Jag hade planer på att åka in och titta på Stockholm marathon och naturligtvis heja på alla kompisar som springer. Imorse fick jag en idé - jag kunde ju lika gärna springa en sväng när jag ändå var där. Ringde löparkansliet och fick bekräftat att jag kunde få ut nummerlappen med hjälp av leg istället för startbeviset (som jag kastat). Planen var alltså att springa med bara precis så länge det kändes kul och när jag fått nog vifta med handen för att få gratistaxi till Stadion.
Nu blir det inte så i alla fall - ändrade villkor för helgen gör att jag måste göra annat på lördag. Det här var ju ett plötsligt infall så det gör ingenting.
Det var väl nå'n mening med det dessutom - tänk om jag överskattar min snusförnuftighet (som jag gjorde förra maran), biter ihop och kämpar mig i mål. Inte världens smartaste med mina höftböjare.
Näää, jag får fortsätta vara en mellanmjölkslöpare - imorgon är det dags för Vårruset.
Idag sprang jag i alla fall en softrunda på lunchen i det härliga vädret. Me like!!!
..... på träningsfronten för mig, men skenet bedrar.
Under dom senaste helgerna har jag kört skiten ur mig i trädgården och slitit motsvarande åtskilliga timmar i gymmet. Tungt som bara den så jag har helt enkelt inte haft några krafter kvar till något mer.
Nu är det allra tyngsta jobbet färdigt för tillfället så nu laddar jag om.
Styrketräning a la naturelle:
I förmiddags var jag verkligen fly förbannad och hade startat dagen med att först vänta i telefonkö i 30 minuter - bara för att mötas av en oinspirerad och slö människa som till en början var fullständigt ointresserad av det jag sa och försökte placera problemet i mitt knä när det faktiskt var DOM som gjort fel. Jag väntade en leverans av 29 rosor och levande växter klarar inte av att ligga förpackade i en låda hur länge som helst och åka omkring i en lastbil fram och tillbaka mellan Rosersberg och Sundbyberg flera dagar i rad bara för att företaget i fråga inte lyckas förmedla korrekt portkod till chauffören. När människan i andra änden av tråden föreslog att jag själv skulle ta mig ut till Rosersberg och hämta paketet brast det fullständigt måste jag erkänna.
Det tog skruv och hon lovade fixa så att jag skulle få paketet leverarat idag.
Mitt tokspel med tillhörande urladdning gjorde att jag kände att jag bara måste få rasta av mig lite energi. Jag menar, det går ju inte att skrika hur som helst om man vill vinna - bättre att vara saklig och skarp. Det gör ju att man får hålla igen och vad är bättre för att få ut överskottsenergi än att skena runt lite?
Dagen till ära valde jag mina "gladbrallor", dom neonoranga alltså, och jag började med att springa 5 km i högt tempo. 5:00 blev snittempot och jag sprang från Mariatorget, längs Södermälarstrand, runt Reimersholme och bort till Årstaviken. Där stannade jag och pustade och drack lite innan jag laddade om för en lite lugnare fortsättning av löprundan.
Resten gick i 5:40-tempo och blev 4,5 km då jag sprang längs Årstaviken, svängde upp mot Ringvägen och genade bort till Mariatorget.
Och vet ni vad - det hjälpte! Jag blev go å gla igen.
Idag sprang jag med en tjej som är ny på det här med löpning. Jag känner henne inte, men vi ses på gymmet ibland och hon ville gärna ha lite råd. Idag var det alltså dags och vi joggade från Mariatorget och rundade Långholmen och Reimersholme.
Allt var jättemysigt, vi tuffade fam och pratade och jag kikade lite på hennes löpsteg och gav henne lite råd om ditten och datten. Det enda stora mörka molnet var dom där jävla hundägarna! Förlåt svordomen men hon var extremt hundrädd och vid ett tillfälle kom 3 lösa hundar rusande och skällde ut oss. Då brast det för henne och hon fick fullständig panik. Jag blev skogstokig och skällde ut ägarna efter noter! Efter det sprang jag som en vakthund lite framför henne och brölade åt hundägarna att kalla in eventuella lösa hundar. Fy så hemskt att vara så hundrädd och FY SKÄMS alla som släpper sina hundar vind för våg.
