Tuffade in på 1:06:48 och är nöjd med det med tanke på att jag redan tidigt bestämde mig för att inte försöka persa, det kändes inte som en sån dag. Sen att jag aldrig sprungit Tjejmilen så fort förut är en helt annan femma. Milen har jag gjort snabbare, bara inte Tjejmilen. Det är för trångt och kuperat för att vara en bra bana att persa på milen på, om det är det man vill.
Det var skönt att komma till den långa backen vid Berwaldhallen och smyga upp för den med pigga ben och sen spurta i mål. Min totala känsla av hur jag la upp mitt lopp är dock att hade jag envisats hade jag kunnat pressa ner tiden lite till. Men personbästa på milen var det inte frågan om, inte idag i alla fall och inte i de här backarna. Men kul hade jag, det är kul att runda trötta, flåsiga löpare i sista backen och känna att det finns mer i benen om det behövs.
Så här glad är man vid cirka 8km när man upptäcker Älsklingen förresten:
I ett anfall av optimism råkade jag anmäla mig till TEC 50 miles (80,5km), och jag vet precis varför. Ända sen Staffan nämnde att de ökat maxgränsen på 100km har jag velat springa distansen och är då inte TEC 50 miles ett perfekt sätt att inleda ultrasäsongen på så säg?
Dessutom är det god marginal till Lidingö Ultra, så jag kommer att hinna vila tassarna emellan. Det är perfekt uträknat, jag får känna på 8 mil och skaffar mig en hyfsad uppfattning om hur mycket arbete som återstår för att klara 100km och det med god marginal. Jag kommer att ha hela sommaren på mig att stärka mina brister och utveckla mina styrkor.
Det är en jäkligt bra plan. Fast gissa om det kittlar lite i magen av spänning. Jag har så mycket roligt att se fram emot att det inte är riktigt klokt.
Tur att det är vilodag idag, för nu är jag sliten. Jag sov som en död i natt och vaknade stel och ömklig. Förhoppningsvis hinner benen repa sig lite till Tjejmilen, jag vill inte behöva gå runt
Jag hoppas förståss att tävlingsinstinkterna ska väcka benen till liv när det väl gäller, men man vet ju aldrig med kroppen. En dag som känns som skräp kan träningen gå jättebra, och en bra dag kan träningen bli usel. Allt kan hända.
Hur som helst ska jag inte ränna iväg och maxa, det vore inte så klyftigt när veckan sett ut som den gjort. Tvärt om borde jag ta mig i hampan och jogga runt lite lugnt. Får väl se hur det blir med den saken...
Det gick lite snabbt mellan långpassen, det är bara fem dagar sen sist i strid med alla rekommendationer jag fått. Men jag behövde faktiskt det här passet, mer mentalt än fysiskt.
Pulsbandet rapporterade snittpuls 94 och 99 på 11:e och 12:e kilometern och det tror jag inte på ett skvatt för då snittade jag 7:11 och 7:07 och det må vara långsamt men inte så långsamt att jag får under 100 i puls. Antingen är det batteriet eller så måste jag dra åt bandet. Måhända har jag blivit smalare?
Det gick lite tungt tyckte jag, men jag vägrade konsekvent att kolla på klockan eftersom jag vet av erfarenhet att jag kan bli trött av att se hur fort eller sakta det går. Jag kände förståss att det var varmt idag, gassande sol och över 22 grader varmt. Det är inte min melodi. Fast det tuffar på ganska bra ändå, jag håller mig till vägar och gator jag känner till och lyssnar på Sisters of Mercy.
När jag passerar Ursvik känner jag mig lite seg, men jag angriper den långa uppförsbacken med beslutsamhet och entusiasm, något som tar ut sin rätt ganska omgående. När jag kommer till Lötsjöområdet på andra sidan backen inser jag att jag bara sprungit lite över 15km, och jag siktade på 20 ungefär. Men jag är för dum för att kunna räkna ut hur jag ska komma upp i 20 så det blev lite över 17...
