Som yngre och hästägare var jag väderoberoende. Det spelade ingen roll om det var -30 och snöstorm eller 3 plusgrader och spöregn, klockan halv fem raglade jag alltid iväg till stallet för att innan skolan fixa morgonsysslorna för att slippa dem då jag halv sju på kvällen återvände till brottsplatsen för att motionera kraken. Kläder efter väder och så tänkte jag inte så mycket mer på det, vädret spelade egentligen ingen roll. Så är det inte längre, jag har blivit en mes. En regnig och kall höstdag för inte så länge sedan satt jag och vältrade mig i extrem självömkan för att jag inte kunde springa för att det var så kallt och blött......tills det slog mig, vad då inte _kan_ springa?!?! Det är väl bara att bita ihop och visa lite pannben var den slutsatsen jag drog, bytte kläder, pluggade in mp3-spelaren i öronen och for iväg. Efter ungefär halva vägen var jag genomsur, om det sedan var på grund av regnet eller de perversa svettmängder min kropp kan producera låter jag vara osagt, men det var ungefär vid denna tidpunkt som jag insåg att jag faktiskt GILLAR att vara ute i regnet, på något vridet sätt.
Samma tanke applicerade jag förra veckan på min morgonträning, jag tog helt enkelt och ställde klockan en halvtimme tidigare än vad som är vanligt och drog iväg med skidor/springskor i högsta hugg. Det gick och det gick ibland nästan bra. Kors i taket, peppar peppar ta i trä och så vidare. denna vecka har morgonträning hittills stoppats av sena konsertkvällar, eftermiddagsskift och allmän trötthet, men imorgon så kör jag igen. Faktiskt.
Dagens låttips då?! Se rubriken till detta inlägg.
