Fascinerande jämn puls jag höll idag, tempot flaxade vilt däremot. Men så skönt - perfekt väder, perfekt humör för lugn löpning! Jag satte i bra musik i lurarna och gav mig ut på en jogg, och tanken var att bara mysa, ta det lugnt och försöka få lite blodcirkulation i musklerna. Jodå, nog cirkulerade det alltid
I de backigaste partierna, i Hallonbergen framför allt, sjönk tempot men pulsen förblev den samma i princip. Och det var ju på sätt och vis det jag var ute efter, jämn ansträgningsnivå. Mysigt!
Dessutom älskar jag att springa i mina 2XU-tights. Jag tog dem idag för säkerhets skull, jag visste inte riktigt hur pigga benen var sen gårdagens eskapader (bra ursäkt va??)
Hösten är bra härlig, sval och skön. Frisk luft, massor av syre. Bästa tiden på året för en löpare!
Först hade jag tänkt supertusingar, men när jag kom till idrottsplatsen var det fotbollspelare där. Jag fick dock husera bäst jag ville på bana 8, det gjorde inte dem nånting så jag beslöt mig för att köra korta intervaller som jag gjorde förra veckan istället. Det känns lite bättre att dra på och springa fort när andra ser på, än att nöta långa, sega intervaller.
Om det beror på åskådarna vet jag inte - och jo, grabbarna kollade intresserat, de ville säkert också springa kort och fort, verkligen få ösa på istället för att jogga och skutta som de gjorde men löpskolning och uppvärmning är faktiskt också viktiga grejer. De verkade dock inte riktigt övertygade, det syntes på dem
Hur som helst gick det kanon att springa korta intervaller, sen om det hade med åskådarna att göra eller ej vet jag inte. Jag var betydligt jämnare den här gången och hemjoggen gick betydligt lättare än den gjorde förra veckan.
Dagens tänkta långpass blev lite rumphugget idag. Jag hade tänkt att lufsa runt i lågpulszonen 130-150 bpm i nånstans mellan 2,5 och 3 timmar men 90 minuter senare fick jag nog.
Av någon bisarr anledning hade jag bomullstrosor under tightsen och de började generera ett obehagligt skav i grenen efter ett tag, så efter 11km gav jag upp.
Tanken på att jag kanske bara kommit halvvägs på långpasset, och rumpan brann redan, kändes verkligen inte lockande. Jag försöker igen en annan dag, lite visare av skadan.
Benen var allt annat än villiga idag, pulsen höll sig välan låg och fin men benen... Så tunga, lite småömma och rejält slitna. Intressant!
Filosoferade om löpsteget, att jag misstänker att löpsteget blir väldigt annorlunda om man springer i 4-minuterstempo jämfört med t ex 7 eller 8-minuterstempo. Och om kroppen fungerar som jag tror den fungerar bör springa så fort med andra ord vara ungefär som att göra en helt ny övning för kroppen.
Jag springer ju inte så där överdrivet ofta i 4-minuterstempo, så att benen är ovana vid det är ju inte så konstigt. Jag är mest imponerad att jag kommer upp i den farten överhuvud taget, faktiskt 3:30 som bäst (och med tanke på start, acceleration osv bör farten när jag sprungit 95m av intervallens 100m vara högre)
Så jag tänker inte gnälla över att benen var tunga idag. Jag tänker inte sura för att löpningen kändes tung, lite oskön och klumpig. Jag förstår varför, och nu i efterhand känner jag mig lite belåten ändå. Lite piggare än förut, lite mjukare. Alltid nått
Kutade från 100m-starten till mål, och gick tillbaka (vilket i snitt tog 1:14). Räknade manuellt eftersom jag inte litar på Garmin i det här fallet. Jag testade intervallfunktionen, men den vet inte hur långt 100m är, det såg jag direkt (därav att det finns ett konstigt reggat pass i kalendern som ser helt misslyckat ut).
Men jag förstår varför, det är ju inte så att jag lyckas stanna direkt efter en sprungen intervall direkt och när jag vänder gör jag de tju inte på fläcken precis. Så själv är bäste dräng i det här fallet, helt enkelt.
Sista 100m gick på ny personbästatid 21,30 för att vara exakt. Jag har ingen aning om hur pulsen låg då eftersom pulsbandet lagt av (igen) men om jag bara ska döma av hur det kändes så hade jag nog antagligen väldigt hög puls, jag mådde lite illa på hemvägen när jag joggade hem och jag kunde inte jogga speciellt fort heller. Benen kändes som stockar
På det hela taget är jag nöjd, det var med flit jag tog i lite mer hela tiden och det gläder mig att det syns i tiderna också. Avsikten var att krama ur benen det sista med sista intervallen, och det lyckades jag med
Igår tog jag en välbehövlig vilodag, inte för att jag kände mig sliten utan för att jag ville undvika att bli det. Det var kanonväder förstås, och jag gnölade lite om saken men vi tog en promenad istället. Som plåster på såren. Jag gick och önskade mig löparväder, men SMHI spådde trist och grått väder.
De hade tack och lov fel.
Jag fick mitt höstväder som jag önskade mig, svalt men inte kallt. Soligt och fint, perfekt löparväder. Hur underbart som helst, dessutom kände jag mig skapligt utvilad i kroppen idag och tordes dra på lite.
Jag syns nog när jag kommer med min brandgula kepa, illgröna tröja och ett stort smil. Tightsen är tråksvarta för det mesta, så ock idag. Det kan tänkas vara färgkombinatonerna som får folk att le när jag möter dem, eller så blir de smittade av mitt breda leende. Kanske ser jag vansinnigt rolig ut där jag kommer farande?