Jag vet varför det blev så där. Jag snittade strax över 7 min/km, mitt långpasstempo ligger egetligen betydligt närmare 8 min/km än 7 - eller det var vad jag trodde i alla fall. Efter Uppsala kanske jag ska omvärdera det där, men det blir en senare historia. Med bara ett par veckor kvar är det ingen idé att ändra strategi.
Sol, varmt och bara vatten i flaskorna. Ingen extra energi, ingen jättefrukost direkt och sen gav jag min ut. Lunch skulle vi äta när jag var klar. Flera tuffa, snabba pass på sistone, träningsvärk i det mesta och ändå bjussar kroppen på ett löppass av den här kalibern?
Jag är, som vanligt, förvirrad och förstår ingenting. Men jag springer vidare, utan att titta på klockan och med örat vänt inåt, mot hjärtslagen och andningen. Så länge det låter bra därifrån betyder klockans pip ingenting.
Ja, det var som pyspunka det kändes idag på styrketräningen. Värmde upp med lite lätta vikter och skulle köra bänkpress, och fick soppatorsk efter 30kg. 35kg kändes som 35 ton! Det är svårt att göra nått vettigt i bänk när magstödet bara försvinner hela tiden. träningsvärk på mitten påverkar helt klart bänkpressen, har jag lärt mig nu.
Jag har också lärt mig att älsklingen kan vara lömsk. Han såg fel på 13kg och 18kg och körde militärpressarna på den högre vikten, istället för den vanliga. Lite tungt tyckte han, och såg fundersam ut. Det var inte förrän han var klar som han upptäckte att han tagit fel skivstång, och naturligtvis måste jag ju testa jag också. Det fungerade bra det med, även om det var tungt.
Men sen var det slut på prestationsförmågan, och resten av passet förblev ganska mediokert. Hantelroddarna hoppade jag över de högre vikterna i helt enkelt eftersom ryggen var så trött som den var redan, och i latsdraget fick jag se mig som klar vid 5 istället för 6 plattor.
Det märks helt klart att jag gjorde en rejäl maxning igår, det fanns helt enkelt inte så mycket kvar på dagskontot att det räckte till ett bra pass. Hoppas nu att jag är redo för långpass imorgon, för det är veckans enda chans att hinna med det. Jag behöver verkligen ett långpass, kanske inte fysiskt men psykiskt.
Edit:
Jag upptäckte när jag kollade igenom gamla pass att 35kg är något jag inte försökt reppa på seriöst tidigare och maxningsförsöket på 40 gjorde jag förra veckan... Så det var inte konstigt att jag inte orkade så mycket på 35, jag har inte tränat på den vikten innan
Så nu är jag optimistisk inför nästa pass igen, för kan jag åstadkomma det jag gjorde med träningsvärk då finns det goda chanser att jag kan göra en kontrollerad ökning nästa vecka redan - det vore hur kul som helst!
Sov illa i natt, väcktes för tidigt och fick väl inte riktigt all mat jag borde haft idag. Långt ifrån en bra uppladdning inför kvällens löpning, som först inte ens höll på att bli av eftersom jag nästan glömde bort det. Sen går jag och springer så här bra?
Hur hänger det ihop egentligen, jag begriper det inte. Helt ärligt så fattar jag ingenting.
Såg två motorcykelpoliser på en sorts motorcyklar jag inte sett förut, lätta och as-snabba såg de ut att vara. De trålade säkert efter de där förbannade mopparna som härjat på sistone. Hejja aina, så ska det se ut. Jag hade kunnat krama dem om jag hade fått. Nu skickar jag massor med vänliga tankar åt våra poliser och är väldigt glad för att de finns och vakar över oss. Så kanske jag får sova i natt
När det började gå tungt i sista backen hemmavid tänkte jag på Bekele och Lagat i spurtduellen, och tänkte "orkar Bekele så ska banne mig jag också orka" och så försökte jag öka istället.
Ända sen jag såg tiotusenmetersloppet, och nu senast femtusenmetersloppet, så har det varit en jäkla fart på dojorna. Bekele är inspirerande, helt klart
Höstens första corepass blev lagom svettigt, jag antar att det tar lite tid inann han känt in gruppen och vilken nivå som är den rätta. Plankan, sidoplankan, båten och andra gamla godingar stod förståss på programmet. Mina höftböjare gillar inte båten det minsta efter helgens träning, så den gick väl inte helt bra. Men plankan och sidoplankan gick förvånansvärt bra faktiskt. Hm?
