Solen gassar, vinden fläktar lite emellanåt och det är 26 grader i solen enligt termometern. Det är varmt. Jag är väldigt ovan vid att springa i värme, det märkte jag med all önskvärd tydlighet idag, för rundan jag sprang borde jag ha klarat på kortare tid tycker jag. Men nu blev det strax över 11km på 80 minuter, och så var det med det. Jag blev dygnblöt av svett och högröd i ansiktet så det var inte det att jag inte kämpade, för det gjorde jag. Det gick bara inte fortare än så idag
TE 4.5 känns rättvist i alla fall.
Joggade en runda på knappt 7km med yngsta dottern. Vi blev överraskade av regnet och blev jätteblöta! När jag lämnat tjejen hemma sprang jag bort till min backe och körde kortbacke 30m (höjdvinst 5m enligt Garmin, konsekvent dessutom) och räknade fel igen. Det såg jag när jag kom hem, det blev 11 backar men det gör inget. Enligt SportTracks var jag rätt jämt, 12-13s i början och 11 de sista. Det gick iaf åt rätt håll, jag började stillsamt med 13s och ökade sen farten
Pulsen blev inte så fruktansvärt hög heller, 158 som högst, så den frikostiga vilan gjorde nog nytta. Jag vilade uppemot en minut och mer mellan backarna den här gången, för att verkligen orka trycka på uppför.
Inte vet jag men det var nästan så det kändes idag i alla fall, som att jag var trött i centrala nervsystemet eller nått. Det gick tungt att springa idag, pulsen rusade för minsta lilla men trött i benen blev jag aldrig. Det var aldrig där problemet låg utan i andan.
Nåja, det kommer fler dagar och fler pass. Detta var inte ett av de bättre, tyvärr men inte ett av de sämsta heller. Nu glömmer vi det!
Hoppas ni får en underbar midsommarafton vart ni än befinner er, att ni får ha familjen hos er och kan umgås med de människor ni älskar. Krama om varandra och glöm inte att tala om för dina nära och kära hur viktiga de är för dig.
För det är väl därför vi firar midsommar? För att fira livet, kärleken och sommaren?
Sen maran har jag känt mig seg, trögflytande som kall sirap och mer sugen än kapabel. Men idag tog jag tjuren vi hornen och drog på ett intervallpass. För säkerhets skull satte jag pulsmål den här gången så att jag skulle få hjälp av klockan att pressa upp pulsen i intervallerna.
Det fungerade kan jag säga. Klockan surrade och vibrerade med jämna mellanrum ända tills jag kom upp i den önskade zonen (över 169 BPM) och sen var den tyst och snäll.
De fyra första intervallerna rullade på i hög fart, mellan 4:55 och 5:05/km och för mig är det vindsnabbt. Men sen började mjölksyran komma i kapp mig och den 2 minuter långa vilan kändes löjligt kort. Det syns på varvtiderna också, 5:18 och 5:30 är avsevärt långsammare. Ändå är det fortfarande fort för att vara jag, och det är väldigt fort med tanke på att jag började bli illamående på slutet
Jag ser dock i graferna att jag kanske borde satt en övre pulsvarning också, för min mjölksyratröskel ska enligt laktattestet ligga runt 172 och jag var över 173 i alla intervaller utom första. Faktiskt var jag uppe i över 175 i flera fall och 178 som högst och det är kanske lite väl mycket.
Eller så bara brassar jag på och ser vad som händer
Herre min skapare så varmt det är ute! Jag kastade på mig prylarna och sprang en runda eftersom jag fick en stund över, men jag var helt oförberedd på temperaturen. Jo, jag ser ju förstås att det är soligt ute, jag såg att termometern stod på 20 grader i skuggan (28 i solen) och jag ser att det är så gott som vindstilla. Men det som inte syns är att luften känns så gott som befriad från syre. Varm, lite dammig luft som inte gör lungorna gladare direkt. Luft som inte svalkar, som inte syresätter känns det som. Otroligt så tungsprunget det är då.
Åskan hann knappt dra förbi innan jag fladdrade ut för att springa, men idag var det ont om friskluft ute måste jag säga. Kvav, tung luft gör det svårt att springa och det blir inte lättare av att jag fortfarande inte är helt fräsch i benen sen maran.
