Idag är det, som tur är, vilodag. Har nog sovit med öppen mun för jag är helt uttorkad i halsen. Hoppas det försvinner snabbt, jag känner mig som ett flugpapper i halsen när jag sväljer: allting klibbar och fastnar. Nu är träningsvärken på nedåtgående i alla fall, så nu känner jag att t ex triceps och lite andra förbisedda muskler också är stela och ömma. De märks nu som först när bröstmusklerna börjat lugna ner sig. Älsklingen flinar förtjust, han vet att det är hans fel att jag sliter så hårt på gymmet. Min stora tröst är att han är lika öm på samma ställen
Häromdagen köpte vi en ny kattborste som emottogs med blandade känslor och fröknarna. Först visste de inte riktigt vad det var eller vad det skulle vara bra för. Men det listade de ut snabbt. Så nu kommer de oftast uttrampandes i hallen båda två när jag ska borsta håret, deras lilla söta borste ligger bredvid min. Vem kan motstå ett par bedjade kattögon? Inte jag i alla fall, så nu ingår det i morgonrutinen att borsta inte bara mitt eget hårt utan även ge katterna en omgång.
Jag är också glad för att jag tog mig tid att investera i fler par skor. Jag har nämligen upptäckt att de blå skönheterna passar utmärkt för snabb löpning medan mina gamla faktiskt är skovalet vid långpass. Av någon anledning känns de blå lättare och snabbare än de gamla, och ska jag springa fort och kort är det klart att jag vill ha lätt och snabbt. Ska jag springa långt och länge söker jag egenskaper som mina gamla skor har, nämligen lite bättre dämpning (tyngre) och bredare med plats för fötterna att svullna upp. Att ett par skor kunde göra sån skillnad visste jag inte.
Jag visste inte heller att ett par inlägg kunde kännas så nödvändigt vid en typ av löpning men inte vid en annan. Ska jag springa intervall, eller något annat som tar under två timmar, behöver jag inga inlägg. Då klarar jag mig så bra ändå. Längre pass än så däremot känns det som att foten vill ha lite stöd i tillvaron ändå, och då passar inläggen fint.
För första gången på nästan tjugo år har jag ätit stekt panerad torsk. Jag har nämligen idogt vägrat att köpa torsk så länge fiskerinäringen fuskar som den gör och märker om östersjötorsk som ishavstorsk. Men nu finns det odlad torsk från Norge. Jag vägrar fortfarande att köpa viltfångat och jag handlar fisk efter den s.k. röda listan
http://www.wwf.se/source.php/1196785/WWFs%20Fickguid...Nu är odlad torsk så dyrt att det inte kommer att bli vardagsmat direkt, snarare något jag handlar för att lyxa till det någon gång ibland. Men det var gott att känna smaken av torsk igen efter så lång tid, och kunna göra det med tämligen - men inte helt - rent samvete. Fiskodlingarna har ju en del att jobba på när det gäller miljöpåverkan fortfarande.
Jag vill att mina barnbarn också ska få smaka torsk, men som det ser ut nu och så som fiskerinäringen sköter fiskbestånden lär inte det inträffa såvida inte norrmännen lyckas bevara bestånden på sin kant, i fjordar och odlingar för i Östersjön är allt liv dömt att utrotas av trålare som dammsuger internationellt vatten på allt liv.
En så munter avslutning på veckan, eller hur?
Bänkpressen tar på bröstmusklerna helt klart. Inte för att jag tvivlade förut men nu har jag fått ovedersägliga bevis för detta. Försök springa "medelhård distans" 48 timmar efter ett tungt bänkpass. Det guppar. Och det var inte det enda som guppade idag, även hamstrings kändes tilltufsade. Man kan väl säga att jag hade ont i guppet idag
Jag får förmoda att det är marklyftens fel att korsryggen inte ville veta av en mil idag. Efter 8km kände jag att "nä nu jävlar får det vara nog". Då kände jag mig så slut i ryggen, hamstrings ömmade och allting guppade. Allt som guppar när man springer med träningsvärk ömmar, ergo allting ömmade.
Förhoppningsvis vänjer sig kroppen, för annars kommer torsdagarnas löppass inte att bli roliga i framtiden.