Båten:
Satt på motionshojen och trampade på i ganska god fart på helt okej motstånd i akt och mening att dra nytta av VM i Berlin, ska man kallsvettas kan man lika gärna göra det på hojen. För jag visste att 5 000m för herrar skulle bli spännande, bara inte hur grymt jäkla hjärteknipande hysteriskt jäkla spännande det skulle bli.
Ett lite konstigt lopp, men det verkade Bekele också tycka i intervjun efteråt.
Jag trampade hysteriskt, som om jag på något märkligt vis skulle kunna hjälpa Bekele fram genom att trampa det värsta jag kunde. Efteråt var jag nog tröttare än Bekele skulle jag vilja påstå. Det är jobbigt att titta på VM.
Jag förstår om folk får hjärtinfarkt av spännande sportevenemang. Bra sport kan vara farligt!
20 grader och sol är möjligen lite för varmt för mig, men det verkar ju ha gått bra idag ändå. Fast särskilt jämn var jag inte idag, i början hade jag fullt sjå att inte ränna iväg för snabbt och min idé om att hålla nere pulsen blev smått frustrerande i början när pulsen ville upp snabbt och högt. Fast det jämnade till sig så småningom när jag hittade arbetstempot och kunde tuffa på lite.
Med tanke på hur trött jag var i kroppen igår är det ett under att jag lyckades springa på så här bra idag..!
I stan blir det alltid lite ryckig löpning, man ska gira mellan folk och spurta över gator för att slippa stå vid rödljus etc så det påverkar säkert min farthållning, jag får ju inte så mycket chans att ligga och nöta asfalt direkt.
Jag vet varför jag trivs bättre på löpbandet nu. Inte enbart för att det finns fläkt och nära tillgång till allt man behöver. Nej, på löpbandet kan jag koppla av hjärnan, låta monotonin vagga in mig i en kokong långt från vakenheten där inga tankar snurrar och där tiden inte finns. Så fort jag springer ute däremot måste jag vara vaken, annars springer jag väl ihjäl någon. Jag har aldrig varit med om att jag kunnat vrida ner tankeverksamheten på nära noll när jag springer ute, och det gör mig extremt medveten om hur lång tid det tar och hur länge jag varit ute och hur sakta det går etc. På löpbandet kan en halvtimma glida förbi som om den vore en minut. Det är en av de saker jag längtar tillbaka till, som jag saknar med löpbandet.
Fredagen är träningsfri dag för mig, och det är tur det med tanke på hur tung och ovillig kroppen känns. Jag väger f n säkert ett helt kilo mer i bara vätska, jag känner mig regionalt svullen i muskler som arbetat hårt och har nyvunnen träningsvärk som redan både ersätter och överglänser den gamla.
Så hur kan jag vara sugen på mer? Sinnessjukdom? Kanske, men mer troligt är det att jag är lite för ivrigt att dra nytta av framgången, utnyttja att kroppen svarade bra på träning den här veckan och ösa på lite till.
Men så ska man inte göra, det är expressvägen till skadeträsket. Kroppen talar om för mig att den vill vila idag, så vila ska den få. Naturligtvis hoppas jag att kroppen belönar mig för min flit och klokhet med att svara bra på långpasset också - min kropp och jag idkar byteshandel på det viset. Jag byter bra kost, regelbunden träning och lagom mycket vila mot glädjen att klara det jag vill göra.
Långpasset kommer till helgen, förhoppningsvis kan jag smyga på ganska bra då. Det ska vara ett lugnt pass, det har jag bestämt redan nu. Jag ska strunta i tempo och försöka hålla nere pulsen istället, det har jag inte testat på långpasset. Så får vi se vilket sluttempo jag landar på om jag gör så.
