Idag öppnade sig helt otippat en möjlighet att lägga lite längre tid på träningen än vad jag brukar kunna på lunchen och därför bestämde jag mig för supertusingar.
Supertusingar är jobbigt tycker jag och det var med lite bävan jag värmde upp 2 km - jag hade bestämt mig för tio stycken.... :-o
Jag körde i 4:30-tempo som jag brukar eftersom jag fått instruktionerna att supertusingar ska gå ungefär 10% snabbare än miltempot och för mig är miltempot på band 5:00. Intervallerna betades av en efter en och jag bara väntade på att det jobbiga skulle komma. Det kändes märkligt lätt men vis av erfarenhet drog jag inga slutsatser av det för det blir mycket springa med tio stycken och tids nog brukar jag krokna. Framför allt brukar jag bli trött i benen av allt springande i överfart och därmed tappa löpstilen, vilket ofelbart leder till att pulsen sticker och det blir skitjobbigt rent ut sagt.
Idag överträffade jag baske mig själv, när jag sprang den 9:e intervallen på lätta fötter medan jag nynnade till musiken insåg jag att tröttheten skulle lysa med sin frånvaro. Sista intervallen ökade jag därför tempot till 4:00 för att få känna lite av den härliga känslan som sköljer över en när man sprungit sig flåsig och är klar.
Jag är som sagt i chock. Så jäkla stark jag var idag, jag hade lätt kunnat fortsätta springa en god stund till. Men någon måtta får det vara.
Det var länge sedan jag sprang supertusingar och jag har tränat hårt sedan dess, men jag väljer att tro att det är en kombination av gott humör, utvilad, en bra dag och kanske lite, lite träning som gav mig denna magiska löparupplevelse.
Häpp!
...... när man springer på löpband. Inget oförutsett händer lixom. Ingen halka, inga oplanerade backar, ingen överraskande värme, kyla eller blåst. Det är bara mig det hänger på. Går det dåligt så är det jag som är dålig. Pure running, och det tilltalar mig. Går det sämre än vanligt är det enkom mig det hänger på.
Tur är väl det. Att jag gillar det alltså, eftersom varken mina fötter eller min rygg är förtjust i halklöpning och jag får välja mina tillfällen för dylika övningar.
Dagens insats blev 15 km backlöpning. Jag värmde först upp 2 km i stegrande fart och sedan blev det 2x2k, 2x1k och 5x0,5k. Alla backar med incl 5 och all vila 0,5k i 6:00-tempo med incl -3. 2k-backarna gick i 6:00-tempo, 1k-backarna i 5:42-tempo och 0,5k-backarna i 5:27-tempo.
Jag sprang utan pulsband, men när jag kollade låg jag i backarna på eller runt tröskel och i vilolöpningen sjönk pulsen till runt 154.
Ett riktigt, riktigt bra både tröskel- och benstyrkepass fick jag till.
Imorgon ska jag ladda upp inför måndagen. Så får det bli.
Nu är det hög tid för mig att lägga in en lugnare vecka. Jag har varvat G-man, Olgor och "Jävligt jobbig löpning" så det står härliga till sista tiden. Så kan man inte hålla på vecka ut och vecka in utan att släppa på gasen och ladda om lite - så den här veckan får gå i ett lite lugnare tecken.
Igår gick jag på massage och idag blev det en mil lugnare löpning (i alla fall i början). Jag kände mig gnisslig i kroppen så första 6 km fick gå i beskedliga 6-tempo innan jag kände mig uppvärmd och kunde gasa lite. Ökade till 5:27-tempo i 2 km, 5:00-tempo i 1 km och sista km gick i 4:30-tempo.
Nu känner jag mig betydligt mjukare och piggare men tänker inte luras att pilla in någon hårdkörning den här veckan. Fortsatt lugnt alltså.
Så får det bli!
Idag var det medlemsträning med Runday och det ville jag ju naturligtvis inte missa för allt smör i Småland. Vi skulle hålla till på Karlberg så jag tog pendeln dit. Direkt när jag klev ut började jag jogga för det gällde att hålla värmen. Sprang ner till samlingsplatsen där ledarna joggade fram och tillbaka framför slottet så jag hängde på där medan vi väntade in övriga.
Sedan joggade vi bort till 400m-banan där vi värmde upp lite till innan vi körde löpskolning. Därefter var det dags för intervaller som bestod av två varv på 400m-banan då vi skulle köra fartökningar på långsidorna och sedan ett 500m-varv obanat i lugnt tempo som vila. 4 sådana varv körde vi innan vi var klara och jag joggade hem till Sumpan i lugnt tempo.
Underlaget var bitvis blixthalka och bitvis bara lite halt. Jag vågade inte dra på men det blev jobbigt ändå eftersom jag hela tiden fick parera för halkan. Väldigt bra träning mao och alltid så livgivande att träffa alla überevliga Rundaymedlemmar och Rundaytränare.
