Magsjuka har jag inte haft sedan 1977 och förkylningar är jag väldigt förskonad ifrån - däremot åker jag ibland på lite konstiga skavanker.
Jag har fått någon slags lokal infektion i näsan!
Trodde först jag höll på att bli förkyld för jag var täppt i näsan, men inga andra symtom på det har visat sig. Näsan är sårig ivändigt och det värker som ett band över den. Igår kväll hade jag en smula feber och lymfkörtlarna på sidan av halsen är lite ömma.
Att springa (eller göra något pulshöjande överhuvudtaget) är inte att tänka på - då dunkar det än värre.
Det är definitivt inte bihåleinflammation och ska väl ge med sig vad det lider. Idag känner jag mig en smula piggare som tur är. Ett tag var jag rädd att jag åkt på Rosfeber - jag har haft det en gång i just näsan och det var ingen rolig historia. Dessutom är det farligt att få så nära hjärnan. När jag hade det fick jag en akuttid och en dunderkur antibiotika. Får man det nu för tiden är det nya rön - då är det antibiotika intravenöst som gäller.
Men som sagt - jag tror inte att det är det även om det kändes på samma sätt. Förloppet den gången var aggressivare och huden utanpå näsan var då röd och det spred sig snabbt.
Hur som helst måste jag vila ett par dagar till innan jag ens kan tänka tanken löpning. Surt sa räven. Jag är evigt glad nu att jag anmälde mig till Midnattsloppet för sent och hamnade i grupp 4 istället för i grupp 2 som jag annars brukar springa i - så här dåligt tränad var det länge sedan jag var.
Suckar tungt och plockar fram stickningen.
Det är absolut dags att sätta ett kryss i taket för idag var det minsann jag som stod startklar i hallen - kl 8.00 på morgonen. Iofs inte frustande av iver, men lite lagom lojt sugen på att börja dagen med en lugn lufs. Tog en kopp kaffe, en tugga bröd och ett glas vatten innan jag gav mig iväg.
Det ÄR skönt att springa på morgonen tycker jag. Bara jag från början är medveten om att "detta kommer går gruvligt långsamt - försök inget annat!". Jag kan helt enkelt inte dra på, blir flåsig för minsta lilla och det käns som om jag skulle vara drabbad av någon svår sjukdom. Så är det ju inte - min kropp vill bara vakna i lugn och ro.
Joggade ner till sjöarna och rundade Råstasjön 2 ggr medan jag lyssnade på morgonradio.
Morgonen verkar vara lågintensivarnas tid för jag rörde mig faktiskt i det snabbare skiktet när jag joggade fram i mitt 6:22-tempo. Mestadels är det gångare, stavgångare och joggare som rör sig vid sjöarna så dags på dagen - annat är det senare då många raketer rasslar fram på stigarna.
Rundan blev 8,7 km och nu sitter jag och äter mackor och dricker kaffe - och mår så gott!
Idag är vi i "stan", dvs hemma i Sumpan. Efter diverse övriga bestyr var det hög tid att snöra på springpupporna för en tur ner till sjöarna. Jag sprang hemifrån, förbi Lötsjön och bort till Råstasjön som jag tänkte runda tre gånger. Råstasjön är trevligare att springa runt än Lötsjön tycker jag för dels är det något färre flanörer och dels är det ett skönare underlag (grus).
När jag sprang första varvet mötte jag plötsligt något bekant - en Funbeat-tröja kom farande emot mig!
Vi hejade glatt på varandra och fortsatte springa och jag grunnade så på vem det var och irriterade mig på mig själv att jag inte kom mig för att ropa och fråga. Det kändes hyfsat lätt att springa, fast luften var fuktig och jag blev blöt som om det skulle regna fast det inte gjorde det.
Andra varvet och samma tröja kom farande. Ett "Hur går det" och ett "Vem är du" utväxlades i farten.
I början av tredje varvet blev det tredje gången gillt och vi tog följe och snackade bort dom 3 sista kilometrarna. Jättekul! Läser du det här så tack för sällskapet och tack för draghjälpen - kul att få springa med en så duktig löpare.
Dagens runda blev 10,5 km i 5:29-tempo. Då gick käften oavbrutet (nästan) i 3 km så jag är nöjd. Speciellt med tanke på att jag bara "lullat omkring" sista månaden känns det som.