Det blev intressant idag, löpningen var ju avsedd att vara lätt och uppvärmande och det blev den. Jag tuffade 5km och testade lite olika farter, och hade allmänt skoj. 400m i 4:35min/km är jobbigt men det fungerade, fast jag skulle nog tveka att köra 400m-intervaller i det tempot. Det tror jag inte jag klarar. Spurtade sista 600m i 5:00min/km och det kändes stabilt och bra, jag var långt ifrån slutkörd efter dagens löpning.
Sen blev det styrketräning med älsklingen och min vana trogen vill jag ju försöka matcha och gärna imponera om jag kan så jag kör slut på mig fullständigt när han är med. Körde ett inte så stabilt extra set på 30kg idag i bänkpress, och sista repetitionen behövde jag lite passning. Armarna bara dog
Efter det blev militärpressen rena semestern men jag beslutade mig för att inte öka i den. Det hade jag varken ork eller lust till. Eftersom sittade rodd var upptagen blev det latsdrag därnäst och det var en hit. Fräscha muskler fick rycka in och köra och den sittande rodden efter det kändes också väldigt bra. Fast jag bommade att jag började på 5 plattor, inte de vanliga 4 och jag körde ett set mer på 7 än jag hade tänkt mig. Tur att älsklingen höll räkningen också för jag hade helt fel. Jag skyller på brist på kolhydrater
Det kanske inte var så smart att testa en rejäl viktökning i marklyft men jag ville verkligen. 40kg och 45kg fungerar alldeles utmärkt för benen, det är mina jäkla fingrar som inte orkar hålla i stången som är problemet. Jag hoppas verkligen att det löser sig med träning och tid för marklyft var roligt när man fick lite vikt på stången. Som det blev nu fick jag fånga upp stången med låret två gånger när den gler ur fingrarna.
Knäböj med 40kg på stången kändes stabilt och bra fast eftersom det är en tämligen nygammal övning begränsade jag mig till ett set på 8 repetitoner idag. Fast jag känner redan nu att det här är en övning jag har möjlighet att öka snabbt i. Vi lattjade med lite utfall och sidoutfall, men hur många av varje det blev tänkte jag inte på att räkna, men det blev inga stora mängder. Men det är bra övningar som är väl värda att komma ihåg.
Dagens styrkepass avslutades med crunches, både raka och sneda samt ryggresningar och de tog bra nu när både mage och rygg var tröttkörda redan. Då behövdes det inte så mycket punktträning där faktiskt för att mjölksyran skulle sätta in.
Jag gissar att jag kommer att få träningsvärk i alla möjliga kroppsdelar framöver men det var det faktiskt värt. Det var roligt idag, främst för att jag fick sånt underbart stöd av min älskling. Tänk vilken skillnad en träningskamrat kan göra
Dagen började allt annat än bra, skorna satt fel och löpbanden (två stycken) envisades med att få "error 23" hela tiden. Dessutom ville pulsbandet först inte sända puls och det satt åt för hårt. Allt strulade och jag kände mig inte på topp.
Växlande mellan 0,5 och 1% lutning, för att ha något att göra medan jag sprang de första 3km. Det kändes som att det gick väldigt sakta idag - tiden alltså, tempot var högt kändes det som. Men en blick på pulsen, som snittade 148 de första 3km, talade om för mig att vad det än var så var det psykiskt. Snittpulsen under de följande kilometrarna höll sig runt 160 så gott som hela tiden, det var bara under spurten som den steg till toppnoteringen 172.
Att jag aldrig ska lära mig att börja spurta i tid, idag missade jag nästan hela spurten! Ändå landade jag på respektabla 29:47 på 5km och det får jag väl ändå vara nöjd med. Hade jag tänkt på det hade jag rivit av 2km till och kanske putsat mil-tiden lite, det var nästan läge för det idag. Orkat hade jag definitivt gjort, så det finns mer att hämta helt klart.
Det bådar gott inför kommande träningsvecka. Förhoppningsvis ska jag hinna med lite intervaller, gärna lite backe och jag vill absolut få till ett långpass. Så mycket kul, så lite tid!
