube.com/watch?v=hiq_0vEDAbE (lite intergalaktiskt driv kan behövas)
->
http://www.youtube.com/watch?v=DQl4jE5Qm10 (från den gamla goda tiden, unga hjältar här!)
->
http://www.youtube.com/watch?v=8ALAjKhTMRs (jag är väldigt förtjust i Meg och Jack!)
->
http://www.youtube.com/watch?v=YYM_GwOOj_M (och de här pojkarna är jag nästan förälskad i )
Ja just det ja, jag kanske ska avsluta med att tillkännage att jag aldrig förut sprungit så långt som jag sprang idag. Bara så ni vet.
Idag vaknade jag med en rätt allvarlig släng av gym-abstinens, det riktigt sög i styrketräningstarmen (jo, det finns en sådan, jag har läst anatomi och fysiologi på universitet så lite på mig) och det kändes faktiskt riktigt surt att gymmet håller stängt till på måndag. Min gym-semester känns liksom inte så rolig längre, jag är redo att yfta riktigt tunga (läs: absurt lätta) vikter igen.
Träningen idag är fortfarande höljd i dunkel, jag borde sticka till badhuset men jag känner mig inte så peppad för det ärligt talat. Löpning blir det inte idag, ska spirnga långpass imorgon. Styrketräning på gym är "omöjliggjord". Inget roligt pass på F&S. Hmmm.....det tål att tänkas på det här.
En ledig fredag ska börjas lite lugnt och försiktigt, så man hinner med att njuta av själva faktumet att man är ledig, och idag börjar jag min dag med
http://www.youtube.com/watch?v=Nd-A-iiPoLg
Intervaller. Ett ord med många betydelser, just idag betydde det för mig mjölksyra, ansträngd andning och en smärtsam påminnelse om sin egen dödlighet. Eller, dödlighet och dödlighet, det lät lite väl dramatiskt men väl en påminnelse om sin egen långsamhet! Trots att vi här i norr under natten fått en fem centimeter snö som trampats till e hal beläggning på vägbanan valde jag idag att springa me mina vanliga löparskor och inte mina dubbade små vänner, att springa intervaller och dylikt i IceBugs tycker jag nämligen känns ungefär som att köra Formel1 med en EPA-traktor.....Det gick dock rätt bra att reda ut halkan, jag tog det piano i utförsbackarna, just där jag sprang intervallerna var det plogat, bart OCH sandat och i uppförsbackarna spelar det ju ingen roll hur underlaget ser ut, är halkar man ju ändå aldrig. Mina intervaller såg idag ut som följer: nio stycken intervaller à 450 meter, uppdelade på tre set och varje intervall tog cirkus 2 minuter att springa, vilket ger en snitthastighet på 4.44 minuter per kilometer. Mellan varje intervall vilade jag en minut och mellan varje set vilade jag tre minuter. Det var i alla fall planen, då jag väl var där ute och försökte se ut som ett första klassens spänstfenomen glömde jag faktiskt bort att vila tre minuter mellan set 2 och set 3 och vilade istället bara en minut. En liten missräkning men ingen dog ju av det så jag ska väl inte gräma mig alltför mycket för det. Det var ett roligt pass och det är egentligen det enda som spelar någon roll! Sensmoralen i denna historia är att även vi långsammare löpare ibland försöker låtsas att vi är snabba.
Musik idag var bland annat:
http://www.youtube.com/watch?v=qbpIO5qxoSw +
http://www.youtube.com/watch?v=V4kx6xbZf2Uoch
http://www.youtube.com/watch?v=TXYyStWlJtYUnder dagens pass blev jag omsprungen av en annan örnsköldsvikslöpare. Trevligt med an "art-frände", mindre roligt för egot att bli om- och ifrånsprungen av någon som såg ut att vara ute på en liten lätt joggingtur, ha ha!
