Knuff och tramp. En gigantisk massa som exploderar iväg och det dånar i marken av ljudet av alla springande fötter. Ut på fältet, försöka hitta en plats att bara hålla sig till för att inte trilla eller stuka fötterna i det knöggliga underlaget. Inte försöka springa om. Dimman i Lützen när luften fylls av maskrosfröer – bara att försöka hålla igen munnen för att slippa dra ner dom i luftrören.
Första kilometern på Vårruset.
Därefter kommer vi ut på vägen och lugnet infinner sig. Gott om plats och de flesta i omgivningen springer i ungefär samma tempo. Inte titta på klockan när den piper. Ta det lugnt. Vara rädd om magen och inte köra full fart utan bli ”lagom trött”. Ingen peppande musik i öronen – ja ingen musik alls faktiskt. Vinka åt banden längs banan istället. Ovanligt på lopp för mig och något som slog mig var att OJ vad det låter när alla flåsar.
När målet närmade sig började jag gissa på sluttid och med tanke på känslan och att jag inte tyckte att jag gasat på fullt gissade jag på kanske 27:30 – 28. Höll på att svimma när jag korsade mållinjen efter 25:48.
Inte nog med det – jag kände aboslut INGENTING i magen. Den absolut största vinsten den dagen.
Idag utgick min springrunda från jobbet. Jag jobbar ganska högt uppe på en av Söders höjder, granne med Moskén, och hur jag än bär mig åt börjar löpturerna härifrån med nerför och avslutas med uppför. Jag sprang ner till Zinken och Årstaviken där jag svängde vänster.
Jag sprang helt på känsla och känslan för dagen skulle vara lätt utan att vara alldeles lusigt. Inget långpasstempo men heller inget tempo-tempo. Vid kolonierna längs Årstaviken blommar nu magnolierna - det ser ut som stora rosa näsdukar som fladdrar i vinden. Överallt doftar det, mestades blommor men ibland med inslag av grill.
Efter Årstaviken följde jag vattnet förbi Norra Hammarbyhamnen. Där satt det folk och njöt på alla bänkar. Fortsatte längs Stadsgården som även den var kantad av folk - många gubbar som satt och fiskade.
Väl framme vid Slussen var det dags för avslutningen - stigningen upp till Slussplan och sedan längs Götgatan och Högbergsgatan - men jag var så full av endorfiner så jag dansade upp för backarna.
Jag vet inte hur många leenden jag såg under min tur, jag tappade räkningen.
Av andra löpare, gubbarna som satt och fiskade längs kajen vid Stadsgården, mammorna som satt och ammade och mös på parkbänkarna vid Norra hammarbyhamnen, ungdomarna som låg och solade. Alla hade ett leende att bjuda på och jag var inte sen att le tillbaka. Eller förmodligen sprang jag och flinade hela tiden....
Dagens runda blev 10,5 km i 5:52-tempo i snitt.
Lycka!
Idag var jag i simhallen för mitt andra övningstillfälle ever i det ädla simsättet crawl. Och minsann lossnade det inte lite. Mot slutet av de ca 40 längderna jag nötte kunde jag ta mig fram i vattnet i något som med en smula välvilja kan liknas vid crawl MED rätt andning - i nästan en hel längd i taget innan jag började ta in vatten.
fast mellan varje längd behövde jag vila lite för Kristina blev lite trött.
I augusti är anordnar Sundbybergs simsällskap en 10 dagars intensivkurs för vuxna nybörjare. En timme om dagen mån-fre i två veckor. Minsann om jag inte funderar på att hugga som en kobra på det betet.
OJ vilken mysig dag jag har haft idag.
Åkte hem från landet tidigt på morgonen för att slippa åka mitt på dagen och få en sönderhackad dag. Att åka på kvällen efter en långhelg är inte att tänka mtp trafiken.
När jag kom hem drog jag på mig springkläder och stack iväg på en liten utflykt dit näsan pekade. Jag sprang förbi Ulvsunda och bort till Drottningholmsvägen. Först hade jag tänkt ta bron till Kungsholmen men kom på att jag sprungit där så många gånger och Äppelviken och Stora Mossen kändes hyfsat outforskat så ditåt styrde jag kosan. Sprang förbi Mossens ip och genom koloniområdet Iris (2:a delen - jag hade redan sprungit igenom ett av områdena i början av rundan). Stannade vid en mack och köpten en glass som jag avnjöt i solen innan jag styrde kosan hemåt. Rundan blev 13,6 km och gick i lugna och sköna 6:23-tempo.
När jag kom hem och drog av mig mina 2 XU-capritights trodde jag knappt mina ögon. På ena benet har jag ett stort vitt X och på andra ett mindre vitt X. Det sitter stora reflexer på låren i form av X och dom släppte tydligen inte igenom solljuset. Jag har blivit tatuerad.
Nu på eftermiddagen har jag suttit på balkongen och myst i solen och sedan stack kompis Mari och jag iväg till Ursvik för 5,7 km powerwalk. Vi testade lätta 5:an men fick gå en omväg för att slippa värsta geggan. Ändå lyckades jag trampa ner helt i lera så nu står skorna nytvättade på balkongen.
För övrigt är jag trött i händerna - jag har krattat och dragit upp gamla perennväxtdelar mest hela helgen. Och kört ut ansenliga mängder kobajs.
Undrar om jag kan få betalt per timme i sommar - som levande reklampelare för 2XU?