Sol och 21 grader varmt är verkligen inte min melodi, men jag ville ändå få till ett hyfsat snabbt pass. Avslutningstempot var rätt okej, trots att jag just då inte tyckte att jag åstadkom speciellt mycket när jag försökte öka.
1km 6:48 (160/173)
2km 6:31 (160/172)
3km 6:14 (165/171)
4km 6:16 (161/167)
5km 6:08 (162/169)
6km 6:13 (160/170)
420m 5:49 (154/168)
Det var mycket mycket jobbigare idag än i tisdags, jag hade verkligen ingen lust att "tuffa på en stund till". Hade det inte varit för att jag hade draghjälp och sällskap av älsklingen idag är det inte säkert att jag hade kommit runt på en tillnärmelsevis lika bra tid, delvis med tanke på vilken trevlig träningsvärk jag har sen igår.
Ibland förstår jag mig inte på min kropp. Jag trodde det skulle gå si så där med tanke på löpningen igår. Istället kändes det toppen. Jag begriper det inte, men jag är inte den som är den. Lika bra att ösa på när fysiken är med på noterna
Bänkpress
20kg 6, 6, 6
30kg 6, 6, 6
40kg 2, 0, 0 (lite passning iofs, men jösses så nära jag är att nå och klå mitt gamla pb)
Militärpress
11,5kg 8, 8, 8
13,5kg 8, 8, 8 (en stabil ökning, lite jobbigt men inte så dramatiskt. Armbågarna höll sig ganska stadiga)
Hantelrodd
12,5 8, 8, 8
15kg 8, 8, 8
17,5 8, 8, 8 (Tungt, jag blev riktigt trött av det här)
Latsdrag
3pl 8 (för lätt, tröttnade och bytte vikt)
5pl 8, 8, 8 (Sen blev jag trött, hux flux. Bensinen tog slut?)
Knäböj
20kg 8, 8, 8 (kände direkt att det här inte var dagens bästa övning)
Situps, hö+vä 8, 8, 8
Ryggresningar 10, 10, 10
Kissande hunden, hö+vä 8, 8, 8
Sidomagövning, hö+vä 8, 8, 8
plankan, 30s (ettusenett-stil)
Jag har en vag aning redan nu om att jag kommer att få sota för det här imorgon men det får jag väl göra då, det var så roligt idag
Jag ska inte glömma att göra något riktigt extra åt min älskling som följer med och stöttar mig och tränar med mig så jag slipper känna mig så övergiven. Jag vet vad han tycker om gym, usel musik och skramlig miljö. Det är en uppoffring jag inte tänker gå obelönad
14 grader och svalt regn! Det vill säga exakt det väder vi har här i Stockholm just nu. Vilket underbart väder att springa i - jag kunde ösa på utan att bli överhettad eller varm! Vilken lycka att springa och känna att det som begränsar är andningen och pulsen, inte värmen!
För den som kanske inte lider så mycket av värmen är det kanske inte så lätt att sätta sig in i känslan, men tänk er att allting blir jättemycket jobbigare bara för att det är varmt när ni motionerar. Så är det för mig när temperaturen kryper upp emot 20 grader.
Men idag var det perfekt. Jag frös ganska mycket första kilometern, men sen kom jag igång och benen gick av sig själva. Sista 400m drog jag på lite extra och bara nöjt av att kunna hålla en bra fart utan att dö av värmeslag.
Nu är jag nöjd
Igår rände Bolt iväg som om han hade en buss att passa, imponerande nog. Men inte så spännande och absolut inte vackert. 100m är en testosteronstinn gren. Det är råstyrka, explosivitet och det är över innan man hunnit blinka. Jag tittade eftersom jag visste att det skulle bli "historiskt" och "århundradets lopp" och allt det där men inte för att jag egentligen var så intresserad, jag visste ju vem som skulle vinna.
10 000m är helt annorlunda på någotvis. Jag satt som klistrad vid TV:n och hoppades att Kenensia Bekele skulle klara en seger till, trots att han inte tävlat eller tränat för distansen i år. Han har som bekant satsat på 3- och 5 000m som ju är Golden League-distanser. Denna osäkerhet gjorde mig nervös.