Jag har nu idag myntat ett nytt begrepp, nämligen sandstrandslöpning. Detta nyskapande begrepp innebär i korthet löpning i minst 3-4 centimeter nysnö, vilket gör att man glider tillbaka med fötterna som om man skulle springa på en lös sandstrand. Sådan löpning var jag ute på idag då vintern återkommit, istället för den efterlängtade våren jag vurmat så för på slutet. IceBugsen snörades därför på, långkalsonger åkte fram ur botten av vinterlådan och mössan placerades stadigt på huvudet......lite lätt deprimerande var det allt att återigen måsta rusta sig för vinterlöpning men den känslan försvann då man väl kommit en bit på vägen, hur "privilegierat" är det inte att möjligheten att ägna sig åt något så fantastiskt roligt som löpning?! Dessutom är ju sandstranslöpningen ett utmärkt sätt att öka sin bålstabilitet, då man ständigt måste försöka hålla sig upprätt trots slirande fötter och för att riktigt toppa nyttan med sandstrandslöpningen så får man ju sig en tankeställare angående benmuskler.....
Igår var jag på F&S Intensiv och jag vet inte om det är så mycket att orda om faktiskt. Det var roligt, jag blev trött i axlarna och svettig. Ungefär som vanligt alltså, plus-minus-noll. Typ.
Trots snöfall och isvindar så kändes det bra att springa till:
->
http://www.youtube.com/watch?v=UysYqFAC2gk->
http://www.youtube.com/watch?v=3r7m_h6-NCAoch
->
http://www.youtube.com/watch?v=XRDi67G0Siw
En del dagar är man less. Riktigt less. Idag har jag haft en sådan dag, det har varit en sådan där dag när allt man ska göra känns som ett oöverstigligt berg och ingenting känns riktigt roligt. Det är då man sticker ut och springer och för varje meter man tillryggalägger så krymper det där enorma berget och lagom tills att man kommit tillbaka hem så känns inte livet längre så pjåkigt, även fast det faller snöblandat regn, blåser snålt och är allmänt ruggigt ute.
Förutom löpningen så hjälpte faktiskt även musiken, här kommer receptet för optimal pepp på en dålig dag:
1. En låt från världens bästa pop-band, de fyra geniala skottarna i Travis :
http://www.youtube.com/watch?v=emELbCpxDBA2. Lägg till lite Muse (en cover, för ovanlighetens skull) :
http://www.youtube.com/watch?v=cMU316ixzc03. Krydda med lite svensk kvalitet :
http://www.youtube.com/watch?v=ZF1318xDPnM4. Avsluta med lite drogliberal 60-talsmusik :
http://www.youtube.com/watch?v=U0Jg7DefD00I morse då jag vaknade och skulle kliva upp så stramade det mystiskt i magen......Nyvaken och allmänt förvirrad så virrade tankarna omkring det erikssonska huvudet :" hmmmm......kan det.....nä...eller, det måste.....men är det möjligt.....ja det måste vara så......jag _har_ träningsvärk i magmusklerna!!!" Jag kan nästan inte minnas senast jag hade träningsvärk i magmusklerna, jag tror det var på ett särskilt lyckat intensivträningsläger med Lillebror (min dåvarande häst) för x antal år sedan men nu är det alltså dags igen. Tydligen måste jag ha tagit i ordentligt igår under gympapasse och vid närmare eftertanke tror jag att jag lyckats ringa in boven i dramat. Positivt är väl dock att man nu fått ett kvitto på att det är en effektiv övning!
"Jag har haft lite av en vilovecka den gågna veckan", sa jag i morse till syster då jag var och hälsade på henne, Hannah Huligan och Iske. "Jaha", sa syster, "hur har du tränat i veckan då?" När jag tänkte efter på hur mycket jag tränat i veckan så kom jag fram till att jag sprungit 37.3 kilometer, tränat två intensivpass hos Friskis och Svettis, simmat två gånger, kört lite styrka (hemma, jag har ju gym-semester) och totalt tränat 467 minuter. Syster tyckte inte det räknades som vilovecka......kanske man istället kan säga att jag haft en lite lugnare vecka, träningsmässigt sett alltså?!