Love you!
PS. Fick en bild skickad till mig från dagens träning. Se sån stil hon har.
DS
Idag körde jag Olgor igen, men jag modifierade dom lite. Jag sänkte farten i de snabbare partierna till den fart jag först bestämt jag ska köra i, dvs 4:50, och de långsammare partierna körde jag som alltid i 5:10. I gengäld la jag på en Olga så att det blev 4 stycken.
Jag tror faktiskt den farten är mer rätt för mig vid Olgor. Jag blev trött, men inte totalt utsjasad. Den snabbare varianten är bra om jag har dåligt med tid och behöver springa mig trött på kort tid – har jag mer tid är nog det här en bättre variant för mig. Speciellt den här veckan när jag fick springa för kung och fosterland i förrgår....
Tyvärr hade min pulsklocka laddat ur så den fick jag klara mig utan. Kollade pulsen på löpbandet efter ett par av intervallerna och enligt den låg jag bra precis på tröskeln. Perfekt med andra ord.
Jag är med i en Facebookgrupp där vi blir tilldelade utmaningar med jämna mellanrum och den här veckan fick vi ett uppdrag benämnt ”Jävligt jobbig löpning”. Ett batteri tidsintervaller där vilan skulle vara hälften av löpt tid. Så här såg passet ut:
1 min i 4:00-tempo, slutpuls 157
2 min i 4:10-tempo, slutpuls 172
4 min i 4:27-tempo, slutpuls 175
6 min i 5:00-tempo, slutpuls 172
4 min i 4:27-tempo, slutpuls 174
2 min i 4:10-tempo, slutpuls 170
4 min i 4:27-tempo, slutpuls 172
6 min i 5:00-tempo, slutpuls 170
4 min i 4:27-tempo, slutpuls 173
2 min i 4:10-tempo, slutpuls 170
1 min i 4:00-tempo, slutpuls 167
Vilan tog jag som "gå-jävligt-sakta-vila".
Det här var en utmaning vill jag lova. Till råga på allt var det en liten efterrätt som hörde till utmaningen – jag skulle direkt efter löpningen stå i planka lika många sekunder som maxpulsen under löpningen. 175 sekunder blev det alltså för mig och det var inte lätt. Jag var så fruktansvärt svettig så jag var hal som en ål och armarna gled omkring på mattan samtidigt som jag hade ett elände att se klockan pga all svett som rann ner i ögonen. Härligt, men just nu vill jag absolut INTE springa - om jag inte blir jagad av lejon eller om det gäller att "försten fram får en resa till värmen".
Igår blev jag pga tidsbrist snuvad på den konfekten men idag jobbade jag hemifrån och styrde mer över min tid så idag fick jag till det.
Jag började med att värma upp 2 km i stegrande fart och sedan körde jag precis samma upplägg som sist, dvs 2*2k i 5:00-tempo, 2*1k i 4:50-tempo, 2*800m i 4:40-tempo och 1*400m i 4:17-tempo. 400 m jogg efter de 4:a första och 200m jogg efter de resterande (7:30-tempo).
Det gick som tåget idag. Lite plågsamt endast mot slutet av första intervallen när pulsen började närma sig tröskeln. Som alltid är det så om jag missar att gå upp över tröskeln i uppvärmningen. Har jag bara en gång passerat tröskeln är det mycket lättare resterande gånger under passet så sedan var det absolut hanterbart. Slutpulsen blev perfekt efter varje fartökning, mellan 170 och 172 vilket motsvarar 92-93% av max. I princip exakt min tröskel alltså, helt enligt plan.
Avslutade med lite nedvarvning gåendes och en skön stund i bastun.
Tro det eller ej men idag höll jag på att somna springandes.
Jag stod på ett löpband som är vänt så att man tittar in i en vägg och jag hade blicken fokuserad på en liten skruv medan jag sprang i behagliga 5:42-tempo. Det var alldeles tyst och lugnt på gymmet och det enda som hördes var det rytmiska ljudet av mina fötter mot bandet. Jag kände hur jag försvann längre och längre bort och helt plötsligt föll huvudet ner och jag ryckte till – herre jösses, jag höll på att somna! Ganska häftigt ändå att kroppen är så van vid att springa så den liksom sköter det själv och tycker att det är höjden av avslappning att trava fram i det tempot. Att hjärnan är så bortkopplad så att den tycker att det är läge att sova.
Nu tycker ju inte jag att det är någon jättebra idé att somna helt medan man befinner sig på ett löpband så efter 7 km beslutade jag mig för att öka tempot för att vakna till – jag skulle ju ändå tillbaka till jobbet. Jag började öka tempot successivt och avslutade de tio kilometrarna med en rusch i 4-tempo. Då vaknade jag.
Idag kunde jag inte hålla mig, trots det fina vädret. Ryktet hade nått mig att mitt Sumpangym hade nya löpbanden på plats och jag var bara tvungen att prova.
