Jajamensan, idag skedde det absolut för så många ystra, leende och pigga löpande tjejer vet jag inte när jag såg sist på en lunchrunda.
Dagens runda gick från Mariatorget, över Västerbron och bort till polishuset på Bergsgatan (Kungsholmen). Där pep jag in och hämtade mitt pass för att sedan ta samma väg tillbaka. Ungefär en mil blev det totalt.
Solen sken, det var till stor del sopade gator och som sagt - löparna log. Finns det något mysigare än att möta en löpare som brister ut i ett leende och ögonen säger "Visst är det bara för underbart!!" Kan man annat än att få spring i klövarna när våren gjort sitt intåg?
/Fia-Lotta Ysterkvist
PS.
Kor är söta!
DS.
Idag var det dags att snöra på sig springskorna för första gången sedan förkylningen. Eftersom jag periodvis hostar fortfarande var jag väldigt osäker på om det skulle fungera att springa överhuvudtaget så jag valde bandet även om vädret lockade till utelöpning. Skulle det inte funka kunde jag ju alltid köra något annat.
Smög igång i 6:00-tempo och avverkade 4 km - allt väl. Beslutade då att försöka öka tempot lite och varierade sista 6 km mellan 5:42-tempo och 5:00-tempo. Inga större problem, men jag kände tydligt att jag inte hade riktigt samma ork som jag brukar. Bara att ta det lugnt och fint ett tag till alltså för jag vill ju inte åka på någon följdsjukdom. Håller jag nere tempot kan jag däremot jogga på - det kände jag.
Så imorgon blir det jag som tar en sväng i friska luften. Gissa vem som är glad?
...... och nix - jag har inte tränat. Jag har bara legat i sängen senaste två dagarna - och hostat. Någon träning lär det inte bli heller förrän tidigast efter helgen eftersom jag hade feber så sent som igår.
Snyter mig och suckar tungt.
Med tungt hjärta tvingas jag inse att jag är förkyld och träningsväskan får därmed vila.
Kan dock förnöjsamt konstatera att min insats i Ångestloppet igår då vi sprang bort vinterns ångest och hälsade våren gjorde susen - det är ett underbart väder i Stockholm just nu. Så kära vänner, passa på att ge er ut på en härlig vårgalopp. Jag ska i alla fall ut och spankulera lite på lunchen.
Idag blev det en salig blandning av aktiviteter.
Började på lunchen med att springa 1 km barfota på bandet. Därefter blev det styrketräning i form av:
Crunches
Chins
Gummibandsgång - massor (lär nog kännas imorgon...)
Bäckenlyft
Benlyft
Hitlers hund
Utfallssteg med hantlar
Biceps och axlar med hantlar stående på ett ben på balansbräda
Hopprep barfota
Plankan
Det är något med att stå och veva med hantlar och träna armarna som jag är allergisk mot - det är så dödens trist på något sätt. Kom dock på att jag kunde göra det lite mer spännande genom att stå på ett ben på en balansbräda medan jag körde. Och vips blev det kul!
Strax innan kl 14.00 stod jag och stampade på startlinjen till dagens löpartävling och kl 14.00 small startskottet av - 209 meter löpning uppför Götgatsbacken. Det var nämligen dags för Ångestloppet. Egentligen skulle jag och min arbetskamrat bara kika på loppet för att sedan ta en arbetsfika, men inte fasiken gick det att bara stå där utan jag hängde på mig en nummerlapp så klart. Iklädd läderstövlar och med flaxande handväska rusade jag fram (jag var livrädd för horden bakom för dom sprang och vrålade som jag vet inte vad - ville inte bli nersprungen så det var bara att springa för allt vad tygeln höll).
Om någon av er tittade på ABC 19:15 och såg någon som rasslade förbi kameran med handväskan i högsta hugg - så var det jag.