Ett millopp har en helt annan karaktär. Men det är inte de första nio kilometrarna jag kommer att komma ihåg. Det är egentligen den sista kilometern, egentligen sista varvet, som fick mig att häpna. Det gick på 57 sekunder. Jag skulle inte komma upp i den hastigheten ens i nerförsbacke, i medvind och med hemlängtan!
Vilken vacker avslutning, Bekele gick ut i andra spår och bara gled om när sista varvet började. Fartökningen var så markant, men han sprang fortfarande så avspänt och elegant. Det ser så lätt och ledigt ut. Ledaren, Tadese, syntes det på att det gick fort. Men Bekele hade lika gärna kunnat ta en jogg i parken, så enkelt såg det ut.
Jag är stum av beundran, lite avundsjuk och djupt imponerad. Kenensia Bekele och Haile Gebrselassie (stavningen får jag slå upp varenda gång, jag lär mig aldrig) måste bara ha två av världens vackraste löpsteg, jag blev alldeles stum när jag såg Bekeles avslutning.
Det var helt enkelt bara vackert.
Se själva så länge klippet nu finns kvar:
http://svtplay.se/v/1657415/friidrott/bekeles_uppvis...
Sista sommarträningspasset för coregruppen, nästa vecka blir det lite mer fart lät det som. Bra det, jag behöver det. Idag avslutade jag med lite löpbandslöpning på 1% lutning eftersom jag kände mig lite onöjd, inte riktigt färdigtränad helt enkelt. Började lugnt och avslutade sista 500m i 6:00 min/km. Det kändes inte helt omöjligt, lite ovant men inte alls så tungt som jag mindes det som.
Benen var rastlösa idag, hela dagen. Så jag skuttade upp på motioncykeln och tampade på tyngsta motståndet i en timma medan jag tittade på VM i friidrott. Bra TV att titta på medan man svettas och är trött själv, jag lovar att maximalt motstånd på motionshojen inte är att leka med.
Hoppas nu benen är nöjda för idag, trots att det inte blev långpass idag utan ett halvlångt pass igår. För jag tror det var det benen var otåliga och väntade på, det sedvanliga söndagspasset. Men jag kutade igår och det fick vara bra med det, så det fick bli cykeln istället.
Synd att de ugnsgratinerade rödbetorna med getost vi åt till lunch är slut, några sådana hade inte suttit fel nu, jäklar så gott det var. Man kan inte få allt.
Jag kände på en gång att kroppen var trött när jag gav mig ut, men det fick gå som det gick. Snittade i alla fall 8-minuterstempo vilket var minimitempot jag hade tänkt mig. En del av rundan ligger i Ursviks backar, då gick det saktare. Men å andra sidan gick det fortare på det plana så det jämnade ut sig.
Men jäklar så öm i benen jag blev efter ett tag. Träningsvärken sitter fortfarande i, irriterande nog. Men jag får väl skylla mig själv som inte direkt vilat eller tagit hand om mig.
Vart går gränsen för mänsklig dumhet? Ja, det kan man fråga sig. Igår valde jag bort löpningen för att vila benen. Istället stolpade jag omkring i högklackat och var respresentativ halva dagen.
Hade det inte varit ett smartare val att ta låga skor, mindre eleganta och snajdiga men skönare att gå i?
Idag skulle jag vila benen i alla fall, hade jag bestämt. Så fick jag syn på något kladd vid frysen som vi höll på att frosta av och torka ur. Det kunde man ju ta bort. Det slutade förståss med att jag, som har en tendens att överdriva saker jag gör, hade älsklingen att flytta hela frysen och kylen så jag kunde städa där bakom.
Jaja, inte så illa kanske men det slutade ju inte där.
Jag skulle ju prompt torka av golvet också, för det hade jag ju kladdat ner ännu mer i min jakt på fläkar och skräp bakom frysen. Nu missade jag golvet och råkade torka av inne i kylskåpet istället. Skam den som ger sig, jag siktade in mig på golvet igen, efter att jag torkat av och putsat diskbänken och skåpen...
Det blev väldigt rent bakom spisen också.