Husen på landet är Faluröda - naturligtvis. I år är det dags att måla om huvudbyggnaden och idag tog jag tag i uppgiften och målade sydsidan på huset. Det var brutalt varmt att klättra omkring i stekande sol nästan hela dagen och färgen är så j-a rinnig. Det är helt klart nackdelen med Falu rödfärg - den är som vatten liksom och det droppade ner på mig hela tiden.
När väggen var klar kände jag mig som en kokt kräfta - upphettad av solen och röd av färg. Jag behövde helt klart bada! Drog på mig springskorna och stack iväg och jag måste säga att Vita frun låg helt klart i lä vad gäller "skrämselfaktor" för jag såg ut som om jag deltagit i ett blodbad. Tur att jag inte mötte någon på min runda - man vill ju inte åsamka någon av grannarna en hjärtinfarkt direkt.
Höll mig i skogen och sprang en liten omväg till vårt lilla bad där jag hoppade i och simmade ut till flytbryggan samtidigt som jag gjorde vad jag kunde för att gnida bort dom röda fläckarna på kroppen. Låg en stund på rygg på flytbryggan och bara njöt och tittade på himlen innan jag simmade tillbaka, drog på mig skorna och sprang hem.
Dagens runda blev 6,5 km i strax över 6:00-tempo. Första halvan (till badet) kändes ganska tung faktiskt, förmodligen beroende på alla timmar i solen. På hemvägen däremot kände jag mig full av liv igen med dyngsura kläder som svalkade.
Skrämmer jag någon nu så inte kan jag skylla på rödfärg i alla fall.
Efter ett par dagar i Dalarna är jag nu på landet och myser. Nu ikväll drog jag på mig springkläderna och joggade iväg en liten runda - 5,75 km blev det i 6:13-tempo i snitt. Så himla skönt att springa grusväg, skogsstig och ren trail som motvikt till all asfaltlöpning jag annars springer.
Jag sprang en liten omväg först för att hamna vid vår fina badsjö där jag hoppade i. 25 grader är det i sjön nu.
Väl hemma var det bara att glida ner i grannens fina pool. Vid poolkanten väntade ett glas rött och en fluffig badrock. Oj vad mysigt!!!
För den av er som är nyfiken på hur det hela började för mig - dvs hur jag hamnade i löpningens garn - finns en intervju av mig på
www.traning.ifokus.se. Om länken från förstasidan är borta så heter artikeln "Tjurruset är årets höjdpunkt".
Må så gott allihopa!
Igår var det dags att springa sträckan Stadion - Rotebro igen, den här gången som farthållare. Starten skulle gå 18:00 och då var det varmt. Det blev dock bättre och bättre på den fronten i takt med att klockan gick så vid målgång var det väldigt behaglig temperatur.
När starten gick blev det ett imponerande pärlband av löpare som först sprang en sväng inne på Stadion innan vi gav oss ut på stadens gator för vidare färd norrut. Jag var en av farthållarna i sista gruppen, dvs 7:30 och vi hade det väldigt trevligt längs vägen. Ulla Lembke och jag låg längst fram och hon höll koll på farten medan jag höll koll på kartan.
Vi skötte oss väldigt bra vi farthållare om jag får säga det själv och hela gruppen hölls samman tills det bara var ett par km kvar - då hittade många vägen och blev som ett häng hästar på väg hem till havren. Bara att släppa fältet fritt alltså.
Nu bär det av en sväng till Dalarna och därefter blir det landet. Semestern börjar på allvar, alla åtaganden fixade för nu.
På onsdag är det dags för "provlöpning av OS-banan 1912" - eller halva sträckan närmare bestämt. Vi ska springa från Stadion och ut till vändpunkten vid Rotebro. Ca 250 personer är anmälda och vi är uppdelade i 3 grupper där jag ska vara en av farthållarna.
Idag var vi 6 farthållare som samlades vid Stadion kl 12 för att testspringa banan så att vi inte springer vilse med alla löpare.
Det var brutalt varmt - solen gassade och det var ca 32 grader i skuggan. Vattnet blev snabbt varmt i vätskebältena och vi fick springa in på mackar och kiosker med jämna mellanrum för att dels spola kallvatten på kroppen och dels köpa kall dricka.
