Om jag börjar med det lite tråkiga:
Jag har efter moget övervägande och konsultation av en läkare på jobbet beslutat mig för att dns:a på Kungsholmen runt. Min mage gillar inte alls när jag drar på och farbror doktorn avrådde å det bestämdaste från loppet. Eventuellt har jag inte blivit av med inflammationen helt och är det inte bättre Nästa vecka går jag till doktorn. Kanske det behövs lite antibiotika. Det som kanske kan hända om jag inte är försiktig vill jag inte vara med om. Tack och lov verkar det gå alldeles utmärkt att springa om jag ger tusan i att lägga i femman i alla fall.
Det roliga: idag har jag gjort mitt första stapplande försök att lära mig crawla. Under gulliga och tålmodiga Shamalas vakande öga kämpade jag fram och tillbaka med en dolme mellan benen (vem fasiken har hittat på det namnet??? :-o) medan jag försökte att inte drunkna.
Attans så svårt men attans så kul! Jag hade nog halva bassängen i magen när jag gick hem....
.... är inte riktigt som den ska efter sjukhusvoltan.
Så är det tyvärr. Vissa dagar bättre, andra lite sämre. Inte någon gång nästan känns det helt som vanligt. Det gör att jag får lyssna lite extra på min kropp just nu. Tar det lite lugnt med mina så älskade brutalkräkintervallpass tills jag fått genomgå den undersökning jag väntar på. Ingen kallelse än, men dom sa 4-6 veckor och nu har det gått 5 veckor så det borde väl snart vara dags.
Jag vill veta hur det står till och kunna slappna av....
Trevlig helg allihopa!
Idag är det precis som om vädret ber om ursäkt för sitt brutala bakslag - solen skiner från en klarblå himmel och det är bara för underbart!
Vad kunde passa bättre än en sväng bort till Ursvik? Sagt och gjort, jag sprang bort dit och beslöt mig för att köra 2 varv på gula 5:an - som jag tror är den bana som går mest i höglänt terräng och som därmed har bäst odds att överhuvudtaget vara springbar efter vädrets anfall igår. Ja det skulle vara 2,5:an då men där gick gränsen - några 4 varv hade jag ingen lust med.
Det var rejält geggigt och slirigt på sina ställen. Nedfallna grenar och ett träd som låg rakt över vägen i lersmacket. Men vädret i övrigt och mina merinoullsstrumpor i Peregrinarna gjorde att det bara var att klafsa på. Kul!
När jag sprungit klart varven satte jag mig en liten stund på en bänk i solen, drack vatten och filosoferade lite över livets förträfflighet innan jag styrde kosan mot ett varv runt Råstasjön för att förlänga rundan ett par km innan jag sprang hem via Lötsjön.
17,3 km blev det och det tog 1:45. Absolut med beröm godkänt eftersom det var en rejält tungsprungen mil i skogen.
Wrooooom!
Idag hade jag verkligen ingen aning om var jag ville springa. Det enda jag visste var att jag hade ca 2 timmar på mig innan jag behövde vara hemma igen, inklusive besök i mataffären. Jag stoppade SL-kortet i fickan eftersom jag inte visste var jag skulle hamna och Visa-kortet eftersom jag alltså skulle handla på hemvägen.
Medan klockan hittade satelliterna bestämde jag vilket håll jag skulle börja springa och det fick bli längs Sturegatan. Sedan sprang jag så att jag bestämde fortsatt springriktning under tiden medan jag sprang. Klockan visade bara distans och tid på dygnet för jag sprang helt på känsla.
Det var roligt att inte ha sträckan utstakad i förväg och jag hamnade först i Solna Centrum. Där fick jag fart under galoscherna för en tant satt och gjorde nr 2 precis intill cykelvägen där jag kom springande. URK! Nu stod valet mellan bort mot Hagaparken eller Karlberg. Karlberg vann och sedan förlorade Kungsholms strand in mot stan eftersom jag sprungit så så många gånger och det kändes inte speciellt äventyrligt. Jag sprang istället under Pampaslänken och svängde höger så att jag sprang på andra sidan kanalen. Där var det lugnt och helt OK och strax var jag vid Centralen. Över bron till Stadshuset var nästa idé men där fick jag tji - bron var avstängd så jag fick springa en bit längs kanalen och sedan över en liten bro till Kungsholmen. Tillbaka till Karlberg och sedan blev det samma väg tillbaka som jag sprang ut. Helt OK eftersom jag inte visste det i förväg.
Vid Hemköp i Sumpan stoppade jag klockan och såg att jag sprungit 17,26 km i 5:49-tempo. Inte illa pinkat, inte alls illa. Med tanke på känslan, ansträngningsnivån och att jag sprang med mina förhållandevis rejäla Peregrine-puppor för att skona vaderna så är jag faktiskt redigt stolt.
Wroooom.......
Efter att ha vilat vaderna från löpning i två dagar gav jag mig idag ut på en liten försiktig runda i solen. Jag tog mina Saucony Peregrine istället för A5 - dels för att inte lockas till racerfasoner och dels för att jag skulle ner mot Råstasjön där det brukar vara bitvis lerblött på våren.
Jag sprang först bort till simhallen där jag hade ett litet ärende att fixa innan jag sprang ner förbi Gröna stugan och rundade Ör för att hamna borta vid Råstasjön. Rundade den och det var som jag misstänkte lite blött vid några ställen. Dock till största delen torrt men Saucony A5 är håliga i sulorna så minsta vatten pressas upp i skorna. Det gör väl egentligen inte så jättemycket på ett kort pass - men dom är så nya och fina ännu.
Hem sprang jag på östra sidan av Lötsjön och alltför fort var jag hemma igen. Idag var det en idealdag för långpass egentligen men även om jag inte har direkt ont i vaderna längre känns dom lite stela och jag vill för mitt liv inte ställa till något mer elände. Så det var bara att vara glad för att jag kan springa överhuvudtaget.
Jag sprang helt på känn och kännet skulle vara lugnt prattempo. Det var det absolut men det gick bra mycket fortare än vad jag både trott och planerat - de 7,4 kilometrarna gick i 5:46-tempo.
Nåja, känslan är det som är viktigast, jag sprang avslappnat och utan att fresta på vaderna.
Nu är det påsk med vad det nu innebär. För mig innebär det att jag ska åka till landet imorgon bitti. Imorgon kväll blir det middag i goda vänners lag - med om jag har tur bad i utomhusjacuzzi. När jag kommer hem till stan igen vet i sjutton.
En riktigt glad påsk önskar jag er alla!
..... när man äntligen får springa efter sjukuppehåll, har nya värsta brutalracerdojorna och flåset känns tip-top. Jag har fått lite ömma vader.
Därav dagens blandade kompott av nödträning, jag kände att vaderna behövde lite vila.
Så kan det gå när inte bromsen är på.