När vi lämnat Långholmen och kom över till Reimersholme blev det betydligt trevligare för där sprang inga lösa hundar och vi kunde återgå till att springa bredvid varandra och snacka.
Rundan blev en mil i 6:48-tempo. Väldigt stillsamt alltså, men det var så trevligt så det gjorde ingenting. Jag har lovat introducera henne för Sofia kyrka vid tillfälle - det blir ju perfekt för då kan vi jogga dit tillsammans och sedan kan vi köra vårt eget race var och en för sig tills det är dags att vända hemåt igen.
Jag har lite träningsvärk i ljumskarna idag - förmodligen efter min nya balans-gummibands-övning. Om nattens sömn är tillräckligt läkande är det inte uteslutet att kyrkan får ett besök av mig redan imorgon. Jag har spring i benen nämligen.....
Så får det bli.
Idag visste jag verkligen inte vad jag ville hitta på när jag drog på mig löpardojorna och stack iväg. Det blåste rejält och kändes lite kyligt så jag hade för mig att jag skulle springa "inomskärs", dvs inne på Södermalm och inte nere vid vattnet. Så blev det inte....
Jag travade iväg och tänkte på annat och helt plötsligt var jag liksom bara nere vid Årstaviken och ett ljus tändes - nu drar jag på lite längs vattnet. Det jag först trodde skulle bli en fridsam jogg i lä mellan husen blev alltså en snabbdistanslöpning längs Årstaviken, Norra Hammarbyhamnen och Stadsgårdskajen. Det kändes lätt idag, när jag sprang på "platten" och inte hade för mycket motvind var jag knappt andfådd. När jag kom till Stadsgårdskajen fick jag däremot springa mot en vägg av motvind vilket blev rejält jobbigt. Det kändes inte så farligt medan jag höll på, men vid Slussen fick jag stanna till vid rödljuset och då kände jag att jag nog tagit i en smula för jag blev faktiskt lite illamående. Konstigt att jag inte känner det medan jag springer, det är andra gången jag upplever samma sak. Att trötthetsillamåendet kommer först när jag stannar till. Nåja, det försvann lika fort som det kom och jag kunde gasa vidare.
Något jag känner väldigt tydligt är att jag har betydligt bättre ork att köra snabbare pass nu när jag skippat dom riktiga långpassen. Kul!
Dagens pass blev 9,4 km i 5:08-tempo. Det är jag definitivt nöjd med med tanke på att det mesta tiden kändes så pass lätt som det gjorde. Det bådar gott...
Nu ikväll har jag varit ute och firat vår nya webbsida med våra teknikleverantörer. Vi var i Rålis och spelade boule och åt. Minsann om jag inte vann guldmedalj - jag som egentligen har bollskräck inklusive allt som är format som en sådan.
Tjing!
När jag tränar styrketräning är det aldrig någonsin med hjälp av några maskiner och väldigt mycket gör jag med bara den egna kroppen som vikt. Vad är det då som hindrar att jag kör det utomhus? Nada!
Sagt och gjort - idag sprang jag först från Mariatorget, via Södermälarstrand och bort till stora gräsmattan vid Tanto (nere vid Årstaviken). Den sträckan blev 3,94 km i 5:17-tempo.
Väl framme la jag mig på gräsmattan i skuggan av ett träd och körde crunches, plankan, bensänk, rygglyft och armhävningar. Hur mysigt som helst! Jag var lite fundersam på vägen dit för jag tänkte att folk kanske skulle glo på galningen, men ingen höjde ett ögonbryn. Det är så himla mysigt för folk har liksom intagit stadens parker och sover, äter, leker, läser etc etc i gröngräset.