Vid Bergshamra hade en av oss fått nog av värmen och beslutade sig för att avbryta. Jag hittade en liten plaskdamm som jag lyckades prångla ner kroppen i för att kyla av mig. Skööööönt!
Rundan fortsatte i ömsom lufsfart, ömsom lite rappare jogg och med regelbundna avkylningsstopp. Tiden på min klocka stannade på 2:27:33 för dom 21,23 kilometrarna (6:57-tempo). Det är varken brutto- eller nettotid för jag var inte konsekvent med hur jag hanterade stoppen - ibland stängde jag av och ibland inte.
Framme vid vändpunkten pustade vi en stund innan vi gick ner till Rotebro - ett besök på varuhuset för att inhandla dricka och glass och sedan gick vi till Pendeltåget. Jag, Micke Forsström och Peter Lembke beslutade oss för att hoppa av i Solna för att istället jogga hemåt. Vi sprang tillsammans till Sumpangränsen där jag svängde av och dom fortsatte mot sina slutpunkter. Den sista löparskvätten blev för mig 2,54 km i 6:45-tempo.
På onsdag är det dags igen - men då är vi alltså betydligt fler.
Idag var jag nog ingen grann syn när jag gav mig ut på min lunchlöpning. Rejäl träningsvärk i ljumskarna av ridningen och rejält ömgumpad.
Jag vet dock av erfarenhet att det mesta botas med lugn rörelse så jag lät det inte hindra mig utan tuffade iväg från Mariatorget, via Zinken och ner till Årstaviken. Där svängde jag höger och begav mig bort till Reimersholme. Ute på Reimersholme upptäckte jag att det finns suveräna badstopp - minst två badbryggor.
Därtill alla naturliga platser där det bara är att kliva i. Naturligtvis gick det inte att passera första badbryggan utan att stanna och bada lite.
Fortsatte runt ön och sprang sedan samma väg tillbaka.
På vägen mellan Zinkensdamm och Årstaviken luktar det helt gudomligt. Det måste vara en Smultronschersmin i någon av kolonilotternas trädgård som står i full blom. Mmmmmm......
Dagens runda blev 7,4 km i något snabbare än 6:00-tempo.
Gårdagens ridning har onekligen satt vissa spår i min lekamen. Ljumskarna är lite sura, sittbenen ömmar (har inte bara taskig stötdämpning i hälarna utan även i baken) och jag har träningsvärk på utsidan av vaderna. Just utsida vader tror jag aldrig jag haft träningsvärk i tidigare - mysko ställe.
Nåja, det är inte värre än att jag kunde ge mig ut på en lugn lunchrunda. Strax över milen blev det i något långsammare än 6:00-tempo. Rundan gick som ofta längs Årstaviken bort till Norra Hammarbyhamnen. Där stannade jag till och drack innan jag vände tillbaka till det hägrande badet vid Tanto. Mmmmm......
Inte utan att jag fick lite ståpäls när jag passerade eländesstället där jag trampade snett. Överhuvudtaget var jag väldigt försiktig hur jag satte ner tassarna idag - för att inte vricka till mig igen nu när foten förmodligen fortfarande är lite instabil. Försökte först springa med foten inbäddad i Futuru-lindan, men det blev för trångt och jag var rädd att lindan skulle skada mer än den gjorde nytta. Så den åkte av illa kvickt.
Om inte träningsvärken eskalerat något våldsamt imorgon blir det en ny liten runda då. Sedan blir det två vilodagar för vi åker till landet. På söndag är det genrepslöpning inför testlöpningen av halva Jubileumsmarans bana. Jag ska vara en av farthållarna på den tillställningen - den äger rum på onsdag.
Jag vill börja med att berätta att foten är mycket, mycket bättre idag.
Himla tur för idag var det dags att bege sig ut och rida med kompisen Helene. Först tränade jag dock lite på lunchen då jag värmde upp 10 min på crosstrainern och sedan körde 45 minuter mittkropp, lite hantlar och fotträning på balansbrädan.
