Eftersom det rådde skitväder ute, kallt och blåsigt för att inte tala om snön, så höll jag mig inne. Jag var riktigt trött imorse och valet stod alltså mellan soffan och löpbandet, springa ute var inte ett alternativ ens.
Fast det var inte riktigt min dag idag, pulsen ville aldrig riktigt komma ner under 150 ens när jag sänkte farten riktigt mycket och jag kände mig trött och orkeslös. Det fanns helt enkelt inget studs i steget idag.
Så då var det ju tur att jag höll mig på löpbandet idag så att jag kunde kliva av efter 45 minuter. Jag tar det där med långpass en dag när det känns som att jag mår bra av det istället. Pannben i all ära, man ska ha något innanför det också.
Jag sprang till Spånga IP i ösregnet och reda på vägen dit märkte jag att det var en bra dag, det gick undan och det kändes som att jag hade lite fart till att ta till om jag hade velat.
Submaximala intervaller som de jag körde idag syftade mer till att försöka hitta en bra löpstil, försöka lära mig något om tempo och träna på att springa avslappnat i någorlunda fart än att höja några trösklar eller nått sånt. Det var bara sista intervallen jag drog på, bara för att se om jag kunde
På vägen till Spånga IP funderade jag på vad varvet skulle gå på för att jag skulle pricka 6-minuterstempo men jag är rätt dålig på matte så jag kom inte fram till något definitivt besked på den punkten. Så jag bestämde mig för att de där 2:18 som första varvet gick på säkert var nära nog.
De andra varven gick i varierande fart därikring, några gick fortare men inga gick långsammare åtminstone. Jag funderade lite medan jag sprang, det kändes lite så som att det gick fort men inte okontrollerbart fort. I bortre kurvan hade jag kraftig motvind som letade sig fram mellan husen med en jäkla fart och där ökar jag förstås farten. Det är som det ska vara, jag är sån.
45 sekunders vila, som förra gången. Mer behövde jag inte heller, jag ser att pulsen rasar ner i under 150 i varenda vila. I alla intervallerna utom den sista höll jag mig under 165 i puls. I sista intervallen ökade jag farten så pass att det började kännas riktigt besvärligt och jag misstänkte att det skulle bli ohållbart i längden. Jag har i vanlig ordning ingen aning om vad jag höll för tempo, men i sista kurvan hittade jag plötsligt balansen, steget. Jag lyckades faktiskt öka farten lite till, trots att jag inte riktigt trodde att det gick.
Så härligt det är att susa fram så där fort. Regnet piskade ansiktet, emellanåt pustade vinden i ganska ordentligt och det var på inga vis en lätt väderlek att köra intervaller i och då, mitt i alltihop, börjar löpsteget ta form. Tajmingen stämmer, fötterna har inte mer markkontakt än nödvändigt för att göra sitt jobb och jag flyger fram. Naturligtvis for pulsen upp rätt ordentligt högt, min tröskelpuls ska enligt Bosön vara 173 men det var ju ett tag sen nu. VO2max låg då (för 1½ år sen) vid 177 i puls, idag nådde jag 175 och kände mig rätt belåten med det.
Man ska inte känna sig 'rätt belåten' om man ligger några slag under VO2max va? Hur som helst så gick det undan hem också så jag var långt ifrån tröttkörd efter dagens pass.
De första 10km låg jag på lite, milen gick på 1:01:14 (6:07/km) men därefter slog jag av på tempot till 6:45-6:50 sista 2km. Det var riktigt skönt att tuffa fram och känna att 'det här är jogg' - ett tempo som jag inte för så länge sen tyckte var snabbt bara för att km-tiden började med en sexa som minut istället för en sjua
Däremot ska jag kanske välja en något lättare runda om jag ska dra på, för det var fanken så mycket sega backar jag lyckats hitta den här gången. Fast det kanske är bra träning det med, att bibehålla fart och hållning uppför en backe eller ett segt motlut och sen rulla på nerför på anra sidan, om det inte bara blir en ny stigning som emellanåt är fallet.
