......och snyter mig, ty jag är förkyld.
Morr!!!!!
Idag gick ovannämnda tävling av stapeln och som tur var hade jag sällskap av bästa Lena M. Hon tränade på bandet bredvid och det var mysigt att ha henne där även om jag i och med att jag körde så hårt inte kunde vara direkt social. Några ord då och då, mer blev det inte. Fast vi snackade före och efter istället - så som det brukar vara när vi tränar tillsammans. Var och en koncentrerar sig på sitt lixom.
Och hur gick det då? Jotack, det gick över förväntan. Jag hade bestämt mig för att göra precis vad jag kunde för att springa halvmaradistansen under 1:50 och det kändes som en utmaning som hette duga. Innan jag gick iväg gjorde jag iordning ett springschema km för km så att det bara var att ställa in gällande fart och slippa tänka. När jag blir trött blir jag totalt intelligensbefriad.
Själva löpningen la jag upp så här: Jag började första halvmilen med att växla mellan 5:27 och 5:00. Det gjorde jag för att spara lite tid redan från början. Jag är inte jätteuthållig men däremot är jag ganska bra på att återhämta mig snabbt ifrån snabbare partier. Efter det blev det ett par km på raken i 5:27-tempo och sedan 7 km i 5:13-tempo. Därefter började prövningen - 5 km i 5:00-tempo och sista 1,1 km i 4:40-tempo.
Jag tror jag disponerade löpningen perfekt för mig för jag var helt totalt tömd på energi när jag var klar - vet i sjutton om jag pallat en km till utan att sänka tempot rejält. Sluttiden blev 1:48:53 - mer än minuten snabbare än målet alltså.
Kan jag vara annat än nöjd (och en smula mallig om jag ska vara ärlig).
Idag har jag gjort en god gärning. Intersport har öppnat en ny butik på Drottninggatan och dom har ställt upp ett antal löpband i butiken och för varje km som springs på dom skänker Intersport 100:- till BRIS. När jag skulle hem idag slängde jag ner springskorna i handväskan och pep dit. Jag hade jobbekläderna på mig så min plan var att jogga 1 km, men när jag väl kommit igång kändes det så futtigt. Svettig eller inte, 3 km och därmed 300:- till BRIS fick det bli.
Svettig blev jag men det har ingen dött av.
Idag kl 09:45 somnade min svägerska Britta in efter 8 veckors svåra plågor. Även om det var skönt för henne att få frid är det tungt i själen.
Idag gick tävlingen "Två sjöar" här i Sumpan. Jag var inte anmäld och hade ingen som helst längtan efter att vara det heller - däremot ville jag gärna se och heja på löparna när dom sprang.
Varför stå stilla och heja när man kan springa och heja?
Vid 10-tiden gav jag mig av hemifrån och sprang banan baklänges från mål och tills jag kom bort till Råstasjön. Då var det strax dags för start för 16km-löparna så jag sprang en minivända och väntade sedan för att få se när dom kom ångande nerför backen mot Råstasjön. När jag sett de flesta passera började jag jogga runt Råstasjön och jag sprang i motsatt riktning mot hur loppet gick - dels för att inte bara se ryggarna på dom, för att kunna heja på när dom kom och för att kunna se när jag skulle hålla mig ur vägen. Nummerlapp går först!
Jag sprang alltså runt-runt vid Råstasjön vilket gjorde att jag mötte löparna väldigt många gånger. Hejade och viftade åt många och allteftersom tiden gick var det många som viftade och hejade mot mig istället - menalltså, det var ju JAG som var hejarklacken. :-o Kul var det hursomhelst och ett par stycken kände jag igen sedan tidigare - bland annat en kille som brukar springa Lenas träningstävling "Råsta runt".
När jag kasat runt Råstasjön tills min Garmin stod på närmare 16 km kändes det lagom för att sluta - jag ville ju inte få kringsjuka - så jag hakade på löparna en del av banan längs Lötsjön och till målet. Ett toabesök, två korvar med bröd, två Pucko och en kopp kaffe senare mådde jag som en prinsessa. Kikade lite på när ett gäng unga och raska raketer drog iväg på sin runda innan jag gick hem.
Cirka 17,5 mysiga kilometrar blev det i ett snittempo av behagliga 6:37. Jag rekommenderar verkligen sysselsättningen att vara springande hejaklack - det var skitkul rent ut sagt!
Idag var jag för första gången med ett gäng som kör lunchlöpning på fredagar. Rundan utgår ifrån Runners store och idag var vi 6 stycken som travade iväg längs Norrmälarstrand, över Västerbron, längs Södermälarstrand och tillbaka till Runners. Strax över 7 km i behagligt "snacketempo". Så himla kul med sällskap! Micke och Pauli kände jag sedan tidigare, men övriga tre hade jag aldrig träffat tidigare. Nästa fredag är det backlöpning som jag tyvärr missar - jag har ett lunchmöte.