Kände mig allmänt tung och stel i kroppen idag efter torsdagens rekordlöpning så jag bestämde mig redan på förhand att inte springa fortare eller längre än att det kändes bra. Vaderna var stela och trötta redan från början och jag stannade vid 8km, då började framsidorna bli ömma och trötta också nämligen. Det är ganska ovanligt för mig.
Tanken var att få igång något som liknar blodcirkulation och det fungerade för stunden. Fast nu är jag trött igen, riktigt trött. Träningsvärken, som fortfarande blomstrar, sitter i musklerna på i stort sett hela baksidan, vilket jag finner fascinerande. Jag förstår det inte.
Jag är väldigt belåten idag, det är inte så ofta jag får sänka ett personbästa med flera minuter men idag gjorde jag det! Mitt gamla PB, 66:28, kan jag stryka nu för idag gick det undan och klockan stannade på 62:39 och från början var det inte ens meningen. Det bara blev så, det var en sån dag helt enkelt. När jag hade sprungit en stund pressade jag upp tempot en stund, tills det kändes som att det gick för fort. Då sänkte jag farten lite och sen kändes det stabilt hela vägen. Jobbigast var nog 7-8km, då har man sprungit ganska långt och det är tillräckligt mycket kvar för att kännas som mycket. När jag passerat 8km kändes det som hemväg, då orkade jag helt plötsligt mycket mer igen.
Dagen fortsatte i underbar stil, eftersom vi gick och bowlade efteråt och så här bra har jag aldrig bowlat i hela mitt liv. Det var en sån dag helt enkelt.
Backe var vad jag skulle kört idag och det blev det väl på sätt och vis, men jag tror jag gjorde fel för jag blev trött i konditionen men inte i benen. Först 20 minuters uppvärmning, 3km i 1% motlut. Kändes bra, stabilt. Sen 500m platt och 500m i 3% stigning om vartannat i 5km. Kändes svettigt och andfått men inte jobbigt för benen. Sen varvade jag ner 2 km i 7 min/km också i 1% stigning.
Sluttiden blev 1 mil på strax över 67 minuter, bara lite över minuten långsammare än mitt aktuella personbästa. Det blev med andra ord inte som jag hade tänkt mig, det blev för mycket tempo och för lite jobb på något vis. Men jag trodde faktiskt att 500m långa backar skulle vara lång nog och att 3% skulle vara lagom.
Nåsta gång sänker jag farten ytterligare och ökar stigningen till 5%, det var då fasen om jag inte ska hitta rätt tillslut. Det blev i och för sig ett inte helt misslyckat pass ändå, men det blev inte som jag tänkt mig.
Dagens träning kan också stavas mjölksyra
Det gick tungt från första början och det blev inte lättare någonsin. Avslutade med att stretcha benen, de var nog kanske inte helt utvilade sen igår men ska man vänta på att vara utvilad jämt får man inte mycket gjort. Lite får benen tåla helt enkelt, imorgon blir det löpning men riktigt vad vet jag inte för jag hade skrivit intervaller i schemat men de körde jag ju igår. Så då får det väl bli något annat... hm...
Jag är inte den som är den, jag byter gärna plats på mina pass om det känns som att det finns något jag hellre gör. Schema och planer har jag bara som stöd, i fall jag inte vet vad jag ska ta mig för. Som stöd i fall jag har dålig fantasi en dag. Idag talade benen klart och tydligt om för mig att de minsann ville springa intervaller. Så sugen på att springa fort-fort var jag att till och med uppvärningen kändes för lång och då körde jag ändå den absolut kortaste uppvärmning jag någonsin kört inför ett intervallpass.