Idag har det blivit mera lugn-löpning. Jag har ett "lufsa-på-i-autopilot-tempo" och det är 5:42 på bandet. Är intrimmad på det tempot och då springer jag fullständigt avslappnat och kan koppla på autopiloten, drömma mig bort och bara låta kroppen jobba på egen hand. Pga min lite dumma fossing har jag dock bestämt mig för att springa en hel del pass långsammare, närmare bestämt i 6:00-tempo, och då måste jag vara närvarande. Så fort jag drömmer mig bort ökar jag tempot omedvetet och vad händer då - om jag springer fortare än bandet alltså? Jo, jag smäller in i panelen.
Det var dock ett fördelaktigt bekymmer idag för idag skulle det springas fokuserat! Inte lulla fram utan jag sprang hela tiden och verkligen koncentrerade mig på att belasta lika mycket på båda fötterna - alltså inte hänga över på högerfoten som jag fått en ovana att göra. Inte lätt att hålla fokus hela tiden, men jag vaknade till direkt om jag drömde mig bort eftersom jag då alltså var uppe på plasten under panelen och krafsade. Praktiskt!
Det blev totalt 10 km idag - första 8 km i 6:00-tempo. Därefter ökade jag till mitt "favvistempo" 5:42 sista 2 km. Kände efter riktigt noga om det på något sätt kändes sämre i foten i det högre tempot men det gjorde det inte. Kommer ändå fortsätta stora delar av löppassen i 6:00-tempo ett tag till framöver.
Här ska nämligen inte springas ofokuserat - här ska jobbas med löpsteg och viktbalans!
..... skola jag ICKE löpa i helgen.
Hur konstigt blir inte det på en skala? Och vad gör man dårå? Jo, jag ska åka ner till landet imorgon och pula lite med snön och på söndag ska jag ta hand om min älskade 84-åriga mamma. Hon är värsta krutgumman som nu tycker att det är hög tid att hon och jag "gör stan" med shopping och fika. Lite dåligt samvete har jag allt för sin mamsi ska man skämma bort och det var länge sedan vi hade en shoppingdag tillsammans.
Min modd-fot känns faktiskt riktigt bra. Idag blev det 7 lugna km på löpbandet och jag känner absolut ingenting trots 3 dagars löpning på raken.
Tänker dock inte låta mig förledas av detta faktum - jag ska ICKE springa i helgen - fossingen ska få vila. Basta!!!!
Trevlig helg allihopa!
Idag blev det 6 km i lugna 6:00-tempo på bandet. Därefter styrketräning i form av vadträning, fotträning på balanskudde, gummibandsgång, crunches, bäckenlyft och benlyft på rygg. Vilan fortsätter således.
Den här veckan blir vara en så kallad "lugnlöparvecka" för mig. Har lite ont på insidan av ena foten (tibialis posterior tror jag att platsen för brottet heter) och vad är väl lämpligare än att ta det lite piano med springningen några dagar och istället komplettera med annan nyttig träning.
Naturligtvis kan jag inte hålla mig från löpningen helt om jag inte absolut måste, däremot blir det både kortare och lugnare. Dagens löpning blev 5 km i 6:00-tempo. Därefter hoppade jag lite hopprep barfota, körde gummibandsgång, utfallssteg, gummibandsträning för fossingarna (vinkla utåt och inåt med motstånd), tähäv, balanskudde, bäckenlyft och benlyft.
Så duktigt så!
Idag var det dags för lite kroppsvård i form av 1 km barfotalöpning på bandet och sedan lite styrka. Jag körde:
- chins
- dips mellan bänkar
- crunches, raka och sneda en del med benen i golet och en del med uppdragna ben
- rygglyft
- stå på knä och lyft motsatt ben och arm
- ligg på rygg med böjda ben och lyft bäckenet och ett ben i taget
- ligg på rygg med benen i vädret och sänk dom mot golvet
- benspark i maskin
- utsida och insida ben i "gynstolen"
- gummibandsgång (en rejäl sudd idag - undrar om jag får träningsvärk...)
- raka marklyft (körde försiktigt för det brukar generera träningsvärk grosso hos mig)
Nöjd med mig själv!
Idag hade jag fått helt fel bild över hur vädret skulle bli. Mulet och ett par minusgrader hade jag trott, men när jag vaknade och såg den klarblå himlen var det bara att plocka fram utespringkläderna - inget snack om saken.