När jag fått nog sprang jag en liten omväg tillbaka till Mariatorget och jag vet i sjutton vad som tog åt mig idag för jag sprang i 4:29-tempo utan att det kändes speciellt ansträngnande. Sträckan blev strax över 3 km och 4:30-tempo är det jag brukar hålla på mina tusingar - inte 3 km på raken där det under en stor del av sträckan lutar uppför. Kanske var jag soldopad - vem vet....
Hur som helst en härlig cocktail av träning som jag absolut kommer göra om - den här varianten att köra även styrkan utomhus kanske gör det lite mer lockande att inte hoppa över det nu när man bara vill vara utomhus.
Nu är jag nere på landet och har sått en massa perennfröer - bara att vänta och se om det blir något. Med grillad fläskytterfilé och ett gott glas rött i magen mår jag nu som en princessa.
Förresten - om ni går in på
www.1177.se så ser ni någon där som ni kanske känner igen. Tur att bilden är så liten för sidan har 1,8 miljoner besökare i månaden så det är ingen diskret exponering direkt.... :-o
Trevlig helg allihopa!
Lite gymping i gröngräset:
Idag var det dags för en lugn löptur. Jag sprang från Mariatorget och ner till Södermälarstrand. Följde sedan vattnet ända bort till Norra Hammarbyhamnen och sedan svängde jag upp där Midnattsloppsbanan svänger. Upp över Mosebacke och tillbaka till Mariatorget.
Jag höll mig duktigt vad gäller tempot (lugnt var det sagt och lugnt skulle det vara), sprang och kikade på alla människor som satt, låg, gick och sprang och njöt i det helt sagolika vädret. Det luktade underbart av häggen som slagit ut på dom varmaste ställena. Vid Årstaviken är det ganska skuggigt av alla träd men längs Hammarbyhamnen bakar solen obarmhärtigt. Tur att jag hade solglasögon för det är verkligen världens mest effektiva illussions-skapare. Det jag inte ser finns inte och bakom mina solglasögon var det skugga.
När jag passerat Mosebacke och rullade på ner mot Götgatan så släppte jag på bromsen. Det finns inget härligare än att efter att ha sprungit sakta få bränna loss tycker jag. Som på beställning far mina mungipor upp och förmodligen såg jag helt prillig ut när jag galopperade fram längs Götgatan och S:t Paulsgatan för inte mindre än 3 olika människor sträckte upp handen i en high five mot mig. Eller så var det dom som var prilliga i sommarsolen. Kul var det i alla fall.
Dagens runda blev 11,35 i beskedliga 5:57-tempo i snitt. "Glädjegaloppen" på slutet gick i 4:17-tempo.
Härligt, härligt!
Ibland måste jag ta mig själv riktigt i kragen och tvinga mig till att träna något annat än att springa omkring. Idag var det dags!
Började dock med att tassa liiiite på bandet. Dock utan skor och bara 1 km - vi kan kalla det uppvärmning/fotträning som ursäkt.
Därefter var det dags för den övriga kroppen i form av:
- Krokodilgång
- Chins
- Benspark uppdragen i chinsstången
- Plankan
- Crunches, sneda och raka
- Bensänk liggande på rygg
å lite annat smått och gott.
Jag tycker att hantelträning är lite tradigt och jag tycker att stå på balansbräda är lite tradigt. Båda är väldigt bra typer av träning så för att göra det lite roligare slår jag två flugor i en smäll - och som genom ett trollslag blir det lattjolajbans!
Som rubriken säger så fick Sofia kyrka lunchbesök några gånger idag.
Uppvärmningen från Mariatorget, längs Swedenborgsgatan, Ringvägen och bort till kyrkan gick i 5:09-tempo.
Stannade och drack lite för det var väldigt, väldigt varmt innan jag började attackera backen. Idag var det lite mer folk som satt på bänkarna i backen och solade men jag försökte ignorera deras blickar och fokuserade på det jag var där för att göra - 10 ggr upp och ner för backen.
