Jaha, då har man fått en till smäll på käften. Fick idag veta att jag med all sannolikhet har krossade hälkuddar. En tid har jag haft några konstiga mer eller mindre ömmande små knölar på sidan om hälarna (främst höger häl). Idag var jag på Runners store och visade upp dom och fick av ortopedteknikern veta att det är innehåll från hälkuddarna som läcker. Inte så kul.....
Imorgon ska jag komma dit springandes så ska han kika på mig på löpbandet. Anar domen..... ......good bye Sacuny A3.
Idag var det rejält varmt när jag körde min lunchrunda på Söder. Sprang Swedenborgsgatan bort och till Ringvägen där jag svängde vänster och tog mig bort till Vitabergsparken. Där upptäckte jag en lekplats med.... ..... en utedusch!!!!! Några barn lekte med duschen och jag sprang dit och frågade om dom kunde trycka på knappen när jag duschade. Gissa om dom tyckte det var roligt att duscha en tant som hade alla kläderna på sig.
Dyngsur sprang jag sedan vidare och det var klockrent när jag kom ner till Norra hammarbyhamnen där solen bakade. Kläderna torkade snabbt men vid Årstaviken är det tack och lov mer skugga. Varmt var det ändå och när jag kom fram till det lilla nyrenoverade badet kunde jag inte hålla mig utan slet av mig skor, strumpor, klocka, mp3-spelare och linne och hoppade i. OJ vad skönt det var! Gick upp och drog på mig linnet och hoppade i en gång till för att blöta ner även det inför den återstående sträckan tillbaka till Mariatorget.
Rundan blev strax över 8,5 km i 5:36-tempo.
Efter jobbet for jag iväg till Sportoptik på Kungsgatan och investerade i ett par nya löparglasögon. Tyvärr har jag förlagt mina gamla och jag har sprungit ett tag i vanliga solglasögon. Har dock saknat den fotokromatiska funktionen så nu bestämde jag mig för att ge upp letandet och köpa ett par nya. Det blev ett par Ruby project med grå lins som ger ett svalt ljus - optimalt för att lura mig att det inte är varmt alltså. Jag är lättlurad.....
Idag hade jag tid för en totalgenomgång hos kiropraktorn. Det small i nacken och bröstryggen och efter det fick jag en skön massage. Nu är jag härligt mjuk i hela kroppen.
Direkt efteråt gav jag mig ut på en lugn jogg i solskenet. Jag sprang från gymmet och Swedenborgsgatan bort till Ringvägen. Där var jag en hårsmån från att bli hundbiten! En tant från tiden runt Dackefejden med två gläfsiga mellanpudlar kom i min väg och den ena hunden anföll mina ben. Det krävdes ett rejält snabbt fotarbete för att undgå odjurets käftar och matte fick sig en måttligt vänlig blick.... Jag orkade dock inte bråka för hon såg så gammal och skröplig ut.
Färden gick vidare ner till Årstaviken där jag svängde höger och följde vattnet. Det är så skönt att springa där i skuggan av träden och svalkan från vattnet. Nere vid den lilla badplatsen (där dom nu lägger ny sand och fixar fint) kände jag på vattnet. Nästa vecka är det nog dags att lunch-spring-bada.
Perfekt att dom fixar till vid Årstaviken också för då har jag två badstopp att välja på eller kombinera - Långhomen och Årstaviken.
Svängde upp via Zinken och dagens runda blev 6,5 km i 6:09-tempo. Med flit tog jag inte med något vatten för jag ville bara springa lugnt och kort så där direkt efter behandlingen.
8 dagar kvar till min semester......
I förmiddags bar det av hemåt efter en härlig midsommar på landet. Trädgården var lite eftersatt pga Cypernresan men det fixade sig raskt och nu är det så fiiiiint! Rabatter utan ogräs (nästan...) och rosorna börjar slå ut.
Det finns nog inget mer rofyllt än att krafsa i jorden. Joo förresten - att springa spelar i samma liga!
För att få en extra volang på helgen snörade jag därför på mig springpupporna när vi kommit hem. Det var väldigt varmt och soligt, men eftersom det som inte syns inte finns i min värld så fixade solglasögonen det problemet galant.
Jag sprang i min artificiella skugga och med radion i öronen längs Sturegatan/Gränsgatan/Tulegatan och svängde ner till Lötsjön. Bort till Råstasjön som jag rundade två gånger och jösses vad mycket gulliga ulliga pippibebisar det var vid sjöarna.
Bort till Lötsjön igen och sedan samma väg hemåt. Vid Konsum stannade jag till och gick in och handlade så sista biten fick jag springa med matkassen uppslängd på ryggen. Det gick bra det också.
En riktig njutarrunda på 12 km i 5:55-tempo då jag samtidigt bl a fick höra en intressant diskussion om sk "mördarhundar". Den som tycker Pitbulls är läbbiga ska tydligen bara veta vad som för övrigt börjar gå omkring i koppel i vårt samhälle. En Pitbull känner dom flesta igen, men vad som börjar bli populärt är tydligen stora bjässar på runt 50 kg som egentligen är avsedda för att skydda egendomar mot björnar och lejon. Väldigt vassa hundar med enorm dådkraft. Hmmm......