A-B löpning bestämde jag mig snabbt för, finns det något tristare än att behöva spara på krutet för att vända halvvägs och springa hem igen? Näää, då är det mycket roligare att plocka med sig åkkortet och springa så länge det känns kul för att när jag fått nog hoppa på kommunala åkmedel och bege mig hemåt.
Jag var lite velig om jag skulle ta dubbat eller inte och kastade ut frågan på Facebook - hur är underlaget i stan? Hann inte få svar innan jag drag iväg och jag valde odubbat. När jag hade sprungit bort till Pampas stannade jag till och kikade på mobilen - och japp, jag fick tipset att springa på Karlbergs slotts sida av Karlbergskanalen.
Så blev det alltså och därefter sprang jag Rörstrandsgatan och svängde vänster vid Norrbackagatan. Ner till Norra Stationsgatan och bort till Roslagstull och därefter följde jag Valhallavägen ända bort till Oxenstiernsgatan där jag svängde höger. Strandvägen, Stallgatan och Strömgatan och bort till Stadshuset. Norr Mälarstrand bort till och över Västerbron och därefter Hornsgatan till Mariatorget och slutmålet som var Saga Motion på Mariatorget. Där pep jag in och köpte vatten och en Gainomax för jag hade ingenting med mig. Lånade toan och vilade ett par minuter innan jag tog t-banan hem.
Underlaget var kanon från och med Pampas om jag bara höll mig på solsidan av gatorna. Där var det ren grusig asfalt och jag njöt för fulla muggar. Garmin hade jag ställt in så att jag bara såg vad klockan var på dygnet och hur långt jag sprungit. Allt vad fart hette var dolt för idag sprang jag på känsla bara.
Nere vid Norr Mälarstrand var det slaskigt närmast vattnet och jag lyckades pricka en gigantisk vattenpöl. Skänkte en kärleksfull tanke till mina merinoullsstrumpor för isvattnet blev varmt blixtsnabbt så det var inget som störde. Däremot sprang jag över på andra sidan gatan istället och valde trottoaren på norrsidan istället - där var det torrt och fint.
Västerbron, ca 18 km:
När jag satt på t-banan hem, svettig och blöt, började jag däremot frysa. Jag frös så jag hackade tänder och underhöll därmed medresenärerna med kastanjettspel på hög nivå - jag skallrade tänder så det smattrade rejält.
Ingen fara, för det är bara en kort väg hem och sedan kändes det heta badvattnet jag kröp ner i bara så mycket skönare.
Dagens pass blev ca 21 km i 5:59-tempo och faktiskt undrar jag om jag inte fått lite färg i ansiktet idag - årets första.
Gårdagens supertusingar satt helt klart i benen när det var dags att kliva upp på bandet igen. Hade planerat 5 lugna km och sedan lite styrketräning.
Stoppade min lugna avslappningsmusik i öronen och satte farten på beskedliga 6:00-tempo och tuffade igång. Segt, tungt, varmt utan att kunna svettas etc etc. Kände så väl igen känslan när jag ska springa med redan trötta ben. Den här gången hade jag däremot bestämt mig för att ignorera känslan och se om det går att ta sig förbi den - eller åtminstone stå ut.
Och japp - det gick alldeles utmärkt.
Efter ca 5 km - när jag alltså egentligen skulle sluta - började det kännas lättare. Några svettdroppar hade letat sig fram i nacken och fötterna började kännas en smula lättare. Nyfiken på hur fortsatt löpning skulle kännas gjorde naturligtvis att jag inte stoppade där.
Efter 7 km var jag som vanligt - dvs dyngsur av svett - och benen kändes precis som nya igen. Det var signalen att jag kunde öka tempot så nästa kilometer fick gå i 5:42-tempo. 9:e kilometern gick i 5:30-tempo och 10:e och sista i 5:00-tempo.