Ovasett vilket så bjuder jag gärna på ett leende.
Idag sprang jag från Skansen, längst strandvägen och förbi stadshuset, upp förbi Karlbergs slott och Pampas marina och genom Sundbyberg, via Bromsten och hem.
Det blev 17km på 2 timmar 10 minuter i solen, och jag är nöjd och lycklig. Ja, jag hade för lite vatten med mig och ja, jag kanske borde ätit mer än ett ägg innan men jag är lycklig.
Ibland är livet skönt.
Jag körde 6km i 8km/h på löpbandet (motlut 0) för att ha något att jämföra med. Nu är det bara att fortsätta träna och vara glad, sen gör jag om det här passet och ser om snittpulsen blir lägre.
När jag körde som mest i vintras gjorde jag ett liknande pass, 6km aningen fortare dock med snittpuls 129 som lägst. Det borde jag väl kunna göra om, misstänker jag.
Lägre puls för samma löpning är en bra idé, då orkar man längre eller fortare, beroende på vad man prioriterar. Statistik är kul!
Lyckades fippla med klockan så pulsdatat är värdelöst, men tack och lov sprang jag på löpbandet så jag vet åtminstone hur långt, länge och snabbt jag sprungit. Irriterade dock, för det jag var mest intresserad av var just pulsdatat, det hade varit kul att jämföra med förra veckans pass.
Nu blev det i alla fall 4x1km@10,2km/h med 60s ståvila. Ytterligare analyser får jag göra när jag lyckas genomföra hela intervallpasset utan att fippla, trycka fel och dumma mig.
Trots att jag fnattat runt idag och slarvat med maten så hittade jag energi att ta mig ut på en jogg idag. Det är jag lite nöjd med faktiskt. Det var skönt ute, svalt men inte kallt. Så där som jag vill ha det.
De bygger mellan Rinkeby och Kista så det står härliga till så jag hade svårt att ta mig fram och hitta men annars fungerade det bra att springa ute i obygden.
Som om de bygger mindre i Sumpan
Det är inte utan ett stort mått belåtenhet jag boar in mig för kvällen nu, medveten om att jag feng shuiat hela köket idag (eller hur man nu ska uttrycka det) och faktiskt fått en hel del bra gjort trots att dagarna blir kortare och kortare - besynnerligt nog hinner jag mer och mer
Släpade ut en lite halvseg och slö lekamen på en jogg idag, och vilket härligt väder att jogga i! Lite svalt, lite småblåsigt och soligt men ändå inte gassande. Jag fick säkert fem regnstänk på mig också, och det var så där svalt så huden knottrade sig när jag väntade på sateliter.
Första kilometern gick fortare än jag hade tänkt mig, just för att det var svalt ute. Men sen lugnade jag ner mig och försökte hitta det där sköna tempot, trivselfarten ni vet. Det där tempot man kan hålla utan problem och bara låta tankarna sväva.
Jag hittade det också, fasligt fort kändes det som för plötsligt var jag hemma igen. Att 6km kan ta slut så fort, trots att man inte springer fort?
Det är som de säger, underbart är kort.
Höstens första löpbandspass. Ovant, lite småläskigt och väldigt varmt fläkten till trots. Men jag tänker inte ge mig ut och springa intervaller när det blåser småspik, nån måtta på entusiasmen får det vara faktiskt.
Pulsen steg aldrig över 173 och sjönk ner till runt 150 i vilan. Eftersom det var första intervallpasset på... hm... 1 månad så lät jag det vara med 4 tusingar, man ska ju börja nånstans. Jag hinner göra fler nästa vecka :)
Intressant nog körde jag utan inläggen idag med, utan att få ont i något. Ett framsteg till eftersom detta var första gången jag testade att köra intervaller utan inläggen
Idag var det som att springa i en vindtunnel. Hur man kan ha motvind hela tiden när man springe ri en cirkel är mer än jag förstår. Det var mycket jobbigare än tempot ger sken av bara för att jag måste parera vinden hela tiden. Nåja. Jag blev inte för varm åtminstone
Tjejmilen! Min femte, men det hade jag ingen koll på idag faktiskt ska erkännas. Det var en hel del annat som tog upp tankarna idag, som t ex att vi kom i god till till första start trots att vi åkte senare än vanligt. Vi behövde inte ens trängas på tunnelbanan...
Vi hamnade i en startgrupp - det verkade vara ganska mycket slump och chans i år vilken man hamnade i om man inte var seedad - och kom väl iväg rätt lagom trots allt. Värsta värmen hann dra förbi medan vi sprang, mot slutet av tävlingen vart det riktigt behagligt att springa faktiskt. Men vi körde standardtaktiken en mugg i oss och en på oss hela vägen.
Tempot för dagen var beställt till under 80 minuter på milen, helt som negativ split vilket var det dottern önskade få göra. Alltså drog vi iväg ganska lungt i början, kände in dagsformen och sicksackade lite lagom. Första 5 gick på 40:16 och sista 5 på 39:30 så det blev en negativ split, och vi kom in på under 80 minuter precis som beställt. Tösen slog med andra ord personbästa med ett par minuter!
Det var inte alls en dum dag på det hela taget, även om det var ganska många som gick i vägen - alltså verkligen GICK mitt i vägen flera i bredd - och proppade igen på slutet så man faktiskt blev tvungen att knuffas för att komma fram. Men det är så Tjejmilen är, trångt och knuffigt.