Lugnt var det dock inte idag på intensivpasset, det var en massa jobbiga övningar med och än fast jag kände mig lite seg bitvis (det var liksom....eh....ja......segt....) så kändes styrkedelen oväntat bra och sista kvarten kändes lätt, det är annars den del av passet då man önskar man vore dödfödd......
Igår pressade jag in veckans roligaste löppass, backträningen, mellan en stressig men lärorik dag på kirurgavdelningen och raj-raj med mina studiekamrater innehållandes bland annat Guitar Hero och dansgolvsexstas med "Hate Yo Say I Told You So" av The Hives. Under passet tittade solen fram, kvicksilvret hade stigit till morska fem plusgrader och i min backe hade isen smält bort till förmån för fint grus-underlag. Backen är cirka 300 meter lång, ganska brant och lite avskild, vilket jag gillar, man kan liksom gå in i sig själv lite och riktigt fokusera på att ta sin kropp från punkt A till punkt B utan onödiga störningsmoment. Igår hade jag dock lite sällskap, en pigg liten tant i 85-års åldern var ute och motionerade i god fart tillsammans med en rullator och en liten hund av obestämbar ras, och hon stod länge och tittade förundrat på mig när jag sprang upp och nedför backen innan hon slutligen frågade varför jag "plågade mig så hemskt". Jag svarade att det inte alls var någon plåga utan riktigt kul och att jag dessutom skulle springa Stockholm Marathon i slutet av maj. Då skakade den lilla tanten på huvudet, vände rullatorn och gick hem för att vänta på hemtjänsten. Hunden tittade dock längtansfullt på backen.
Löparmusiken igår då ? Eftersom det vanligtvis inte spelas min typ av musik då man är på raj-raj med Melodifestival-älskande kompisar gjorde jag två frugor på smällen och laddade i löpspåret med:
-
http://www.youtube.com/watch?v=Xsp3_a-PMTw (kommentarer överflödiga!!!)
-
http://www.youtube.com/watch?v=LMtIzEAy1Wk (Valensi, Casablancas, Moretti, Fraiture och Hammond, det är grabbarna det.....! Jag får nästan nervös ryckningar i ögonlocket då jag tänker på hur bra de är.)
-
http://www.youtube.com/watch?v=sKPPnGsdh0A (bra australiensisk skit!)
-
http://www.youtube.com/watch?v=obcTb6GTRy0 (härlig retro-rock. Me like!!)
På tal om Friskis & Svettis.... i det senaste numret av Friskispressen (deras medlemstidning) så var et ett reportage om Paolo Roberto. Jag tycker han är häftig, inte för hans bakgrund som ligist och boxare, utan för hans öppenhet, ärlighet och självdistans. För att toppa det hela har han dessutom en härlig inställning till träning och hälsa. Jag ska definitivt investera i ett exemplar av hans bok "Träna en kvart om dagen"!
Kan någon gissa hur deprimerande den väderrapporten är för en vårrusig löpare?! Just nu är det alltså bara vägar, men imorgon under min backlöpning kanske man får ta och ploga sig fram igen - det känns smått enerverande!
Snart, snart ska jag till badhuset. Tills dess laddar jag med :
http://www.youtube.com/watch?v=ZyTO0jW8T2o Det är aldig fel med lite old school-pepp!
Till sist vill jag också dementera all slags träningsvärk idag. Konstigt nog.