Men det gick hyfsat ändå, ~6km på ~38 minuter är godkänt under omständigheterna. Det var dessutom att en nygammal runda, jag har inte sprungit där på mycket länge så jag disponerade säkert krafterna helt fel
Jag hade ju hoppats att åskan som drog förbi skulle gjort luften så där frisk och klar som den kan bli, men inte den här gången. Nåja, det kanske kommer nästa gång då. Något säger mig att åskan inte är klar med det här området än...
Vilken dag. Det regnade precis hela dagen, så blöt blev jag inpå bara kroppen. Före start hade jag en fotsid sopsäck att kura i men springa vill jag göra utan vindfång så den åkte av vid starten.
Man kan väl säga att den undermåliga kvalitén på nummerlappen kostade mig en hel del. Mer om det senare dock. Första varvet var helt odramatiskt, vinden får inte upp så där väldigt hög fart mellan husen. utom vid Bonnierhuset av nån anledning? Där blåste det så det ylade i öronen.
Andra varvet, ut på dödstrista Gärdet och idag var det värre än vanligt. Vilken tapper publik säger jag bara, de hade ju valet att inte vara där men var där ändå. Det var skönt att komma in i stan igen, men det blåste mer nu, det märktes. Vinden tilltog allt eftersom och lagom till Västebron blåste det så att det ylade i huvudet igen. Vinden överröstade t om Creendence. Den blåste dessutom av mig nummerlappen och det tog mig 2 minuter att få dit fanskept igen, den kilometern tog 9:30 och var med råge den långsammaste kilometern på hela maran för min del.
Folk måste trott att jag var galen för övrigt, men det bjuder jag på. Jag kunde nämligen inte hålla mig utan nynnade med i en av låtarna, och det någon evetuellt kan ha hört var frasen:
"Long as I remember The rain been comin' down.
Clouds of myst'ry pourin' Confusion on the ground.
Good men through the ages, Tryin' to find the sun;
And I wonder, Still I wonder, Who'll stop the rain."
Fast sista versen fick mig nästan att fnittra:
"Heard the singers playin', How we cheered for more.
The crowd had rushed together, Tryin' to keep warm.
Still the rain kept pourin', Fallin' on my ears.
And I wonder, Still I wonder Who'll stop the rain."
Hur som helst blev det en riktigt blöt historia, och 5-timmarsfarthållarna fick jag släppa vid Centralstationen tyvärr. Konstigt, kan jag tycka i efterhand eftersom jag kom in på 5:00:03 och då såg jag banne mig inte skymten av någon 5-timmarsfarthållare.
Synd också att saltgurkorna var slut när jag kom, det hade funnits för marken var full av söndertrampade gurkor. Är det den typen av service man betalar 900:- för?
Vädret kan jag inte göra något åt, och jag sprang det bästa jag kunde och gjorde det absolut bästa jag kunde för dagen. Jag var så slut att jag bara ville grina när jag kom i mål.
Det var det femte Stockholm Marathon för min del, den snabbaste av dem alla och nästa år står jag där igen. Då ska jag under 5:00:00
Jag måste framhålla att publiken, särskilt min älskling och mina väninnor längs banan är hjältar de också. Det är kallt att stå och vänta på folk längs banan, och de var säkerligen lika stelfrusna som jag fast utan servicen som jag fick. Utan deras stöd och uppmuntrande tillrop hade de tinte varit lika roligt, jag hade inte haft något att se fram emot längs banan och är det något man behöver en sån här dag är det ljusglimtar.
Tack, mina ljusglimtar! Ni är ovärdeeliga!
Nummerlappen är på, jag är ombytt och redo. Jag har till och med fått i mig frukost och druckit vatten. MP3:an är laddad, jag är laddad, klockan är laddad och regnet bara öser ner. Det blåser rätt mycket också. Det oroar mig mer än regnet, blöt blir man ju ändå när man springer men vinden kan kyla ner och vara jobbig att springa i.
I Helsingfors sprang jag längs en kustremsa ut mot Espoo och där blåste det så det ylade i huvudet. Man blir väldigt trött av att springa i hård vind. Förhopppningsvis finns det bra ryggar att följa.
Snart dags att åka till Östermalms IP.