Efter jobbet åkte jag ut till Handen och mötte Helene för vidare färd till stallet och hennes häst Rulle. Rulle är ett fullblod som Helene ridit till själv och det märks verkligen - maken till vänlig, lagom pigg, snäll och lydig häst får man leta efter. Lägger man sedan till en mjukt och underbart steg så är man när man sitter på honom så nära himlen man kan komma.
1 timme och 45 minuter tillbringade vi i sadeln. En härlig skogstur då vi ömsom skrittade fram på smala skogsstigar och ömsom galopperade fram på smala grusvägar.
Jag är kär!!!!!
Idag var det absolut dags att springa - jag hade samlat rejält med energi i benen över helgen. Ute var det molnigt och såg ut som ett perfekt löparväder så jag styrde kosan mot Sofia kyrka som uppvärmning - 2,6 km i 5:24-tempo.
När jag kom igång och springa kände jag att skenet bedrog lite - det var kvavt och varmt trots att det var mulet. Väl framme vid kyrkbacken stannade jag och drack och körde sedan först två vändor upp för backen, därefter ett drickastopp och sedan ytterligare två vändor och drickastopp. Då upptäckte jag min miss - jag hade glömt att hänga på extra flaskor på vätskebältet och nu var mina 2 flaskor slut. Tänkte inte på att det är rejält varmt och att 3 dl vatten är lite väl lite vatten om man ska köra ett rejält backpass.....
Vattenbristen gjorde att jag bestämde mig för att 4 vändor fick räcka idag - det var tillräckligt jobbigt att springa backträning med möjligheten att dricka - när nu den möjligheten var uttömd kändes det inte jättelockande att fortsätta. Backdelen blev alltså ynka 1 km i 5:43-tempo.
Istället sprang jag ner till Norra hammarbyhamnen och det svalkande vattnet och sprang bort till Tanto där jag hoppade i. En liten söt tjej i kanske 4-årsåldern stirrade så att jag trodde hennes ögon skulle ramla ur huvudet när jag hoppade i med kläderna på.
Därefter var det hög tid att vända tillbaka och jag sprang - sval och pigg - mot Mariatorget igen. Framme vid Ringvägen tittade jag mig omkring så att det var grönt att springa över - och PANG så trampade jag precis på en hög trottoarkant och foten vek sig. Jag landade med all tyngd på den vikta foten och jag riktigt kände hur det liksom knastrade till på ovansidan av ytterfoten samtidigt som det gjorde sjuhelvetes ont. Blev stående ett tag på ett ben och höll mig i en stolpe medan värken klingade av innan jag kunde springa tillbaka. Det kändes riktigt bra i foten och jag pustade lättad ut. Rundan efter backlöpningen blev 6,5 km i 5:43-tempo.
Nu när jag kommit hem har foten stelnat och det gör rejält ont att gå på den. Att gå upp på tå är inte att tänka på. Jag som ska till min kompis Helene och rida imorgon. Fan, fan, fan rent ut sagt. Har plockat fram Futurulindan för jag ska baske mig rida - och håller alla tummar i världen att en god natts sömn gör att foten är på bättre humör imorgon. Springa kan jag dock glömma imorgon - jag kör lite styrketräning istället.
Har jag otur eller har jag otur????
Idag sprang jag bort till Runners Store i mina Sacuny A3 och sprang på bandet medan ortopedteknikern spelade in och sedan lusgranskade mitt löpsteg. Hans åsikt var:
Jag har ett ur skadesynpunkt idealiskt löpsteg. Vid vanligt distanstempo är jag en mellanfotslöpare. Jag landar alltså först på mittfoten och sekunden efter går hälen ner och touchar marken lätt. Ingen pronation. Mina besvär beror alltså inte på löpsteget utan han trodde att mina vardagsskor är under all kritik. Att jag går omkring så mycket som jag gör i stenhårda "flip-flop" i kombination med löpningen blir förmodligen för mycket för mina fötter.
Han sa att det är nästan viktigast för en mellanfotslöpare att inte förstöra det löpsteget med en uppbyggd häl utan skon ska fortsatt vara platt - vilken stabilitet man än väljer på skon. En hög klack gör att man ofrivilligt blir hällöpare istället vid mellanfotsnedsättning.
Gissa om jag är glad - mina "flip-flop" kan jag offra, men rör för fasiken inte min löpning!