De sista två kilometrarna hem kändes benen stumma och ovillga, ändå gick det så fint. Jag är nöjd. Mycket nöjd t om med tanke på att jag av många anledningar trodde det skulle bli en skräprunda idag.
Gav mig ut på det jag bestämt för att kalla Stadshusrundan, en runda som går via Spånga, Brommaplan, in mot stadshuset och sen längs Karlsbergskanalen till Solna, Sundbyberg och sen tillbaka till Spånga. En nätt runda om 28,4km enligt GPS. 12 grader i skuggan, strålande sol och underbart väder.
Första 2 timmarna var helt odramatiska. Men sen blev det intressant, för jag åkte på vätskebrist så det tjöt om det, tempot sjunker stadigt de sista kilometrarna och pulsen ökar oproportionerligt mycket. Orutinerat att glömma en så simpel sak som att dricka. Nåja, jag klarade rundan och det var det viktiga. Första försöket på den här rundan slutade nämligen i fruset fiasko och jag fick bryta efter 22km. Men nu har jag en runda till i arsenalen. Även om det tog mig 3:31:07 att klara det.
Jag tror faktiskt det är mycket damm och pollen i luften också för snoran rinner som en vattenkran, det är tungt att andas, ögonen känns torra och irriterade, jag känner mig andfådd utan större anledning än att jag rör mig och det känns att det är något fel. Jag vet att jag inte är förkyld, då hade jag inte haft 60-65 i puls medan jag väntade på satelitsignal.
Oavsett vad så har jag fått en grundtid på rundan att jämföra med i framtiden, och det är ju alltid roligt om det går fortare nästa gång. Det kommer det förmodligen att kunna göra också, hoppas jag
Jag fortsätter att peta försiktigt på intervallerna, lite avvaktande så där. Idag lekte jag lite med supertusingarna (jag vet fånigt namn) men körde bara två för säkerhets skull. Två supertusingar och två kilometers återhämtningsjogg plus joggvilan blir ganska mycket löpning trots allt, och jag ville bara veta ungefär vart jag står.
Jag kollade inte allt för noga på klockan, så jag trodde jag sprang i runt 5:30-5:40 och joggvilade i 7:00 dvs ungefär som i höstas. Det kändes ungefär som det, känslan var ungefär densamma, lika jobbigt.
Men jag har aldrig utgett mig för att veta något om hur fort jag springer så ingen blir väl förvånad om jag säger att jag hade skitfel
Löpningen pendlade vilt mellan 5:06 och 5:35 medan joggvilan pendlade ännu värre: mellan 5:48 och 6:47 ... Jämn fart? Glöm det, jag har ingen inbyggd känsla för fart verkar det som.
Trots timme efter timme i det oändliga på löpband. Trots att jag sprungit i flera år.
Nåja, jag har kul åtminstone
Det var inte bara skitvädret som jagade in mig på löpbandet, lätt att tro annars. Igår hade jag så ont i min struliga stortå att jag kallsvettades av smärta. Ibland hjälper det att hålla den i rörelse, TENS-maskinen hjälper ibland, ibland hjälper ett varmt bad, massage från älsklingen hjälper oftast och om man kombinerar lösningar vilt löser det sig oftast på ett eller annat sätt. Så lång tid som en hel dag har det aldrig tagit förut dock, jag hann bli riktigt orolig.
Så det var med en viss försiktighet och misstänksamhet jag klev i löparskorna idag, ibland märker jag inte av tån förrän jag börjar belasta dem men då märker jag den desto mer.
Först hade jag någon idé om intervaller men när jag började springa kände jag att jag inte hade lust med det idag, och är det något jag är så är det lustlöpare. Löpningen ska vara lustfylld. Visst, den får gärna vara jobbig och svettig också - det är en sorts lust i det också - men det viktigaste är att det är rätt för mig.
Ingen annan kan tala om för mig vad som är rätt för mig med min löpning.