Idag var det dags att testa ryggen tyckte jag så jag stack iväg en sväng på lunchen. Jag sprang från Mariatorget och ner till Årstaviken. Följde vattnet bort till slutet av Norra Hammarbyhamnen där jag vände tillbaka - fast jag sprang ett kvarter upp istället. Följde Ringvägen bort till Zinken och vände tillbaka till Mariatorget.
Sträckan blev strax över 11 km i 5:48-fart i snitt. Jag är så glad för ryggen känns riktigt bra trots att jag ännu så länge bara är snabbfixad - jag ska tillbaka på måndag. Det knastrar lite i nacken när jag rör på huvudet, men det gör inte ont. Möjligen en svag trötthet mellan skulderbladet, men det är helt klart uthärdligt.
Hur som helst var det väldigt, väldigt skönt att få springa igen. Imorgon bitti bär det av ner till landet. Ryktet har nått mig att rådjursdjävlarna har haft party i trädgården - jag är grymt sugen på att göra en "Runar".
Morrrrrr!!!!
Igår kom jag hem från en härlig vecka på Cypern. Sol, värme och om jag gjort en korrekt överslagsräkning ca 150 bad. Behöver jag tillägga att jag älskar att bada.
Vi kom ner på måndagkvällen och på tisdagsmorgonen när jag vaknade kände jag att jag var lite stel i ryggen, men det släppte när jag började röra på mig. På lunchen var jag med på vattengympa och på kvällen provade jag ett afrodanspass för första gången i livet. Så himla kul!!!!
På onsdagen var det dags för vattengympa igen och jag bestämde mig för att försöka vakna tidigt på torsdagen för att springa en runda längs havet. Det var mellan 32 och 37 grader i skuggan så den enda tidpunkten då löpning var möjligt var tidigt på morgonen. Jag vaknade som planerat tidigt men sedan sprack mina föresatser. Aj-aj-aj min rygg! När jag svalde högg det mellan skulderbladen och jag blev stelare och stelare i nacken. Till slut kunde jag inte lyfta huvudet utan fick titta snett nedåt när jag gick. Löpning var inte att tänka på...... Förmodligen var det en kombination av något tokigt lyft, mitt vilda "head-bangande" på afron och luftkonditioneringen. Jag min jubelidiot hade ställt sängen precis framför utblåset och satt termostaten på 15 grader och högsta fart på fläkten. Jag sov i en svinkall storm - superskönt men inte speciellt smart.
På torsdagmorgonen gick jag ner till spaavdelningen och fick ryggmassage. Till alla behandlingar hörde fri access till utomhusspat hela dagen så på eftermiddagen gick jag dit och låg och njöt i bubbelpoolen. Ryggen kändes bättre och jag var vid gott mod trots att jag insett att det fick bli andra höjdpunkter under resten av resan än träning.
När jag vaknade på fredagen var det färdigt med ryggen igen trots att jag flyttat sängen och dragit upp luftkonditioneringen till 20 grader och minsta utblås. Då fick jag nog och gick till hotellets läkare där jag fick en karta dundermedicin. 30 minuter senare kunde jag vrida på nacken igen.
Resten av tiden blev betydligt smärtfriare och även om min dröm om joggingturer i gryningen gick om intet var det en underbar vecka. I söndags åkte vi ut med en badbåt då vi låg på lyxiga solsängar på taket på båten medan vi åkte omkring längs kusten. Utanför Nissi beach stannade båten och kastade ankar så att vi kunde bada.
Idag provade jag att springa en sväng men kände ganska direkt att det började göra ont när jag sprang så det blev bara en kort runda. Väl tillbaka på gymmet pratade jag med kiropraktorn och beskrev hur det kändes. Han visste direkt vad som felar mig och var så snäll att han knäckte till mellan skuldrorna mellan två patienter för att jag åtminstone ska kunna andas som folk. På måndag har jag en ny tid för en grundligare tillfixning.
Det får alltså bli lite lugnt på träningsfronten fram tills dess - men sedan ska jag jäklar i min lilla låda springa.
Det gick ingen nöd på mig direkt ändå, jag sysselsatte mig med annat:
Hej på er! Tänkte bara tala om att jag inte gått under jorden, jag har åkt till Cypern idag.
Må så gott allihopa!
/Kristina
I lördags hejade jag på alla löpare som sprang Stockholm marathon. Det var första gången jag betraktade ett marathonlopp från åskådarplats sedan jag började springa själv. Mycket nyttigt! En sak som slog mig var hur trötta de flesta var - faktiskt såg många rejält slitna ut redan vid Centralen första varvet. Det är alltså absolut INTE så att jag menar något negativt med det utan det fick mig att förstå att det INTE varit något fel på mig när jag känt mit trött och sliten när jag sprungit marathon. När jag springer själv ser jag bara en massa ryggar och alla ser så himla pigga och fräscha ut - förutom jag själv. Så är det alltså INTE - det fick jag klart för mig med råge i lördags alltså. Det är ett fullständigt normalt tillstånd jag befunnit mig i.