Det fick bli ett blandat pass för jag ville både prova att springa platt och backe. Det häftigaste med banden ( förutom att vi kommer kunna bygga passen i förväg hemma) är nerförslöpningen så självklart skulle backe vara med i passet.
Jag började med att springa 3 km i stegrande fart (16:50) och sedan körde jag 7 st 500m backar. Första körde jag på incl 5 och i 5:13-tempo och resterande 6 i 5-tempo och incl 3. Jogg nerför i 6-tempo och incl -3. Avslutade med 1 km i 4:22-tempo då gymägaren naturligtvis behagade dyka upp för att stolt berätta att gymmet nu hade det vassaste i löpbandsväg som går att uppbringa på marknaden. Jag ville inte verka oartig och försökte svara så gott det gick, men det var en smula ansträngande...
Jag är sjukt imponerad. Vilka band! Det enda minuset var att dom var lite dåligt balanserade men det lovade han fixa pronto. Det gungade lite när man drog på alltså - dom kändes perfekt kalibrerade däremot. Jag avslutade med en härlig stund i deras supersköna bastu.
Ett privat gym med en eldsjäl till gymägare är guld värt......
När jag skulle pinna iväg till gymmet på lunchen för att brassa Olgor hittade jag en skrynklig pappeslapp på skrivbordet med förra Olga-passets farter nedkladdade. Den fick åka ner i väskan och så travade jag iväg, glad i hågen. Tyckte det skulle bli jättekul med Olgor - dels var det ju så gruvligt länge sedan och dels var det inte jättejobbigt. Det blir bra!
Jag började med att värma upp 2 kilometer i stegrande fart innan jag drog igång Olgorna som skulle vara 3x2K och gå i tempona 4:37/5:10 med 3 min gåvila emellan. Redan första intervallen tyckte jag det var en smula ansträngande men jag skyllde på att det var den förhatliga "första". När även andra var kämpig tänkte jag "jaja, hoppas bara jag inte håller på att bli sjuk eftersom det är så jobbigt - eller så är det för att det var så jättelänge sedan. Det var ju så lätt förra gången....."
Nåja, jag kämpade mig igenom passet för det var ju hanterligt även om det var jobbigt och jag avslutade med 1 kilometer nedjogg. Slutpulsen i intervallerna la sig i vackra serien 170-170-170.
Tillbaka på jobbet gick jag in i min kalender för att bläddra tillbaka och försöka hitta senaste Olgapasset och kopiera det till idag. Bara för att upptäcka att 1) Det var i förra veckan och 2) i noteringen om passet stod det "wohoooo vad jobbigt". (Det var då jag hade funderingar på att bryta och sätta mig och snutta på en skumtomte istället.)
Sånt komihåg har jag och det är väl tur - annars kanske många pass aldrig skulle bli av.
Jaha, nytt år och dags att summera och planera……
Plättlätt för mig som är allergisk mot träningsscheman, fasta tidsmål etc – nej för mig handlar det om något helt annat. Det behöver inte vara plättlätt att uppnå alltså men däremot plättlätt att summera. Det handlar om maximal njutning i nuet och det vågar jag nog påstå att jag lyckats alldeles lysande med under 2011 – faktiskt mitt i särklass bästa träningsår alla kategorier.
Jag minns inte att jag haft ett endaste träningspass där jag pinat mig igenom något jag helst vill slippa. Jag har sällat mig till Runday IF och till Lunchlöparna med allt vad det ger av härliga träningsbekantskaper, draghjälp av superduktiga löpare och allsköns roliga träningspass. Jag har debuterat på halvmaradistansen som visade sig vara en riktig bingodistans på rolighetsskalan. Jag har inte haft en endaste liten träningsskavank som resulterat i att jag behövt avstå från träning.
Också råkade jag visst persa på alla distanser jag sprang lopp i……
2012 ska jag försöka fortsätta i samma spår. Lyssna på min kropp, inte köra något pass för att jag ”bör” och absolut inte samla kilometrar eller träningsminuter. Jag behöver inte det för jag älskar träningen – kör jag bara på efter lust och håller ett öga på mitt njutningsindex så blir det så bra så.
EN liten förhoppning vad gäller tid har jag dock, men jag lovar att inte bryta ihop om jag misslyckas. Stockholm halvmarathon sprang jag på 1:55:03. Gränsen för att få starta i startgrupp 1 på Tjejmilen är from 2012 satt till 1:55:00 på halvmaran. Fjuttiga TRE sekunder…. Tänk om jag lyckas springa Kungsholmen runt under 1:55, DET vore roligt. Inte för att jag har jättebråttom på Tjejmilen, utan bara för att lixom – för att slippa bli nerpetad till startgrupp 2. Liksom av princip alltså och nåt litet tävlingsmål måste väl även jag försöka pilla in i livet.
Så får det bli.