Däremot kan jag finna inspiration i andras löpning, läsa om andras äventyr och prata med andra löapre men då är det jag som väljer vad jag tar till mig och inspireras av. Inte heller där kan någon annan tala om för mig vad som är rätt. Det behöver inte vara klyftigt, effektivt eller ens särskilt hälsosamt alla gånger (försök inte påstå att det är nyttigt att springa ultramarathon) men det måste vara rätt.
Så nu sitter jag och klurar på vilket av alla roliga pass jag ska roa mig med nästa gång. Kanske supertusingar, om vädret tillåter mig ett besök på Spånga IP? Eller backintervaller i min nyfunna backe? Om vädret fortsätter vara skit kanske jag ska satsa på långbacke, det är löpband bra på.
En sån massa roligt, så lite tid att roa sig på. Undrar vad andra tänker springa, det kanske finns något nytt spännande därute?
Det visade sig i efterhand vara en bra sak att jag inte hann med den längre rundan jag hade tänkt mig, eftersom träningsvärken faktiskt blev ett problem så småningom. Styrketräningen prickar verkligen musklerna som sköter frånskjutet. Det kändes som att jag hade ganska långt till förra helgens lätta och lediga jogg i 6:36/km idag men 6:53/km är inte så illa det heller.
För inte alls länge sen tyckte jag 7:30 var acceptabelt tempo på ett långpass, nu suktar jag efter att springa minuten snabbare på samma låga puls. Galet. Härligt men galet.
Jag tar den andra rundan jag suktat efter nästa helg istället. Det blir säkert bra, om jag håller mig i herrans tukt och förmaning
Joggade till Spånga IP, knappt 2km och bestämde mig för att leka lite. Det var läge för det märkte jag för jag råkade dra iväg första uppvärmningskilometern på 5:08 och det är snabbt för mig. Ruskigt snabbt t om
Körde lite löpstyrkeövningar och löpskolningsövningar först för att känna så att allt var som det skulle och sen körde jag 4x400m med 45s vila. Idén var att brassa på lite och se vart jag hamnade, skaffa mig en uppfattning om hur jag borde springa mina intervaller i fortsättningen för 2:20 på varvet misstänkte jag inte var så aktuellt direkt.
Jag jämförde iofs med ett pass från i höstas där jag körde 8x400m, idag körde jag hälften så mycket ska erkännas. Men inget av varven i höstas var ens i närheten av att gå så fort som det gjorde idag. Inte ens det första, piggaste missbedömningsvarvet
Jag tryckte lap manuellt på mållinjen, jag litar inte på Garmins distansmätning på IP.
11 grader och solsken, kan det bli bättre? Nog måste man utnyttja det om man kan.
Fast våt grusväg, motvind och ännu lätt sega ben sen backträning, styrketräning och långpass hotade att grusa glädjen. Förra veckan var jobbig för baken och baksida lår helt enkelt, ändå vart det rätt bra fart på fötterna - alltså ingen smolk i glädjebägaren
Första kilometern drog jag iväg som en vårglad kalv på grönbete, men jag sansade mig hyfast snabbt och sänkte farten. Det blev ett rätt bra tempopass där jag lyckades hålla pulsen i tröskelzonen nästan halva tiden.
Fast så fort det inte var uppförsbacke eller motvind så sjönk pulsen under de stipulerade 169 slagen per minut, det var baske mig inte lätt att hålla pulsen uppe idag. Den verkade rätt angelägen om att sjunka hela tiden.
Det fungerade utmärkt att springa fort till Creedence faktiskt, men bra musik är bra musik. Tidigare har jag bara sprungit lugnare långpass till CCR men nu vet jag att det fungerar med fart också.