Jag är annars en expert på att tänka om mig själv att "vad har du här att göra - du är ett skämt", "hur kunde du tro att du skulle passa här bland alla andra supervältränade människor" osv, osv. Idel uppmuntrande tankar alltså.
Idag var det dags för mig själv att rasta benen lite och efter 4 dagars löpuppehåll skrek kroppen efter att få smaka på lite mjölksyra. Och vad passar bättre då än besiktning av backen till Sofia kyrka. Det var 3 veckor sedan sist så det var helt klart läge.
Uppvärmningen från Mariatorget och bort till kyrkan gick som vanligt Svedenborgsgatan bort till Ringvägen där jag svängde vänster och passerade Ringen. Efter Ringen hörde jag någon som sa "ska vi försöka springa ikapp henne" eller något sådant och sedan hörde jag mitt namn ropas. Jag sprang ganska fort då för jag var i slutspurten av uppvärmningen och då vill jag försöka väcka hjärtat ordentligt - men jag la i en tvärbroms. En löparkompis!
Det är så himla kul att träffa sådana och vi snackade en liten stund innan jag fortsatte mot "Mjölksyrans Mecka". Uppvärmningen blev 2,7 km i 5:21-tempo.
Väl framme vid BACKEN hängde jag av mig vätskebältet i en gren - det skulle få besök varannan gång jag rullat nerför backen - och satte fart uppför. Målet var som vanligt kontrollerad löpning i ett hyfsat jämnt tempo uppför varje gång och det gick faktiskt strålande. Det enda som störde mig var att det växte någonting mitt i backen som STANK. Eller egentligen luktade det nog inte illa, men det var en söt och påträngande lukt som faktiskt fick mig att känna lite kväljningar sista gången jag sprang uppför. Det blev alltså totalt 10 vändor upp och ner i backen med vila/dryck varannan gång. Totalt 2,64 km och snittfarten blev 5:33-tempo. Det var en rejäl förbättring sedan förra gången som gick i 5:49-tempo. He-he!
Hemfärden gick längs Ringvägen och vid i princip samma ställe mötte jag löparkompisen igen. Vi växlade några ord innan jag fortsatte bort till Zinken där jag svängde höger mot Mariatorget. Hemfärden blev 3,6 km i 5:43-tempo.
Jösses så skönt det var att få springa!
Idag är jag faktiskt lite gisten i aktern. Jag brukar ytterst sällan få träningsvärk av löpning, men igår var det en extraordinär situation och en väldigt märklig känsla när startskottet gick och jag visste att jag hade tusentals damer i hasorna. Det var trångt som f-n i starten och det kändes som vad som gällde för att komma loss ur kaoset var att göra ett tokryck från start och kryssa och hoppa sig fram. Det har satt lite spår i mina ädlare delar idag.
Läge för soft idag alltså så jag sprang en skön softrunda längs vattnet på Söder och njöt av det varma softvädret. Jag sprang från jobbet, förbi Slussen och längs Stadsgården bort till Hammarby Sjöstad. Följde kajen bort och längs med Årstaviken. Inte utan att jag blev sugen på att hoppa i när jag sprang och tittade på det glittrande vattnet. Snart så....
Upptäckte att "Café Rhodos" öppnat nere vid Årstaviken - det är en husvagn som fungerar som fik där man kan köpa kaffe, läsk, glass och varma mackor och sitta nere vid vattnet och mysa.
Vände upp vid Tanto och sprang förbi Zinken och tillbaka till jobbet och rundan blev softdistansen 9,5 km i softtempot 5:57.
Imorgon bär det av till landet.
Så har man sprungit Vårruset för första gången. Trevligt sällskap av Annica Johansson med sambon Ove, Ulla Lembke och Helene Forsberg. Vi var i väldigt god tid till start och hann med ett besök på Plantagen innan där jag till min stora glädje hittade luktärtssticklingar.
Ulla och Annica som sprungit loppet tidigare envisades med att vi skulle ställa oss i startgruppen efter eliten om vi ville springa och inte gå - så så fick det bli. Helt plötsligt lyftes repet mellan oss och eliten och alla runt oss drog sig fram till startlinjen - och vi var inte sämre än att vi hängde på.
Startskottet small av och vi var iväg.
I början var det först väldigt trångt och ganska trixigt underlag - vi sprang över ett knöggligt fält - men så snart vi kom ut på vägen blev det lugnare i ledet och det gick bra att hålla sitt eget tempo. Det var riktigt hett och i halvtid var jag snustorr i munnen och fick stanna till vid vätskekontrollen och ta en mun vatten. Förutom första biten var det en väldigt lättlöpt bana.
Sluttiden för mig blev 24:56 och eftersom min önskan var att komma in under 25 minuter är jag väldigt nöjd. Jag trodde inte att det skulle vara möjligt med denna helt sjukt enorma mängd tjejer som sprang.
Vid upploppet stod Ove och nu även Peter Lembke och tog emot oss med kamerorna i högsta hugg och när vi var på väg till bilen träffade vi en annan Team Fakta-medlem - Micke Forsberg.
Alltid lika kul att träffa er löparkompisar - tack för en härlig kväll!