Jag är fortfarande inte i närheten av att ha städat golvet, som var det jag hade tänkt göra från första början.
Men jag ger mig inte - förr eller senare finns det bara golvet kvar i köket!
Någon vila för benen kan jag inte påstå att det blev däremot. Vi får väl se hur det går på långpasset imorgon, det var ju därför jag hade tänkt vila idag, för att det skulle gå bra.
Ja till största delen i alla fall. Älsklingen fick seriöst blodsockerfall, det var inte lika kul. Han blev alldeles askgrå i ansiktet och såg stupfärdig ut. Dessutom envisades han med att inte gå och köpa en dricka eller nått, så jag hann bli både orolig och sur innan jag kunde köpa en cola att sätta i näven på honom. Det är något med män som är väldigt frustrerande, att de kan vara så fruktansvärt envisa när de sätter den sidan till... Karlar
Det blev ett roligt pass idag i övrigt, det kändes som att jag börjar komma tillbaka till de vikter som jag var på före uppehållet. Äntligen! I bänk kändes det som att jag möjligen kan ha avancerat lite, men så explosivt stark som jag var när jag var aktiv i klubben är jag då rakt inte. Där saknar jag massor. Däremot har jag blivit bättre allroundtränad än jag var då, så det är väl inte ett helt dåligt byte. Förhoppningsvis kommer jag att bli bättre på bänkpress också vad det lider.
Bänkpress
20kg 6, 6, 6
30kg 6, 6, 6 /trögt, men okej)
35kg 1, 1, 0 (mest på lek eftersom jag inte själv trodde jag skulle kunna hantera det)
Militärpress
11kg 8, 8, 8 (armbågarna fular sig fortfarande)
Bicepscurl hö +vä
10kg 4, 4, 2 (personbästa faktiskt, har aldrig klarat av att hantera 10kg på det här viset förut, men nu var det länge sen jag försökte också)
Hantelrodd
12,5kg 8, 8, 8 (stabilt)
15kg 8, 8, 8 (stabilt, tungt)
Latsdrag bakom nacken
3 plattor 8, 8, 8 (lätt)
4 plattor 8, 8, 8 (lätt)
5 plattor 8, 8, 8 (inte lätt längre men fortfarande inte tungt. wtf? Lugnade mig med det dock, måste vara nått fel)
Knäböj
20kg 8, 8, 8 (älsklingen kollade knäna och de var superstabila)
40kg 8, 8, 8 (Lite gung utåt i knäna på väg ner i böjen i ett par, annars stabilt. Kändes bra i benen, lite ovant och stången var obekväm.)
situps, hö + vä 8, 8, 8
Ryggresningar 8, 8, 8
Kissande hunden, höger och vänster 8, 8, 8
Sidomagövningen, hö + vä 8, 8, 8
plankan (samma klocklösa "ettusenett, ettusentvå"-räkning som förut) 30s
Och ändå hann vi hem och kolla på fotbollen
Jag hade trevligt sällskap på vägen eftersom älsklingen var ute och testade sin Garmin tillsammans med mig. Valde med flit ungefär samma snittempo som förra veckan, bara för att känna skillnaden och snittpulsen var så löjligt låg att jag trodde det var fel på pulsbandet. Man kan väl inte springa med en puls på runt 145 heller..? Fast pulsbandet visade med all önskvärd tydlighet att det fungerade. I synnerhet i backarna, då steg pulsen snabbt men den rasade lika fort igen på platten. Jag blev ohyggligt fascinerad av att se pulsen rasa efter sista spurten, den sjönk skitfort! Hoppas det är ett bra tecken
Sån enorm skillnad temperaturen gjorde, jag mådde toppen hela löppasset och pulsen låg jättelågt större delen av tiden. Hur trevligt som helst att springa när det inte är mer än 16 grader och nyregnat.
Inte så jätteansträngande pass idag, men det är sommarträning fortfarande så det är väl därför de tog det lugnt antar jag. Det kändes som att jag hängde med bra i alla övningarna, till och med plankan. Hoppas att det blir tuffare när det ordinarie schemat kommer igång. Jag såg två pass jag hemskt gärna skulle vilja gå på när det ordinarie schemat startar: spinning följt av core, två ganska korta pass direkt efter varandra, 45 resp 30 minuter. Det brukar betyda hårdkörning, kort och intensivt! Vill, vill, vill!!!
