Före Vårruset brukar vi dyka förbi Bergianska och även denna gång blev vi förtjusta i lite blommor så vi kom hem med petunior och fröpåsar, förutom goodiebagen från Vårruset. Det var trevligt att snacka och träffa vänner, äta en korv och gå i solen och småfrysa. Det var inte jättevarmt direkt.
Men det var trevligt att jogga runt, det var trångt som vanligt men jag stressade inte. Eventuell pulshöjning beror på nummerlappen och festen, inte ansträgning
Underhållande att jag börjar bli så snabb nu att jag tuffar runt i snittempo 6:11 min/km och tycker jag joggar. Allt är relativt. Allt förändras, även jag.
Skönt besked från vaderna, från benen och från formen att jag kan jobba på utan att det känns för djävligt. Ingen andnöd, däremot reagerade allergin på allt pollen som revs upp och allt damm som for omkring. Näsandas gick inte eftersom slemhinnorna svullnade igen, men det blev aldrig värre än så sen. Om det blir löparväder på lördag kanske jag klarar mig.
Däremot tror jag inte TE 3,7 stämmer. Det krävs nog fler pass fortfarande innan den kommit i fas med mig. Hade jag skattat själv hade jag sagt nånstans mellan 2.0 och 2.5 faktiskt.
Hoppas, för publikens skull, att det inte blir så sunkigt väder som de först lovat. Jag klarar mig alltid, men tänk alla stackars anhöriga som kommer att stå och frysa. Stackars gosnos.
Det kan komma att bli svalt på lördag, åtminstone för publiken. Kanske för löparna också, om man disponerar sina krafter fel och måste gå mycket. SMHI (se bilden) lovar låga temperaturer och risk för regn. 6m/s (10 m/s i byarna) låter inte så mycket men jag vet inte... när man är blöt och trött kanske det blir ruggigt.
Det kan bli spännande, ett väder jag aldrig tävlat i förut. Bryta ny mark! En ny erfarenhet! Det låter på sitt sätt lite lovande, fast jag tycker synd om publiken. Eller rättasre sagt en specifik person i publiken. Det kommer inte bli roligt att vara publik på lördag, och då finns risken att det blir ganska folktomt längs gatorna.
Jag gillar tempokurvan så som den ser ut i Garmin Connect, det syns direkt vart jag bromsat för bilar och tanter. Det syns också vart jag behövde vänta lite längre än tre andetag för att komma över gatan
Det vete tusan om jag tror på träningseffekten däremot - 4,5 låter väldigt högt tycker jag. Å andra sidan försökte jag springa ikapp älsklingen på hemvägen så jag höll ganska hårt tempo sista biten (han tog bussen från kolo och jag sprang, vi kom hem samtidigt)
Han fick vänta på bussen och hade en bit att gå, jag sprang direkt och behövde inte vänta nånstans. Så när det var 400m kvar hem var jag ikapp och vi slog följe hem sista biten
Jag undrar vad skillnaden mellan "medeltempo" och "average moving pace" är..? Ja, förutom att medeltempot är 6:11/km och average moving pace 6:07/km då?
Idag har jag grälar med mig själv. Jag lovade benen en vilodag eftersom jag känt mig lite seg och trött (pollen?) men naturligtvis lockar ju det strålande vackra vädret. Det blir inte lättare av att klockan är ny och behöver testas
Visst har jag haft att göra ändå, det saknas inte saker att göra på dagarna om man säger så men jag har likväl hunnit gräla med mig själv ett antal gånger. Men imorgon blir det äventyr, då ska jag springa hem! Kanske till och med utforskar något nytt på vägen, om orken och nyfikenheten finns
Upptäckte att klockan som älsklingen köpte åt mig håller koll på något de kallar "Träningseffekt", och det tog ett bra tag innan jag hittade något vettigt om vad det är för något.
"Vad är Training Effect?
Har du någonsin funderat på vilken nytta din träning gör? Med Training Effect kan du mäta hur träningen påverkar din kondition. Utifrån din hjärtfrekvens kan funktionen Training Effect avgöra om din träning håller dig i form eller förbättrar din kondition. Med den informationen kan du anpassa träningens intensitet för att uppnå dina mål.