Fokus var ett jämnt och kraftfullt löpsteg, jämn hastighet i alla intervaller och jag skulle bli trött utan att nå kräkvarningsnivån. Sprang två gånger upp och ner mellan varje vila. Det gick briljant, det skiljde 3-4 sekunder mellan den snabbaste och den långsammaste intervallen (varje 2-serie tog strax över 3 minuter). Den lille djävulen som ibland dyker upp på axeln för att väsa elände försökte ett par gånger föreslå att jag inte alls behövde springa så mycket som 10 ggr när det var så varmt, men jag mosade igen käften på honom och sprang som jag bestämt mig och som jag visste hela tiden var det bara trams - inga problem alltså.
Intervallerna gick i 5:49-tempo i snitt, alltså snabbare än förra gången jag sprang samma upplägg (då gick det i 5:53-tempo). Helt opåverkad av värmen alltså.
Pulsen har jag inte den blekaste aning om - mer än att jag hade en sådan - för jag gillar inte pulsbälte och bryr mig egentligen inte mer än någon gång ibland då det kan vara kul att kolla. Därför är det nu förpassat till byrålådan igen ett tag framöver.
En lugn löpning tillbaka till Mariatorget i 5:49. Sprang en miniomväg och var också tvungen att springa upp till Mosebacke torg för att se om det stämde det jag hört - att det var uteserveringar där nu. Och ja - det stämde.
Imorgon ska jag inte springa utan jag ska träna lite mittkropp och uppbyggande fossingträning - vad hjärtat än säger.
Så får det bli.
Idag sprang jag längs Södermälarstrand och bort till Långholmen. Naturen lockade och det som bäst motsvarar natur i närheten av mitt jobb är just Långholmen. Dagens pass skulle vara hyfsat lugnt, närmare bestämt en 3:a på den 5-gradiga "Kristina-skalan". Det innebär något ökad andhämtning, mer ansträngnande än lugn distans, men inte så att jag börjar flåsa genom munnen.
Långholmen är bitvis rejält backigt om man väljer "rätt" stigar (och det gjorde jag) så det gick inte överdrivet fort där. När Långholmen var rundat fortsatte jag till och runt Reimersholme innan jag sprang förbi Tanto, Zinkensdamm och tillbaka till Mariatorget.
Så snart jag började flåsa drog jag ner på tempot, men den som väntar på något gott..... Jag visste att när jag passerat Zinkensdamms idrottsplats var det "fri fart" så direkt när jag passerat över Ringvägen började jag öka farten successivt för att avsluta med en härlig och livgivande spurt.
Dagens pass blev strax under milen i snittfarten något snabbare tempo än 6:00. Säkerligen ganska varierande tempo eftersom känslan som så ofta helt fick styra.
Undrar vad jag hittar bakom luckan i min "löparadventskalender" imorgon.
Ända sedan i onsdags har jag varit på landet och 3 dagar har jag gett min älskade trädgård min odelade uppmärksamhet. Ingen fysisk sinekur direkt så jag har helt enkelt inte orkat dra på mig springpupporna.
Imorse var det i alla fall dags. Jag är lite av ett ytterligheternas fan - antingen ska det vara storstan eller så ska det vara liksom så in i helsike skog. Inga trista tillryggalagda motionsspår utan möjligen djurstigar - eller ännu hellre real trail. Landsvägslöpning dödar och iordninggjorda snitslade motionsslingor är halvtrist.
På landet finns det mycket storskog som bjuder på rejäla fysiska utmaningar. Rundan började dock i hyfsat snäll terräng:
Men det skulle bli värre.....
Den här typen av underlag är kul att springa på - jag får lite känslan av att hoppa hage när jag försöker pricka de små platta partierna mellan pucklarna. Puckelpistlöpning?
När jag sprang så bestämde jag mig för en riktning - och så sprang jag. Eventuella hinder skulle övervinnas och icke rundas.