Fredagen därpå är dock totalspärrad i min kalender - då ska jag baske mig vara med igen.
Idag har jag träningsvärk.
Jag förstod att det skulle bli så - det kände jag direkt efter gårdagens gympass med flera nya övningar.
Solen sken och det kändes som en lämplig dag för en lugn och kort joggingrunda - något raketpass var det inte tal om. Då hade jag nog trillat.
Jag sprang från Mariatorget, förbi Slussen och ner till Stadsgården. Där råkade jag hamna på fel sida om stora vägen (sidan in mot Södermalm). Det fanns ingen vägren alls, den var täckt av en stor isvall. Sprang ömsom uppe på isvallen och ömsom ute i bussfilen, men när jag såg att bussarna fick problem pga min närvaro och fick svänga ut i andra filen insåg jag att jag var ett rejält störningsmoment som riskerade att bli upplockad av farbror polisen. Jag gjorde ett raketryck över vägbanorna så att jag hamnade där jag skulle vara - på gångbanan.
Underlaget på den sidan av Stadsgårdsleden var kanon, även om det blåste lite kallt från vattnet. Nere vid Norra Hammarbyhamnen var det däremot varmt och skönt - det är det nästan alltid där. Svängde upp mot Skanstull och genade sedan tillbaka till gymmet.
Rundan blev strax under 7 km och snittempot precis 6:00. Sträckan då jag stapplade fram på isvallen gick rejält långsamt.
Nu är jag redigt stel i benen igen - den som hävdar att man kan träna bort träningsvärk ljuger.
Så det så!
Idag var det dags för styrketräning och jag var sugen på att lägga till någon ny övning.
Började dock med att värma upp 10 min barfota på bandet - 9km/tim. Gymmet har fått ett löpband till så nu kanske det blir lite mindre trängsel.
Styrketräningen blev:
50xbensträck, bencurl, tåhäv i smithmaskinen (med stången på axlarna)
crunches - raka och sneda
plankan - vanlig och sido
benlyft liggande på rygg. Vanlig upp och ner och långsam åtta i luften
höft- och benlyft på rygg
armhävningar
rygglyft
På balansbrädan körde jag förutom vanliga balansövningar:
kissande hunden
tåstående på ett ben
benböj på ett ben. Jösses vad tungt det var för ståbenet!
La också till knälyft i kabelmaskinen - för att träna höftböjarna. Jag körde med 10 kg vikt och 3x20/ben. Vågade inte köra mig helt slut för det här har jag aldrig testat tidigare så jag vet inte hur höftböjarna reagerar - vill ju gärna kunna springa imorgon....
40 utfall med 5 kg hantlar i händerna blev det också (20/ben växelvis)
Hoppas på att kunna ge mig ut en sväng och springa imorgon - det ska bli fint väder såg jag precis på TV.
Idag stack jag ut en sväng på lunchen. Det var ett tag sedan jag sprang ute på Söder och jag var så nyfiken på hur underlaget var längs Årstaviken så jag styrde kosan dit. Sprang från Mariatorget, förbi Zinkensdamm och ner till vattnet. Längs vattnet bort förbi Norra Hammarbyhamnen där jag svängde upp för att gina tillbaka till gymmet.
Inne på gatorna var underlaget jättebra men på vägen ner mot vattnet började eländet. Det var isgator och massor av vatten/lera. Sedan blev det en bit längs vattnet där det var hyfsat igen men i höjd med båtvarvet var det rent ut sagt för jävligt. Jag fick trippa bitvis uppe i snön bredvid vägen eftersom det var översvämning på vägen. Nere vid Norra Hammarbyhamnen var det däremot helt snöfritt och torrt.
Jag försökte hålla en hög ansträngningsgrad hela tiden och det var inte ett smack svårt.
Det innebar dock absolut inte att farten blev speciellt hög.... Nere vid Hammarbyhamnen stannade jag till en gång och kollade klockan, laddade om Mp3-spelaren och pustade lite inför stigningen upp på söder.
Sträckan blev strax under milen i 5:36-tempo. Pulsen låg och tickade strax under, på och några slag över tröskel hela tiden, vilket säger en del om underlaget....
Hur som helst blev det ett riktigt bra träningspass. Soligt och fint, om än lite blåsigt. Bra ansträngningsgrad och fin träning för fossingarna.
Imorgon bitti bär det av till Dalarna.
Idag hade jag faktiskt inte tänkt springa utan träna styrketräning. Jag trodde helt enkelt inte att mina ben ville springa ännu efter söndagens 3-milare i inte helt lusigt tempo.