Intervaller är verkligen roliga, om man kör dem när man är sugen. Först började jag med mina 5 intervaller i 5:00 min/km som jag kört förut, och som hittils varit nog för att få mig att krokna. Men det räckte inte, jag ville ha mer. Men gå från 20 minuter långt intervallpass till 40 minuter (eller från 5 intervaller till 10) på en gång vågar jag däremot inte, så det fick bli 30 minuter. En lagom kompromiss tror jag, eftersom jag är trött i benen nu. Det tog säkert hårdare än det kändes som.
fats jag hade väldigt roligt och under nerjoggen kom Fia-Lotta förbi och språkade en stund. Det var trevligt med lite sällskap, musik i all ära men det är trevligare att prata med någon och vi hade mycket intressant att dryfta. Fascinerad joggade jag ner i 6:40 min/km, det kändes jättebra och inte alls för fort. Däremot glömde jag förståss att strecha och planen var att göra det när jag kom hem, efter ett varmt bad. Men det glömde jag då också. Det är svårt att komma ihåg sånt när man samtidigt smider planer att göra potatismos, köttbullar, stekt lök och gröna ärtor.
Ja det var vad jag bestämde mig för när jag fick syn på löpbandet. Det blev en ganska odramatiskt löpning, det blev jobbigt på slutet när jag med 600m kvar ökade till 5:00 min/km bara för att se om jag kunde. Det kunde jag. Det gjorde inte ont någonstans och jag känner mig stark och bra.
I helgen kanske jag ger mig på backintervaller bara för att det känns som att jag är redo för det nu. Dessutom blev jag sugen på det efter en givande diskussion i forumet om just intervaller och löpband. Nu är jag återhämtad från Karlstad, det är jag så gott som säker på trots att det är mindre än två veckor sen.
Stretchade rigoröst och kom till min stora förvåning mycket nära split, och jag som inte ens stretchat regelbundet på sistone..? Nåja, jag tänker inte klaga, då är jag i alla fall inte stel
Idag sprang jag igen och benen kändes starka och glada. Det var ett positivt besked tycker jag som otåligt gått och väntat på klartecken från skånkerna att få dra på lite. "Lite" var ordet för dagen, jag körde bara 5km och i ett inte allt för våldsamt tempo, bara 9km/h (6:40 min/km). Jag skriver bara eftersom jag vet att jag kan snabbare, och idag kändes det verkligen som "bara".
Sen blev det dags för styrketräning och nu blev det skoj, för jag körde tillsammans med älsklingen. Vi kör efter samma schema, fast på olika vikter. Bänkpress, militärpress, sittande rodd, hantelrodd, latsdrag, marklyft, knäböj, crunches och ryggresningar stod på schemat för dagen och vi lyckades klämma in alltihop på nästan exakt en timma. Fast vi fick ösa på rätt bra för att hinna, så nu vet jag att ska man hinna med lutan att behöva jaga får jag nog räkna med att det tar lite längre tid.
Idag bestämde jag mig för att bara springa det som jag tyckte var kul och inte längre än att jag fortfarande kände mig nöjd och ganska fräsch. Förra helgen tog jag ut mig så det räckte, jag behöver nog mer vila innan jag brassar på med 3-timmarspassen igen. Jag har inget studs i steget eller någon kraft i benen än, men nu är jag inte öm någonstans längre och kan hålla normal långpassfart utan smärta.
När jag joggade ner testade jag långsamt tempo men mer lutning, maxade ut bandet till 15% lutning i 2 minuter. Enormt jobbigt, men jag vet vad jag behöver inför Lidingö Ultra. Mer sånt, helt enkelt. Fast nerförsbackar kommer jag inte kunna träna förrän det tinat så pass mycket ute att jag kan springa i Ursvik.
Jag har dessutom åtefunnit en kärlek som jag nästan hade glömt:
http://www.youtube.com/watch?v=G5MEXAOZUeY
Ultraseminariet var de tja, det hade jag nästan glömt tills igår kväll. Fredrik Lagerholm gästtalade, han som bland annat cyklat genom Sverige mitt i smällkalla vintern:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article258925.abHan hade ett och annat att berätta som var roligt och en del som var inspirerande men det jag kommer att komma ihåg mest själv är hur han berättade om sin egen nervositet inför en utmaning. Demonerna som jagar honom innan och som viskar "det här klarar du aldrig". Det var intressant att höra att en kille som framstår som så självsäker och lugn också kan vara nervös och orolig. Framför allt var det intressant att konstera att han lärt sig hantera det, för kan han så kan jag.