Training Effect gäller för all aerobisk sport, all utrustning och alla personer vid god hälsa.
Skala för Training Effect
5.0 – Överdriven träning
4.0 – Förbättrar din kondition kraftigt
3.0 – Förbättrar din kondition
2.0 – Håller formen
1.0 – Låg effekt"
Förra snabbdistanspasset påstår klockan att jag hade en TE på 4.9 och långpasset som jag tyckte gick så trögt låg på 3.7 fast i ärlighetens namn har jag ingen aning om vad det innebär än. Jag vet bara det som Garmin skrev på hemsidan, och att formeln är framtagen av First Beat kanske? Där är jag osäker.
Det blir nog säkert bra i alla fall, jag vet att Suunto använder samma skala för att mäta ansträgning och det verkar ju fungera. Det är åtminstone ingen som klagat
Idag blir det vilodag för övrigt, om man med vilodag avser träningsfri dag.
I fyra år har min Garmin Forerunner 305 tjänat mig troget. Felfritt. Men på sistone har den visat tecken på ålderssvaghet, batteriet har börjat ta laddning dåligt och tappat laddning snabbare och snabbare. Drifttiden har sjunkit från 10 timmar till 6, fast den började klaga redan vid 4,5h att den hade ont om soppa kvar.
Så nu ska den få en spik att hänga på, min kära gamla klocka. Så mycket roligt vi haft ihop, så många lopp den följt mig på och så mycket roliga data den samlat ihop åt mig. Det är dags för min trotjänare att gå i pension nu, och efterträdaren är en sprillans ny 910XT som älsklingen överraskade mig med.
Få har nog fått mig att tappa målföret så fullständigt som han gjorde igår, för nog är väl 910XT inte bara en bra klocka - den är ju förbenat snygg också! Givetvis har jag tagit ut den på en testrunda och jag tror nog att vi ska komma överens.
Tiden får utvisa om den är en värdig efterträdare, för det är få saker av de prylar jag äger som jag tycker så mycket om som min gamla klocka. Fast det började bra, nya klockan har redan hunnit imponerat några gånger på mig. Som sagt, vi ska nog komma överens vad det lider
Vi åkte från Stockholm på morgonen, mötte döttrarna och fikade med dem innan vi gav oss av till tävlingen. Det var roligt att träffa ett par av äldsta dotterns kompisar också, trevliga tjejer. Vädret bestämde sig för att vara föredömligt fint och det var en jättetrevlig bana att springa. Jag fick t om ta i för att hinna med och yngsta dottern persade med över tre minuter och gjorde en kanoninsats! Jag är så stolt! Äldsta dottern lyckades bevisa att formen är nästan lika god om förra året, om hon inte kapade några sekunder från personbästa så var hon åtminstone väldigt nära. De kämpade bra tjejerna och jag måste ju skryta med dem så fort jag får chansen. *stolt*
Äntligen hemma efter en långhelg i Göteborg, där vi både hann med att turista och äta gott. Vi åkte tåg upp redan torsdag morgon och checkade in, gjorde stan och shoppade. Jag köpte tre nya böcker, Terry Pratchett alla tre, och sen blev jag ju liggande med dem att läsa på kvällen.
Fredagen spenderades på ungefär samma loja sätt, fast ett av besöken var nummerlappsutdelningen av nöd och tvång. Jag är inte road av just den delen, det brukar vara trångt och stressigt men vi kom så tidigt att det inte hade hunit bli folkfullt än så det gick bra. Jag vågade inte börja läsa någon av mina nya böcker den kvällen, av rädsla för att jag skulle fastna med näsan i en bok och inte få min nattsömn.
Lördagen kom och jag skulle starta 15:12 vilket betyder att man hinner med både det ena och det andra innan. Fast tankarna är ju förstås på loppet, och trots att det regnade på morgonen så hann det klarna lagom till när jag skulle starta. Solen sken som om den hade betalt för det
Avverkade första kilometrarna betydligt snabbare än jag borde ha gjort, 5:50 min/km är för snabbt men jag lugnade mig (näppeligen) och gjorde första 5 på 30 minuter, första milen på 62 minuter och passerade 15km på 1:34 och hela tiden hade jag den där ruvande oron att det kanske skulle bli som på Lidingö, att strupen skulle snöra ihop sig och luften ta slut.
