På fredag morgon åker jag till Cypern en vecka. Känns verkligen hur härligt som helst att äntligen få lite värme.
På träningsfronten har det väl gått sisådär…. Förra veckan lyckades jag dra på mig en träningsvärk från h-et på måndagens Rundaypass och nu i helgen blev jag förkyld. Jag låter som värsta tbc-patienten när jag hostar igång. Något jag i alla fall var med på var gårdagens Säpo-jogg. Hur kul som helst!
Träna duktigt nu allihopa. Själv ska jag försöka komma ut på åtminstone ett par morgonjoggar men jag ska framför allt ligga och nöta en del i vattnet för att öva på min nyfunna passion – crawl. Vädret lämpar sig liksom lite bättre för det än för löpning. Puh…..
Tre gravallvarliga Säpoagenter som förbereder sig för uppdraget. Det gäller att ta det på största allvar…
Jahaja, kollar i min kalender för senaste dagarna och konstaterar att det ser lite magert ut minst sagt.....
Livet i övrigt har påkallat på min uppmärksamhet, men jag har i alla fall crawlat ett par gånger och nu kan jag faktiskt crawla med korrekt andning och SAMTIDGT tänka på annat. Har så smått börjat involvera benen genom att kicka till med benet lite grann - trots dolmen. Detta för att få in takten. Det började jag med sist och mot slutet funkade även det utan att jag behövde tänka på det hela tiden. Det tar sig.
Vad jag dock fortfarande har problem med vad gäller crawlen är att nederkroppen vill ligga för lågt när jag simmar utan dolme. Jag kör nästan hela passet med den men kör ca 4 längder mot slutet utan för att träna lite på det också.
Jag har också varit på filminspelning för Runday. Det var kul, vi fick köra lite löpskolning, några stegringslopp och allmän löpning framför kameran. Klippet finns att beskåda på Rundays hemsida.
Idag var jag ute en sväng och jag var så sugen på att få smaka lite mjölksyra så jag drog på från start och sprang första 7 km i 5:17-tempo. Därefter drog jag ner på takten och sprang de 4 km hem lugnare (strax under 6-tempo).
När jag skulle iväg idag hade jag monterat på mig min frimärsksstora mp3-spelare när jag kom på att jag nog borde göra ett tekniskt besök. Väl färdig med det upptäckte jag att mp3-spelaren var puts väck. Sprang omkring som en galning hemma och rev himmel och jord - men den var väck. Tittade ner i toaletten och med sorg i hjärtat misstänkte jag starkt att jag helt enkelt hade spolat ner den.
Arg som ett bi slängde jag av mig hörlurarna som ju inte längre fyllde någon som helst funktion och gick ut. Bara för att känna att det kliade på baklåret. Och sedär, långt nere på låret innanför tighsten, där satt den lilla rackaren inkilad.
Av en god vän fick jag idag orden "det som inte är stulet dyker förr eller senare upp". Det rörde inte den lilla gynnaren till mp3-spelare, men ack vad det stämmer.
Häpp!