Japp, idag sprang jag 21 kilometer vilket alltså betyder att jag sprang en halvmara. När det gäller halvmaror så är det ju som så att jag hade tänkt att springa Östersund Halvmarathon på högst två timmar i juli och idag sprang jag faktiskt halvmaran på just den tiden, 2 timmar. Jag sprang en 6.8 kilometersslinga tre gånger (plus en liten extra sväng för att komma upp i de där åtråvärda 21 kilometrarna) runt en liten sjö med grus som underlag. Första varvet gick i rätt moderat tempo, höjde lite under andra varvet och första halvan på tredje varvet innan jag avslutade med ett återigen mer moderat tempo sista halvan på tredje varvet. Om man ska analysera dagens vedermödor så får man väl säga att "banan" var rätt flack (kors i taket, det finns platta partier även här i Höga Kustens utkanter) men istället så var den rätt blöt och lite sugande. Jag blev på slutet trött i hamstrings och gluteus maximus men inte mer än att det gick att hantera, jag kunde behålla ett helt okej löpsteg ändå. Dock så krävs det mer än så här för att fixa sub2h i Östersund. Basta.
21 kilometer innebär att man hinner lyssna på lite musik.....exempelvis:
->
http://www.youtube.com/watch?v=VK2UipIkHxc->
http://www.youtube.com/watch?v=FFiGPMxsnB4->
http://www.youtube.com/watch?v=v6tCaEYnDfs->
http://www.youtube.com/watch?v=_swFHp-0_sY->
http://www.youtube.com/watch?v=Ec59UF7BT4kDe sista metrarna hjälpte
http://www.youtube.com/watch?v=x1LuFoHIy-U mig, min absoluta favoritlåt!
Imorgon jobbar jag kväll och ska då återigen försöka dra mig till badhuset på förmiddagen innan jobb och lunch med en kompis. Vem vill inte börja sin fredag med att stångas med pensionärer ?!
....när asfalten kryper fram på våren. Då man var liten drog man fram cykeln så fort det bara gick och tog årets första cykeltur in till macken för att pumpa däcken, allt med ett fånigt leende på läpparna och en förväntasfullt pirr i magen. Idag kan man nog säga att jag tog vårens första "cykeltur", fast det egentligen var en löptur. Idag var nämligen första dagen jag sprang på bara vägar med lite halv-geggiga vägkanter och en distinkt doft av vår (och Domsjö-fabriken, men det låtsas vi inte om....!).
Idag var jag på poppigt humör så bäst idag var:
->
http://www.youtube.com/watch?v=F7OafuiqLuc->
http://www.youtube.com/watch?v=0iAbZHmaWjs->
http://www.youtube.com/watch?v=Vu33zq-HWAE->
http://www.youtube.com/watch?v=LbQGt_nL_-g
.....skulle jag äga en pulsklocka. Jag har ju suktat efter en länge och för ett tag sedan på gympan var det en "liten snorunge" (det är en avundsjuk och bitter version av Josse som skriver just nu!) som hade en pulsklocka på sig - vad då orättvist?!?! Jag var för övrigt på just gympa idag, det var de intensiva sorten och jag placerade i sedvanlig ordning ut några fina svettpölar på golvet för folk att halka i. Jag måste annars säga att jag kände mig lite starkare än vanligt i arm- och axelregionen idag, antingen går det framåt eller så var det en tilfällig formtopp. Jag _vill_ tro att det går framåt, så ingen får komma och krossa mina illusioner nu! Benen och konditionsdelen känns numera faktiskt riktigt bra, det känns som att man riktigt kan utnyttja de övningarna.
Men åter till pulsklockan och det faktum att jag inte äger någon, om jag misslyckas kapitalt med maran så kommer jag konsekvent att skylla på 1. Szalkai och 2. avsaknaden av pulsklocka. Själv har eller gör jag aldrig fel, så det kan ju omöjligt bero på mig. Så det så.
Igår var jag faktiskt och simmade, i ett lugnt och halvtomt badhus. Det var en enorm skillnad att simma igår mot när det är knökfullt i bassängen och man får simma mer i sidled än framåt för att undvika krockar med obstinata pensionärer som minsann inte ska flytta på sig.
Imorgon tänker jag springa till :
http://www.youtube.com/watch?v=XnamP4-M9ko Det här, det är BRA skit aka "pwoper wock"!
På tal om löpning....har under vintern varken mött eller sett så är värst många andra löpare här i stan men idag såg jag de börjat tina fram till allmän beskådan - mer löpning till folket!!!