Men det blev inte så, för ovädret som drog in över Göteborg på torsdagen med hårda vindar och regn spolade nog bort det mesta av pollenskiten åt mig. Luften var klar och jag hade tur med bra ryggar att gå på. Älvsborgsbron flöt fint, jag behövde inte sänka farten eller få någon nämnvärd känning av mjöksyra.
Platta Hisingen gick också bra, det är den i mitt tycke tristaste delen av banan eftersom den är så platt och händelselös. Sen kom Götaälvsbron och jag hade tur med ryggar igen, fick häng på en rutinerad löpare med lätta steg som trippade på det där energieffektiva sättet. Korta, snabba steg. Lätt, lätt. Jag tog rygg, fick lä och draghjälp upp och kunde rulla på ner för bron på andra sidan, förbi Nordstan och det kändes som jag flög.
Jag gick inte medvetet ut för att slå personbästa, men det är ju klart att när man ser på klockan att man har häng och kan göra en ny personbästatid så försöker man ju. Jag tog det väldigt försiktigt längs avenyn, det är ett lömskt och tungsprunget ställe. Rundade Poseidon, flöt ner för det lilla medlutet och bet ihop i nästa motlut, väl medveten om att det här är ett av banans tyngsta partier (för mig åtminstone).
När man närmar sig Slottskogsvallen blir det drag under fötterna igen, jag tror det beror på publiken och stämningen. Det är party. Den officiella sluttiden blev 2:16:33 och det är snabbare än förra året. Det gick inte lika lekande lätt som förra året, men då var jag avslappnad och försökte ta det lugnt. I år var jag spänd och nervös eftersom jag inte riktigt visste vart jag hade lungorna nånstans, hur formen var och allt sånt där.
Jag fick svar med besked, tycker jag. Det var en lättnad, för det där i Lidingö satte sina spår. Man kan ju inte låta bli att fundera och undra om kroppen ska svika en gång till.
Efter att ha kutat 50km ute på Lidingö förra helgen skulle jag ta det lite lugnt var avsikten. Efter det har jag grävt om grönsakslandet, vattnat kompost, skyfflat 500 liter täckbark, kånkat säckar, rensat ogräs, röjt rabatter och vårstädat kolonin (sambons pappas koloni egentligen, men jag får lov att härja ganska fritt för tillfället).
Grävde ytterligare en rabatt idag, helvete så tungt det är, och ansade rosorna samt band upp de små jävulskapen. Varför är rosor så taggiga? Jag känner mig som om jag använt en igelkott som boxboll, ungefär.
Nu är det bara en rabatt kvar att gräva om och sen ska jag täcka dem med bark så de håller sig fuktiga och det blir lättrensat. Planterade en hägg, flyttade flera tuvor med gullvivor från en synnerligen utsatt position i gräsmattan (vi får se om de överlever) och vattnade allt som behövde vatten - kan det inte regna snart???
Jag hade hoppats på att springa men jag är för mörbultad, öm och slutkörd för det. Imorgon tänker jag inte lyfta ett finger, jag är trött och har tungt att andas (jävla pollen) och varenda muskel mellan fotknölarna och nacken värker känns det som.
Först tänkte jag att det ju är pinsamt att jag som tränar så mycket blir så slutkörd av "lite kroppsarbete" men sen tänkte jag på hur mycket jag gjort, burit, grävt, flyttat, släpat. I snitt 4 timmar om dagen - minst - i effektivt arbete 5 dagar i sträck. Då har jag rätt att vara trött, öm och sömnig redan vid halv tio på kvällarna.
Jag får väl kalla det aktiv vila och hoppas att lite sömn och god mat räcker för att jag ska återhämta mig. Den nya bäddmadrassen älsklingen köpte är underbar, jag sover mycket bättre nu och är inte stel eller öm i nacke och rygg när jag vaknar om mornarna. Imorgon kanske jag orkar jogga lite...