Fast hans del av seminariet kom efter löpningen. Det var blankis och vatten ovanpå, och vi var några stycken som inte tänkte haka på resten när de stormade fram i terrängen. Vi sprang vår egen lilla runda, och vi sprang faktiskt. Det var bara det att vi blev stående i en korsning och grubblade på vart vi skulle ett bra tag, och när vi väl rörde oss i någon riktning så blev det i krypfart mer eller mindre. Bra träning för ultralöpstegt kanske, men ingen vidare löpträning.
Å andra sidan måste man väl konstatera också att mina vader hatar mig fortfarande för jag försökte trycka på och springa på riktigt den lilla sträckan som var barmark och då tyckte vaderna att jag var ett kräk. Jag tröstade dem med att det var blankis resten av vägen så det skulle inte bli mer än så idag. Efter löpningen bjöds vi på en mycket trevlig lunch på Rönneberga kursgård innan det var dags för själva seminariet.
Man kan väl sammanfatta det med att själva arrangemanget var bra, maten bra och allt runt i kring bra. Det var bara väglaget som inte var bra, egentligen. Till och med temperaturen fungerade faktiskt, kanske för att det var så fuktigt i luften. Fast nog sjutton längtar jag till våren, så man slipper halka omkring som Bambi.
Idag mår jag nästan helt bra i benen, enda gången jag känner något är om jag gör riktigt djupa knäböj. Bra. Det betyder att jag inte tog i för mycket i går. Jag har blivit överambitiös förr och dragit på mig längre läketid än nödvändigt, men inte där här gången verkar det som. Jag lär mig med andra ord
Man ska lyssna till pulsen verkar det som. Så länge jag springer med behaglig puls är det okej för kroppen, verkar det som. Sen får tempot bli som det blir.
Vi får se om det blir någon styrketräning idag, det lär ju inte bli något för benen utan för överkropp och mage i så fall. Det vore inte bussigt att ge sig på benen idag, däremot kanske jag cyklar imorgon och tar en kortare jogg i helgen. Det borde kroppen hålla för. Lugnt och stilla är nyckelorden.
Det var dags nu. De blå skönheterna åkte ner i väskan tillsammans med löparkläderna och så gav jag mig av till gymmet. Löpbandet kallade. Det kändes att benen inte var raska och alerta men jag hade ändå bara tänkt lufsa lite, inte springa fort. Det blev inte så fort heller, fast jag mös ganska länge, det var så skönt att tassa fram på bandet även om strumporna skrynklade sig så att jag fick stanna och dra dem till rätta två gånger. Hade en liten sten i skon också som jag aldrig fick någon ordning på.
Men det gjorde ingenting, för när blodcirkulationen kom igång i benen flöt det. Jag höll mig borta från fartknapparna, väl medveten om vilken otjänst jag skulle göra mig om jag rörde dem. Disciplinerat höll jag mig i skinnet och sprang bara en mycket kort avslutningsbit i 6:40 min/km, det rörde sig om kanske 30 sekunder eller så. Inget som inte benen bredvilligt gick med på.
Stretchade inte, men jag satt och töjde lite försiktigt för att känna att allt satt där det skulle och att jag är okej. Mer statuskoll än stretch kan man väl säga. Vaderna är trötta men återhämtar sig raskt, stora lårmusklerna är fortfarande genomtrötta och lite ömma, insidorna och utsidorna är okej, höger baksida lår är okej medan vänster baksida lår fortfarande är ömt.
Lite småskavanker med andra ord, men inget som inte god mat och aktiv vila råder bot på. Jag tuffar på lite sakta så känner jag när benen tycker det är dags att öka tempot igen. Tar jag det lugnt kommer det att gå bra. Jag kanske byter något löppass mot motionscykeln, bara för att skona muskelfästena lite men som det kändes idag så behövs inte det. Jag är ganska okej efter omständigheterna, och det är jag nöjd med.
Jag har kommit på att det är musklerna som sköter frånskjutet som inte vill vara med. Det är därför jag går med så yttepyttiga steg och det är därför jag inte riktigt klarar av att sätta mig, resa mig eller gå i trappor som folk. Idag är det lindrigare än igår, men det är fortfarande inte bra. Det kommer att bli bra vad det lider, om jag bara har tålamod att vila.