Jag läste en intressant artikel på marathon.se förresten - det finns EN likhet mellan dom löpande Kenyanerna och jag. Vi kör med fartökning över distanspassen. Det har jag gjort länge och struntat blankt i dom som hävdar att man ska springa i ett jämnt tempo över passet. Eftersom ingen har kommit med något vettigt skäl till varför det skulle gå till på det sättet har jag inte tolkat det som något annat än en skröna och envist har jag kört med mina fartökningar. Nu fick jag alltså svart på vitt att det finns fler som tror på den varianten.
Kenyanerna å jag alltså!
Jo, man kör supertusingar naturligtvis!
Började med att värma upp i 2 km och sedan körde jag:
8 x 100m, 200m, 300m, 400m i 4:30-tempo
200m jogg mellan varje fartökning och varje set.
Egentligen står det 10 st i mitt schema, med en längre vila efter 5, men det tar en gruvlig tid så jag fick korta av det lite och körde 8 på raken istället utan vila. Det gick bra det också. Det blev ändå 14,4 km löpning totalt.
Mycket springa blir det och i början blir jag alltid lika lurad och tänker "vad mesigt" - men det här är en luring. Visst, det är korta intervaller, men dom är väldigt många och det går liksom i ett svep utan någon annan vila än dom 200 metrarna jogg. Dom går fort mot slutet.....
Fast idag gick det väldigt lätt - kan vara så att en massa tårta är bra löparbränsle!
Förresten så är just 50 år en väldigt, väldigt trevlig ålder. Det är "jag-väljer-själv-åldern". Om jag bara håller mig från allt vad speglar heter kan jag inbilla mig att jag är 35. Jag orkar också fortfarande det jag vill orka. Vill jag däremot inte orka kan jag alltid åberopa min ålder som orsak till att jag ska slippa: "Nä-nä, det där får ungdomarna ta hand om - det orkar inte jag." Fiffigt va!
Ute sken solen från en molnfri himmel. Fåglarna kvittrade och snön smälte. Vad kan vara mer lockande för en löptur? Sagt och gjort - på med paltorna och iväg.....
AAAAAAJ!! Första löpsteget med tillhörande "gung" ryckte mig raskt ur min eufori - gårdagens rump- och benträning hade onekligen satt sina spår i min nedre lekamen. Nåja, nu var jag redan på väg och inget kunde stoppa mig.
Rundan blev väldigt, väldigt lugn - ca 6:10-tempo - för så fort jag försökte öka hotade kroppen med vild strejk. Underlaget gjorde dock så att det liksom inte var läge för något race (jag valde odubbat idag) så man kan säga att underlaget och min fysiska förmåga passade som hand i handske. Bitvis var det faktiskt bar asfalt men jag sprang ut på Skeppsholmen och där var det rena blankisen längs vattnet. Och appropå vatten så var det rejäla ansamlingar av sådant både här och där och min kropp tillät på inga villkors vis några viga hopp över pölarna så det blev ganska plaskigt. En rejäl plurrning lyckades jag med men det var tack och lov precis på slutet.
Strax över 8 km vaggande fick jag i alla fall ihop och det känns faktiskt lite bättre i kroppen nu. Antingen var det nyttigt att röra på döfläsket eller så beror det på att jag sitter ner och inte springer just nu.
Imorgon ska jag inte träna, då ska jag bli bjuden på lunch och så ska jag få tårta också minsann.
Idag var det återigen dags för det som det är dags för när det inte är dags för löpning.
Styrketräning modell Kristina alltså.
Fokus som förra veckan på utsida, insida och framsida ben + mittkropp. Jag började med att värma upp med 1 km barfotalöpning på bandet i 6:00-tempo och körde sedan
- gummibandsgång framåt, bakåt och åt sidan
- crunches, raka och sneda
- utfallssteg med hantlar
- rygglyft
- stå på knä och lyft motsatt arm och ben rakt ut
- ligg på rygg med böjda ben och lyft upp bäckenet + ett ben i taget
- insida och utsida ben i "gynstolen"
- framsida lår i manick
Tror det var allt, men det vet man aldrig för jag är lätt dement.
Ikväll är det dags för armhävningar.
