Ok så jag hade tokfel om att veckan var slut, men jag hade ingen aning om att en dag i skolbänken skulle få mig att längta så intensivt efter motion. Hade jag inte valt att cykla hade nog jag gått i bitar ikväll, för efter 90 minuter på tungt motstånd och i jämt, högt tempo känner jag mig lagom trött och mycket nöjd. Förvisso hade vi ett kampsportspass på utbildningen men det var mest för att lära oss instruera och inte träna så intensiteten var väldigt låg. Hittils är jag oerhört nöjd med utbildningen, den har varit väldigt intressant och givande och tack vare cykeln har jag fått utlopp för den energi jag inte kan göra mig av med i skolbänken.
Veckan blev inte så dum till sist ändå, trots att det var tungt och ledsamt i mitten.
Träningsveckan tog visst inte slut igår, efter en hel dags stillasittande kunde jag inte låta bli att hoppa upp på cykeln och få igång lite blodcirkulation och stretcha. Gudars så hemskt att bara sitta still hela dagen, fick ont i benen, höfterna och lite överallt!!! Men nu mår jag bra igen.
Men vilken tur att jag har cykeln!!!
Ja, alltså träningsveckan är slut för min del. Det är fortfarande ett par dagar kvar på veckan, men de går bort som jag nämt innan. Med tanke på hur trött jag var efter cyklingen ikväll så är jag nästan tacksam för att det blir skolbänken på lördag och söndag. Det ska bli intellektuellt stimulerande och motiverande att få lära sig mer om träning, inte bara träna och nöta på i samma spår. Jag förväntar mig inte att komma ut på söndag som en fullfjädrad landslagscoach men lite mer kunskaper om träning och anatomi hoppas jag på.
Börjar bli lite stum av träningen nu, men i helgen kommer det inte bli speciellt mycket rörelse alls för då ska jag sitta i skolbänken. Så jag tar ut hela träningsdosen i veckan i stället. Men det märks att jag inte är van vid det här upplägget.
Dess värre kommer det fler liknande veckor framöver där helgerna saboteras av kurser. Utbildningarna är trevliga, men de ställer till det i min veckoplanering. Det blir mer när jag klarat 1 kyu också, för då vill jag bygga på min instruktörsutbildning inom ju-jutsu kai. Fast skam den som ger sig, det är bara att bita ihop och ta det onda med det goda. Jag får ju iaf träna och vara frisk, då ska jag inte vara allt för missnöjd. Det är inte hela världen om schemat blir lite tilltusfat ibland.
Cykeln och jag har verkligen blivit bästisar. Den tröttar ut mig med sitt sega, envisa motstånd, den är lömsk på det viset. Min förra var mer stum, den här suger musten ur mig på ett annat vis. Jag har fortsatt tappa kilon och är nere på 68 kilo nu, mycket tack vare cykeln - det är jag övertygad om. Fick kasta om dagens schema eftersom vi hade middagsgäster och matupplägget ändrades en del, men det var inget som inte jag kunde parera med två timmars cykling. Kommer inte hinna träna ju-jutsu imorgon så jag får cykla istället för att kompensera.
Denna vecka blir det mycket cykel har jag en känsla av.
Igår blev en dramatiskt dag. En timme in i cykelturen som skulle vara två timmar händer det osm inte får hända. Cykeldatorn havererar. Det var bara att lägga av och deppa ihop, otillfredställd och besviken.
Sambon rycker ut, skaffar fram en ny och tillsammans bär vi hem den genom tunnelbanan. Man får inte ha cyklar på tunnelbanan men det gäller tydligen inte motionscyklar - spärrvakten på rådmansgatan hade jättekul åt oss.
Väl hemma igen kastar jag mig upp på den nya cykeln och förälskar mig i den direkt, så mycket till och med att jag sätter nytt personbästa på 30 minuter. Men vilken alla hjärtans det blev...
Idag vägde jag mig och noterar stolt 69kg på vågen. Nu börjar det likna något!!! På dagens schema står det styrketräning och cykel och ikväll ska vi dagen till ära fira på Parma med stans godaste pasta. Så jag måste trampa lite extra idag för att "ha råd" med det, annars avstannar ju den framgångsrika viktnedgången och det vore ju tråkigt!
Sedan jag började stretcha disciplinerat och ofta har både ju-jutsun och klättringen börjat gå bättre. Visst kan det bero på en massa andra saker också, men bara det att jag kan lyfta fötterna högt i konstiga vinklar och ändå behålla en viss benstyrka är en stor vinst i båda sporterna. Hade jag vetat detta tidigare hade jag stretchat mer.
Sent ska syndaren vakna.
Idag gick träningen riktigt bra. Siktade på mage och rygg eftersom det är något jag slarvat med på sistone. Personbästa i antal situps (150 st) personbästa i ryggups (100st) och tangerade personbästa i benböj (200 st) är inte så illa. En stark mitt är viktigt i livet så man orkar hålla ryggen rak.
Benlyften gjorde dock ont i svankryggen, undrar varför.
Stretchade ut ordentligt efteråt och det behövdes verkligen. Har blivit lite stel men det kan bero på att det var ett tag sedan jag stretchade senast. Skärpning!
Men det är roligare om man sovit ordentligt på natten. Förflyttningarna blev långsamma idag, lyckades inte få till någon explosivitet i rörelserna och det kändes som om fötterna satt fast i mattan. Hjärnan agerade fortare än kroppen, vilket gjorde att hela min timing sköts i sank också.
Men jag klarar nog viktmålet i alla fall, det är alltid något att trösta sig med. Jag har blivit bättre på att klättra också, eller i alla fall mindre rädd för att klättra. Och vilopulsen fortsätter att vara trevligt låg. Så på det hela taget ska jag väl inte klaga för en trög dag. Det är sådant som händer.