Sen blir det att sikta in sig på Lidingö Ultra och 50km oländig terräng och en massa backar. Hoppas jag får till många bra pass i Ursvik, det lär jag behöva om jag ska kunna klå mig själv i Lidingö. Drömmer lite om att klara det på under 7,5 timma men det hänger ju på underlag och dagsform också.
Fast oaktat drömmar och framtida segrar är benen mest nöjda med att inte göra någonting alls just nu och de tycker jag de kan får hålla på med ett tag till. Det känns rätt bra faktiskt.
Jag kan så här dagen efter konstatera att jag förmodligen inte sträckte mig eller skadat mig även om jag direkt efter loppets slut var övertygad om att jag gjort mig illa. Lårmusklerna är ohyggligt ömma men det är i princip allt. Vi får väl se hur lång tid det tar innan jag börjar snegla lystet på de nya skorna som jag köpte före loppet. Fascinerande egentligen så snällt kroppen ställer upp på sådana här påhitt egentligen.
Nu har pinnen nått mig tack vare Citrona och Fia-lotta:
1.Vilken typ av löpare är du?
Jag är av den där typen som samlar på upplevelser, kan man väl säga.
2. Hur länge har du löpt?
Lite över två år, tror jag.
3. Hur mycket löper du per vecka?
3-5 mil i veckan ungefär
4. Vilket är ditt "feelgood" tempo?
Cirka 7 min/km
5. Vid vilken ålder började du springa?
För sent skulle jag vilja påstå.
6. Vilka andra sporter utövar du regelbundet?
Styrketräning just nu. Dessutom alternerar jag mellan kampsport och klättring, när det finns tid och lust.
7. Vad måste du ha med dig på ett pass?
Löparkläder och skor.
8. Varför springer du?
Varför? Vad skulle jag annars göra?
9. Har du någon gång ljugit för att få springa? Hur löd lögnen?
Nej, jag får springa när jag vill.
10. Hur ofta köper du skor?
När jag tycker att det behövs eller när jag ser några jag vill ha.
11. Hur ofta köper du annan löprelaterad utrustning?
När det behövs.
12. Var/hur handlar du utrustningen?
I den butik som saluför produkten billigast.
13. När föredrar du att springa?
När som helst, bara inte för tidigt på morgonen.
14. Hur ofta tävlar du?
Ujj... När andan faller på? Kanske 5-10 gånger på ett år?
15. Vilka distanser?
Ultramarathon, marathon.
16. Vilken är favoritdistansen?
Ultramarathon.
17. Har du ett mantra som du rabblar i huvudet?
Nej, men jag har positiva målbilder som jag fokuserar på.
18. Vilken typ av vätska dricker du?
Vatten på korta pass, sportdryck och vatten på halvlånga, all vätska som kommer i min väg på långa.
19. Springer du helst i grupp eller ensam?
Ensam
20. Hur återställer du dig efter ett långpass?
Äter och sover, sen beror det på hur benen mår. Ibland joggar jag bort stelhet, ibland blir det massage eller totalvila. Det beror på vad jag gjort mot benen.
21. Vilken snabbhetsträning föredrar du?
Det gör jag inte. Men om jag måste utsätta mig för något får det väl bli 400m intervaller.
22. Var blir du oftast skadad?
När Rune fick samma fråga i en intervju svarade han "I Australien". Jag kan inte påstå att jag oftast blir skadad nånstans eftersom jag bara gjort ett enda löpuppehåll pga smärta och det var löparknä. Annars har jag varit förskonad från skador.
23. Vilket lopp drömmer du om att springa?
Just nu har jag inget drömlopp faktiskt. Det kanske kommer med tiden.
24. Vilken kändis skulle du helst vilja springa med?
Jag är väldigt dålig på kändisar och de få jag kan namnet på är jag tämligen ointresserad av. Idrottsstjärnor räknas inte som kändisar antar jag eftersom de fått en egen fråga.
25. Vilken idrottsstjärna skulle du vilja springa med?
Haile Gebrselassie
26. I filmen om dig, vem spelar rollen som du?
Sandra Bullock
27. Vilka tre löp/träningsbloggare utmanar du?
Zandra Hedlund, Linda P och Peter E