Jag är inte jättemycket för traditioner men en håller jag hårt på - Vasaloppsstarten ska ovillkorligen följas från sängen samtidigt som frukosten intas. Så blev det alltså även i år, men en del av dagen var för övrigt vikt för löpning så kl 10.00 travade jag iväg till gymmet (dom öppnar då) för att fortsätta titta på skidåkarna.
Det finns ingen bättre draghjälp på bandet tycker jag än att samtidigt titta på när andra presterar idrottsliga storheter, dagens 2,5 timmar/26,5 km fullständigt visslade förbi. Jag märkte knappt att jag sprang utan var helt uppslukad av tv-apparaterna - en tv var inställd på 1:an (som visade eliten + även längre bak i leden) och en tv var inställd på kunskapskanalen (som följde eliten hela tiden). Helt perfekt!
Nu känner jag faktiskt att jag sprungit, men det gör inget för nu är jag färdig med det för idag. Nu ska jag strax ut och njuta lite i det vackra vädret.
Tjing!
Det skar lite i hjärtat att krypa in på gymmet, men jag kunde bara inte hålla mig. Nya pupporna skulle testas och dom får INTE vara ute i snön och leka.
Började med att värma upp i 2 km i 5:42-tempo och sprang sedan 7 km fartlek i snittfarten 5:14. Avslutade med 1 km i 5:42-tempo.
Jag är kär!!! Jösses så skönt med nya skor - och inte vilka skor som helst. Lätta som fjädrar och snygga.
Avslutade med 10 min gummibandsgång. Vågade inte köra mer för jag vill kunna gå imorgon också.
Gårdagens gummibandsgång måste det vara som är boven i dramat den här gången - jag har rejäl träningsvärk i mina ädlare delar!
Lunchlöpningen idag fick därför bli en lugn och kort historia - ca 8,5 km. Från Mariatorget, via Zinken ner till Årstaviken och längs den bort till Skanstull. Där vände jag upp och sprang Ringvägen bort till Zinken igen innan jag vände näsan hemåt igen. Nere vid Årstaviken var det sagolikt skönt. Solen sken och vinden nådde inte den plogade kritvita vägen längs vattnet. Det var så ljust så man nästan bländades och när jag blundade kändes det faktiskt som vår för solen värmde rejält. Det finns hopp om bättre tider!
En rejäl energiboost blev det i solen så eftermiddagen gick som en dans - att träna på lunchen är helt klart min melodi.
Oh vad skönt att jag jobbar på "hemmaplan" igen och har tillgång till mitt kära gym. Idag var jag såååå duktig och tränade precis det jag behöver träna när det inte är en springdag.
Jag tränade utsida, insida och framsida ben. Benspark och "gynstolens två varianter". Snodde även en hård gummisnodd om båda vristerna och gick framåt, bakåt och åt sidorna. Kul och jobbigt.
Utfallssteg med hantlar avslutade benträningen. För mittkroppen tränade jag crunches (raka och sneda), rygglyft, stod på knä och sträckte och drog ihop motsatt ben och arm, låg på rygg med böjda ben och lyfte bäckenet och sträckte ett ben i taget.
Chins blev det enda för överkroppen.
Avslutade med en lång och grundlig mjuk stretch. Jag är snedstel!!!
Idag sprang jag lite på lunchen. De 7 första km gick i beskedliga 5:42-tempo medan jag hade sällskap en stor del av tiden så tack vare "kackel" gick tiden väldigt fort. Därefter kunde jag koncentrera mig helt på löpningen och sprang dom sista 3 kilometrarna i stegrande tempo. Avslutade i 4:00-tempo - najs.
Nu har jag hittat vilka skor som ska bli mina nya vårpuppor: Saucony Grid Type A3 - uppföljaren till mina röda Porschar.
Beskrivning: Den här superlätta löparskon sitter som en handske för att ge dig en riktigt bra löpkänsla. Sulan ger dig precis så mycket dämpning för att inte bli för mjuk så att du förlorar responsen som du vill ha i en så här snabb sko. Nu lättare än någonsin!
Vikt:146 gram i stl us 7 (38)
Låter inte helt fel i mina öron....