Elak backe:
Nästintill ogenomträngligt skogsparti. Här blev jag rejält blöt upptill:
Sankmarker:
Spår av vildsvinens närvaro som gjorde det hela ännu lite mer spännande. Stora uppgrävda ytor överallt:
En porlande bäck med litet vattenfall mitt i skogen. Vackert så jag blev gråtmild. Väl värt att bli dyngsur för:
Dagens löpning vill jag kalla fysisk njutning av högsta klass. Alldeles ensam, tidig morgon, fötter som blir alldeles varma av att få jobba trots att dom är dyngsura av vatten, några skrämda rådjur. Tänk om jag inte hittar hem? En kittlande tanke....
Jag hittade hem i alla fall, även om jag var lite lagom lost några gånger. Dagens runda blev strax under 7 km, men jag skulle tro att den energimässigt motsvarade ca 17 km på asfalt. Dyngsur, lerig och lycklig kom jag hem - bara för att mötas av vännen Britten som stod och väntade på att vi skulle åka och handla blommor - men en raggardusch senare var jag som en ny människa.
Det var inte sista gången jag skenade runt helt obanat - så det så!
Vilket väder vi haft idag!
Kunde man bli annat än springsugen? Nääää, skulle inte tro det va?
Idag utgick jag från jobbet eftersom jag satt i ett möte innan lunchen och hade lite kortare tid till förfogande än vanligt. Sprang som oftast ner till favvisstället - Årstaviken - där jag stannade till ett litet ögonblick innan jag drog iväg på en hejdundrande buslöpning längs vattnet och bort till Norra Hammarbyhamnen. Löpningen blev en salig blandning av korta och snabba partier, fartlek, ruscher och maxningar. Avslutade längs Norra Hammarbyhamnen med ett antal riktigt tuffa stegringslopp då jag ökade farten till max och låg där ett tag innan jag stannade till en liten stund. Liiite pinsamt var det att maxa på det sättet längs kajen för vägen var kantad av människor som satt på bänkarna och solade och tittade. Bara att stirra rakt fram och fokusera på uppgiften....
Efter 4 km fartbus var det dags att vända hemåt och mina vid det laget mjölksyrefyllda ben sprattlade inte direkt av glädje vid tanken på att det bär rejält uppför om man ska ta sig från vattnet och till Slussen. När jag har mjölksyretunga ben tycker jag (och fler med mig antar jag) att det är rejält jobbigt att springa, men jag vet ju att om jag bara tar det piano i löpningen så går det alldeles utmärkt att bli av med mjölksyran medan jag springer. Så blev de den här gången också så när jag väl var framme vid backen upp till Mosebacke kunde jag tom kosta på mig en njutbar liten fartökning uppför.
Uppvärmningen blev 2,2 km i 5:37-tempo.
Skenlöpningen längs vattnet blev 4,1 km i 4:42-tempo i snitt. Då innehåller ju sträckan en del långsamma "pusta ut och flämta-delar" så det gick ganska fort emellanåt.
Tillbakaspringningen blev 3,2 km i 5:43-tempo på alltså till en början rejält tunga ben i uppförsbackarna mot Slussen. Inte så konstigt att det gick tungt kanske för jag hade tänkt mig sisådär 6:15-tempo som nerjogg. Det är "faran" med att maxa, man blir fartblind. Lite som när man kör bil på motorväg och sedan ska in på en 30-väg. Det känns som det går så gruvligt långsamt!
Jag är lycklig!
Idag drog jag på mig racerpupporna för att njutlöpa lite, dvs inte tugga mil utan gasa omkring av hjärtans lust.
Började med att springa ett varv runt Lötsjön och Råstasjön i 5:33-tempo. När jag sprang och njöt undrade jag varför folk tittade och log - tills jag kom på att jag spang och sjöng till musiken. :-o
När jag rundat sjöarna och var tillbaka vid Ursviksvägen gick jag upp till Tulegatan och pustade ut lite innan det var dags för nästa del av passet - buss på Tulegatsbacken.