Dagens löpning gick i värmens tecken, vi sprang från T-Centralen och hem och så länge vi höll oss längs vattnet var det väl överkomligt men i Sumpan var det dags att börja hålla mot Spånga och då blev det både varmt och olidligt.
Så att vi tillsist höll snitt 8-minuterstempo tillskriver jag att jag fick draghjälp av min älskling, annars ahde jag nog gått resten av vägen hem. Det är gräsligt så hårt värmen tar på mig.
Strax över 13 kilometer blev dagens runda hur som hlest och det är jag nöjd med. Vi var ute i knappa två timmar i solen vilket är bra tycker jag
Älsklingens knä bråkade bara lite och min fot började ömma när jag kom hem. Så det gick på det hela taget väldigt bra.
Jag passade på att ta lite bilder av vår vackra huvudstad när jag ändå sprang igenom den, bara för att visa för resten av landet att Stockholm inte bara är betong och asfalt, trafikstockning och Stureplan. Det är faktiskt mycket mer än så
Nu skulle jag vila haft miniatyrerna från träningspasset, så hade man sluppit publicera alla bilderna två gånger men det får bli som det blir:
Jag skulle bara springa lite idag hade jag tänkt. Lätta på träningsvärken, så att säga
Totalt: 5km 32:06 (6:25/km, 168/176)
1km 6:19 (161/174)
2km 6:25 (168/171)
3km 6:15 (170/173)
4km 6:31 (170/173)
5km 6:33 (169/176)
Vilket tempo i denna värme! 6:25 i snitt i 25 grades värme, om än så sent att solen precis gått ner. Jäklar så jag kan!!! Med träningsvärk dessutom! Jösses
På sista kilometern går det uppför väldigt mycket, så det kändes som om jag slet som ett djur utan att det hände någonting alls. Ändå ser jag att det gick fortare idag än det normalt gör på samma del av rundan.
Jösses så jag kan!
Edit: Ännu mer jösses blir det sen jag räknade ut att om det verkligen stämmer att jag har maxpuls 185 så låg jag på en snittpuls på 90% och en maxpuls på 95%. Jag grubblade på det där när klockan påstod att jag haft 92% av maxpuls i 89,3% av tiden jag sprang, det lät inte riktigt rätt. Fast jag ser ju på kurvan att den skenade uppåt ganska snabbt, och stannade högt i princip.
Fascinerande vad man får veta av Garmin
Jag avsåg ju att ta det lite lugnare på gymmet. Jag höll mig förvisso till ungefär samma vikter, men jag upptäckte till min förskräckelse att det gått mycket fortare än förra veckan - 30 minuter snabbare!!! Gissa om jag kommer att få betala dyrt för det här...
Bänkpress (älsklingen passade)
20kg 8, 8, 8
30kg 6, 6, 6 (gräsligt tungt - deprimerande)
Militärpress
11kg 8, 8, 8 (koncentrerade mig på tekniken, armbågarna får inte flaxa
Hantelrodd
12,5kg 8, 8, 8 (lätt)
15kg 8, 8, 8 (höjning från förra veckan, tungt för psyket men jag känner att jag kan tyngre)
Latsdrag bakom nacken
3 plattor 8, 8, 8
4 plattor 8, 8, 8 (nacken sprakade och knakade osm om jag var hos naprapaten men det gjorde inte ont)
Marklyft
40kg 8, 8, 8 (hög puls och ostadiga knän fortfarande)
Knäböj
21kg 8, 8, 8
30kg 8, 8, 8
crunches 10, 10, 10
Ryggresningar 10, 10, 10
plankan 30s (räknade ettusenett, ettusentvå etc idag med så det är bara en fingervisning, ska ta med klocka en vacker dag)
sidomagövning (se bild i förra tisdagens styrkepass)
8x3 på vardera sidan
Kissande hunden 8, 8, 8 åt vardera hållet (den här får man mjölksyra i rumpen av!)