Väl på gymmet var det helt tomt vid löpbanden och jag tänkte att jag kunde värma upp lite kort och lugnt inför styrketräningen bara - känna på benen lixom. Två låtar kunde vara lagom så jag satte igång mp3-spelaren i öronen och fötterna i 6:00-tempo.
Döm om min förvåning när det kändes hur lätt som helst. Det är alltid lika spännande första löppasset efter något lite mer ansträngande i löpväg - det kan bli hiss eller diss. Antingen känns det bra eller så känns det för jävligt rent ut sagt - det har hänt att det känns som om jag helt enkelt inte KAN springa utan stapplar fram som en skadeskjuten kråka.
Så var det alltså inte idag - jag kände mig stark och lätt så inte fasiken slutade jag som planerat efter två låtar. Jag kom på att jag skulle köra fartlek och helt enkelt låta musiken styra. Jag började med 3 låtar i 6:00-tempo och sedan körde jag 3 låtar i 5:27-tempo. Därefter blev det 1 låt per tempo och jag ökade och minskade farten till som mest 4:53-tempo och som minst 5:27-tempo. När det var ca 800m kvar till 10 km avslutade jag dessa i 6:00-tempo. Snittfarten på milen blev 5:28 min. Pulsen har jag inte den blekaste aning om - jag hade inte pulsklockan med mig för jag skulle ju inte springa.
Så kan det gå när inte bromsen är på.
I onsdags poppade det upp en utmaning som jag hoppade på. Man skulle skriva "Jag springer 1 km i helgen för varje gilla jag får på det här inlägget under 24 timmar". Jag fick 30. Igår hade jag annat för mig (skottade blötsnö i 3 timmar och var på sjukbesök) så jag hade bara söndagen på mig att fixa det. 3 mil tycker jag är brutalt tråkigt att springa ute själv så här års, samtidigt som jag är lite rädd om ryggen pga halkan/den hyfsat långa distansen, så jag valde löpbandet och skidor på tv.
Första 25 kilometrarna låg jag bara och malde i 6:00-tempo på låg puls. Max-/slutpulsen vid 25 km var 145 och det är riktigt bra för mig. Då var det 5 km kvar och började kännas lite tråkigt så jag behövde få växla lite. Beslutade mig för några fartökningar och 26:e och 28:e km sprang jag i 5:00-tempo och 30:e och sista sprang jag i 4:30-tempo.
Det var länge sedan jag sprang 3 mil. Jag som trodde jag var dåligt tränad och inte klarar längre distanser just nu jazzade fram som jag vet inte vad. Mycket, mycket starkare och lättare än jag väntat mig. Undrar om min nya variant av styrketräning har ett finger med i spelet?
Nu puttrar kallopsen på spisen - här ska svullas söndagsmiddag.
Idag är det vår i Stockholm. Det flödar ute, fåglarna kvittrar och jag har sprungit utan vantar. När jag springer utan vantar - DÅ är det varmt ute.
Jag jobbar hemma idag så dagens springrunda utgick alltså från Sumpan. Tog mig bort till Vreten, ner till stranden och följde sedan gångvägen bort längs vattnet. Jag tänkte att det borde vara goda möjligheter till varmt och skönt väder där eftersom stranden ligger i söderläge - och japp, jag hade rätt. Det är en kanonfin väg, med ett par lite redigare backar, och den följer vattnet ända bort till Pampas marina. Ett par lite större backar som sagt men när man väl är uppe får man som belöning en fantastisk utsikt över vattnet.
Efter Pampas sprang jag bort till Karlberg där jag sprang en liten sväng runt slottet innan jag vände och sprang samma väg hem igen. Jag brukar inte gilla vändrundor men när jag springer samma väg hem igen - DÅ är det en fin springrunda.
Jag hade inte ens hjärta att lyssna på musik medan jag sprang, jag ville supa in alla vårljud. Jag hörde änder som lyckligt kvackade i vattenbrynet, hästar som förnöjsamt frustade i sin hage vid Huvudsta gård, tanter som satt i solen och tjattrade, motorsågar, skrattande barn och min egen andhämtning när jag stretade i backarna. Det blev något superknas med gps-en mot slutet såg jag när jag kollade kartan och det förklarar kanske varför även farten sista 2 km blev totaltokig. Jag gissade och korrigerade till den fart jag tror jag höll på ett ungefär där och det blev 12,2 km i 6:00-tempo. Alldeles lagom långt, lagom fort och därmed alldeles lagom ansträngnade.
Det var inte ett smack halt, däremot ganska blött bitvis. Lyckades pricka några djupa vattenpölar, men jag hade ullstrumpor så det blev bara ett våtvarmt omslag i skorna. Vem bryr sig?
Jag mår gott, bara så ni vet.