Tulegatsbacken är inte jättebrant, men den är seg. Jag sprang 5 gånger upp och ner i ett svep utan att stanna. Första 4 ggr sprang jag bara så att det kändes lagom jobbigt utan att bry mig om farten, medan den 5:e gången drog jag järnet och sprang precis så fort jag orkade uppför. Så här blev tempot:
Totalt snittempo: 5:45
1:a
uppför 5:44
nerför 5:38
2:a
uppför 5:59
nerför 5:48
3:e
uppför 6:16 (ojdå)
nerför 5:39
4:e
uppför 6:11
nerför 5:51
5:e
uppför 4:46 (jihaaa)
nerför 5:32
När Tulegatsbacken var färdigintagen joggade jag ett par km bland villorna i Duvbo för att varva ner.
En sak är säker - det är sånt här jag lixom är gjord för. Spruttelisprutt och bus och party alla kategorier.
Det här är Tulegatsbacken:
Idag styrde jag kosan från Mariatroget mot Sofia kyrkas kära backe. Väl framme vid backen stannade jag till lite och laddade om innan jag sprang 10 ggr upp och ner för backen. Jag valde idag att inte springa runt kyrkan utan jag sprang upp och ner i backen istället. Fokus för dagen var lugn löpning, jämnt tempo i alla backattackerna, galant löpstil från start till mål, inte dra på mig en massa mjölksyra och framför allt ORKA 10 ggr. Varannan gång jag kom ner stannade jag till ett ögonblick och drack och släppte ner pulsen lite. Mitt mål prickade jag perfekt, det kändes bra hela tiden och det var bara precis sista metrarna i varje backlöpning som jag kände att det började svida lite i låren. Dock inte mer än att det sköljdes bort ögonaböj när jag vände och sprang ner.
Dagens pass blev 8,3 km i snittempot 5:53. Det är väldigt trevligt att backträna vid Sofia kyrka för det är förvånansvärt lite folk och det gillar jag när jag kör den här typen av pass.
Nu blir det två dagars löpvila för jag ska sitta på konferens hela onsdagen och torsdagen - inklusive middag på Gondolen imorgon kväll.
Idag var det dags för lite lunchlöpning. Sprang som jag brukar ner mot Tanto och Årstaviken och cirka 5 minuter efter start dog Garmin - soppatorsk. Nåja, jag springer inte med klockan och benen hade absolut inte soppatorsk utan känes väldigt pigga och glada så det var frid och fröjd ändå.
Följde vattnet vid Årstaviken bort till Finlandsbåtarna där jag svängde upp för att ta mig tillbaka till Mariatorget. Det kändes väldigt lätt idag och rundan blev ca 9 km (mätte här på FB) och den tog ca 49 minuter. Tiden är bruttotiden inkl en drickapaus vid 6 km och ett antal ofrivilliga rödljusstopp på hemvägen. Inte heller vet jag om min Garmin (starttiden) och gymklockan (stopptiden) gick lika men vad gör det om 100 år.
Ett längre tag har jag grunnat på saken och idag när jag var ute och sprang bestämde jag mig definitivt. Jag springer inte maran.
Varför då? Det är två huvudskäl, det första är att jag får ont i ljumskarna när jag springer för långt och det andra är lusten. Jag är less på att harva långa långpass bara för att jag måste inför maran. Nu har jag provat på det och jag tycker inte det är så überroligt om jag ska vara ärlig. Hetsen att få ihop tillräckligt mycket träning - allt harvande. Näää, jag släpper det nu och springer av lust istälet.
Det är alltså inte brist på kärlek till löpning utan ren och skär frihetstörst. Sätt på mig ett koppel så biter jag av det och rymmer direkt. Nu har jag bitit av mig kopplet och busar vidare - fri.
Är jag bara hemma kommer jag absolut och hejar på er som ska springa. Eftersom det är mitt eget beslut och inte av tvång känner jag ju ingen bitterhet utan bara en stor frihet.
Tjing!