Hittade en väldigt intressant blogg om kost, träning och näringslära som drivs av två grabbar: en kostvetare och en civilingenjör. Den tredje som förekommer ibland, en sjukgymnast med OMT-inriktning, hinner inte blogga just nu men hans bidrag på sidan är fortfarande intressanta.
En sak som fick mig att tänka på min egen kamp att tappa vikt var en artikel om det berömda svältläget. Just det här stycket kändes som en smäll i ansiktet, eftersom jag gjort *exakt* just det här:
"Resultaten visade att deltagarna i studien feluppskattade sitt kaloriintag med 47 % och sin fysiska aktivitet med 51 %. Deltagarna trodde med andra ord att de åt mycket mindre och rörde på sig mycket mer än vad de faktiskt gjorde. Om man använt deras angivna värden så hade man kommit fram till att de förbrukat långt mer kalorier varje dag än vad de åt och att de borde gå ner i vikt. När man däremot gjorde faktiskt mätningar av deras energiförbrukning och energiintag så tog dock dessa ut varandra och deltagarna var därför viktstabila."
Hela artikeln och bloggen hittar ni här:
http://traningslara.se/blogg/svaltlage-lag-amnesomsa...http://traningslara.se/blogg/svaltlage-lag-amnesomsa...Jag kämpade i flera år med vikten, testade varenda jävla diet utom grape-dieten (eftersom jag avskyr grape) och jag gick bara upp i vikt om det alls hände något på vågen. Sakta lärde jag mig hata både vågen och min vikt.
Så vad hände?
Jag skaffade en bra hushållsvåg och började väga och kontrollera mina portioner. Det var då jag insåg att mina portioner hade kunnat räcka för två-tre personer, fast för mig såg de förståss normala ut.
Jag skaffade pulsklocka också. Den överrapporterar säkert kaloriförbrukningen den också, men det rapporterade fortfrande lägre siffror än jag själv trodde.
Så jag fick helt enkelt börja om. Lära om. Gör om, gör rätt. Jag lär mig fortfarande. Ibland väger jag fortfarande maten, eftersom jag för alltid kommer att ha ett lite stört förhållande till mat. Mina ögon kommer alltid att rappoortera att portionen är för liten och undermedvetet kommer jag alltid att vilja ta för stora portioner. Det är därför jag måste fortsätta vara medveten, på min vakt.
Mitt förhållande till mat är inte helt enkelt. Men det är kanske så det är om man försöker ta sig från den fetma jag led av innan till den normalvikt jag en dag vill ha? För jag är fortfarande överviktig, och det är ett bra steg i rätt riktning. Efter det initiala krafttaget är det myrsteg som gäller. Så kanske jag slipper mina oönskade kilon vad det lider.
Det gick lite bättre än förra veckan, men inte så bra som jag vet att jag kan. Kroppen kändes lite "off", lite slö eller hur man nu ska uttrycka det. Det fanns ingen studs i steget, ingen skärpa.
etapp, etapptid, medelpuls/maxpuls:
1km 6:52 (150/172)
2km 7:12 (158/164)
3km 7:12 (162/167)
4km 7:17 (162/168)
5km 7:10 (166/173)
6km 7:25 (166/173)
0,5km 3:52 (169/172)
Det ser ju fasligt jämt ut så där, men om man kollar i SportsTracks ser det lite annorlunda ut.
Fast just nu är jag för trött för att dra några slutsatser, jag är nämligen precis hemkommen från ett trevligt grillparty med fläskfilé, lax och sallad
Vet ni hur underbart det är att utan smärta kunna sträcka ut sig i hela sin längd i sängen när man vaknar, sträcka ut sig riktigt ordentligt så där så man känner sig som ett uttjänt gummiband i flera minuter efteråt? Träningsvärken är nästan helt borta idag. Jag kan förståss känna att det hänt något om jag anstränger mig, men varför göra det? Idag har jag planerat in ett löppass och imorgon ska jag stryketräna igen, och på torsdag är det meningen att jag ska springa. Det blir finemang det här