Med tanke på att träningsvärken inte ville ge med sig så höll jag mig på löpbandet idag, vädret till trots. Jag underskattade mig, det gick alldeles strålande. Högsta pulsen 165 lyckades jag skaffa mig när jag ökade till 5:00-tempo sista 400m bara för att se om jag kunde, visst kunde jag men jag hade nog inte klarat att hålla det tempot mycket längre till så då var det ju tur att det var dags att stänga av
Nästa gång kanske jag testar det tempot i 500m istället
Jag satt och roade mig med att jämföra ungefär samma sorts pass från förr. Snittempo, snittpuls etc och hur jag än vänder på det så springer jag snabbare nu. Både ute och inne, även på samma rundor.
Nå, jag vet inte riktigt hur jag ska förvalta det jag byggt upp, men medan jag funderar så fortsätter jag att försöka köra stenhårt på passen som ska vara jobbiga, lugnt på långpassen och verkligen sära på dem så att de inte grötar ihop sig.
Vi tog en promenad, det är betydligt kallare ute än det ser ut att vara, och då passade jag på att fotografera min backe. Det är lite längre än de 30-40 meter jag behöver, börjar man längst ner och springer till toppen är den ungefär 100m faktiskt.
Spånga IP är numera helt isfri, lite skräp i hörnen bara men inget på banorna där det är viktigt.
Buskarna skjuter redan knopp, stora svällande saker som ser ut som att de tänker slå ut när som helst. Är inte det ganska tidigt? Kan det inte bli rätt kallt fortfarande?
Vilodag anbefalles, det var t om jobbigt att gå så någon löprunda är det inte tal om. Vi får se vad som händer imorgon. Jag får väl trösta mig med att jag inte gör något halvdant i alla fall
Alla eventuella farhågor jag hyst om att gluteus maximus skulle vara inaktiv kan jag härmed lägga åt sidan. Det var helvete så ont man kan skaffa sig i rumpan bara genom att sprätta omkring med ett gummiband på parketten.
Träningsvärken är mycket distinkt, väldigt tydligt när jag t ex böjer mig fram lite lätt eller ska stiga upp på något (trappa, pall). Provade ett enda höftlyft på morgonen, i mjuka sängen och jodå, jag känner exakt vilken muskel det är som fick slita igår.
Yes!!!
Eftersom jag inte kände av benen idag satsade jag på styrketräning, underkropp i allmänhet och benen i synnerhet.
Först kastade jag mig över bowlaren 10x3 per ben, och sen direkt på draken 15x3 per ben komplett med 7kg hantlar. Därefter körde jag knäböj, 50st medan jag kikade på när skidskyttarna hade nerver.
Fortsatte med tvåbensvadhävningar 30, direkt på enbensvadhävningar 30 per ben och sen raskt på sidspark med gummiband 10x3 per ben. Vid det här laget började rumpen svida mjölksyra med tanke på tempot. Avslutade med bakutspark med gummiband 10x3 per ben. Explosivt bakåt och hålla emot på tillbakavägen, rätta modellen för träningsvärk.
Jag tror jag hade lite backe i benen faktiskt, för jag orkade inte mer. Men det blev rätt bra tycker jag
Pulsen gjorde ett besynnerligt hopp igen, till över 200 den här gången. Underligt, det kändes lätt och fint. Pulshoppet kanske kan bero på löpbandet på något vis? Det är bara där det händer. Det måste vara något sådant för min maxpuls är 194 enligt Bosön.
Men om jag kollar resten av pulskurvan ligger jag stadigt runt 150 i puls, dvs ungefär som det kändes. Jag kollade inte på klockan, utan på Star Trek DS9. Ville ju se klart TBC-avsnittet jag påbörjade när det var så där ruggigt kallt, och då passade det i övriga planeringen att göra det idag.
Jösses vilken skön runda jag fick idag!! Vilket kanonväder ute. Det går inte att förklara hur skön löprunda jag fick idag. Creedence är perfekt att ha i lurarna när man springer nära trafikerade vägar dessutom. Lite lagom lugnt, lagom gung så där. Peppar inte upp mig för mycket så jag drar iväg som en annan Radcliffe. Slipper höra trafiken brusa, nynnar säkert falskt emellanåt. Slappnar av, springer mycket bättre än jag trodde jag kunde. Lätt och ledigt. Härligt!
